ny blogg fast ändå inte

Jag finns inte längre här. Följ mina vidare äventyr på ruthsblogg.blogspot.com. (Kom ihåg att ändra länken på era bloggar!) Jag kommer fortsätta att skriva som jag gör här, det vill säga om livet i stort med träning, kompisar, jobbet, shopping och stråk av mer djuplodat material.
Se så, pallra dig in på nya bloggen nu!
lots of love.

kraxar mest

Ok folks, listen up! Jag ska snart cykla iväg för att göra en intervju. Kruxet är att Uffe Lundells stämma liknar en gossopran jämfört med min röst. Jag kraxar alltså på ganska bra. Kan ni hålla tummarna under tiden intervjun pågår så att jag kan prata hjälpligt?

småkrasslig

Det skrovlade i halsen när jag lämnade redaktionen igår. När jag pratade med mamma på tåget lät jag konstigt hes. Ju mer jag pratade, desto mer väste jag. Halsen skavde och tinningarna dunkade. Jaha, det ante mig. Man är hemma tre dagar och tar det lugnt. Då blir man förkyld, typiskt. Nu efteråt ser jag tydligt att jag höll på att bli sjuk. Jag sov väldigt mycket och var otroligt trött hela tiden. Morgonjoggen i lördags gick vansinnigt tungt, kändes som om jag hade storebrors backpacker- ryggsäck på axlarna och viktmanschetter runt fotlederna. Dessutom har luftrören krånglat och jag lät som en gammal piporgel flera timmar efter lördagens tur. Dessutom har jag haft svårt att andras sedan i torsdags. Febern håller jag i schack med ibumetin och får väl hålla mig från gymmet ett par dagar framöver.
Ähh, nog med gnäll nu! Det är bättre att jag är krasslig nu och hinner bli bra tills på onsdag, än att bli sjuk lagom tills de normala veckorna sätter igång. Det vill säga, veckor utan insprängda ledigheter.

Förstår att ni undrar hur det gick med vadslagningen mellan min bror och mig. (tog jag femtio kilo bänk skulle han ta 150 kilo knäböj) Nu kom vi aldrig iväg till gymmet utan skjuter vadet på framtiden. Under tiden hinner jag bygga på mig ytterligare muskelmassa och bli ännu starkare!
Nope, nu blir det ytterligare en kopp the för att få tillbaka rösten i ett talbart läge. Det går inte att leka Sir Väääs när jag har intervjuer att avklara. Ett par stycken står på agendan och jag vill göra dem så bra som det möjligen går.
Solen skiner, det är minusgrader och snön ligger vit. Ut och ta vara på vädret så länge det varar. Se nu till att få en underbar dag!

back in town

Efter brunchen igår begav vi oss norrut igen. Jag hade somnat innan vi ens snurrat i Målilla-rondellen (ungefär två mil hemifrån) Snörvlade på tills vi anlände till Linköping och svåger kände ett akut behov efter nya vindrutetorkare. På Biltema hittade jag cykellampor, mycket bra att ha nu när det är mörkt dygnet runt. Vi gick en sväng runt bland kommersen, men det var alldeles för mycket folk för att kunna beskrivas som trivsamt. Runt 18- tiden var jag hemma igen. Upptäckte plötsligt hur tyst det var runtomring. Ingen familj som lät. Bara jag. Jag vet inte om det var skönt eller bara vemodigt…

Jag har sovit otroligt mycket under julhelgen. Minst åtta timmar varje natt, det är oändligt länge med tanke på att jag normalt snittar fem och en halv. Somnat mitt under julfilmen, slocknade till under Kalles jul och tog en kortis mitt i predikan på midnattsmässan. Något säger mig att jag var ganska trött... Hade tänkt att sova relativt länge idag. Men när jag vaknade vid halv sju såg jag ingen anledning till att ligga kvar. Det fick bli en morronpromenix. Ville egentligen jogga, men insidan på höger ben har gjort oroväckande ont i ett par veckor och har eskalerat under julen. Tror det kan bero på att jag har en förkyldning som ligger och skaver. Är det inte så att inflammationer blossar upp när immunförsvaret är lite lägre?
Nåja. Det blev en skön runda på nästan exakt en timma. Minns inte senast jag promenerade, springer alltid nu för tiden. Väl hemma fick jag fasligt bråttom. Skulle hinna packa väskan, duscha, sminka och äta frukost på mindre än trettio minuter. Om jag hann? Japps. Även om jag borstade tänderna samtidigt som jag snörade på skorna. Haaaa, tidsoptimisten is back in town!
Nu ska jag snart stänga ner jobbdatorn. Har varit på redaktionen i Uppsala några timmar och plitat nyheter. Om du är nyfiken kan du kolla morgondagens tidning! Nope, dags att åka hem igen. Vi hörs!

brutna traditioner

Egentligen hade jag tänkt mig en lång skön jogg med syster yster idag. Istället åkte vi iväg till Vetlanda för mellandagsrea. Det är gammal kär tradition som man inte får rucka på! Well, i normala fall åker vi alltid dagen efter annandagen. Men eftersom vi åker hem till Stockholm imorgon fick vi ta shoppingen idag.(Hängde du med där?) Det sved lite i hjärtat, traditioner bryter man inte bara så där. Var det kanske därför som utbudet var så dåligt? Inne i favoritsportbutiken var knappt något nedsatt. Och det som hade sänkt pris fanns bara i storlek 38 och större. (aningen förstort med andra ord) Nåja, jag gråter inte över det! Hittade ett par jättefina skor och ett par lakan i satin. Nice.

I går satt jag, syster plus två bröder på River, puben i Virserum. Det var fullsmockat med folk och grymt bra utbud! När jag kollade premier leauge där förra året, undrade jag hur långvarigt stället skulle vara. Men ett år efter öppnandet går det visst riktigt bra. Runt bordet satt gamla bekantingar och överallt man vände blicken hittade man nya. Riktigt roligt! Pratade länge med en gammal klasskompis sedan grundskolan och redde ut vad som hade skett sedan senast. Kom överrens om att det var dags med en återträff med den gamla klassen. Det var trots allt tio år sedan vi skildes åt. (ungefär 80 procent har jag inte träffat sedan dess). Umgicks med brödernas gamla vänner och såg till att bli bjuden på allt... Haha. Min tes om att aldrig betala för mig själv infriades även mitt i Smålands skogar! Sent om sider promenixade vi hem, jag och min ene bror. Pratade om allt och ingenting och hur livet tedde sig när vi var yngre. Vi enades om att uppväxten här har varit bra, men vi trivs bra på våra nuvarande orter.

Nu sitter jag och lyssnar på alla ljud runtomkring. Brorsdottern A stojar runt och söker uppmärksamhet lite varstans. Pappa och svågern skrattar högt åt Mr. Bean medan bröderna och syster diskuterar med mamma. Snart är det dags för ostkaka, grädde och jordgubbsylt. Även det en tradition i familjen som man inte petar bort hur som helst. Det har varit en otroligt härlig julhelg med familjen! Något att minnas när isande vindar blåster snålt om ett par veckor.

winter wonderland

Edit: Två minuter efter jag hade stängt ner datorn började det snöa. Jag var fortfarande ensam vaken och tyckte det kändes smått trist. Vägde fördelarna och fann inga nackdelar; det skulle bli en joggingtur. Svidade snabbt om och begav mig iväg. Plötsligt saknade jag superkvintetten otroligt mycket! Jag ville visa dem elljusspåret, semesterbyn, badplatsen och åkern där jag alltid genade för att komma snabbare hem från skolan. Kom på att man sällan är ensammare än man gör sig. Jag bjöd helt enkelt in gänget att joina mig i spåret. De utgjorde ett strålande sällskap!
Rundan blev nio kilometer och tiden 49 minuter. Det blev en härlig tur i ett fantastiskt vackert vinterlandskap med singlande snöflingor och vitkyssta vägar. Lagom tills jag kom innanför dörren var frukosten klar!
Nu är det snart julmiddag med allt vad det innebär. Jag har främst spanat in laxen, ägghalvorna och mammas köttbullar. Inte illa någonstans!

i tidig gryningstimma

Vi förvånades över att det var så lite trafik på vägarna i går kväll. Jag antar att de allra flesta var på väg norr över, vi styrde som bekant kosan söderut. Strax innan halv tio ("precis lagom till Uppesittarkväll" påstod syster) parkerade vi utanför mammas och pappas hus. Exakt fem sekunder  senare (jag räknade) öppnades ytterdörren och mamma kom ut på trappen. Med thé, mammas favoritbröd och en massa prat vad som hänt sedan senast blev det en alldeles utmärkt kväll.

Just nu väntar jag på att resten av familjen ska vakna. Klockan är strax efter åtta och jag har vankat runt sedan halv sju. Det ljusnar sakta utanför fönstret och jag nickar ganska nöjt: Det ligger ett par centimeter rimfrost på marken och sprider julkänsla. Egentligen hade jag tänkt ta en joggingrunda innan frukost, men det får nog vänta några timmar (eller tills imorgon). Det är rejält kallt ute! Under tiden slår jag in de sista klapparna, beskådar vår otroligt fula (men charmiga) gran i hundra procent plast. (Japp, det är mitt fel att vi måste köra med fejkgran. Julen -88 tillbringade jag på sjukhus efter ett ordentligt astmaanfall) Tillslut vill jag önska er alla en riktigt God Jul med era nära och kära.
Lots of x-mas love.

mot de dunkla skogarna

NU stänger jag av datorn, langar upp väskan på ryggen och cyklar ner till tåget. Under färden till Stockholm tänker jag njuta av tanken att det dröjer fem dagar innan jag sitter där igen. På centralen plundrar jag skåpet där jag placerade resväskan imorse. I den bästa av världar hittar jag en grön volvo redo som jag kan skutta in i. Därefter rullar vi ner mot mörkaste Småland och finner förhoppningsvis julefriden. Bör den inte finnas där bland alla granar, öppna fält och julpynt mitt ute i ingenstans?

Om åtta timmar

Efter en fantastisk helg (som innefattade julklappsjakt med syster, höja insulinnivåerna med Lena, fantastisk träning på gymmet, julkonsert med Laudes och stans bästa sushi) börjar det bli dags att räkna ner timmarna för hemfärd. Vi är sju tappra själar som kämpar det sista på redaktionen. Det är med andra ord ganska lugnt och de enda tangentknattret som hörs är mina egna. Det är fullt på skrivbordet idag, åtskilliga texter ska lämnas innan arbetsdagen är slut. Och då, då går jag på ljuvlig julledighet!

När jag vaknade innan gryningen gnagde något i tankarna. Jag hade en klar förvissning om att det var något viktigt som jag hade glömt. Så kom jag på det. Jag hade inte packat! For upp och vinglade runt innan blodet hade hunnit upp i huvudet. Rafsade ihop en lista och kryssade av allteftersom kläder och prylar hamnade i väskan. Puh, var aningen stressigt ett tag... Tur att jag inte behöver så hemskt mycket under de tre dagarna jag är hemma. Ett par jeans, klänning, ett par tröjor och träningskläder. Jag har lovat syster ett par timmars kvalitetstid i elljusspåret och ska klara av ett vad i gymmet tillsammans med bror. (bänkar jag femtio kilo (med lite assistans) ska han göra djupa knäböj med 150 kilo på axlarna)

Om åtta timmar blir jag upphämtad vid något lämpligt ställe av syster och hennes make. Därefter håller jag alla tummar jag har att trafiken inte är alltför tät och att halkan håller sig på avstånd. Vi räknar med att anlända till  Småland strax före midnatt. Jag längtar något vansinnigt nu! Inte minst att få sova i mammas nystrukna lakan, vakna upp till pappas frukostskrammel i köket, krama om brorsdottern, brottas med bröderna och att bara få fira jul.

du med det röda håret!

För några korta minuter sedan gjorde jag en intervju med en körledare. Han var huvudlärare på musiklinjen under mina år på Kaggeholm. Eftersom skolan var så liten sprang alla på varandra titt som tätt. Dessutom fungerade han som mentor för min klass under ett halvår. I alla fall. I slutet av intervjun undrade jag om han kanske mindes mig. Han såg smått konfunderad ut men nickade efter ett par sekunder:
 – Ja, just det ja. Du är ju den där tjejen med det röda håret. Så klart att jag minns dig!

Undrar hur många gånger frågan har kommit om han minns gamla  elever? Det måste vara åtskilliga som passerar under årens lopp! Och när man går i samma klass som en gospelstjärna, ett fd. fotbollsproffs, tjejen som kallades för Pitbull samt åtskilliga med sjukt smorda munläder. Lägg till att det var tre år sedan jag tog min examen. Plötsligt är det inte så konstigt att hans minne var lite luddigt!

(slänger upp en bild från när det begav sig; med lockigt, blont hår)

skrattretande

Under halva december har redaktionen varit bemannad nästan tjugofyra fem. Säljarna har kommit ungefär samtidigt som vi andra går hem för dagen. Det brukar synas ganska bra vart de har suttit någonstans. Min telefon gick sönder efter tre dagar, chokladmuggar och nerklottrade papperslappar finns lite här var och min pilatesboll är totalt nedsmutsad. (De har inte förstått poängen att sitta/ träna på den utan använder blåbäret till fotbollsmatcher)
 Fröken JN, en av redigerarna, satt över en kväll och tjuvlyssnade på deras telefonsamtal. Hon listade de bästa och läste upp dem under kiknande skratt:
”Nu våras det för julen…” ”
"Hur mås det i halsen…"
”Det är inte så ofta man heter Savolainen…”


Haaaa,
roligt när samtalen inleds lite annorlunda och piggar upp tillvaron! Och då återstår bara en fråga; varför är det aldrig några humoristiska varelser till försäljare som ringer till mig?

går lös på tangentbordet

Jag bestämde mig för att lunchträna idag. Något som jag inte har har gjort på evigheters evigheter! (Läs; innan sommaren) Glenn körde en blå 45 minuter och bredvid mig satt Terese och gav järnet. Glenn är riktigt bra! Han har grym musik och ett upplägg som fick mig att bli helt slut!  Även om jag var högst närvarande under klassen var det en skön mental paus. Att släppa allt runt omkring och sätta allt fokus på att trycka pedalerna runt, runt, runt.


Annars har det varit fullt upp idag. Intervjuerna har avlöst varandra och jag har gått lös på tangentbordet. Tror minsan att artiklarna kommer att bli bra! En av tjejerna jag pratade med sa att hennes pappa har tidningen och tycker att "den är sveriges bästa nyhetstidning!" Då blir man riktigt glad! Det är oerhört sällan som jag tänker på att jag blir läst av tiotusentals människor. Att de ögnar igenom mina texter och reagerar på mina ord. Känns ganska konstigt! När jag skriver tänker på om min syster skulle ha tyckt om det. Blir svaret nej får jag börja om från början. (Hon är min starkaste kritiker. Gillar hon en text lovordar hon utan dess like. Är den inte bra nog osar det svavel...)

Nope, nu blir det mer jobb. Sen iväg till gymmet igen för att få lite fason på ben/rumpa/mage! Bytte ut min vanliga mellanmål med keso, äpple och kanel mot lussebulle, pepparkakor och fikon. Till det avnjöts Pepsi max. Under hur långt jag står mig på det... Får kanske komplettera med en proteindrink innan träningen.

själens vinterdagar

Vinterdagarna känns oändliga och i de låga molnen dör ljuset ut. Kylan smyger sig under och lägger sig tätt intill själen. Ett enda står fast; vi behöver varandra. Jane, Sofy, Terese, tack för i går kväll på Sturepassagen. Det värmde mer än ni kan ana.

 


no more fnasighet


Inom en armlängds avstånd finns ovanstående produkter; Handkräm och Lipbalm. De är nämligen mina livräddare så här i vintertider. Huden uppskattar inte alls att växla mellan temperaturerna. Som svar på den omilda behandlingen kommer fnasig och torr hy, speciellt på läppar och händer. Haa, jag drar mitt skarpaste vapen och attackerar med Mary Kays produkter!

vänner är alltid vänner

Den här bilden är för någon vecka sedan då jag filosoferade med allra käraste syster och vår vän Lena på ett café. Vi kom fram till att vi känt varandra i tolv år, det är inte illa det!
Det är bra med sådana i bekantskapskretsen. Någon som har varit med under de omtumlande tonåren, de tvekande stegen som knappt fyllda tjugo och nu när man klättrat ett steg på karriärsstegen. Fast framförallt är det väldigt mysigt att fika tillsammans. Och då spelar det inte så stor roll om man har varit vänner åtta månader eller tolv år. Vänner är ju alltid vänner.

Välkommen...

...till min blogg! Jag är en 26- årig smålänning i exil och skriver om hur livet i storstan är. Berättar om min träning och senaste shoppingfynden. Nämner min tvillingsyster i massor av inlägg och snackar om jobbet som journalist.
Sätt dig bekvämt, ta en kopp kaffe, scrolla ner och läs allt vad du orkar!

Vill du säga något men inte kommentera på bloggen? Det är lugnt, maila till ruth_sthlm@hotmail.com
Min profilbild

ruth