.

Efter brunchen igår begav vi oss norrut igen. Jag hade somnat innan vi ens snurrat i Målilla-rondellen (ungefär två mil hemifrån) Snörvlade på tills vi anlände till Linköping och svåger kände ett akut behov efter nya vindrutetorkare. På Biltema hittade jag cykellampor, mycket bra att ha nu när det är mörkt dygnet runt. Vi gick en sväng runt bland kommersen, men det var alldeles för mycket folk för att kunna beskrivas som trivsamt. Runt 18- tiden var jag hemma igen. Upptäckte plötsligt hur tyst det var runtomring. Ingen familj som lät. Bara jag. Jag vet inte om det var skönt eller bara vemodigt…

Jag har sovit otroligt mycket under julhelgen. Minst åtta timmar varje natt, det är oändligt länge med tanke på att jag normalt snittar fem och en halv. Somnat mitt under julfilmen, slocknade till under Kalles jul och tog en kortis mitt i predikan på midnattsmässan. Något säger mig att jag var ganska trött... Hade tänkt att sova relativt länge idag. Men när jag vaknade vid halv sju såg jag ingen anledning till att ligga kvar. Det fick bli en morronpromenix. Ville egentligen jogga, men insidan på höger ben har gjort oroväckande ont i ett par veckor och har eskalerat under julen. Tror det kan bero på att jag har en förkyldning som ligger och skaver. Är det inte så att inflammationer blossar upp när immunförsvaret är lite lägre?
Nåja. Det blev en skön runda på nästan exakt en timma. Minns inte senast jag promenerade, springer alltid nu för tiden. Väl hemma fick jag fasligt bråttom. Skulle hinna packa väskan, duscha, sminka och äta frukost på mindre än trettio minuter. Om jag hann? Japps. Även om jag borstade tänderna samtidigt som jag snörade på skorna. Haaaa, tidsoptimisten is back in town!
Nu ska jag snart stänga ner jobbdatorn. Har varit på redaktionen i Uppsala några timmar och plitat nyheter. Om du är nyfiken kan du kolla morgondagens tidning! Nope, dags att åka hem igen. Vi hörs!