stora stjärnan
Det ligger en KÄNDIS på syster systers avdelning! Och jag fick reda på det av en ren slump. Var med syster och hennes kollegor på förfest i lördags. De pratade jobb, jobb, jobb. Jag lyssnade och nickade. Fyllde i de få termer som jag kan efter att ha lyssnat på syster och bläddrat i hennes böcker. (vad gör man inte för att bli allmänbildad)
Plötsligt frågar en tjej som jobbade på avdelningen tigare hur det står till med en viss Stor Svensk Superstjärna med Stjärnstoft dammande om namnet. Alla blir knäpptysta och stirrar på mig. "Säg inte ett ord till," väser en av de ordentligaste sköterskorna jag någonsin råkat på. "Hon" säger hon och riktar en välfilad nagel mot mig, "Hon där är journalist!" Alla drar dramatiskt efter andan och får något gurglande i mellangrdet. Paniken hos minst två av dem tilltar och jag vet plötsligt inte vad jag ska göra. De vet om sitt misstag att droppa namnet på Superkändis för en som har kontakter på kvällstidningarna. Vad förväntar de sig att jag ska göra? Smyga iväg och prata mystiskt i mobilen till någon nöjesredaktör där ute, bli påkommen att smygmaila Hans Fahlén. Nä, jag har ingen aning.
Syster lägger upp festens högsta skratt, boxar mig på axeln och himlar med ögonen mot de andra. "Det fattar ni väl" menar hon och fortsätter att hon och jag har en tvillingdeal. Eftersom vi är förvillande lika gör vi inte något som kan göra att den andre råkar illa ut. Som från hennes sida; hälsa på alla som hälsar på henne, inte sumpa några av mina stories. Från min sida; absolut inte skriva om något som sker på hennes jobb. Hejda hennes pojkvän om han tar fel. Typ sådant.
Men ändå. Det vrider sig inom mig att någon annan kommer skriva om det här. Men tvilling-codexen slår högre. Way bigger.
Fast ändå... Stardust...
Plötsligt frågar en tjej som jobbade på avdelningen tigare hur det står till med en viss Stor Svensk Superstjärna med Stjärnstoft dammande om namnet. Alla blir knäpptysta och stirrar på mig. "Säg inte ett ord till," väser en av de ordentligaste sköterskorna jag någonsin råkat på. "Hon" säger hon och riktar en välfilad nagel mot mig, "Hon där är journalist!" Alla drar dramatiskt efter andan och får något gurglande i mellangrdet. Paniken hos minst två av dem tilltar och jag vet plötsligt inte vad jag ska göra. De vet om sitt misstag att droppa namnet på Superkändis för en som har kontakter på kvällstidningarna. Vad förväntar de sig att jag ska göra? Smyga iväg och prata mystiskt i mobilen till någon nöjesredaktör där ute, bli påkommen att smygmaila Hans Fahlén. Nä, jag har ingen aning.
Syster lägger upp festens högsta skratt, boxar mig på axeln och himlar med ögonen mot de andra. "Det fattar ni väl" menar hon och fortsätter att hon och jag har en tvillingdeal. Eftersom vi är förvillande lika gör vi inte något som kan göra att den andre råkar illa ut. Som från hennes sida; hälsa på alla som hälsar på henne, inte sumpa några av mina stories. Från min sida; absolut inte skriva om något som sker på hennes jobb. Hejda hennes pojkvän om han tar fel. Typ sådant.
Men ändå. Det vrider sig inom mig att någon annan kommer skriva om det här. Men tvilling-codexen slår högre. Way bigger.
Fast ändå... Stardust...
jag bor faktiskt här, lovar!!
Jag blev dissad av posten i dag. På en handskriven lapp stod det; "Var vänlig att meddela avsändaren att postnumret är 163 51. Det har faktiskt varit så de senaste tio åren".
Hoppsan. Här var det en som inte riktigt uppskattade att ett par siffror hoppat runt. När man väl får ett gammalt hederligt snailmail, ja då blir brevbäraren sur . På mig! När det är avsändaren som blandat ihop postnumret med andra siffror! Det verkar förresten som om brevis har ett horn i sidan till alla oss som bor i huset. På Eriks fototidning fanns en klisterlapp som frågade om han verkligen bor här, eller om han bara var för lat att ändra vart han egentligen befinner sig. Det låter visst som om folk flyttar runt som värsta hotellet. Inte då! En gång om året anländer två nya personer. Det betyder normalt att två flyttar. Svårt att hålla reda på... not. Trots det gnäller postverket. Men inte surar hjältarna på stormgränd! Vi klistrar upp dem på ett papper och fäster på anslagstavlan. Nu kan alla som traskar innanför dörren läsa ilskna, ibland uppgivna meddelanden som funnits på våra kuvert. "En gång för alla. Vilka bor här egentligen?" Det berättade Erik i oktober, Joel i november, Eas i december och jag i januari. Ska Ewa också ringa och bekräfta?
Hoppsan. Här var det en som inte riktigt uppskattade att ett par siffror hoppat runt. När man väl får ett gammalt hederligt snailmail, ja då blir brevbäraren sur . På mig! När det är avsändaren som blandat ihop postnumret med andra siffror! Det verkar förresten som om brevis har ett horn i sidan till alla oss som bor i huset. På Eriks fototidning fanns en klisterlapp som frågade om han verkligen bor här, eller om han bara var för lat att ändra vart han egentligen befinner sig. Det låter visst som om folk flyttar runt som värsta hotellet. Inte då! En gång om året anländer två nya personer. Det betyder normalt att två flyttar. Svårt att hålla reda på... not. Trots det gnäller postverket. Men inte surar hjältarna på stormgränd! Vi klistrar upp dem på ett papper och fäster på anslagstavlan. Nu kan alla som traskar innanför dörren läsa ilskna, ibland uppgivna meddelanden som funnits på våra kuvert. "En gång för alla. Vilka bor här egentligen?" Det berättade Erik i oktober, Joel i november, Eas i december och jag i januari. Ska Ewa också ringa och bekräfta?