nya fynd

Med jackan över axlarna slank jag ner till på stan. Skämdes inte så lite över bära ett träningslinne. Inte nog att det stod Better Bodies tryckt över hela bröstet, det var heller inte superfräsht.. I alla fall. Gick ett varv på Indiska och hittade jättemånga fina klänningar. Men det funkar inte alls till ett par adidas, som jag dagen till ära dragit på mig. Färden gick vidare mot MQ där jag först inte hittade ett dugg. Samlade tankarna och tittade lite till. Och där på en galge hänge en supersöt blus feminin skjorta (oh, vad jag hatar ordet blus. Det låter så... så... damigt!) Det fick det bli! Betalade och bytte från otäckt till snyggt. Voliá. (En av killarna som jobbade i butiken utbrast: Vad snygg du blev i den där!)

Nu är det snart dags för lunch. Därefter ska håret toppas och slingas. Sedan är det helg.
Full fart mot ledigheten.
Sova (nästan) länge och vara utomhus.
Tror ni vet vad jag menar...

Lycka till ni som ska springa maran. Ni är hjältar, glöm inte det!

med nummerlapp på magen i morgonstund

Då var Riddarfjärden runt avklarad! Jag mötte upp snygga Jane vid Slussen. Min vana trogen stod jag på fel ställe. Haha, stackarn fick leta upp mig och lotsade oss rätt via Gps. (uppsatt på vill-ha-listan)
Jag trodde aldrig det skulle vara så mycket folk där nedanför Munchenbryggeriet! Mellan tummen och pekfingret cirka 130 stycken. Det var många som till det yttre såg ut som rikiga proffslöpare med superteknologiska kläder. Några hade även bunkrat upp med vätskebälten. Det kändes lite väl ambitiöst måste jag få erkänna, 7 km kräver inte två liter vätskepåfyllning. Starten brann av och vi joggade iväg. "Amatörer" ironiserade jag när halva gänget drog iväg i slutspurtsfart. "Hahaha" skrattade Jane. Ganska snart kom jag upp en bra fart och höll den nästan hela vägen. Västerbron var som vanligt seg och jag gillar inte alls alla dessa trappor som förstör rytmen. Efter ungefär halva loppet såg jag en kille som hade ett bra löpsteg. Min Personlige Hare höll ett bra tempo och jag följde honom hela vägen till mål. Tid; 28.17 min. Är inte jättenöjd men får skylla på en öm vad och gassande sol och att jag inte brukar springa så sent som åtta på morgonen. Sidosospår, tycker nästan synd om alla hjältar som ska springa marathon imorgon. Men de är tuffare än somliga tror, hejja!! 
Jag hade hoppats på gratisprylar, och visst fanns en påse till hands. Den innehöll bland annat recoverybar, återhämtningsdryck, dietpulver... Efter en relativt lång stretch och span på Danny och Mattias (Från EMD) gick vi vidare mot dagen. (Tjejen med vätskebälte rasade in nästan en kvart efter mig och jane. Ser man på, vattnet gjorde inte så mycket nytta trots allt)

För att inte vara helsunkig resten av dagen duschade jag på Sats Söde. När jag letat runt i väskan för tredje gången är det bara att acceptera läget; jag har glömt tröjan. Jeans och underkläder finns med, men inget upptill. Var bara att ta på löparlinnet igen. Ouch...  Därför ska jag ner till Ringens centrum så fort de öppnar för att hitta något snyggt. Lite frukost vore heller inte fel. Trots ovanstående fadäs blev det en riktigt bra morgon. Tack Jane! (och Tack Terese som peppade järnet. Synd att du inte kunde vara med.)

Ps. Kolla in Janes blogg för att se bilder från morgonen. (är dock inte säker på att nån bild på mig är med) (Brukar inte bli så värst snygg på foton och Jane är snäll nog att inte lägga ut de värsta mupparna) (kan det bero på att man ser ut som man gör?) (Det låter jag vara osagt)


utmanad

Hoppsan hejsan, här har man gått och blivit utmanad också! Brukar aldrig nappa på sånt här. (Inte heller på mailen när man får Hur-bra-känner-vi-varandra-egentligen-mail.) Men eftersom snygga Jane skickade ut den, kan jag naturligtvis inte neka!

Ok, ready, steady go...

3 namn jag går under: Ruthie, Ruthan, syster yster

3 saker som skrämmer mig: Mörker, att bli lämnad ensam kvar, att jag bara blir äldre och äldre och tillsist står jag där medelålders och undrar vart livet tog vägen.

3 saker jag har på mig: Jeans- Acne, t-shirt - WE, mystofflor - Hemtex.

3 sanningar: Jag hade konstat hemlängtan första sommaren på annan ort, innerst inne tycker jag George Clooney är riktigt het (men kommer aldrig erkänna det högt!) Visa mig en serieruta ur Lucky Luke eller Tintin och jag säger ur vilket album den kommer från och repliken i nästkommande ruta.

3 saker jag verkligen vill ha: Om man tänker efter en stund är det väldigt mycket som ploppar upp i huvudet. Toppar gör en lägenhet inne i stan, vältränad och sund kropp och en massa roliga frilansuppdrag som handlar om allt från träning, glassprovning, mode till utlandsresor!


3 bloggar jag utmanar:
 Känn er träffade...  
Terese, Sofia , Elin


Ibland får man nytta av sina talanger

Just you to know... Jag är en jäkel på punktskrift! (Mamma, ledsen att jag använder sådana kraftuttryck. Vi tar det när du läst detta om tre månader och ringer. Sitter och gör en mastodontutskrift på punkt. Det hade varit en fantastiskt bra grej att kolla upp (innan jag raderade ursprungsdokumentet) exakt hur många sidor varje del blir. Men jag ska vara så himla effektiv och jobba undan fort som attan. (förlåt igen, mamma) Resultatet blir att jag sitter med 160 sidor papper översållade med punkter. Vet att två eller tre papper hör ihop i ett och samma dokument. Därefter blir det raskt klurigare, papperna ska även matchas rätt. Det kan bli precis hur som helst; hela dokumentet häftas upp och ner, sista sidan först, första sidan bak- och fram and so on. Du anar själv vilka katastrofscenarier som kan uppenbara sig! Det här med jäkel på punkt ska vi kanske ta med en nypa salt... Men jag kan åtminstone läsa siffrorna ett till fem! (samt mitt namn, men det hör inte riktigt till saken) Jag slänger alltså ett getöga upp i högerhörnet, kollar in siffertecknet och luskar ut vilket som var ett. Med fingertopparna känns det efter att plupparna verkligen buktas utåt. Samma sak på nästa sida och räknar framåt. Lätt som en plätt. Hur jag gör om det är fler än fem papper? En mycket bra fråga, måste jag berömma dig med. Superenkelt, jag bläddrar tills jag råkar på nummer ett igen. Den enklaste lösningen är oftast den bästa. Bara för att du, lägger jag in en egenritad bild hur tecken ser ut!

När jag ändå är på skrythumör kan jag passa på att avslöja nästa oanade talang. Siffrorna på arabiska. (eller sanskrit om man ska vara petnoga) Jopps, inte illa va? För att dra mig själv ner på jorden igen, väser jag i örat att det bara är själva tecknen som jag kan. Uttalet för någon annan sköta.


wrooooom

Jag tror jag dör... Nu är träningsresan till Mallis bokad!

första uppdraget gjort

Stretchingen är gjord x 2. Om inte vaden gjorde ont innan, gör den verkligen det nu! Antar att det ska kännas rejält. Skvalpar långt bak i de små grå att det måste smärta lite för att göra nytta. Behöver jag säga att jag längtar tills dess det inte känns alls?

Hopp. Dags att släcka ner dator och lampor och bege mig härifrån. Idag blir det inga solbrillor på, glömde dem nämligen hos Mr. J igår. Om han inte har sett dem ligger de fortfarande i blomkrukan på balkongen. Det kanske är ett tecken att jag ska köpa nya? Sådana som finns inlåsta i en monter och bara kan beskådas under butikspersonalens stränga blick? (Hmm... låter inte alldeles fel) Något som också måste fyllas på är mitt lager av proteinpulver. Om någon vecka har jag skrapat det sista ur påsen. Har ännu inte bestämt vilken sort jag ska satsa på. Har kört med Star Nutrition ett bra tag, men bror gillar inte det märket. Rådde mig istället att testa On. Problemet är bara att det är ganska mycket dyrare än Star Nutritions Whey- 80. Får prata med nån mer expert på området! Såg att
Susanna blivit helkollrig på nåt i stil med Doublepr peanut/banana som låter hur gott som helst! Nu är inte poängen hur gott på skalan det smakar, utan hur bra återhämtningen och resultatet blir. Trots det är det ingen nackdel om mojset blir drickbart. (Ni som testat; omdöme tack) Åh, vad svårt!

Very well. Hoppas ni får en underbar kväll. Själv ska jag hela vägen till Lilla Essingen och träffa några kompisar. Blir med all säkerhet mycket trevligt. (Men... hör hur vuxen jag låter! Trevligt, vad är det för ord att använda i sammanhanget?)

Aj, aj, aj...

...det gör ont med massage. Åtminstone när det sker på en muskel som i vanliga fall är så öm att den knappt vill bli tittad på. Var på stället med sjukgymnasterna som bland annat Jane och Sofia nästan helgonförklarat. Fick dock inte träffa magnifika Anna utan kollegan Louise. Som journalist är jag kritisk till nästan allt och kräver nästan överbevisning för att nicka glatt. Hon var så bra! (Jag sitter och småstudsar.) Louise såg väldigt snabbt att jag har stela fotleder. Dessutom är lår- och vadmusklerna otillåtet korta. (har du överhuvudtaget stretchat nån gång...) Hon klämde och tryckte på vaden och kom fram till att det inte handlar om benhinnorna. Tack å lov för det. Däremot befarande hon en stressfraktur i samband med att muskeln tagit lite mycket stryk. Det krävs stretching, stretching, stretching för att få igång blodcirkulationen. Det är nästan stillastående där inne! En rejäl massage bjöd hon dessutom på. Jag har hög smärttröskel och brukar inte tycka att saker gör speciellt ont. Men det här, det här kändes rejält. När hon såg att ögonen tårades blev jag tillsagd att räkna ned från tio. Visade sig även att mitt löpsteg gör att utsida lår får kämpa rejält. I kombination med påfrestningen och att jag har en vag, vag tendens till kobenhet (sluta skratta... det syns knappt!) gör att knäet vrids. Därav den totala strejken av nyss nämnda del i helgen som var. Fördelen är att det inte är försent och att jag inte fått några bestående skador. Hon ordinerade specialstretch fem (!)  gånger om dagen i en vecka. Sen får vi se hur det ser ut. Men först ska jag iväg på röntgen. Haha, borde kanske lotta ut bilden... Nä, nu är det dags att slänga mig på golvet och se till att få lite rörlighet i mina stackars ben!


bakom mina solglasögon

Nackdelen med att jobba i ett område där många synskadade rör sig, är att de några seende verkar tro att man är blind bara för att solbrillorna sitter på näsan. Det är ganska roligt när jag kommer i trappan och den mötande utropar: "Här kommer jag och går till höger om dig, så vi inte krockar." Jag brukar kväva ett fniss och tacka för omtanken. Ett par gånger har jag haft lust att göra något helt oväntat. Ja, som att rycka av solglajjorna och skela med ögonen. Eller börja steppa samtidigt som jag citerar Skorpan i Bröderna Lejonhjärta. (Ljuset ,Jonathan, Jag ser ljuset!) Fast det enklaste är nog att låta dem hållas... Vill ju inte att dagens goda gärning ska kännas meningslös. Dessutom kan jag göra precis vilka ögonminer som helst bakom de mörka glasen.
Hopp. Arbetsdagen börjar närma sig sitt slut. Nu kastar jag mig ut i världen i jakt på andra äventyr!


the sunny side up

Ah, wow vilken härlig morgon! Det var nästan fullt på spinningen och Terese hade gjort om programmet lite. Dessutom överraskade hon med en liten present; sportdryck. Trevligt! Något annat som är bra, är att mitt knä börjar bete sig som folk igen. Hade lite känningar under cyklingen men inte alls farligt. Har kommit på att bara jag inte vrider i nån konstig vinkel eller sitter på samma sätt för länge, går det ok. Känner mig lite småstressad och vill att ben och knän ska blir bra nu på en gång. Ska ju springa Riddarfjärden runt på fredag. Kom med du också så kör vi ett bloggarlag!!!  Snygga Jane kom tyvärr inte och gjorde mig sällskap. Fick trots allt äran att möta upp henne på centralen iallafall. Ängeln hade skaffat en tup Aloe Vera rubber åt mig. Det kändes nästan som en skum uppgörelse när vi bytte sedlar mot liniment...

Ahah, kaffe. NU! Sen lockar några ärenden på stan. Det gäller att välja rätt sida av trottoaren, the sunny side up för att uttrycka sig nästan rätt. Nu vet jag att det har med stekta ägg att göra. (en tjej på min gymnasieskola hade sådana ögon!) Trots det har det ordet "sol" i sig och allt som har med det att göra låter väldigt trevligt. Njut i den, ni som har möjlighet att sitta ute.


ingen träning ikväll

Tog mitt förnuft till fånga och ställde in joggingturen med allra käraste C ikväll. Insåg att det inte kommer gå bra, inte någonstans. Argh... En kompis frågade om hon skulle svära lite åt mig. Haha, vad svarar man på det? (Jag brukar mycket, mycket sällan svära. När det ibland trillar fram ett sådant ord låter det bara väldigt konstigt!) Men nu blir jag helt rådvill. Jag som alltid brukar träna på kvällarna, hur gör jag nu med mellanmål. Behövs det fortfarande trots att ingen fysisk aktivitet ska ske? Eller ska jag hoppa kvällsmålet. Oh man, jag är inte alls bra på det här. Vad jag vet ,är att det blir mer jobb nu. Kanske bra att jag inte ska träna, hinner ju egentligen inte...

nu måste det bli bättre!

Tack alla för era kommentarer! Ni uppmuntrar mig utan dess like, thnx! Det kändes som ett lyft att få komma till kyrkan igår. Underbara människor och ett bra möte. Efteråt strosade stora gänget mot Vasaparken. Solen strålande, boulekloten kastades och lunchen avnjöts. Märkligt hur länge man kan sitta uppflugen på en stenmur och bara vara... Fick även lite färg på min annars bleka lekamen! (Nu behövs det inte så mycket brun- utan- sol)

Knäet gjorde så ont att jag nästan tuggade sönder kinden. De korta minutrarna ner till pendeln tog rekordlång tid. Från kyrkan till parken var inte tårarna långt borta. Bror trodde på överansträning, syster chansade på en trasig menisk. Nån annan på ett muskelfäste som fått sig en törn. Jag vill bara att det ska gå över.
Tur nog känns det bättre idag, fattas annat när jag hållit mig lugn i ett helt dygn! Men det är så himla olägligt, nu när jag börjar nagga tiden på milen... Styrketräningen har även den gått  riktigt bra. Nu går inte att få full utdelning med ett knä som inte vill vara med och leka. Körde ändå en timma på Zenit imorse. Enligt schemat var det dags för en rejäl benträning, inte en chans! Tänkte om och förvandade det till överkropp istället. Gick sådär, kände mig omotiverad och trött. Kunde inte göra mina favoriter då de kräver att  man får stöd av underkroppen. Rackans, skulle behövt pepping av snygga Jane!
Nu hoppas jag att både smalbenet och käet blir bättre. Riktigt snart, har inte tid med sådant här!!

dubbelflopp

Ah, vilken flopp det blev på schlagern igår. Runt klockan tio i tolv fick jag nog och gick. När jag kom hem kollades resultatet på text- tv; 18 plats... Jag trodde nog inte att vi skulle vinna, men ändå! NI som vet (typ Terese) måste vi kvala in nästa år med?

Annars sitter jag med tårarna i ögonfransarna. Sprang en ny runda i dag och förutsättningarna var de bästa med sol och nästan ingen vind. Jag strechade vaden och underbenet innan jag begav mig ut. Ändå gjorde det vansinnigt ont! Stannade ett par gånger och drog ut muskeln. Efter åtta kilometer fick det vara nog, då hade dessutom höger knä börjat strejka och gjorde panikont. Linkade hem de två sista i snigelfart och kände mig totalt eländig. Att det kan göra så fruktansvärt ont att springa, jag förstår det inte! Ingenting verkar funka. Varken Voltaren, liniment eller Eeze spray... Hur ska jag kunna få ner tiderna på halvmilen och milen om jag inte kan träna?
Suck.
Känner mig som tidernas största bluff. (snacka om dubbelflopp)
Ska bli skönt att få komma till kyrkan idag och träffa vännerna och höra en bra predikan.

Hoppas iallafall att ni har det bra i solskenet!

glammig spinning

Jag har just kommit hem från världens bästa uppladdning för ikväll; schlagerspinning! Det var en härlig mix av nya och gamla låtar. Det blev 55 intensiva minuter på högtryck!  Instruktören såg ut som hämtad från flashdance i en färgsprakande topp och glammig make up. Jag kände mig nästan hög på glädje och spinningeufori. Sällskapet bestod av Terese som cyklade för brinnande livet. Har sagt det förr och säger det igen, så mycket roligare det blir med sällskap! Bara det gör att man trycker på lite extra själv.Hade tänkt att köra lite styrka efteråt, men gårdages träning känns precis överallt. Jag trodde inte att träningsvärken skulle bli så total... Haha, men det är väl bra antar jag.
Nu är det ut i trädgården med mellanmål som gäller. Sen, sen blir det glittrande schaler för hela slanten!!!

äntligen!!!

Jag är lätt om hjärtat! Samtliga texter är klara! Redigerade, igenomlästa, omförflyttning av stycken och ändring av mellanrubriker; you name it. Happy, feliz, lycklig...
Nu ska jag hemåt och placera mig i horrisontalt läge i soffan. Kolla en sväng på tv (när gjorde jag det senast?) dricka några koppar thé och därefter lockar sängen. Lördag förmiddag sätter slutjobbet igång med systers bröllopshäfte. Men det är imorgon det (och man ska låta morgondagen bära sin egen börda)

Annars då... Jorå
Tränade med PT-Jo innan jobbet. Hon var så sjukt nöjd över att jag bildigt talat kröp från gymmet förra veckan, att vi körde samma program igen. Det är fantatiskt roligt! Kettlebells är helt konstigt funtade, och det är nog det som gör dem så bra. Slog rekord på armhävningarna; 61 stycken i första setet och 52 i andra. Jag börjar bli bra på det här nu! (det bästa är att de är så roliga att göra) Dagsformen var bättre idag, trots födelsedagsmiddag på våldsamt trevliga Underbar för A-S igår kväll. Men kände mig ansvarsfull och mogen då jag skippade morgonspinningen på Zenit. (Kan inte ta åt mig hela äran själv. Snygga Jane messade att hon jobbat galet länge och var tvungen att få sova. Jag bestämde mig i samma sekund att jag också var värd ett par timmar extra)
Hakade på min vän L istället och testade på Pilates under lunchen. Hmm, mja, nja. Inte riktigt min kopp thé måste jag erkänna. Det hände ingenting! Sa till henne att vi nästa gång ska gå på SatsCore puls i salen bredvid. Där, där känns det åtminstone att man tränar!

Nej, kära vänner. Nu tar jag helg.
ses vi på schlagerspinning imorgon?

Det är bar å skriv

Historiens (eller rättade sagt; min) snabbaste intervju är genomförd. Lunchtimmen gick åt research och sökandes efter personen med ett par mobilsvar och upptagettoner. När han väl svarade hade jag tolv minuter och 38 sekunder på mig att ställa tio frågor med tillhörande (uttömmande) svar. Nu ska jag bara skriva texten i världsrekord- tempo. Hepp, hepp. Som Ingmar Stenmark sa en gång i världen; Det är bar å åk.
Precis.
Det är bar å skriv.
Å lite Linda Bengtzing (bara för att det är fredag)Hur svårt kan det va? 

(njut lite i solen åt mig med, my darlins)

woho, det är ju otroligt!

Sedan tidernas begynnelse har en ketchupflaska stått inknölad i jobbkylen. Jag petade lite på locket idag och såg datummärkningen; 30082006. "What," utbrast jag och lyfte plastförpackningen i luften."Ketchupen går ut om tusen år, fatta tusen år! " Så häftigt att vara ägare till en ketchup som man kan äta när rymdskeppen susar förbi (källa; Futurama, säsong ett avsnitt två: "The Series Has Landed") Eller vänd på det, en ketchup som vikingarna kunde ha smetat på sina helstekta vildsvin. (källa; Asterix och Obelix, album nummer nio: "Asterix och vikingarna")
Det här är stort, det är det som kallas för ett scoop! (Jag kommer att medverka i Oprah Winfrey show, David Letterman och i TV4-soffan!)

En mer verklighetstrogen kollega kopplade att det snarare måste vara trettionde augusti år 2006. Jag blev smått besviken. Jamen, så otroligt är det väl inte! Uran har en halveringstid på 704 miljoner år, olivträd kan bli bortåt 1500 år gamla... Konstigare saker än sånt har hänt. Istället för att tjäna storkovan på Ebay åker flaskan i soppåsen. Med korken före.

trötta ögon i dag

Här kommer ett avslöjande; jag är inte alltid lika pigg och aktiv och woho-aktig. Just nu är ögonlocken på väg mot hakan och kroppen känns ovanligt tung. Jag som aldrig snoozar låg kvar hela tjugo minuter imorse. Tillslut hasade jag mig upp och blandade proteindrink, hittade en burk makrill i skåpet, tryckte in linserna och halvjoggade till pendeln. Idag blev det ingen Norah Jones i lurarna. Nope, för att få fart på systemet laddade jag med Linda Bengtzing (som jag för övrigt sprang ihop med på gatan igår.) (Stort.) (jag är från landet och får tycka att kändisar är coola.)
När jag kom in på gymmet höll Snygga Jane med mig. Men jag misstänker att hon skrattade åt att jag tyckte det var så skoj... Äh, det bjuder jag på!
Bläddrade i Metro på vägen tillbaka till jobbet. Åker trots allt två stationer med tunnelbanan och hinner ögna igenom rubrikerna. Sporty Spice skrev att för lite sömn gör oss feta. Hualigen, jag går ständigt omkring med ett underskott på sömn. Hon tipsade om att sova mellan sju till nio timmar varje natt. Har jag tur klämmer jag in fem och en halv, sex timmar. Dags att sova mer antar jag... (i praktiken blir det att komma i sängs tidigare på kvällarna. Lätt? Näää) Eller träna lite mer och hårdare för att få igång förbränningen, som visst går ner när sömnen blir för dålig.

Hoppas ni haft en kanonmorgon! Soooolen skiner och skira moln vispas lätt undan av vinden. Mår trots allt riktigt bra. Lite trött, men vad gör det om hundra år när allting kommer kring?

I´m killing my darlings

Nu tar jag och stänger av jobbdatorn, släcker lamporna och beger mig hemåt. Hade planerat in ett grymt gympass i kväll med fokus på rygg och biceps. Inser att det nog är bäst att låta bli när ögonen går i kors och huvudet hänger. Får ge mig till tåls imorgon istället. Rackans, en helt oplanerad vilodag. Mitt i veckan dessutom.

 Oh, måste berätta: två texter är klara, just two to go! (Wohoooo) Nu gäller genomläsning på pendeln med min mest kritiska blick, rödaste penna och svartaste omdirigerare. En av artiklarna är på tok för lång och fyrahundra tecken måste utplånas. På journalistiska heter det "killing your darlings". Man skär helt enkelt (obamhärtigt och rått och med mycket smärta) bort det som egentligen är onödig text. Det spelar ingen roll hur mycket man älskar formuleringarna eller citaten eller stycket. Det måste bort (och förmodligen gör det texten bra mycket bättre. Tyvärr ser man (med all säkerhet) inte det själv.) Därför gäller det att vara hård mot sig själv.

Om man överdriver och tolkar till träningen (som jag har en tendens att göra), är det ungefär som när man tror att en liten blå tuggar sig igenom muskeln vid styrketräning. Eller när lungorna bränner under intervallerna och när man snubblar i nerförsbacken och skrubbar bort huden händerna mot gruset. Eller varför inte när mjölksyran bränner sönder benen under spinningen.

Precis så illa är det.
Fast nu älskar jag träning lika mycket som att skriva. Och när det känns som värst, då blir resultaten som bäst. Summa sumarum; "Visst gör det ont när reportages ska skrivas, varför skulle de annars dröja att skapas då?"

(Kom på att jag norpade sista matlådan ur frysen imorse. Är det någon som bara så där råkar ha en över, tar jag gärna emot på Zenit halv sju- tiden imorgon. Haha...)

(Jag måste genast till kliniken för parantes-missbrukare i Mora. Det här börjar bli för många i ett enda inlägg.)

njutbart

Innan ni klagar över mitt minst sagt enkelspåriga bladder idag, måste jag få förklara mig. När jag jobbar behövs något i bakgrunden som sorterar bort orediga tankar. Det sker genom ljuv musik och smäckra toner. Idag har jag haft jackpot när det gäller guldklimpar. Förutom Jason Mraz har även Dea Norberg spelats flitigt. (någon gång krävs en motpol till reklamradions upprepningar)
Magnifikt.
Båda två.
Nu skulle man ha en kaffe och slänga upp fötterna på skrivbordet.

soldyrkaren på bild

Jag vet att jag allt som oftast hissar solen och dissar molnen. Det är bara att acceptera, jag har varit soldyrkare sedan tidigt åttiotal. Varmt, skönt och härligt... Kan man annat än att älska det?  Desstutom bjuder jag på ett litet bevis att jag inte är helt främmande för sport och träning heller. Redan i späd ålder ägnade jag mig åt bland annat krocket...





















Nej, jag är inte säker på om det är jag på bebisfotot. Inte heller vem av kopiorna i solstolarna som kan tänkas vara jag. Jag hoppas att det är jag i farfars famn, men helt hundra är omöjligt att veta.

nynnar i solen från öppna fönster

Vad var det jag sa, solen skiner!!!  Det känns helt fantastiskt och mina ben spritter av springlängtan. Inte än, imorgon lockar ett härligt pass med fartlekar. I dag blir det jobb fram till sent. Fönstret står på glänt och solstrålar leker på skrivbordet. Allt medan jag spelar följande på repeat. Lyssna själv på vårens i särklass mest beroendeframkallande grabb: Jason Mraz

morgonstund har guld i mun

Så sas det åtminstonde i ett barnprogram när jag var liten!  (kan det ha varit Loranga, Masarin och Dartanjang?) Utanför fönstret sveper dimman förbi. Ljusgråa moln hänger i äppelblommorna och avslöjar att solen förmodligen kommer att visa sig idag. Själv har jag varit uppe ett försvarligt antal timmar; närmare bestämt två och en halv. Det står "skriv för allt vad tygen håller" på en post-it.
Japp.
Dead line är nära, nära. Bilan hotar ett par centimeter ovanför halsen och jag drömmer mardrömmar och kallsvettas. Drömmer att datorn kraschar, inbillar mig att bokstävena försvinner och en dyslektisk text ploppar fram. Att jag plötsligt ska ha förlorat förmågan att skriva...
(hemska tanke!)
Därför sitter jag ytterligare en stund och fnular på texterna. Vissa skulle säga skapa. Andra att flitens lampa lyser. Jag, jag säger att orden rinner genom fingrarna ner i tangentbordet. Och njuter samtidigt av tystnaden och dansande dimma.

veckans ärkepucko

!"#¤%&/
ja, tolka själva hur det ska uttalas...
För en halvtimma sedan larmade porten att ett bud var på väg. Vi har väntat på en pall böcker ett bra tag och nu behagade tryckeriet att leverera dem. Jag studsar nerför trapporna och signar på att vi fått dem. Jag pekar mot hissen och säger att de ska fem våningar upp. Glöm det, vägrar budet och menar att det inte ingår i leveransen. Det är inte heller inkluderat att köra in pallen i hissen. Istället lämpar han av alla kartonger precis innanför porten. Hur ska jag få upp pallen, frågar jag hans rygg. Jag får veta att det är mitt problem.
Upp för trapporna (igen) och hämtar en vass kniv och en pirra. Går ursinnigt på plasten runt om kartongerna och hinner skära upp tre fingrar innan jag inser att det nog bör skötas lite lugnare. Uppskattar vikten på lådorna till ca 35 kg. (Jämförde med stången för de raka marklyften igår morse!) Lyfter tre stycken på pirran när jag inser att det går snabbare att bära in dem direkt i hissen. Tjugo kartonger senare trycker jag upp metallådan och hoppas på det bästa. Matte är inte mitt huvudämne och är lite osäker på om hissen klarar av både mig och alla böcker. (puh...) Spänner hela mig och försöker bära så ergonomiskt som möjligt. Efter tio lådor börjar jag bli smått trött. Efter femton vill jag sätta mig ner och ta en klunk vatten, gör det efter de resterande fem.

Nu har jag lugnat ner mig till den grad att jag inser att budet inte kan lever till den slutvariga punkten. Men hur svårt kan det vara att trixa in pallen i hissen... Ahh. Han blev minsann inte anställd för sin sociala kompetens skull! Hoppas att kaffe och banan kan få mig på bättre humör.


kasta inga tomater än

Hav tålamod med den nya headern.En ny kommer (förhoppningsvis) snart och lyser upp världen. Tills dess får ni helt enkelt stå ut...

inte svårare än så

Det har varit en perfekt dag hittills! Solen var redan uppe när jag vaknade, hann med allt i lagom takt och på väg till pendeln underhöll Norah Jones med sin bästa skiva "Come away with me".
Snygga Jane gick och fyllde år och firade dagen till ära med ett cykelpass. Jag invigde dessutom mina våldsamt snygga skor! Det var rejäl skillnad att spinna med dem på fötterna. Kruxet var bara att få fast dem på pedalerna... Tack vare pedagogiska Janes handgripliga metoder gick det tillslut! Passet var lika lysande som vanligt. Det märks att Terese gillar sina tisdagsmorgnar på Zenit! (säg till om du aldrig varit med så drar jag med dig vid lämpligt tillfälle!)

Första saken på jobbet var att skicka iväg en stor försändelse. Jag traskade över Götgatan med en kartong, storlek gigantisk, i famnen och lokaliserade kassaservice. Över kartongkanten såg jag att de inte öppnar förrän 10.00. Att gå tillbaka till kontoret föga. Men att sätta mig bredvid mannen som vakade utanför systemet var inte heller ett alternativ. Äh, tänkte jag och kom plötsligt på att det här givetvis skulle förvandlas till ett grymt vardagsmotionspass; tung låda + spurt över gatan + sex trappor = härligt flås. En timma senare gick jag ner och lämpade in försändelsen. Lätt som en plätt.

festerna avlöser varandra

Egentligen var jag alldeles för trött och seg för att orka med en trettio-årsfest i lördags kväll. Trots det satte jag på mig ansiktet, fixade håret och glossade läpparna. Satte mig på bussen mot Ekerö och upplevde årets största nostalgitripp. Under två års tid åkte jag nämligen till Kaggeholm varje dag. Varenda stopp och takpanna under vägen var bekant.Ahhh... Väl framme var jag min vana trogen och virrade bort mig. Rejält. Det var kallt och jag ville verkligen inte ringa och fråga efter vägen. Rackans, måste skaffa en GPS nångång. (Ytterligare en grej till måste-ha-listan!) Även om mitt namn betyder "envis ut i fingerspetsarna" på något utdött språk i någon världsdel långt borta, betyder det inte att jag inte är kvinna nog att erkänna när jag inte hittar. Det visade sig efter några förvirrade minuter med värdinnan (tillika födelsedagsbarnet) att jag cirkulerade i en radie av 200 meter hela tiden. Innanför dörren var jag ändå väldigt glad att jag hade kommit dit. I en soffa satt goda vänner och att bara vara en stund- oskattbart!

Födelsedagsfest nummer två var redan dagen efter. (Alltså i går) Efter Filla med kompisarna drog jag hela vägen ut till Tyresö (plus lite till) I trädgården kändes bulldoften. I hallen överröstes vi av pusten från köket där kakor, chokladpajer och maränger trängdes. Snygga Jane hade bakat för kung och fosterland! Det var trångt men otroligt trevligt i hennes och Niclas lilla stuga. Hunden Xena blev vild av glädje när det kom så många människor på en och samma gång. Efter en stund la hon sig alldeles utmattad mitt på golvet och blev tacksamt kliad bakom ena örat. Tack Jane för en fantastisk eftermiddag med goda kakor! (vågar knappt berätta hur många bullar med mandelflarn som slank ner...) Dina vänner är riktigt trevliga och hemfärden var inte illa den heller... Haha.

Nu gäller en kopp kaffe, banan och därefter en timmas konditionsträning. Skoj!!!


snikar på andras gym och smicker utan dess like

"Välkommen till det nya designergymmet i stan" stod det på en trailer utanför World Class på Döbelnsgatan i lördags. Vi, jag och Terese, tog steget över tröskeln och klev in. Svart golv, svart reception, svarta väggar, svarta stolar (tror ni förstår konceptet...) Aerobicssalen var färgklick med chockrosa glas och discokulor i taket. Spinningen i ett turkostfärgat skal. Tjejen som visade runt poängterade att det fanns lampor att tända och att cyklingen ägde rum i en specialanpassad sal. Med cyklar. (Tror hon att vi aldrig varit i ett gym innan, frustade Terese efteråt) Jag blev dock imponerad av avdelningen för fria vikter. Den var smart placerad bakom en fri vägg helt täckt av speglar. Men jag och Terese var inte där för att få en gratis rundvandring. Nope, Caroline- gymglam skulle ha Booty-express och Core!
Vi inledde med en tur på något som såg ut som ett löpband splittat i två delar; höger fot på ett, vänster på ett. De är visst till för power walks och banden höjdes och sänktes under fötterna med resultatet att stegen blev dämpade. Ett par gånger halkade jag till och drattade nästan omkull. I vanliga fall sätter jag ena foten nästan mitt ramför den andra. Här var stegen tvunga att placeras rakt fram- i höftbredd. Glömde bort mig ibland och klev rakt på skarven där banden delade sig. Terese var skickligare än så, inte en enda snubbel eller halk. (var hon dopad, hade ett bättre band eller rent av dukigare?)

Caroline visade sig och vi tog plats i salen med de rosa väggarna. Discokulan skickade små blixtar av glimmer, träningsglädjen pumpade och rumpan krampade. Caroline är grym som instruktör- och väldigt vältränad! Bootyn var stundvis plågsam (ett hundratal benböj och utfall sviiiiider) medan Coren var en lightvariant av den som Sats har.
Jag fortsatte ut i gymmet efter passen och var nästan helt själv bland vikter och maskiner. En PT vankade runt och såg allmänt uttråkad ut. Jag stövlade fram och frågade efter en chinsmaskin. Han svarade att den inte fanns, men kunde hjälpa till vid ett räcke. Sagt och gjort. (det är inte varje dag man får ett par starka armar runt midjan- som dessutom tillhör en snygging. Heheh...) Gjorde en sisådär tio stycken i tre set. Han var jättetrevlig och vi pratade på en stund. Han kollade på mig och frågade om jag har funderat på Body Fitness. Jo, erkände jag smått. (jag är otroligt facinerad av de som håller på med det!!) Varför satsar du inte på det? Du har fysiken och inom kort gör du flera chins på egen hand! Luciacupen är dessutom en nybörjartävling, kör du hårt har du en god chans. (att inte komma sist, lade han till efter en halv minut!)

Oj.
Naturligtvis väldigt smickrande. Men hinner jag bygga upp den kroppen som krävs på sju månader, pallar jag av dieten... Och framförallt; hur gör man?
Nu behöver jag er hjälp (igen) Jag har ingen som helst aning om hur BF fungerar, inte någonstans. Upplys mig om precis allt som är värt att veta!

Diggilo diggilej alla tittar på mej...

...när jag går i mina nya spinningskor...

Det visade sig att jag känner butsikschefen på Cykloteket! (TACK för vägbeskrivningar och tips om skor!!!) En sån makalös tur, kan man tänka! Bokade snabbt och smidigt in en "personal shopping" med Mr. M. Han plockade fram ett halvt tjog olika modeller i alla möjliga prisklasser. Tillslut kom vi fram till att ett par från Shimano var snyggast, hade bäst passform och mest prisvänligast. Att Mr. M därefter nästan fick mig att investera i ett par blöjbyxor nämner jag inte ens. (jag vägrade komma ut ur provningshytten med dem på...) RIktigt så avancerad på spinningcyklen är jag inte rikigt än. Nu så, rackans vilken träning det kommer att bli. Kan det inte bli tisdag och morgoncykel snart?







känner mig smått trendig

Wow, kolla in Madonnas muskler! Ska placera dem framför näthinnan nästa gång jag styrketränar... Men det får vänta till efter helgen. Är relativt mör efter gårdages eskapader: Johanna körde halvt om halvt livet ur mig igår under PT-timmen. Kettleball för hela slanten. Det är i stark konkurrans ibland det jobbigaste jag gjort på denna sida året- men fantastiskt roligt! Mellan varje set körde vi (vi och vi, mest jag. Hon skötte tidtagaren) pulshöjning som hopprep, höga knän i tjock matta och rusa i trappa med tvärvändningar. Utan att överdriva låg jag utslagen och flämtade mer än en gång...

Känner mig smått trendig som har tränat med kettleballs. De hypas överallt och innemänniskor lyfter dem till skyarna. Det trodde jag aldrig, jag är inne! Jag körde inte bara slut på kroppen, även hjärnan gick på tomgång. I nivå med Åhléns, runt 300 meter från Sats, märkte jag att det prasslade när jag gick. En snabb blick neråt skorna visade att jag glömt ta av de blåa tossorna. Första gången jag gör något sådant. (Var det därför folk tittade så mycket på mig?) (Hur tar man av sig dem på ett snyggt sätt att ingen solklart ser att här kommer en som traskat iväg utan att tänka sig för?) (Tror inte det går, man är helt enkelt bortgjord.) (Hoppas iallafall att någon blev glad av det) 

 Några timmar senare begav jag mig till Hötorget och cykel med Terese. Hon gjorde samma strålande insats som förra veckan. Det är ett supertungt pass, men går väldigt fort och är minst lika skoj! Pernilla satt bredvid mig och lät en himla massa på slutet. Men det fick mig att kämpa ännu mer i de sista intervallerna. Nu på morgonen fick jag sällskap av snygga Jane på spinningen. Det kändes tungt med tidiga mjölksyrekänningar. Kanske dags för en vilodag bara så där? Men jag har svårt att pricka in dem i agendan. Trots att jag vet att det är precis tvärtom, känns de onödiga. På något sätt känns det inte som om träningen är jobbig att det krävs en dags frånvaro. En träningsfri dag och jag går åt av rastlöshet! Hmm... får ta ett rejält snack med mig själv. Men just nu är jag go och glad och ser fram mot lunchen!

Att gräla på högstadiekids ger dålig karma

Trots att mitt namn är ett palindrom på tur, var det sannerligen inte det jag hade igår. Brådskade iväg till Uppsala för att göra en intervju (ytterligare en till mastodont-frilans-uppdraget). När jag kom in till Södra station såg jag att tåget var på väg in. Slet upp SL-kortet och forcerade fram mot spärrarna. Där ställde sig en skitunge i vägen. Han skramlade med en insamligsbössa i näshöjd och påstod att han inte släppte igenom mig om jag inte gav pengar. Det var förvisso till ett bra ändamål; Operation dagsverke och utsatta barn i Bolvia. Just då rann mitt tålamod över. Jag röt åt honom och lät ilsknare än vad jag egentligen var: "Jag kan inte ens räkna hur många gånger jag har blivit hejdad idag. Hur många är ni egentligen? På min tid slet vi på parkeringer eller slavade i butik. Du däremot leker skallra med en bössa, det måste vara jättejobbigt..."
Grabben tog små myrsteg åt sidan och såg sönderchockad ut. Jag drog kortet i spärren och rusade iväg och hann med nöd och näppe in i vagnen. Precis då insåg jag vad jag hade gjort: skällt ut en stackars unge för att han samlar pengar till andra barn. Barn som har det svårt och behöver hjälp och stöd. Hade jag haft tid skulle jag åkt tillbaka, bett om ursäkt och lagt ner rejält med pengar i bössan. Lite olustig till mods åkte jag vidare mot Märsta. Det prisade långsamhetens lov och anlände tre minuter försenat och jag missade Upptåget med en minut. Där ser man, tänkte jag och syftade på att gräla på högstadiekids ger dålig karma. Eller som man sa när jag var liten; en del straffar Gud med detsamma.
 
En kall halvtimma senare kom tåget in och jag på väg mot staden i norr. Väl där vimsade jag bort mig på väg till Vaksala torg (tack å lov för trevliga uppsala-bor) men hann med bussen. Intervjun var bokad till 17.00. 16.59 plingade jag på dörren och puffade till håret. 17.02 hade ingen öppnat. 17.06 satte jag mig på en någorlunda torr trädgårdsstol. 17.17 svängde en silvrig historia upp på uppfarten och jag kände mig frusen, eländig och inte alls på humör att göra en intervju i skjutjärnsklassen. Intervjuoffret skämdes och bjöd på thé. Jag blev varmare och fick ett kanonsamtal. Resten av kvällen förflöt som planerat. Kanske hade jag sonat för raseriutbrottet tidigare under dagen. Man kan alltid hoppas.

varför springa när man kan ta sprutor?

Till min förvåning var det skönt att ta det lite lugnare under joggingturen imorse. Inga rusher eller vilda pulsslag, bara en fantastisk skön runda i kallt solsken. Bilarna lyste med sin frånvaro och jag blev helt bortkollrad av Robbie Williams. Det är nästan så att blodet koagulerar.

Hemma i köket igen konstaterade jag att muslin är slut och att brödet är på upphällningen. Slängde istället rågflingor i grytan och hottade upp med kanel och russin. Då släntrade en av grabbarna ner från övervåningen. Han slog sig tungt ner vid köksbordet och tittade rakt fram en halv sekund.
"varför har du börjat springa igen? Om jag vore dig skulle jag bara styrketräna och bli as-stor."
"Jag HAR styrketränat."
"Jo, det ser jag ju. Men att springa gör ju att du blir så där... så där ...mager."
"Löpvilan har gjort att höftmåttet växt flera centimeter- och jag tycker det är kul att springa"
"Äh, höfter hit och dit, det ser inte en kotte. Vore jag dig skulle jag ta anabola!"
"Va?"
"Du dricker ju knappt nån alkohol alls och då är det ingen fara. Det tar typ en femtedel av tiden mot att inte ta nåt alls."
"Skulle jag mot all förmodan trycka sprutor i häcken, får jag inte bara basröst utan även fängelse och avstängning från gymmet på livstid..."
"Äh, de märker inte nånting. Vill du inte bli stor?"
"Joohoo, men inte genom hormoner"
"Fiskoljan och pulvret då, som om det är helt lagligt att köra så."
-tystnad och omrörning i gröten-
"Det är inte farligt alls. Folk överdriver biverkningarna för att skrämmas"
"Glöm det."

Å det här säger snubben som tar gainers och proteinpulver istället för vanlig mat... Jag är otålig av mig och vill att allt ska ha ske så fort som möjligt, helst igår. Men att dopa mig... (som inte ens har några tävlingsplaner eller nåt i den stilen) Nä, no way.

landsplågan är kommen

Har för mig att det var Ledin som gjorde VM-låten 2006. Minns inte hur den gick, bara att den inte riktigt gick hem i stugorna. Istället gick jag och resten av landets befolkning och nynnade på "I love you, Ich lieber dich Zlatan Ibrahimovic...."  Därför blir jag smått lycklig av att Frans ska göra den officiella låten i år! Börja träna på skånskan redan nu, vi har fått en självskriven landsplåga på halsen.


morgonpigg pingla pratar i serier

Det är inte varje dag jag hänger på låset på Sats. Men imorse tog jag den supertidiga pendeln och bänkade mig i sofforna utanför entrén. Till sällskap fick jag tre mycket tystlåtna män, är jag den enda som är snackesalig kvart i sex på morgonen? Planen var att köra 40 minuter styrketräning innan spinningen. Det gick sådär och hittade inte någon kontakt med musklerna i ryggen. Attans, det får helt enkelt bli styrka ikväll med och vara lite mer effektiv.
Det var nästan fullt på cykelklassen och stämningen var i topp! Det märks verkligen att våren kickar igång folk rejält. Inga morgonsura miner, här inte! (Hmm... om man tänker efter stannar förmodligen de värsta surputtarna hemma och vaknar till istället.) Det var ett delvis nytt program med samma upplägg som i
torsdags. Eftersom det bara var 45 minuter hanns inte sista back-blocket med. Lite synd eftersom backar alltid är uppskattade. Men Tessan öste på med bubblande energi och tryckte oss igenom 70- sekunders intervaller och flåsande återhämtningar. Gryyyyyymt!

I omklädningsrummet efteråt lånade ängeln Jane ut sitt linement! För att tjata är muskeln i smalbenet fortfarande tokspänd. Nu hoppas jag att krämen ska flusha igång blodflödet och lätta upp spänningarna. Spännade att se hur det fungerar! Jag brukar inte vara kinkig men hon berättade att även stora starka byggare gråter när massagen sätter igång. Det gäller alltså att ladda med en bettskena och näsdukar...

Hoppas för allt i världen att du inte har missat den fantastiska belgiska serien Nicke och Spirou. Hittade denna bild och med den avslöjar jag vad som är nästa aktivitet i ruths liv...








sångfåglar sökes

"En kör är en musikalisk ensemble bestående av sångare. Det är den kanske äldsta och mest spridda typen av musikutövande i grupp... "
I fliken bredvid bloggen gör jag research om fenomenet körsång. Det ska resultera i en artikel om vad som är så fantastiskt med att sjunga i kör. Ska klämma in lite historia, det sjunkande antalet utövare under slutet av 90- talet och det enorma intresset runt körer som väckts under det sistonde. (Nu lär det bli ännu mer efter programmet Körslaget) Sjunger du i kör och vill bli intervjuad? Spelar ingen roll om du är en gammal räv i sammanhanget eller just trillat in på banan. Släng i väg ett mail rill ruth_sthlm@hotmail.com


Äntligen hemma

... pustar jag som snubbarna i Mora Träsk gjorde för flera hundra år sedan. Har varit på gymmet och kört dagens två konditionspass. Resultatat blev en mil på löpbandet (börjar på 11.5 km/h, ökar 200 meter var tredje minut tills jag når 14 km/h. Håller hastigheten till sista kilometern då den stegvis ökas till 15. Lutningen växlar mellan 1 till 1.5 grader) och en timma Body Combat. Hade en aktiv vila på ungefär fem minuter mellan passen. Det gick bra ikväll! Kände mig pigg i benen och glad i humöret. Enda jag stör mig på under BC´n är instruktörens evinnerliga "Kom igen Södermalm, kämpa lite då!"  Kan inte riktigt svara varför det irriterar mig, kan vara att jag redan vet vart jag befinner mig och kämpar allt vad jag är värd. Likväl fnyser jag smått ilsket och drämmer till luften framför mig hårdare. Well, på så sätt uppnår han rätt resultat...
Har just fått i mig en portion rågflingegröt med en äggvita, en skopa night- proo (långsamt protein) och en skvätt fun light. Till det två Finn chrisp med minikeso och kalkonskivor. Borde egentligen dra i mig några deciliter vatten också. Det behövs om inte annat på spinningen imorgon. Rackans, jag har ännu inte hittat tiden att köpa spinningskor. Först måste jag lokalisera vart Cykloteket ligger (att säga gatunamn hjälper föga. Jag är hopplös på allt sådant, det enda som skulle kunna fungera är att nämna stadsdel) och det är ett stor äventyr i sig. Det får bli ytterligare en gång i vanlliga pjucks.

På tal om gröna dörrar... Jag har bestämt mig för att haka på
Tereses tio- dagars diet. Det är inte fråga om bantning eller något sådant fånigt. Nej, istället blir det en koll för mig själv vad jag stoppar i mig och en förhoppningsvis förminskning av höftmåttet. Funderade om jag ska redogöra på bloggen vad jag äter varje dag, men efter en noggrann övervägning gör jag inte det. Istället skriver jag på papper och om någon är nyfiken får ni gärna en kopia via mailen. Vet att jag har flera läsare som har svårt med mat och motion. Det är därför jag aldrig rent ut skriver veckoscheman för träning eller matintag. Det kan bli en trigg och jag vill inte vara med om att jag är den som gör att folk mår sämre. Min blogg- naturligtvis- men även mitt ansvar Min mening är inte alls att peka ut någon särskilld, det hoppas jag verkligen att ni förstår! Inte heller den som väljer att skriva matdagbok i sin blogg. Vi lever i ett fritt land och gör som vi själva vill.

Godnatt och sov gott. Imorgon är det en ny dag- full av underbara möjligheter. Hoppas att jag får träffa några av er på zenit imorgon!

Nähä, jag inte alls gammal nog!

För ett par dagar sedan fick jag en reklamfolder från Amelia. Jag dubbelkollade adressen för att kontrollera om den inte skulle till grannen istället. Nope, stämde från första till sista bokstaven. Jag vred och vände på talongen och tänkte storsint att jag skulle ge den en chans. Nämen ser man på, tänkte jag när blicken regristrerade stycket om mode som passar alla. Ojsan, fortsatte jag när avdelningen kosmetik drogs igenom och när raden under presenterade härliga möjligheter för att inreda sitt hem. Längst ner fanns ett lockerbjudande att få en mysdress (som passar lika bra på stepmaskinen som i soffan) om man svarar innan tio dagar. Storlekarna i M, L och XL fick mig att bekräfta missstankarna. Jag är för ung för Amelia! Eller rättade sagt, jag känner mig alldeles för långt under 30- strecket för att läsa en tidning som riktar sig till den ålden. Jag vill inte bli betraktad som gammal.

På något sätt klamrar jag mig fast vid att jag minsan "bara" är 20- nånting. Jag är visserligen vuxen men långt i från tråk-vuxen. Det börjar nästan bli pinsamt att hävda att jag inte uppskattar reportages om hur man får azaleorna att trivas, hur man sminkar bort tio år och hur egotiden fixas utan att att barn, matlagning och jobb blir lidande. Det är en främmande värld för mig då min blommor överlever en konstant solförmörkelse, jag blir antagen att ta studenten om ett par veckor och är ljusår från att skaffa barn. Jag lockas inte av rubriker som "Äntligen ordning hemma" "Stressfri jul" och "läckra kappor".  Å andra sidan bör jag inte skriva det här över huvud taget eftersom jag knappt bläddrat i tidingen. Den kanske smashar in artiklar som är helt rätt. Jag vet inte. Men har ingen vidare lust att ta reda på det heller. För även om Amelia nu skulle visa sig vara bra, vägrar jag att erkänna det. Det räcker med att Damernas Värld mode överraskade mig med toppeninnehåll. (Fast det tänker jag förstås aldrig medge högt...Så gammal har jag inte blivit ännu. Hoppas jag i allafall )


vindar från ishavet

Olyckskorparnas kraxningar visade sig stämma. Idag viner iskalla vindar och det är betydligt kyligare än gårdagen. Trots det kände jag mig optimistisk nog att ta kjolen. Efter tre steg från trappan for jag in igen och bytte om till något mer passande. Åh, det är så surt när man fått en försmak av sommaren och den rycks bort mitt framför näsan. Men det finns ingen orsak att vara tulig. Jag sitter ändå inomhus och spanar ner över söders bläcksvarta tak hela dagen. (För att vara mer exakt, bligar rakt in i datorskärmen)

Hoppas det inte blir allt för sent på jobbet ikväll. Dels för att jag ska ila iväg till Axelssons på Drottninggatan och dels för ge mig själv ett rejält BodyCombat pass. Sprang på finaste klänningen på Hamngatan i lördags. Tyvärr fanns inte min storlek kvar och butiken vid Åhlens skulle hinna stänga innan jag kom dit. Gör ett nytt försök om några timmar och hoppas på att "min" klänning inte är slutsåld! Jag håller även tummarna för att mitt smalben inte ska dumma sig på träningen. Har haft ont i muskeln precis bredvid skenbenet sedan ett par veckor. Får kramp i foten när jag flexar den och själva muskeln är superspänd. Det brukar gå över efter en stund när jag blivit varm. Men under senaste joggingturen satt smärtan i hela tiden villket inte resulterar i några rekordtider. En kompis som är sjukgymnast föreslog Eeze spray. Shoppade loss på apoteket igår och testar i ett par dagar. Enda nackdelen hittills är att min brun-utan-sol har försvunnit på appliceringsstället! Äh, jag får helt enkelt kleta in lite extra smörja eller antyda att det är väldigt inne med fläckiga ben...


Vilken härlig dag!

Mitt rum blir vansinnigt varmt under sommarhalvåret. I ottan vaknade jag av att syster pustade i värmeslag. Det var för tidigt att gå upp och göra oss iordning, men inte tillräckligt mycket tid för att hinna somna om och drömma igen. Då kläckte jag idéen med morronpromenix! När vi bodde tillsammans ville hon aldrig följa med. Till min förvåning nickade hon glatt och visade på så sätt att den tanken också hade passerat de små grå. Hennes en storlek större fötter knögglade sig in i mina nästan passande skor. Efter en kilometer hade hon skoskav. Efter ytterligare två trampade hon ner hälen och omvandlade gympadojjorna till tofflor. Tre kilometer senare funderade hon på att gå barfota. Pole sana, som man säger på Swahili. Jag är väldigt imponerad att hon höll ruth-temo trots eländiga sår och blåsor!

Frukost i trädgården kändes självklart. När jag var yngre ville jag absolut inte sitta ute och äta eller fika. Men nu tycker jag plötsligt att det är väldigt mysigt och höjer måltiden flera enheter i njutning. (kanske börjar bli vuxen...) Vi satt nästan för länge för att vara oss och blev snabbdusch och mejk i raketfart. Skönt att få sällskap till Filla för en gång skull. Visserligen händer det då och då att jag springer ihop men någon bekanting på perrongen, men knappast varje söndag.

Lunch med gänget i Vasaparken, någon timmas jobb på kontoret och jag rusade hem. Ut i trädgården och sola var den enda tanken som roterades i huvudet. Det gick trettio minuter och molen kom inkräktandes. Ytterligare fem och jag insåg  att de inte skulle försvinna. Attansa!!! Hela dagen hade jag längtat till solstolen och fick bara en ynka halvtimma. Hann i alla fall med att ta ett par bilder i
Jane-stil!  Det var skönt så länge det varade...



Hoppas ni, my darlins, har haft en strålande helg. Nu tar vi sats inför en ny vecka- full av fantastiska möjligheter!

quarneval i varm stad

Woho, soooolen har besökt oss i helgen!!! Inledde lördagen med att skriva tre meningar på artikeln. (satt en kvart och fånstirrade på skärmen och blev tillslut så sur när orden vägrade komma att jag slängde ner locket.) Jag åkte till gymmet istället och tog ut min frustration bland de fria vikterna. Kanske inte behöver säga att det gick riktigt bra! Haha... Det är bra att vara lite arg ibland. Dessutom var jag go och glad när det väl var dags att träffa Cissi inne istan. Det var Quarneval och halva stan var avstängd för ett hundratal ekipages. Stämningen var på topp och nyfikna åskådare stod i flerdubbla led. Trångt var bara förnamnet! Cissi, som är full av goda idéer, föreslog att vi skulle ta varsin latte och sätta oss i Humlegården. Vi tog förmodligen den sista sittplatsen med bra utsikt över vägen. Vagn efter vagn rullade förbi. Folk tjöt och studenterna tjoade högt i skyn. Långt om länge sällade sig syster till oss. Tyvärr missade hon allt, men tror inte hon sörjde speciellt för det. Det var tjockt med folk i hela stan och vi flanerade långsamt Stureplan ner mot Norrmalmstorg. Kungsan, slottet. Gamla stan.... Kände mig nästan som en turist bland alla andra. Det är så sällan jag verkligen går inne i stan och på turiststråken att jag faktiskt uppskattade det! Med två toppenpersoner var det dessutom omöjligt att inte njuta av tillvaron.

Någon gång efter 19.00 började hungern göra sig påmind. En sushirestaurang låg lagom till och vi slank in. I menyn stod att man kunde boka ett rum med kareokemaskin. Just så hade ett festglatt gäng gjort. Japp, det hördes högt och ljudligt. Inte speciellt rent och inte i takt måste jag med ett skrämt uttryck bekänna. Det lät så fruktansvärt att vi åt så fort vi förmådde och kastade oss ut på gatan. Frustande av skratt och ett heligt löfte att aldrig gå dit igen. Jag säger då det (som man uttrycker sig i Kalmar) En person som är totalt tondöv får helt enkelt inte greppa tag i en mick. Speciellt inte när saké har svalkat strupen. Syster följde med mig hem och kinesade på soffan. Otroligt, fantastiskt, underbart att bara vara vi för en gång skull. Det händer alldeles för sällan och vi behöver det. Inte för att vi inte vill träffa andra människor, utan för att det är så bekvämt att inte behöva prata i hela meningar. Det räcker med ett par ord och en blick. Och med vår nu-är-det-dags-att-sova-blick avslutades årets varmaste dag.

i kortaste laget

Rackans vad snabbt den intervjun gick! På 18 minuter hade han kommit, stjälpt i sig en kopp kaffe och där efter rusat i väg till nästa uppdrag. Hann ställa ungefär hälften av frågorna... Hoppsan, artiklen blir inte alls vad jag tänkt mig. Jag vet inte hur det är med andra journalister, men jag har alltid en bild klar i huvudet är när jag kommer till en intervju. Vet hur jag ska bygga upp den och anar svaren på frågorna. Här hade jag inte ett enda rätt! På ett sätt är det bara nyttigt för mig att kasta om tankar och meningar, det är då jag utvecklas. Men för tillfället skaver det smått i mig... (Blir oerhört tacksam om ett tag)

För att kasta mig hejdlöst till nästa sak. Idag har min vän Malins man blivit "stor". Efter flera års slit med läkarstudier har han äntligen fått sin examen och sin legitimation. Han gjorde sista AT-dagen igår och klarade provet idag. Grattis Markus! Nu kan du med sanning och allt sådant där titulera dig som läkare!

Nä, har blir det inga barn gjorda. Make up och snygga kläder på bums. Här ska F´s nya bostad firas in så det smäller om det!

träff med brorsorna ådahl

Har just bokat in intervjuer med Frank och Simon Ådahl. Först ut är Simon som jag helt hastigt ska träffa ikväll innan inflyttningsfesten hos F. Har du ingen aning vilka Ådahls är? Spana in Så ska det låta klockan 20.00 just denna fredag. Bröderna ska duellerar mot systrarna Hanna och Lina Hedlund. Det blir med all säkerhet några sköna låtar!
Nu blir det research i speedat läge.

Wish me luck

(japp, detta är ett av mina roliga frilansuppdrag!)


spinning times two

Igår kväll besökte jag Sats Hötorget för första gången. Har naturligtvis traskat förbi ett antal gånger och slängt nyfikna blickar mot receptionen. Men det har aldrig känns speciellt lockande att gå in. En kompis berättade hur otroligt sunkigt allt är och har undvikit det till förmån för fräschare ställen. Under Boot Campet hörde jag att Terese instruerar på Hötorgen på tordagskvällarna. Ähhh... tänkte jag och bokade in mig. En gång är ingen gång och gillar jag inte stället behöver jag inte komma tillbaka.
Blev superförvånad när omklädningsrummet hade snygga skåp. Fångade upp hakan när jag spanade runt och insåg att stället varken är bättre eller sämre än genomsnittet. (Den där kompisen ska få sig en känga nästa gång vi ses...)

Jag entrade salen och hoppade upp på cyklen och satte igång. Mycket trevligt att
Nilla trampade bredvid mig! Försökte hålla tyst när uppvärmingen satte igång, rackans det är inte lätt! Terese var i sitt esse och serverade ett toppenpass! Fyra block indelat på backe, intrevaller, backe, intervaller. Varje block var tio minuter långa och obefintlig vila mellan. Ah, så roligt, så hårt, så svettigt!!! Fick höra efteråt att ventilationen inte riktigt funkar som den ska. Har nog aldrig svettats så mycket under en cykel tidigare. Det hade till och med droppat på golvet... (vilket är så otäckt att jag tar mig själv för pannan och känner mig allmänt okvinnlig)

Väl hemma hällde jag i mig en hel flaska Ramlösa kaktus/lime. Anade att det förmodligen skulle bli några panikrusningar mitt i natten "för att pudra näsan." Icke. Imorse var jag på gång igen. Hade slängt iväg ett sms till snygga Jane och frågade om hon var på att spinna  på Zenit. (Egentligen är det vilodag enligt Paulines träningsschema. Äh, träning innan klockan åtta på morgonen kan väl knappast räknas... haha)
Jane hade gjort av med en smärre förmögenhet i en cykelbutik igår. Bland annat hade ett par spinningskor införskaffats. Dagen till ära fick moi inviga dem på cyklen! Tre tramp hann jag med och insåg det jag redan vet: måste ha ett par själv!


beslutet är fattat

Har funderat hit och dit och fram och tillbaka. Vägt fördelar mot nackdelar och tillslut bestämt mig. Det blir ett par spinningskor Istället för en ny period med DN.  Dyftade frågan med Terese under helgen och hon sa att det är en helt annan känsla att köra med riktiga skodon. Jag är ute efter den ultimata effekten från min träning. Den utnyttjas till max och göra nytta i varje fiber. Gör ett par spinngskor att tiden på cyklen blir effektivare kan jag inte ignorera det.
Nu behöver jag din hjälp! Vart hittar jag de mest prisvärda (och snyggaste)?

dunsande steg innan alla andra vaknar

Gjorde dagens första konditionspass kvart i sex imorse. I joggingspåret var det bara jag, solen och Amy Winehouses Back to Black. Plötsligt såg jag de blommande träden, det gröna gräset och kände vårdofterna! Det om något gav push i benen och stuns i stegen! Elva kilometer senare var jag hemma igen och stretchade på trappan. Det är helt ok att tänja på kroppen medan näsan vänds mot solen! Spänstade iväg till brevlådan och såg fram mot en långfrukost och DN. Ingen tidning, inte ens en liten bilaga. Slog mig för pannan och suckade exstensiellt. Prenumerationen gick ut idag och jag har glömt att förnya den. Attans! Just nu vill jag inte lägga typ 800 kronor på en tidning som jag knappt har tid att läsa. Men att inte ha någon morgontidning är inget  alternativ. Någon som har lust med delad vårdnad om DN?

----
Läste hos
Jane igår att  löpsteget ska rulla för att göra det så skonsamt som möjligt för kroppen. Rackans, jag dunsar fram som om jag har trätofflor på mig! Det bådar inte alls gott för framtiden. Frågan är nu hur man fixar rullningen i foten. Ni som var med på Boot Campet såg mina mindre lyckade vighetsförsök på yogan. Ungefär lika smidig är jag i fotlederna. (Kanske har Youtube något matnyttigt att visa.) Får bege mig till Löplabbet eller något i den stilen för att få råd.

Nu ska jag ut på ett snikärende på stan. Egentligen är det ganska onödig och behövs inte alls fixas nu. Men tänkte passa på att njuta en stund i solen. Kan man vara så ful att en liten omväg går an...


fåfängligheternas fåfänglighet...

Jag är vansinnigt stolt och glad över min klocka. Den är snygg, sitter grymt bra och gör att jag känner mig smått sofistikerad. Armbandet hasar inte av och ringen sitter även den kvar och glittrar i solen. Trots det plockar jag av dem det första jag gör när jag sätter mig vid tangentbordet. De skaver inte eller är i vägen, det är helt enkelt en knäpp grej jag gör.
Oh no, tänk om det är en tvångtanke? Att jag undermedvetet inte jag jobba om klockan sitter på handleden? Nä, nu åker den på igen. Första dagen med hela baletten på.
Ett ytligt inlägg som detta kräver även "dagens outfit": (Klänning Gina Tricot, jeans Fornarina, skor Vagabond, klocka DKNY, armband Bag Lady, ring Pilgrim)


hipp, hipp, hippa!

Precis när jag kommer till Karolinska sjukhuset ringer mobilen. "Var är du någonstans? Du har just missat det roligaste; hon började gråta!" utbrister Fia och jag gör high five med mig själv.

Förra veckan ringde jag syster och berättade att historiens bästa tvillingkväll var planerad. Inte nog att Stand Up med tillhörande middag var bokad. Vi skulle även köra järnet på Sats med PT-Jo och få toppenråd inför sommaren. På mina stränga order skulle hon sluta senast 16.00 för att hinna i tid. Men chefen hade andra planer; 15.40 berättar hon för syster att eventuella kvällsplaner är inställda. Kaos på avdelningen innebär att hon måste stanna kvar hela kvällen. Med tårarna hängande i ögonfransarna hasar sig syster mot ett behandlingsrum. Snyftandes puttar hon upp dörren och stannar mitt i steget. Vad gör kollegorna inbuntade i ena hörnet? "Ska, ska jag inte jobba trots allt?" tycks hon förstå samtidigt som hon säger orden.
Systers hippa är i full gång.

Hagaparken intas med med champange och god mat. Med diverse bussar går färden går vidare mot Tjärhovsplan och boulebanan. Där tar allt stopp, hur ska man kunna rulla kloten snyggt i ösregn? Istället blir det ett kvartershak på hörnet med drinkar, skvaller och samkväm tills klockan blir sen.

Jag bryter upp först och förhör mig noga om vägen. Efter en bra stund kraskar det plötsligt under fötterna. Att jag har gått fel är ganska klart, har dessutom inte det blekaste vart jag befinner mig. Tar ett klokt beslut och traskar tillbaka samma väg. Om de andra får veta att jag gått vilse kommer jag få höra det i evighet tänker jag. (rättelse; syster kommer få det uppstickandes i fejjan varje gång jag kommer på tal) I samma sekund som tanken är levererad krockar jag med hippa-gänget. Efter att samtligas ögonbryn höjts ett par decimeter bubblar skrattet fram. De pekar och kvider att inte nog med att jag är väldigt lik syster. Både hon och jag är dessutom totalt befriade från allt vad lokalsinne heter. Vad ursäktar man sig med? Jag skyller på att de för alltid ska minnas första gången de träffade systers syster.

snabb, snabbare, totalt mot bättre vetande

Enligt schemat från Paulines "Fixa bikiniformen" i senaste Fitness Magazine, skulle jag göra två konditionspass igår. Första bockades av på morgonspinningen. Ju längre dagen gick desto segare blev både tanken och rörelserna, lockade inte ens i mikroskopiska mått mätt att utsätta mig för kondition. Funderade på att åka hem och förpassa mig till vegeterat läge i soffan. (Helst framför något hysteriskt roligt som Scrubs eller Simpsons.) Jag gjorde en ansats att ta mig bryskt i kragen. Bildligt. Hmm... mja varför inte nickade jag för mig själv. Kragen knycklades ihop med onödigt mycket våld. Bokstavligt. Trött som ett fån hasade jag mig mot bättre vetande till Sats Söder. Det kommer gå bra, det kommer gå bra, det kommer gå bra mantrade jag. Försökte se mig själv med segerkransen runt halsen, vita duvor och stämningsfull nationalsång alltmedan jag beskådar tårögda landsmän i stående ovationer. (Mental träning rocks säger De Som Vet.)

Med något som ytligt kan beskrivas som beslutsamhet flurpade jag in Ipodlurarna i varsitt öra. Linda Bengtzings senaste skiva bläddrades fram och f'ärden började. Fötterna bars av sockervaddskänsla. La i högre växlar, sprang och nynnade med i "´Hur svårt kan det va". Passerade tre kilometer och slog handen genom luften på en imaginär tophat. Kom över femkilometersnoteringen och snörpte munnen i en nästan missnöjd vinkel. (Hur ska jag slå nya rekord när klockan visar 24 minuter?) Lutade bandet en och en halv grad och snabbade på takten. Efter åtta kilometer började Linda att sjunga om från början. Nio. Nio och 350 meter. Nio och 500 meter. (snabbare, snabbare) Nio och 800 meter. Tio kilometer.
46.47 minuter.

Jag anmälde mig till Midnattsloppet i dag. Tänkte segervist och stoppade in mig i klass 1C: sluttid mellan 41 och 46 minuter.
Rackans bananer, nu gäller det att träna! Någon som hänger med mig?


vårtecken

Glöm tussilagos, citronfjärilar och fleece-invirade kaffelatte-surplande storstadsbor på caféernas uteplatser. Det säkraste vårteckenet som finns är omplåstrade hälar. När solen krupit över horisonten och temperaturen segar sig över fjorton grader, brukar de första exemplaren dyka upp. Vissa kör hard core med apotekets (obamhärtigt dyra) Compeed. Har man tur kan man se intressanta motiv som Nalle Puh eller Pippi Långstrump.  Själv kör jag stilrent med Ikeas våldsamt coola smärtlindrare.


Dagens lunchmeny:


Tror det blir sjunde arbetsdagen på raken som low carb pasta, minikeso, burkmakrill och tomater avnjuts. Än har jag inte tröttnat och kör förmodligen likadant resten av veckan!
Bon appetit!


go hard or go home

Jag hade förberett mig på en tokjobbig spinning med Terese imorse. Till min förvåning gick de 45 minuterna inte bara fort utan även riktigt bra! Kom upp i puls och jobbade hela varvet runt. (som jag fått inpräntat att man ska göra. Med fötterna alltså: trycka-dra-trycka-dra...) Tror minsan att vilochocken igår gjorde susen. Träningsvärken torterar mig mindre idag men sitter fortfarande fast i hamstrings och vader. Det var lite småknixigt att ta mig nedför trapporna och att stå upp och cykla. Ähhh...säger som det står på Pumas sida; Go hard or go home. Fanns således inte en chans att jag skulle ge upp!

Nu sitter jag på jobbet och skriver prioriteringslistor. Rackans vad agendan är knökfull den närmaste månaden. Har dumt nog tagit på mig alldeles för många uppgifter. Bland annat ska fem frilansartiklar skrivas (med allt vad reserach, intervju och slit- i- håret- efter- perfekta- formuleringar innebär) Systers bröllopshäfte ska layoutas intill perfektion, träningsresa ska förberedas, genomföras och skrivas. Slutföra alla projekt på nuvarande jobbet och fixa saker till nästa. Dessutom ska träning, socialisation med vänner och sömn hinnas med. Funderar starkt på att börja med intravenös näring så jag slipper ta tid att laga matlådor och tiden det tar att äta dem.
Men inget är omöjligt! Prioritering, diciplin och stenhårt jobb är säkra medel för att lyckas.

Yeah.

Go hard or go home.

Campet i bilder

image203

Helgens boot camp i bilder. Läs om helgen hos bland annat.
Sofy, Felicitas, Puma, Terese, Läs kommentarerna, njut av formuleringarna och känn endorfinerna studsa ur bloggarna.

TACK alla sköna tjejer som gjorde helgen till en succé!

gummibandbox och blåbärssmothie

Om några timmar börjar sista dagen på Blogger Boot Camp! Oh dear, vilken dag det var igår! Ett gäng smått nervösa tjejer samlades på Planet Fitness vid halv tio. (jag hittade dit på första försöket!) Det haglade namn och att komma ihåg alla samt att få ihop dem med bloggnamnen var ett pussel. 

Första passet var styrka med stepbrädor á la studio Yami (maja, minns du våra försök att matcha plattorna under med något vi hade på oss?) gummiband och bodybars. Det påminde om ett muskelpass goes bodypump minus viktplattor. Gummibandsbox fick oss alla att gapskratta! Tänk dig att du står höftbrett med bandet under fötterna. Försök att dra händerna i axelhöjd och gör raka slag och krokar. Inse att armarna inte vill komma längre upp än strax ovanför midjan, men se ut som att du inte alls bryr dig. Slå för kung och fosterland och svaja betänkligt med resten av kroppen för att få till schvungarna. Magskrattskramp!

Hade mina funderingar hur det skulle gå med spinningen efteråt. Benen gjorde sig påminda efter fem trilijoners benböj och träningsvärken från gårdagens PT-timme inte var nådig. Men det gick bra! Fantastiska tjejer som peppade, grymma Terese på instruktörssadeln och bra musik. Då kunde det inte gå dåligt! Lunchen efteråt var mycket uppskattad! God, mättande och precis lagom mycket. Hallon-Blåbärsmoothien var i toppklass! (Funderar hur det kommer sig att man alltid får två skivor pålägg när man beställer kalkon och en hel filé när man tar kyckling?) En tjej, Susanne, drog fram ett hopprep och knöt fast i ändarna. Hon placerade oss i en stor handhållande ring. Uppgiften var att kränga repet från ena armen till den andra under tiden man berättade om sig själv. Mycket underhållande med slingrande rörelser och blickarna från folk som gick förbi.

Eftermiddagens pass gick i pilatesens tecken. Vet inte exakt hur missnöjd Herr Josef Pilates skulle ha blivit om han hade spanat in i salen. Fler än jag är otillåtet osmidiga! Får ta det som sommarens projekt att tänja ut kroppen...  Magövningarna gick åtmistone kalas, vet att jag har starka magmuskler och pulsade på. Nice!
Tyvärr blev det inte så mycket till vattenbox. Instruktören hade totalt glömt bort vår existens och hade gått hem. (hur man nu lyckas missa att 17 tjejer kör Boot Camp) Istället bubblade vi i jacuzzin. Fick även komplimanger för mina vältränade armar och mage!

Jag pep hemåt så fort jag bara kunde. Ville ha lite mer än en halvtimma att pyssla iordning mig. Men vid Älvsjö någonstans nickar jag till. Vaknar lagom till tåget rullar in i Södertälje... Oh man, neeeeej! Det var bara att skutta på tåget tillbaka in till stan och rejält försenad pinna upp för alla backar och trappor. Skyndade mig så mycket jag bara kunde och blev inte mer än tio minuter försenad till restaurang Vimmel.

NU blir det frukost, en joggingrunda och därefter dag tar dag 2 vid. (Ses om ett par timmar, brudar)


mitt i ensamheten

Sitter just nu i systers lägenhet söder om stan. Den är min i hela fyra dagar! Känns helt otroligt, fantastiskt, underbart skönt att bara få vara jag några dagar. Missförstå mig rätt nu, jag tycker verkligen om grabbarna jag delar kök med. Men med jämna mellanrum vill jag låsa in mig på rummet och stanna kvar där. Bara jag, ensamheten och tystnaden. Därför har jag passat på att tillbringa lite tid med mina egna tankar, åtminstone ikväll!

Första halvan av dagen tillbringades annars på gymmet. Det blev en timme intensiv SatsCore Puls samt styrketräning. Jag följer just nu Pauline Nordins program som fanns med i senaste Fitness Magazine. Tycker det är helt ok, men var har triceps tagit vägen? Även om det stod i artikeln att man inte skulle mecka med övningarna, strunta i dem eller byta ut dem- har jag gjort precis det. Lagt till några set biceps, triceps, mage och rygg. Bytt ut en axelövning mot en annan samt förlängt cardion. Nu- rackans- ska bikiniform uppnås! (eller bröllopsform, om man nu vill använda det ordet istället)

Nope. Ensamheten kallar.
 Den och Pepsi Max.
Sov gott, my darlins.

Vi ses på Blogger Boot Camp på lördag.