.

Awww.... Klickade runt på en massa bloggar i går. På en stod det: "Jag tycker fortfarande att det är superskoj att fylla år. Har jag inte vuxit ifrån det hittills kommer jag nog inte göra det sen heller. Asså, det är sååå skoj att fylla år! Kan inte förstå att nån inte tycker om att få presenter!"

Nice, tänke jag och tyckte det var skönt att någon i detta måste-växa-upp-så-snabbt-som-möjligt-samhälle vågar ha barnasinnet kvar.
Därefter kollade jag hans profil. Grabben fyllde 14. Bubblans, han är ju fortfarande ett barn! Klart som sjutton att man gillar att fylla år då. Man ville ju bara bli äldre och coolare och tillslut bli så gammal att man började gymnasiet. 
Fast ändå, det var ganska gulligt trots allt.

"Välkomna till Västermalmsgallerian på Fridhemsplan. Klä er gärna kvinnligt med kjol och klackar". Så stod det på inbjudningskortet för Ladies Club Stockholm. Jag anade att det skulle bli något dansaktigt. Typ tango eller buggliknande. saken är att jag är lika dansant som hulken. Det här med rullande höfter och schvung i stegen lyckas inte alls speciellt väl. Man ler lite krampaktigt och hoppas på att ingen egentligen ska upptäcka vilken vandrande katastrof man är.

Hör och häpna. Det var kanonroligt så där skoj att man bara vill le stort hela tiden! Instruktören var en liten blondin iklädd höga silverskor med virvlande remmar. Jag fick mitt lystmäte i att hon läspade...

Få tag i en gammal piporgel, knarrande dörr och en illa stämd fiol i en musikskoleelevs klumsiga händer, pressa ner allt detta i en mixer. (helst i en rosa sådan, med våld om det behövs.) Ungefär så låter det just nu. För ett par minuter sedan hade jag en skrämselpuls på 480. Det står med all säkerhet en spritt språngnade galning utanför fönstret med en rostig morakniv och samtidigt spelar dragspel... varför ska man bo så nära marken?  Ett värre öde kan jag knappt föreställa mig. Att bli huggen av en förrymd fånge med knätofsar och bräkande på värmländska alltså. (För det är väl bara sådana som gillar folkmusik och ondsinta dragspel) Han ler säkert kantigt med gula, sneda täner och sjunger om dans på ängar och valsar med Elin och andra horribla texter. Spärrar upp sina rödsprängda pupiller och väser illavarslande. En sådan ironi finns ej att finna. Ja, om man inte jämför med att bli påkörd av 21ans buss till Bankeryd vill säga. Dels för den går så himla sällan, dels för att ingen erkänner att de bor i Bankeryd. Nä, för alla ska bo i Jönköping. (Vad det nu som är så speciellt med den staden) Som sagt, det gnisslar, rosslar och tjuter. Håller andan en sekund- och ljudet försvinner. Andas sakta ut- det kommer tillbaka! Repeterar förvånad flera gånger och samma sak händer: Sluta andas= tystnad. Andas= låter.

Efter mer än tjugo år som asmatiker borde man känna igen symptomen. Ett av de tydligaste är rosslande andning. Det vet varendaste själ, men jag lyckas glömma bort det ibland. En tablett här och en inhalation där fixar det allra mesta. Skönt. Ja, härligt att kunna andas utan att väcka ett helt bårhus till liv (åh, nej. Varför skrev jag det. Hur ska jag nu kunna somna. Räckte det inte med den där psykade värmlännignen i trädgåden) Skönt också att det inte var halva rättspsyk som håller konsert i grannskapet. Eller... vad var DET där som lät? Någon som vill kolla efter?
Sleep tight, my darlings.

Borde packa istället för att hamra på tangentbordet. Men det råkade bara bli så att jag knäppte på datorn, loggade in och började skriva... tss... så det kan bli!

Ska till Faaaaluuuun i morgon. (du lade väl märke till att jag tog det dialektalt?) Ska jobba med Mary Kay tillsammans med några kollegor. Rent spontant är jag totalt utfreakad ikväll. Var så länge sedan jag hade huvårdsklass att jag knappt minns hur det gick till. Rackans... kommer staka mig, rekomendera fel foundation samt ge lila paket till de som behöver rosa. Åh... Dear Lord.... Men å andra sidan tror jag det kommer bli kanoners! Du får veta mer på måndag hur det hela gick!

Tänkbara flickvänner till Mattias; Grace Kelly, Uma Thurman, Hayden Panettiere, Cameron Diaz, Marilyn Monroe... Har valt ut dem med omsorg och noggrannt tankearbete. Frågan är om de har möjliget att flyga till Stockholm för en dejt när du kommer? Annars dyker jag upp i deras ställe, hur låter det?
*pussa*

Egentligen har jag hur mycket som helst att göra. Som att ringa de där telefonsamtalen till kleti och pleti. Men jag hittar lixom inte inspirationen att göra det. Bara att ta upp telefonen och knappa in siffrorna (som för övrigt är väldigt svårknappad) känns jobbigt. Inte för att det är speciellt brådskande, men skönt om det blev gjort.

Nåja. Måste berätta om helgen! Fikade och gick på bio med R. i fredags. I innerfickan hade han en inbjudan till en ny klubb på Östermalm. Det är inte ofta jag går på invigning av saker och ting, absolut inte stekarplejs. Kom i tid, stod det på VIP-pappret. Sagt och gjort, kom dit gott och väl tio minuter innan utsatt tid. Nerför en stentrapp (hamnar vi månne i vinkällaren, undrade jag i mitt stilla sinne.) Där fanns en liten lokal med rosa medaljongtapeter, vita skinnsoffor och mörkt betsade bord. Klubbmusik dunkade i högtalarna i samma takt som folket ramlade in. De som brukar synas på Punkt SE´s vimmelfoton. Måste säga att det var länge sedan jag skådade alla dessa Paris Hilton kopior och blackslicks. Ganska roande eftersom jag så totalt stack ut ur drresskoden. (Men får man reda på ett par timmar innan att man ska dit, är det inte enkelt att svida om.) Det bjöds på italiensk buffé i form av marinerade oliver, torkad skinka, ost samt vin och drinkar. Efter några minuter fortsatte vi till ett café istället. Kändes lixom bättre så. Inte för jag har något emot att festa, men då ska man vara på humör för det. Fick dock med några av de exklusiva presenter som utlovades; fyra hjärtformade drinkpinnar. Nice, ey?

Nu är det Body Pump på Sats som gäller! Wish me luck.