inomhus-tennis
På juldagens kväll ringde det på dörren. Han från Haga slog sig ner i köket och undrade vad vi hittade på för nåt. Efter glögg och pepparkakor åkte vi - tre syskonen Petersson plus grabben från Haga - till J och hans lägenhet. "Man bör väl flyttat hemifrån innan man blir trettio" sa Bror den yngre. Varför hade J så bråttom, han fyller ju inte förrän i februari!
"Det är helt otroligt" sa bror den äldre i trappuppgången. Otroligt att det finns lägenheter i Virserum där det faktiskt bor folk"
Det börjar bli dags att förklara varför jag har en Wii-bild överst i inlägget. (ja ni har väl undrat?) J hade ett sånt framför tvn. Klart man sett reklamen och vill testa exakt hur roligt det är. Det kändes konstigt i början att slå i tomma luften. Inget motstånd när bollen träffades (eller käglorna slogs ner i bowling och käken krossades i boxning) men visst finns charmen där och man blir rejält varm! Att spela tennis inomhus, det är inte illa. Att jag dessutom slog bröderna i det allra mesta vi testade, är värt att notera.
årets innebandymatch
Två timmar senare lägrade sig julefriden igen. Nästan alla skakade hand och var på gott humör. Innebandy är helt enkelt något som för oss tillsammans igen.
dagen efter var träningsvärken total. Hur kan man få så ont av att jaga en liten ihålig boll med klubba?
När rödbetor blev det viktigaste av allt
Där skulle man kunna tro att konservationen var över. Men inte då. Min far är inte funtad på så sätt. Har han fått för sig att det ska vara, låt oss säga sillsallad på julbordet. Ja, då ska det minsan vara det. Han beodrade någon av oss ner i källaren för att hämta potatis och rödbetor. Själv kuskade han efter ett par äpplen från fruktskålen. Själv snörade jag på mig skorna och krängde på jackan. När jag kom tillbaka efter en tur fram och tillbaka till byn, kändes en pust av vitlök i köket.
"Varför hade du vitlök i salladen när du vet att Ruth inte tycker om det. Nu kommer hon inte ens provsmaka. " sa mamma. "Just det" nickade resten av syskonen. För att göra världen lite mer rättvis gjorde mamma en sillsallad utan sill och utan vitlök. Då blir det en helt vanlig rödbetssallad antar jag.
Resultatet blev således tre kilo sillsallad och två deciliter rödbetsallad. Om någon smörjde kråset med dem? Oh no.
Jag vill. Nu. På en gång!
repetitioner är att träna just axlar. Men blir så arg på mig själv när jag inte klarar av det jag vill kunna klara av.
Hav tååålamoood, Ruth....
Nä, det är inte en av mina bästa sidor.
Säger istället; Giv mig styrka.
Julen bör njutas med måtta
Just nu översvämmas tidningarna med hälsotips inför julen. "Så här äter du nyttigt" "Undvik fettfällorna" "Det här kan du unna dig". Folk verkar få stora skälvan av att sätta sig vd ett bord dignande av julmat, snapsar och ischoklad.
Metro hade för en vecka sedan en artikel om den fruktade julen. Artikelförfattaren går så långt att han påstår att december är den månad då vi lägger på oss nästan hela årets extra lager av fett! Okej att många överäter, dricker oanade mängder alkohol och den enda motionen blir mellan tvn, bordet och sängen. Men att påstå att man bulkar upp årets fettdepåer under en vecka, är väl att ta i! (Ja, det vill säga om man inte under hela december roar sig med att ta sig från julbord till julbord. Men hur många gör det egentligen?)
Mitt ödmjuka råd till er, my darlins, är att ta det piano under julhelgen. Ät allt du känner för, men med måtta. Du måste inte proppa magen sprängfylld varje gång. Sluta äta när du känner dig mätt, precis som i vanliga fall. Ta promenader med familjen någon gång under dagen. Drick måttligt och nöj dig med ett par bitar från gottebordet. Men att vara rädd för att öka tio procent i fettvikt är överdrivet! Det är knappast maten under jul och nyår som gör att siffrorna ökar. Nej, snararde det man stoppar i sig mellan nyår och jul!
Kom ihåg det mest svenska ordet av alla: lagom!
Själv har jag inlett julfirandet med en käck tomteluva på skulten (kyligt på redaktionen) och en flaska julmust light till höger om post it lapparna. (kanske därför jag fryser. Borde förmodligen pimpla te i stället!) och en adventsljusstake med tre tända ljus (enorm brandfara eftersom jag svingar papper åt höger och vänster)
Glid i frid. Vi ses kanske på Sats Stureplan om någon timma?
Reslutatet av gnatet
Jogging i krispig luft
I alla fall, hörde att syster stökade i köket. Jag stapplade upp och stack ut näsan genom dörren. Hon nickade lagom glatt när jag föreslog en joggningtur. Äh, menade jag och sa att det är nu man ser om karaktären är tillräckligt stark för att besegra minusgraderna. Byltade på oss och satte iväg en skön takt. Även om jag hade velat dra på lite snabbare var det jättehärligt! Luften kändes krispig och frosten gjorde att gräset prasslade. Vi lät tankarna flöda hit och dit och pratade om allt och ingenting. (Det är nog det bästa med syster; att jag kan prata om precis allt med henne. Behöver inte göra mig till eller sätta upp någon mask.) Efter sju kilometer var vi plötsligt hemma igen.
Efter stretchingen (som jag gör alldeles för sällan och då på tok för snabbt) gjorde vi världens godaste frukost! Ägnade ett par timmar i går kväll med att baka bröd. (ambitiöst, inte sant?) och det blev faktiskt riktigt bra! Så ska en riktigt bra söndag börja.
Några passerade aldrig dagisåldern
Sats Södermalm
Tid:
11.45
Detta har hänt:
Sats Core Puls passet går mot sitt slut. För att situpsen ska kännas lite smidigare omeds deltagarna hämta varsin matta. De som varit med förut vet med sig att det blir en vild jakt efter de åtrovärda gråa mjukisarna. Därför har de redan hämtat sin klenod och ställt den vid, låt oss säga bakre väggen. Instruktören Lina annonserar att magen ska få sig en genomkörare. En tjej vänder sig om och ska hämta sin egenhändigt placerade matta. Hon finner den under en kvinna i fyrtio-årsåldern:
Tjej~ Det där är min matta.
Kvinna~ Jag har den nu. Det hänger fler därborta, hämta en ny! (Hon pekar i riktning motsatta änden av salen, där ett tjugotal redan brottas)
Tjej ~ Men jag la mattan där för att slippa springet. Hämta en själv!
Kvinna~ Sluta vara så petig och skaffa en ny.
Knäck ett ben
shoppingorgie
"Inget annat du är i behov av, när du ändå är på gång?" Strumpor behövs alltid liksom en halsduk och mössa.
Trodde jag skulle hosta till i pur förskräckelse när hon nämnde summan. Ojojoj... De tre fjortisarna i kön bakom drog efter andan, det hörde jag tydligt. Det ljudet avslöjade även att de ville bli vuxna (vuxna och vuxna.... äldre i alla fall!) väldigt fort!
Attans vad svårt det är att inte ryckas med när expediten är supertrevlig, service-minded och övertygande i allt hon säger. Resultatet av shoppingorgien blir att jeansen, mössan och koftan får återgå till Carlings sortiment. Är det kanske jag som blivit visare, eller har jag bara insett att jag faktiskt inte behöver allt jag tittar på?
Klart man utnyttjar det man har!
Kändes nästan konstigt att allt flöt så bra på redaktionen. Sista pysslet med tidningen ~ äntligen klar! Ni anar inte exakt hur skönt det är! Har slitit värre än straffångarna i de sibiriska saltgruvorna med numret. Bråkat med inspelningsapparaten, glömt knäppa på micken, trasslat med ljudnivåerna, suckat och nästan skällt på folk som inte hållit sin deadline. Blev tokförkyld och tappade rösten när jag hade som flest intervjuer att göra. Jag menar, det fungerar inte att göra ljudtidning när man kraxar värre än kråkorna i trädgården! Finurlig som man är (hosthost) gjorde jag vad varenda pysslig och påhittig person gör: Plockade fram min tvilling. Praktiskt eftersom vi inte bara ser väldigt likadana ut. Vi låter väldigt likadant med! Tadaaaa.... Jag skrev frågorna, hon ställde dem. Jag klottrade blocket fullt av följdfrågor, strök vissa, markerade andra och ritade gigantiska utropstecken. Gick alldeles utmärkt, det bästa är dessutom att inte en kotte hör att det är syster!
Hur gör alla ni som inte är begåvade med en tvilling?
"Finns det nån som INTE vill fylla år?"
Awww.... Klickade runt på en massa bloggar i går. På en stod det: "Jag tycker fortfarande att det är superskoj att fylla år. Har jag inte vuxit ifrån det hittills kommer jag nog inte göra det sen heller. Asså, det är sååå skoj att fylla år! Kan inte förstå att nån inte tycker om att få presenter!"
Nice, tänke jag och tyckte det var skönt att någon i detta måste-växa-upp-så-snabbt-som-möjligt-samhälle vågar ha barnasinnet kvar.
Därefter kollade jag hans profil. Grabben fyllde 14. Bubblans, han är ju fortfarande ett barn! Klart som sjutton att man gillar att fylla år då. Man ville ju bara bli äldre och coolare och tillslut bli så gammal att man började gymnasiet.
Fast ändå, det var ganska gulligt trots allt.
"Vad är det för sätt att ha tomtar i kyrkan!"
Väckte Syster, gjorde frukost tillsammans och mejkade oss så bra vi bara kunde åstakomma. Söndag och andra advent. Då var det naturligtvis kyrkan som gällde. Som vanligt var vi ganska sena på väg ner till pendeln. Klockan plingade till vid övergångstället och vi tokrusade in på stationen. Med nöd och näppe samt hjälp från en kille som höll upp dörrarna, kom vi med. Puh...
Efter kyrkan brukar vi vanligtvis luncha med gänget. Men jag hade lovat för hur länge sedan som helst, att vara värd för Levande Sjungande Julgranen. Fick en gigantisk pin på tröjan med texten "FRÅGA MIG!" Oh, man. Tänkte jag. Vad då fråga mig, Jag kan inte svara på andra frågor än vart de ska sitta och vart toaletterna finns! Det gick fint. Det brukar det göra bara man ler stort och nickar medgivande. Alla hittade sina platser och de allra flesta uppskattade föreställningen.
Ja, det vill säga alla utan en liten tant i typisk pingst-mundering á la 1952. (Knut i nacken, hatt, kappa, kjol och rejäla klackskor) Hon linkade fram till receptionen efter en stund efter kyrksalen hade tystnat.
"Vad tyckte du om föreställningen" frågade Gustav.
"Den var för lång" svarade tanten.
"Jaså, tyckte du det?"
"Det var för högljutt också. Och för hårda röster. Varför sjunger ni inte fina adventspsalmer?"
"För att den yngre generationen hellre lyssnar på gospel och pop?" frågade Gustav. "Var det inte något du gillade" fortsatte han. Tanten funderade en stund. Öppnade munnen men stängde igen. "Något mer du inte tyckte om" försökte Gustav. (Gustav är en fin och ädel person med mängder av tålamod.)
"Vilket sätt att ha tomtar i kyrkar, lucior med för den delen. För att inte tala om den där disco-kulan. Vad skulle Lewi Petruhs* sagt om det?"
Tanten fnös lite, sa bakåtvänt att några av barnen i alla fall var söta. De kunde gärna få sjunga nästa år igen.
Haha... vad säger man! Vissa kan man aldrig få nöjda. Jag gillade i alla fall Den Levande Sjungande Julgranen. Fick ju se den hela två gånger. Gratis. Och det är inte illa alls, mina darlins.
* Lewi Petrhus är Pingströrelsens grundare. (Även KD, tidningen Dagen och LP-stiftelsen)
Totalt befriad från sådant
Såg inte hur det slutade då jag helt plötsligt drabbades av städmani. Och det, my darlins, det händer inte överdrivet ofta. Jag är helt befriad från sådant. Det är så märkligt. Jag har stenkoll på väldigt många saker men när det kommer till att vara pedant och ordningsam. Ja, då brister det allra mesta. Inte för att man måste bana väg bland prylarna men de ligger lite hur som helst på rummet. Men nu kom dammsugaren fram, dammtorkade alla ytor och satte upp julgardinerna. Blev riktigt fint! En snabb frukost, (om man nu kan kalla en måltid vid halv ett för frukost) och iväg till gymmet. Eftersom gårkvällen var full av frestelser och frossande bestämde jag mig för att lägga in ett extrapass. Blev sju kilometer på löpbandet samt en timmas gymmande. Det var bara jag och några killar där. Kände mig lite fånig när de lyfte mer än min kroppsvikt vid bänkpressen. "Du är också snart där" mässade jag och koncentrerade mig på min egen spegelbild.
Kutade i väg och träffade Pline som jag jobbade med i Småland. Vi gick runt i gamla stan och förfasade oss över lura-turisterna-priser som fanns överallt. Tssss... förstår inte att någon köper något där överhuvud taget. Very well. Vi fikade på café 60 på Sveavägen och satt där lääääänge. Hon är bra, den där Pline. =)
frosseri av oanade mått.
De hade en inglasad balkong med den största adventsstjärna jag någonsin sett! Där satt vi tills bara de sista skälvande minuterna återstod av Idol. Det visade sig att knappt tjugo procent ville erkänna att de någorlunda följt programmet. Nåja, de har fått informationen ganska oundvikligt trots det. Långt efter läggddags gick bilen hem igen. Precis så, efter läggdags. Oh, dear. Jag låter som om jag är 40-talist, minst! Det är så märkligt. Jag har inga som helst problem med att spänsta upp i gryningen (ja, nu blir det innan gryningen så här på vintern) men att vara uppe längre än midnatt är supersvårt. Väldigt trött men otroligt glad försvann jag in i John Blunds rike.
Aaaaaaah!!!!
Tränade med PT-Johanna igår.
Behöver jag säga något mer?
(Förutom att jag inte är grön, går omkring i Y-frontare och har lite plattare mage än Elvis?)
Förutom det. Kommentarer från Frk. Petersson är överflödiga.
Dagens smarta
Dagens inte så smart: (↓) Traska runt i Conversedojor när det hällregnar. I till synes obetydliga stansade hål vid hålfoten, kommer det in oanade mängder vatten.
Dagens inte så smart två: (↓) Inte skruva åt locket ordentligt på proteinshaken. Chokladdoftande sörja i hela träningsväskan och genomdränkta strumpor, byxor samt make upväska.
Dagens inte så smart tre:(↓) Glömma avboka pass på Sats. Efter tre gånger kan man inte förboka klasser på tre hemskt långa veckor. Hur ska jag nu överleva?
kändisvarning på sats
hur ska jag hinna?
Ahhh.... Har lite smått panik just nu. Programmet ska vara klart- totalt superklart och redo för tryck- imorgon klockan noll nio noll noll. Och hur långt har jag kommit? Hmmm... låt se.... Programmets längd= 60 minuter. Sejvat på servern= 20 minuter.
Om du nu sitter där och är kung alt. drottning på ljudredigering. Ja men vad väntar du på, pallra dig hit kvickt som attans! Snälla, kanske man bör tillägga.
Å en slank hon hit, å en slank hon dit...
Det blev en hel extra halvtimma hemma! Tänkte att jag hade tokgott om tid och segade ut på varenda rutin. När A kom hem från jobbet hade jag hux flux en kampsports-kurs. Visade mina bästa armhävningar med skruv och hur man placerar hälen i solar plexus. Lärde honom att slagen måste vara snabba och skoningslösa.
Plötsligt var klockan tio i åtta och jag stod fortfarande i löparkläderna. Sprang runt som en liten blå och fixade det allra mesta. På rekordtid gick jag i snabbare takt än vanligt till stationen. I vanlig ordning var tåget försenat och jag traskade bort mot min sida av perrongen. Längs perrongen finns en ca en meter bred remsa i blank sten. (Signalerar att man är nära kanten eller något sådant) När tåget rullade in tog jag ett steg på stenen. Halkade till. Försökte hitta balansen med andra benet, slank till där med. Gymväskan åkte på sned (ve att den måste vara så tung) och jag med. Med en skräll for jag omkull och drämde i hela högra sidan. Tack och lov för snälla människor som hjälpte mig upp och frågade hur det gick.
Ja, hur gick det egentligen? Svullen armbåge och clementinstort blåmärke på höften. Tur att det inte något avancerat som står på träningsschemat idag.
Undrar vad som mer kommer hända i dag.
Vissa dagar börjar helt enkelt inte som man önskar
Jag var uppe innan tuppen i morse. Begav mig ut i kafkasvart mörker och regn för den vanliga morgonpromenixen. Efter ett par kilometer försvann regnet och ersattes med snö istället. Mycket mysigt! Värre var det med vinden. (Hur kommer det sig att det alltid blåser motvind, åt vilket håll man än går?) Med bara tjugo minuter kvar började det regna igen. Isplumparna gjorde byxorna och jackan både tyngre och blötare. "Näää," utbrast jag. Trots att det var joggardag igår, satte jag sprätt på benen. Snöblandat regn rakt i ansiktet är ingen höjdare, på detta sättet kom jag snabbare hem. (samt 2.5 kilometer oväntat snabbt fotarbete)
Det krävdes det nogrann planering för att hinna med allt innan gymbesöket. Listan var redan klar i skallen:
* Äta frukost (en halv frukost innan gymmet. Energi för att orka med PT-Johannas tempo)
* Shava benen (Har man trekvartsbrallor behövs den sortens grooming.)
* Packa gymväskan (Jisses vad tung den blir med dojjor, handduk, linne, schampoo, mejkprylar...)
* Slänga ner lunchlådan i ovanstående väska (vad enkelt det var med gröten... Men där sa PT- Johanna stopp och belägg. Med resultatet ännu tyngre väska)
* Grundmejka (foundation, concealer och tunt lager mascara. Även om jag ÄR tröttare än Blunder ska jag inte se ut som sådan)
* Inte glömma mobil, kalender, Ipod, nycklar (Allt sånt som brukar ligga kvar på skrivbordet)
Väl på Sats kändes det kalas. Belägrade löpbandet och satte i gång. Jag sprang i fem minuter (inte långt kvar) Ytterligare fem (undar hur mycket klockan är) Efter en kvart började jag kolla i speglarna om jag kunde se PT-Johanna någonstans. När jag joggat tjugo minuter ville jag inte längre. Man kan ju inte vara trött innan ens träningen har börjat! "Ursäkta,vad är klockan?" flämtade jag till grannen. "Nästan kvart över åtta" Det här var märkligt... Hon skulle ju hämta upp mig vid slaget åtta. Gick ett varv i gymmet. Ingen PT där. Spatserade i väg till receptionen. Ingen där heller. Harklade och sa att jag nog blivit bortglömd. "Ahhh...." svarade tjejen bakom disken. "Jag var på väg ut till dig. Johanna har försovit sig. Du får nog träna själv i dag."
Morgongrus kvar i ögonen. Svettig glansig och utan PT. Vissa dagar börjar helt enkelt inte som man önskar.
Jag som har berättat för alla!
Vintern för ett par år sedan var verkligen vinter i namnets fulla betydelse. Jag tillbringade den i Oskis (Oskarshamn. Red, anm) och pulsade sammanlagt ett antal mil i meterhöga drivor.
"Vi haur ente haft ein såun venter sein ´65" *sa Olle på nedre botten nästan varje dag då vi råkades. Allt som oftast la han till: "Jau deu, lella gumman... om jau vaurit 50 åur yingre, dåu hade deu fåutt passe deij. Seuöta flicker haur jaug allted haft eitt goutt öjga te". **
För att tåtergå till ämnet: Jag som alltid tappar bort mina vantar, blev totalt vantlös någon gång i mars. Det snöade fortfarande och minusgraderna härskade. En av mammorna till mina fantastiska tonåringar såg mitt dilemma. Som en vacker gest, eller rent av mutning för att ta extra väl hand om hennes teling, fick jag ett par tumvantar.
"Deum haur hun steckat sjaälv"*** nickade tonåringen i det stolta överräckandet.
Häromveckan när jag och Cissi flängde runt på julmarknader visade jag upp mina (hittills) ottappade vantar. "Fina va? De är hemstickade!" sa jag och Cissi, som är expert på stickning och annat som har med garn att göra, fingrade på dem. "Varför sätter man en tvättlapp på ett par vantar man gjort själv?" Jag ryckte tillbaka dem. Och visst stämde det. Långt inne i fodret satt en klassisk lapp. Visade att de blivit köpta på H&M.
Suck. Här har jag gått i två års tid och varit lycklig över mina supervarma blåa, hemstickade vantar. Så var de köpta från allra första början. Nu är jag inte mer speciell än någon annan på stan.
Översättning för er som inte är superhaj på oskarshamska:
* "En sådan vinter har vi inte haft sedan ´65"
** "Ja du, lilla gumman. Om jag varit 50 år yngre, då hade du fått passa dig. Söta flickor har jag alltid haft ett gott öga till."
*** "Dem har hon stickat själv"
Operation jul i hamn
Syster hänger upp kulorna med största möjliga konstnärlighet någon kan uppbåda.
Coola systrarna framför sitt underverkOch här, här är den i en underbar symfoni av glitter, kulor och julgransljus.
Är det jag?
Kolla själva, vem är det. Jag eller syster? (elin, du brukar ha reda på dig!)
"Varför håller du på sådär?"
Mamma~ Skulle bara höra hur det är med dig.
Ruth~ Har mördande träningsvärk, annars är det bara bra.
Mamma~ Då är det väl inte bra, jag menar du har ju ont.
Ruth~ Men träningsvärk känns skönt på något konstigt vänster. Den går ju över om ett par dagar.
Mamma~ Varför håller du på sådär?
Ruth ~ Sådär?
Mamma~ Ja, tränar och får ont. Är det verkligen bra för dig?
Ruth~ Det som inte dödar, det härdar. Så blir man lite snyggare för varje gång med. Haha....
Mamma~ Det jag inte förstår är varför du går till gymmet när du vet att du kommer få ont. Helt frivilligt?
Ruth~ .....
Vad svarar man på sådant?
"Operation julefrid"
Väl i den blåa Ikea-soffan visade hon bilder från
Ja ja. Med detta inlägg är det alltså sagt att den superba idén vi fick häromdagen ska inledas i kväll. Jag benämnder det härmed som "Operation julefrid". Behöver jag säga att det är Top Secret?