Så, händer det nåt eller?

Nja, Inte så mycket...

Ja, om man inte tänker på att fröken här ska börja nytt jobb i Uppsala höst.
Annars är det ganska lungt.


dagens första träning

Coren börjar klockan sju och i går kväll var planerna att vara med på den. Men när klockan inte var mer än den var vid uppvaknandet, bestämde jag mig för att även delta på cykeln halvtimman innan. Minns inte riktigt när jag var med på onsdagsklasserna senast. De börjar egentligen alldeles för tidigt och Stureplan är lite längre bort än till exempel Zenit. Blir galet mycket tidigare jag måste gå upp. Trots att jag är morgonpigg känns det lite för mycket natt med 04.45 på alarmet...

Under den blott trettio minuter långa cykeln fick jag upp bra tryck i benen. Det går att ge allt precis hela tiden och bli trött! Magrutorna (Ja, de blivande alltså. De syns inte så bra riktigt ännu.) fick jobba under coren. Minns när jag var på Core för första gången. Det var apjobbigt och jag kämpade som en tok för att hänga med. Nu känns ibland lite för enkelt och jag vill ha större utmaningar. (Får kanske fråga
Terese innan klassen nästa gång vad jag ska göra för att det ska brännas rejält.) Eftersom klockan bara var halv åtta tog jag en tur på löpbandet. 30 minuter med intervaller gjorde gott.

Det första jag gör när jag kommer till jobbet efter morgonträning är att kuska in i  köket. Kollegorna ser alltid roat på mig när jag drar fram rågflingorna och grova mackan. Nåväl, bjuder jag på! Frukost är ett måste och äter medan jag kollar mailen och lyssnar av svaren. Tur att man är tjej och kan göra flera saker samtidigt. Haha....
Men det var ett par timmar sedan. Nu lockar kaffet!

hoppsan...

image195Läste Metro imorse när jag var på väg in till stan. Ögnade igenom reportaget om kändisen som blivit påkommen med handen i kakburken när hon köpte ansenliga mängder kokain. Exakt HUR svårt är det att lista ut vet det handlar om? Ledtrådarna haglar och man ringar snabbt in vem det är. Klurade fem sekunder och utbrast i ett "aha".  Har ni kommit fram till samma person som jag?
(Bilden är från Metro)

coola bananer

image194
Dagens bästa inköp; ett bananfodral! Tycker det är jordens bästa efter-hårt-slit-på-gymmet-frukt. Som alla vet blir den hur trist som helst efter att ha trängts tillsammans med schampooflaskor och löpardojjor.
Inte nu längre!!
Omosade och oprickiga bananer blir min melodi hädanefter!

"operation utredning" går in i slutfasen

Nä, det blev ingen spinning imorse. Det rosslade ganska bra från luftrörens djupa gömmor, inte så mycket kvar till vilda intervaller och tunga backa. Ville inte heller utsätta Terese (och resten av deltagarna) för allt vad ett astmaanfall innebär. Jag menar, så snyggt är det inte med en blå ansiktsnyans. Istället blev det något så ovanligt som en hemmamorgon! Gjorde gröt, kokade ägg, en gigantisk kopp thé. Bläddrade igenom hela DN, till och med ekonomidelen fick påhälsning. Hade trots minutisiös läsning lagom med tid för spegelsysselsättningar.

Väl på Cityakutens astma och allergimottagning var det dags för sista delen i
"Operation Utredning". Lungfunktion och pricktest stod på to do- listan. Inget utmärkande hade hänt på lungfronten, fortfarande nedsatt funktion. Ingen överraskning. Min vetgirighet hade tentacklerna riktat mot pricktestet. Gjorde det senast som nio-åring och då tålde jag inte det som är begåvat med päls och fjädrar. Nu visar det sig att allergin ändrats en sväng. Är jätteallergisk mot kvalser, häst, fåglar och hund. Till listan har timotej och gråbo blivit tillagt. Katt visade bara en liten, liten prick. (knappt något alls, kan kanske skaffa katt ändå!) Läkaren strök några mediciner, plussade till andra och printade ut receptlistan. Rent krasst blev jag hux flux 784 kronor fattigare på ett par sekunder. Förhoppningsvis ska astman kunna hållas under kontroll nu! (peppar-peppar) Resultatet visar sig förhoppningsvis efter sommaren då det är dags med återbesök.

Annars är jag väldigt glad över att molnen är borta idag! Funderar på att ta lunchen i parken utanför! Allra helst med ett par snygga solglasögon på näsan. Well, äger inga sådana just för tillfället. (pengarna gick ju till medicinerna. Rackans att man måste välja mellan att kunna andas eller vara snygg...) Vem har sagt att man inte kan kisa istället? Hoppas ni får en underbar vårdag!

nya tag mot toppformen!

Det var ovanligt lätt att ta mig upp imorse. Kan bero på att jag är grymt taggad inför en ny träningsperiod! Fick Fitness Magazine i fredags. Där finns ett träningsprogram om hur bikinikroppen fixas på åtta veckor. Har under den senaste månaden haft ovanan att peta i mig både det ena och det andra. Resultatet syns ganska väl måste jag erkänna... Inte minst på "problemområderna" som de allra flesta tjejer kämpar med. (Det vill säga; rumpa och lår som leker jello) För nå toppformen gäller det alltså att ta mig i kragen och fokusera igen. Vad är då bättre än ett nytt träningsprogram? Kommer att leverera regelbundna rapporter om hur det går!

Mitt mellan två set kom Jane in i PT-rummet. Hon var alldelse gråtfärdig och berättade att benen strugglar igen. Stacken lill, som min farfar skulle ha sagt! Hade jag inte varit så otäckt svettig hade hon fått en stor kram. Försökte peppa och hoppas att jag lyckades någorlunda. Synd nog kommer jag inte att kunna kolla läget med henne på Tereses pass imorgon. Ska till astmaspecialisten mitt i morgonrusningen. För att testerna inte ska missvisas får jag inte ta några medicier under ett helt dygn. Kort sagt tog jag sista dosen vid läggdags igår. Riktigt hur jag kommer att må i ottan vet jag inte riktigt, men känns onödigt att riskera något. De allra flesta mår bra utav att kunna andas, åtminstone under tiden man spinnar. Fast... jag vill inte ta ut något nu! (vad är en tisdag utan cykel?)  Låter det hemskt från luftrören när jag vaknar, åker jag naturligtvis inte till gymmet. Skulle det å andra sidan kännas ok är läget ett helt annat. Jag har även möjligheten att avbryta passet. (Men känner jag mig själv kommer jag vara så envis att jag kämpar till sista syremolekylen nått sitt mål.) Åh, jag vet inte hur jag ska göra. Tips, råd från er, my darlin´s, mottages tacksamt!

full fart genom helgen

Tog full fart mot helgen i fredags! Inledde med middag hos min vän Lena. Har sett henne som en ganska ny bekantskap, vi träffades första skoldagen i sjuan. (inte alls som andra vänner som man sprang ihop med som treåringar...) När jag räknade efter insåg jag att vi känt varandra i tretton år. Det vill säga lika många år vi var den där skolstarten i högstadiet! Jag var smått nervös över att inte hitta till lägenheten. Vägbeskrivningen var oroväckade lång och jag är inte direkt känd för att gå rätt. Med papperslappen mitt framför näsan och ivirgt spejande efter diverse landmärken började jag färden. Mot alla regler och sunt förnuft tvekade jag inte en enda gång. Första försöket och absolut rätt... Ibland har man tur som en liten blå!
Kvällen blev riktigt, riktigt trevlig. God mat, härliga människor och intressanta samtalsämnen. Ingen dålig start på lediga dagarna.

Under lördagen firade Barkarby Outlet tio år. Tog med Cissi och drog dit! Hittade bland annat ett par kanonfina träningsbrallor a la capri från Nike och coola skor från Lacoste. Väl hemma igen drog jag igång med brödbak. Medan limporna skötte sig själva i ugnen passade jag på med storstädning. Eftersom våren står för dörren, blev det en rejäl omgång med dammtrasor, dammsugare och moppar. Ägnade även några minuter med att slösa kärlek över blommorna. (tror de behöver det ibland. Hur ska de annars veta att jag uppskattar blomknopparna?)

Det blev en oplanerad vilodag på lördagen, men jag hade kört riktigt hårt dagen innan och kände mig smått sliten Däremot blev det ett härligt distanspass på 13 kilometer på söndagsmorgonen. Kom rödrosig och flåsig in genom dörren och klockade av på exakt 65 minuter. (Känner i efterhand att jag kunde ha tagit i mer och ökat farten på vissa sträckor. Fast är på det stora hela relativt nöjd!)
Hann i lagom takt göra mig iordning för kyrkan. Träffade syster yster i receptionen och strålade ihop med resten av gänget uppe på läktaren. Efteråt lunchade vi på Pappas deli, Stora Essingen. Tanken var att vi skulle sitta utomhus men moln, vindar och annat tjafs satte stopp för det. Rackans, årets första utomhuslunch får helt enkelt ske en annan dag. Äh, långbord finomhus för femton personer fungerar det med!

Sammanfattningsvis blev det en grymt bra helg! Synd att vädret inte var på toppenhumör, men det vägde sällskapet upp mycket väl. Nu gäller det att hämta nya krafter för en ny vecka. Och till helgen är det Blogger Boot Camp! (fem dagar kvar!)


defekta funktioner?

Jag tror bestämt att mitt undermedvetna vill att kroppen ska få sova. Hur kommer det sig annars att jag ställde klockan en timma för sent? Lagom tills jag slog upp mina ljusblå började uppvärmingen i cykelsalen. Bannade mig själv en stund. (Ännu en prick i sats bokningssystem. En till så får jag inte förboka pass på tre hela veckor!)Bestämde mig för att se saken från den ljusa sidan: Ut på en joggingtur i strålande sol! Blev en riktig vårutstyrsel där jag bytte ut överdragsjackan mot en tröja. (Och kubakepsen, så klart!)
Jag börjar undra om jogg.se´s mätgrejs verkligen fungerar som den ska. Enligt kartan är min runda 7.9 km. Imorse klockade jag den på 36.42 minuter. Så himla fort tycker jag ändå inte att jag springer! Nåja, får dubbelkolla eller skaffa en sån där cool pulsklocka med femtioelva funktioner som
Jane har.
Nu: kaffe med näsan mot solen!

Jag har upptäkt en defekt med mig själv! Jag är parantesmissbrukare. Använder paranteser till höger och vänster, hela tiden! Dom är ju så himla fina och fiffiga bara. Parantes-avgiftningskliniken i Falun har fått sin första patient.

lunchen aningen försenad

Händerna småskakar, rumpan är bortdomnad och ögonen torra. Tror det börjar bli dags att göra några gymnastiska övningar. Räknar även med att hinna med lunch någon gång innan arbetsdagen är över. Vissa dagar har fler jobbmoment i sig än vad tiden tillåter.

ingen träning

Är jag på väg att mista allt vad träningsdiciplin heter? När klockan ringde imorse, läs och förfäras, stängde jag av den om somnade om. Med facit i hand känns det ändå som ett bra val. Sömnen har inte riktigt varit med på noterna den senaste tiden. Det leder naturligtvis till att hela jag blir trött och seg. Att hasa mig upp för seriös styrketräning i arla morgonstund hade nog inte varit den bästa idén. Fast, om man tänker efter var förmodligen Jane där. Hon skulle med all säkerhet ha inspirerat mig till nya rekord. Träningen är trots allt bland det bästa jag vet.
Just nu känner jag nästan hur musklerna förtvinar och ersätts med fettvävnad... Löjligt eftersom ett inställt gymbesök inte alls har den effekten! Vila gör att kroppen återhämtar sig och kan bli starkare. (måste påminna mig om det ibland) Förhoppningsvis hinner jag med lite träning efter jobbet. Någon som vill göra mig sällskap? Löprunda, styrketräning, något skoj pass... Jag är med på det allra mesta!


kickboxnings-bruden och taekwondo-bruttan planerar för fullt

Just det ja. Det blev Body Pump igår. Och insåg efter halva passet varför jag helt plötsligt slutade gå på dem. Blir totalt galen av alla dessa repetitioner! Jag som vant mig att ligga mellan åtta och tio per set, chockade kroppen totalt med att köra femtusenniohundrasjuttiotvå benböj- bicepscurl- bänkpress... Oh dear! Men jag har blivit starkare och det känns enbart positivt! Kände mig nästan stark när jag spanade runt på de andra tjejernas vikter. haha...
Direkt efteråt sprang jag iväg till Skrapan till min vän Lena. Hon är nyss hemkommen från Dubai efter nästan två månader. Såg oförskämt bra ut och suckade över Stockholms shopping. Mja, jämför man med Dubais enorma köpcentrum med Gud-vet-vad- interiörer... (Någon gång ska jag också dit med fickorna sprängfyllda av dollars!) Vi bänkade oss på ett café och tjatade käkarna ur led till stängningsdags. Me like. A lot.

- - - -
Om en kort sekund kommer syster yster hit. Vi ska på allvar börja layouta häftet nu. Ska bli så skoj att visa henne mina senaste planer och idéer! Jag funderar på att slänga upp några exempel på hur häftet kommer se ut. (Någon slags belöning måste ni få för att ni orkar med att läsa om det här fördömda bröllopet...)
Sen blir det BodyCombat där vi fightas allt vad vi bara kan... Och det är inte alls illa för en gammal  KickBoxnings-brud och taekwondo-brutta!Pepsi max, kaffe, sol och adrenalinflöde utan dess like har gjort att humöret är på topp! Hoppas att ni, my darlin´s, mår lika toppen som jag!
Nämnde jag att det är just ögonblick som de här, som jag tar er alla i famn?

att vara vilse i stan och bli intervjuad

Ahh... vilket äventyr jag varit på! Är man, som jag, totalt befriad från allt vad lokalsinne heter (Det borde verkligen ha ett bättre namn än "dåligt lokalsinne"!) är det sannerligen inte enkelt att komma rätt. Speciellt inte när hela platsen är under ombygnad.
Låter det som om jag bara svamlar? Inte då, måste bara föklara vad jag menar först... Åkte till Uppsala på morgonen för anställningsintervju på en tidning. Jag gjorde en del av min praktik där för fyra år sedan och tog alltid bussen dit. När jag hoppade av tåget imorse visade det sig att stationen byggs om.  Busshållplatsen var totalt väck. Min buss existerade inte, informationen var obemannad och Uppsalas länstrafiks hemsida inte uppdaterad. Överdriver inte ett dugg när tårarna hängde i ögonfransarna. Jag mindes inte hur man tog sig till fots och taxi ville jag inte slösa pengar på. Men minuterna tickade på, hjärtat dunkade öronbedövande och jag var bara tvungen att komma i tid! Efter att ha cirkulerat runt en kvart hittade jag en buss med öppna dörrar. Stack in huvudet och frågade tjejen var jag skulle ta vägen. Hon var superpedagogisk, pekade och visade till rätt hållplats. Som tröst sa hon att jag inte var ensam om att virra bort mig. Skönt det!

Jag hann precis fixa till håret och lägga på ett lager lip gloss. Väl där fick jag gott kaffe och en bra pratstund med chefredaktören, redaktionssekreteraren och redaktionschefen. De var mycket positiva och tyckte att jag inte bara var en trevlig person utan även skicklig journalist. Dessutom ansåg de att jag såg vältränad ut! Haha... vad roligt.

Nu håller jag alla tummar jag har! (Ni med, inte sant!)

uthållighet eller ren och skär styrka

Jag är i valet och kvalet: Har bokat Body Pump men funderar på att träna vanlig styrka ute i gymmet istället. Det som talar för BP är att jag inte kört det på ett halvår. Alltid skoj att bläddra fram gamla anteckningar och se om jag blivit något starkare. Å andra sidan är det ingen regelrätt styrketräning utan mer uthållighet för musklerna. Men fantasin tryter just nu och att knåpa ihop ett eget program lockar inte. Rackans, vad svårt!  
Ska leta upp gammalt hederligt kokkaffe och spå i sumpen. Blir det noter satsar jag helhjärtat på BP. Blir kornen till en hantel får det bli styrka enligt eget huvud.

totalt smockfyllt

Kombinationen att vakna sent, inte ha packat träningsväskan kvällen innan och udda strumpor, gjorde att jag kom med ett senare pendeltåg imorse. "När man talar om trollen" sa Terese när jag kom med andan i halsen cirkus två minuter innan klassen började. Var på vippen att säga "Je suis desolé, j´ai en retard" (Förlåt att jag är sen. En fras som jag använde allra mest under franskastudierna i skolan...)
Det här var nog första gången jag fått uppleva ett smockfullt 06.45- pass! Det blev inte bara bastuvarmt utan även en grym stämning! Som vanligt bjöds det på bra musik och utmanande tempo från en utmärkt instruktör. Igår skrev Jane på sin blogg att hon inte skulle dyka upp. Men lagom när jag pressade i sakernai väskan imorse fick jag ett sms från pinglan. Ingen är gladare än jag att hon dök upp!

Kan en tisdag börja bättre än så här? Speciellt inte som det stod en stor flaska Pepsi Max på skrivbordet, frukost med en kompis som dök upp på kontoret samt sol i slösande mängder!


rekordjakt

Testade löpsteget för en stund sedan. Det blev fem kilometer på 22.18 minuter. Inte illa men kan bli betydligt bättre! Tror ni att jag kan komma under 20 minuter om en månad?

öronbedövande ramsor i trånga kupéer

Efter en helt fantastisk helg i Göteborg är jag tillbaka på hemmaplan igen. (Det gör verkligen skillnad att få andas ny luft, trampa på andra gator och höra en annorlunda dialekt ett par dagar!)
Är man graderad i svart bälte i shopping, gäller det att hålla garden högt och träna hårt. Därför blev det ytterligare en dag i konsumerandets tecken. Syster vimsade runt som en liten blå, bror var mer nyanserad och jag mest trött. Märkligt hur någon veckan sömnbrist plöstligt sätter in och fäller ner persiennerna under en hel eftermiddag. Tillslut hade jag bara lust att sätta mig i ett provrum och dåsa bort. Piggnade emellertid till efter en kula glass och stark capuccino. Fick tillräckligt mycket energi till att kolla in Adidas nya funktionskläder. Har starka funderingar på att införskaffa något plagg som är speciellt framtaget till löpning, men vet inte riktigt vad ännu. (Upplys mig någon, vilket är det allra viktigaste plagget när man ska bli en hejdundrans löpare?)

Timvisaren joggade på. Plötsligt insåg vi att det bara var en kvart kvar tills tåget skulle gå. Med eller utan oss ombord. Bror tryckte gasen i botten och vi hoppade på en halv minut innan visslan ljöd över perrongen. Blev förvånad då min och systers vagn visade sig vara en liggvagn. Ännu mer virrigt blev det när min plats saknades! Syster nickade åt en kupé och vi satte oss smått försiktigt på varsitt säte. (Där fick vi faktiskt sitta hela resan! Konduktören berättade att en vagn gått sönder och blivit ersatt med sovvagn.)
I Skövde hoppade Sollentunas Volleybollag på. 20 stycken fjortonåringar lät halva tåget få veta att de existerade. Speciellt när cupen förmodligen gick föredömligt bra... Hur vi visste det? Tja, migränframkallande hejjarramsor och tinnitusilande tjut avslöjade en hel del. Thank God för skjutdörrar till kupén!

Innan jag skuttade av i Sundbyberg, såg jag till att min väska var placerad i grab- and run-läge i väskskåpet. När tåget saktade ner makade jag mig till dörrarna. Mitt framför skåpet stod volleytjejernas väskor och lekte fem i rad.  "Oj, smart hörrni!" slank det ur mig. En liten tjej med den sorts auktoritet som bara finns hos en tränare flög fram. Hon hivade undan femton väskor, drog fram min, lyfte den högt över huvudet, tacklade undan tolv nyfikna fjortisar, grabbade tag runt min midja och slungade ut mig på perrongen.
Allt detta på klockade 23 sekunder.
Jag är imponerad.
Och luften i Stockholm kändes med ens ganska angenäm att andas. Borta bra men hemma duger helt ok, det med!

skarpögt, syster yster

"Oj, har den här hängt här hela tiden? "
Sagt av syster, som efter ett dygn i brors lägenhet på 48 kvadrat upptäcker den 2 x 3 meter stora tavlan.


ruth goes modebloggare

Woho, vilken fantastisk dag det har varit! Vårsol, ljusblå himmel, underbart sällskap i en härlig stad. Jag har under halv mitt liv påpekat att jag inte är speciellt förtjust i Göteborg. Men erkänner här och nu att jag nog haft fel. Hur kan man inte gilla stan när den visar sig från sin allra bästa sida?

(Nu är det dags, ruth goes modebloggare)

Bror, syster och jag åkte in till de mer centrala delarna vid lunchtid. Vi vandrade runt i olika butiker och tanken var väl att vi bara skulle kolla läget. Men efter ett par uppvärmingsvarv kom jag rejält igång! När jag som minst anade det, dök drömkjolen upp! Det var som om en gigantisk neonskylt blinkade "Här, här, här". Hade kameran varit med (eller om jag en gång för alla listat ut hur man får bilderna från mobilen in i datorn) hade ni fått se en överlycklig Ruth in action. Jag kommer älska den där kjolen sönder och samman... Inne i en sportbutik, som förövrigt blivit min favorit, hittade jag hux flux en apsnygg vårjacka, coola capribrallor samt linne med den häftigaste loggan någonsin. Rackans vad träningen kommer att gå bättre nu! Haha...
Men, som Tony Irvning brukar säga, den allra största överraskningen stod Bror för. Mitt i gallerian började han vrida och vända på sig. Plötsligt smög sig ett hemlighetsfull leende fram. Spana åt höger, uppmande han. Jag tvärstannade och var tvungen att skratta till. En butik med namnet Rut m fl. Alltså, förstår ni? En affär som bär mitt namn, hur stort är inte det? Var bara tvungen att köpa något där! Det allra bästa var att kläderna var riktigt snygga med otroligt humana priser! (När kommer den till stockholm?) När tjejen i kassan såg mitt körkort sa hon att jag var tvungen att komma tillbaka på min namnsdag. Då får alla som har ödet att heta Ruth rabatt och gratisprylar. För upplysning skull passade hon på att berätta att inte en kotte dök upp den aktuella dagen. Det finns visst inte så många som heter Rut, är i rätt ålder och bor i Göteborg. Tsss... fjärde januari nästa år står jag och väntar vid öppningsdags!
Nä, nu är det dags för film och glass och Pepsi Max. Enjoy!

snart går tåget

Nu är jag färdgpackad och färdigäten. Ska bara bestämma vad jag ska ha på mig och om det blir vinter- eller vårjacka. Sen, sen går tåget mot Göteborg! Där väntar bror och en tvättäkta syskonhelg! Han har planerat en massa berättade han idag. Bland annat ska oanade mängder Lejonet och björnenglass ätas. Vi ska gå timmavis på stan och köra ett pass på hans gym. Nu hoppas jag att alla dessa månader med PT-Jo och mitt eget slit ska ha gett resultat. Japp, ni har rätt. Jag vill imponera på honom,. Jag vill visa att lillasyster också vet hur man beter sig bland vikter och maskiner. Men jag kommer naturligtvis låta er veta vad som händer på andra sidan kusten.Hoppas ni får en kanonbra helg med massor av sol och glass!

cykel och sånt

Jag beslutade mig för att vara smart igår. Tröttheten satte sig som gele i knäna och skippade därför SatsCorepulsen. Istället blev det 90 minuters power walk med en god vän. Vi pratade om allt och inget, men mest varför personer med XY-kromosoner beter sig som de gör. För tillfället skulle jag kunna vikariera som frågetecken i "Fem myror är fler än fyra elefanter".

- - - -
Det blev ingen favorit i repris med jogg imorse. Ville hellre sitta i en mörk, varm sal med pumpande musik och cykla istället . Blev ett riktigt bra pass, trots småvärk i benen efter gårdagens eskapader i smithen. Att snygga
Jane som vanligt var kvittrande glad, gjorde inte saken sämre! Är så glad att jag ramlade in på hennes blogg, att hon hittade mig på gymmet och att få köra morgonträning tillsammans. Som jag sagt innan, det blir så mycket roligare!
    Nä, nu kaffe och knäckis. Om bara någon timma är det dags att åka till gymmet igen. Då är det däremot Corepuls som gäller. Och jag längtar redan!

nattens aktiviteter

image192
Repris av föregående natt. Men istället för att städa garderoben ägnade jag mig åt ovanstående.

garderobsstök och personbästa

Vaknade mitt i en hysterisk dröm där alla sjöng "Release me".  Smånynnade medan jag sträckte på mig och slängde en suddig blick på mobilen. 03.27. vad falls, som de skulle uttryckt sig i någon pilserfilm från 40-talet. Klarvaken mitt i natten, sjungandes på en reklamfilmssång: Inte ett enda rätt där.
Efter en stund gav jag upp tanken att somna om. Då, mitt i skumrasket, fastande blicken på garderobsdörren. Jag som alltid säger att jag inte har tid för att rensa ur vinterkläderna. Nu hade jag inte så mycket annat för mig. Hivade mig upp, satte på
Blindsides "About a burning fire" (som jag fick en gång i världen då jag skrev skivrecensioner). I sann Ruth-anda rev jag ut stort sett allt på golvet och började därifrån. Tjocktröjorna till höger, vårplaggen till vänster och odefinierbart lite varstans. Efter någon timma kände jag mig relativt nöjd och beskådade smått stolt den snygga ordningen.
Lite villrådigt kröp jag ner i sängen igen och plockade upp boken som jag till vardags bara läser på pendeltåget. Helt plötsligt rusade klockan på och jag fick en våldsam längtan att bege mig ut på en joggingtur. Sagt och gjort, drog på mig löpar-outfiten, drog i gång värsta blandningen på Ipoden och begav mig ut. Knappt ljust, inte en vaken själ och en uns motvind. Stretade på i mina backar och snabbade på farten på raksträckorna. Sju kilometer och trettiotvå minuter senare stod jag och stretchade på trappen. Personligen anser jag att stretch tillhör livets onda. Det är vansinnigt trist, gör ont och tar bara en massa tid. Men inser att om jag ska bli lite mer rörlig måste jag nog utföra rörelserna. Trots allt.

Två timmar senare stod jag på löpbandet igen. PT-timmen skulle roa mig en stund. Det gick riktigt, riktigt bra! Jag bättrade på mina PB´s på bland annat benböj i smithen, chins med hjälpvikt samt bicepscurl. Jo ritade en glad gubbe i protokollet! Hon gav även förslaget att skaffa lite solbränna. (Det ska visst göra att muskeltoningarna syns bättre. Och vem är jag att neka lite färg på min bleka lekamen?)

- - - -
Nu när jag kollar på klockan inser jag att jag varit vaken i cirkus tretton timmar. (med fyra timmars sömn i ryggen i natt och fem föregående) Funderar om jag eventuellt ska skippa SatsCorepulsen ikväll. Just nu gungar det betänkligt under fötterna och tanken är seg. Kanske inte den bästa förutsättningen för att hoppa och ner på en ledad bräda. Hur skulle ni ha gjort?


liquid love

Tätt intill tangentbordet hittade jag en flaska Pepsi Max. Mitt på etiketten fanns en lite post-it med en hälsning från Städaren(han heter visst Oscar, ser man på!)
Som sagt, jag tror inte längre att han lagt in en stöt. Nu vet jag.

jag har ångrat mig, ljus är inte alls bra

En blogg jag trillar in på med regelbunden basis är Linda Fodors, alias Life of a Fitnesstar.  Idag skrev hon något som sysselsatte mina tankar imorse under joggingturen. För ett par månader sedan kunde jag räkna stjärnorna medan jag pinnade på. Nu hinner jag inte ens med att se soluppgången. Jag gillade att springa i mörket. På något sätt kändes det som om jag var osynlig och bara behövde bry om den kvadratmeter jag själv upptog. Nu ser plötsligt varenda kotte när jag kommer farande. Även om det inte kryllar av folk runt 06.00- snåret borde det därför inte spela någon som helst roll. Trots det inbillar jag mig att de som är vakna pekar finger bakom min rygg om strumporna inte matchar till kubakepsen. Helt plötsligt funderar jag om det ser klokt ut med rosa glittervantar eller om det kanske inte är dags att uppdatera jackan. Fast det absolut värsta vore om människorna i busskurerna tycker jag mest liknar Snurre Sprätt med totalt noll koll på vart armar och ben befinner sig. Jag som i vanliga fall älskar att ljuset återkomst, önskar mest av allt att mörkret ska lägra sig igen. I alla fall under tiden jag är ute och springer.

Eller så drar jag ner kepsen djupare i pannan, letar fram solglasögon och struntar totalt i vad folk och fä tycker. Det är också en möjlighet så god som någon.

winners never quit

Nu är jag tillbaka igen! Erkänn, ni har saknat mig... Det blev alltså en tripp till Uppsala igår. Låter inte en artikel om Det Historiska Uppsala våldsamt intressant? Jag traskade runt i Gustavium och den anatomiska teatern. Försökte med guidens hjälp se hur de vise dissikerade människor för den goda sakes skull. Mot de allra flesta odds var det riktigt spännande! Att jag dessutom fick slinka in en sväng till rummet där Nildalen och Medelhavet hade en utställning, gjorde inte saken sämre. Uppmärksamma läsare vet om att jag bodde i Kairo ett litet tag. Besökte Egyptiska muséet mer än en gång och försökte bli lite kunnigare inom egyptisk historia.

Innan Uppsala hann jag med cykeln med Terese. Ett superpass med långa backar, snabba intervaller och grym musik. Och om detta inte var nog, satt äntligen Jane på cykeln bredvid! Jag som nästan var på väg att efterlysa henne.(welcome back!) Imorse fortsatte jag att pressa upp flåset i toppform igen. Efter nästan en månad utan löpning befinner jag mig i nästan katastrofalt tillstånd. Hmm... Nåja, riktigt så domedagsvarslande är det kankse inte. Men det är bra mycket tyngre och backar som jag innan trippat lekande lätt uppför, segas och flåsas för tillfället. Fast, om ett par veckor är jag tillbaka igen. Det gäller bara att kämpa lite, visa lite tåga och inte ge upp. Det får nog bli dagens visdom: Ge aldrig någonsin upp. Eller som Mary Kay sa en gång i världen; "Winners never quit and quitters never win." 

Så till er, my darlins, ni skulle bara våga ge upp!

muskler i grupp

Ska snart spänsta iväg till Sats igen. Var där en sväng imorse med Sam. Han hälsade med att jag såg en aning sliten ut.  Mja, jo. Det stämde nog, var ganska trött och är man helt naturell i ansiktet syns mörka skiftningar och sömnrester extra väl. Under uppvärmingen berättade han om sina äventyr i Sälen. Jag nickade och avslöjade min stora skräck för skidor och berg. Personligen anser jag det vara idiotiskt att spänna på sig ett par brädlappar och slänga sig handlöst nedför en brant slänt. Kom igen, man sitter för sjutton gubbar fast och kan bara be till högre makter om att inte krascha i närmaste tall... (den observante anar att ovanstående själv varit med om den ytterst traumatiska händelsen) Jag presenterade Sam Smithen. Han gjorde fantastiska miner och gissar att han kommer få svårt att gå imorgon. Well, det kommer i alla fall jag få. Ah, denna underbara smith!

Nu är det snart Muskel gul som gäller!  Cissi ringde häromdagen och frågade om jag ville göra henne sällskap. Klart man inte bangar en sådan sak! Speciellt inte när som jag är novis på styrketräning i grupp.  Här ska det testas gummiband och andra saker jag hört ska förekomma i salen. På Sats hemsida beskriver de passet  som funktionell träning med varierande övningar för hela kroppen. Låter ju kalas! Huvudsaken är att jag bli starkare, snyggare och helt enkelt en bättre människa. Och det, my darlins, det blir man av träning. (Vad jag har för grund till det? Tssss... det har Bror sagt. Och han vet för det allra mesta vad han pratar om)

Imorgon drar jag till Uppsala en sväng. Kan därför bli lite snålt med inlägg från moi. Men lita på att jag tänker läsa era när jag kommer i kontakt med en dator!


vem kastar första stenen?

image191

don´t want to be all on my own

image190


Märkligt. Sitter hemma en fredagskväll alldeles själv och kollar på så ska det låta. I den perfekta av världar skulle jag varit ute och röjt med en kompis ikväll. Men hon råkade ut för Faraos hämnd igår och hålls nu sällskap av en hink inom lämpligt räckhåll. Eftersom dagen var som den var, kände jag inte direkt för att bege mig ut i Stockholms vimmel all by my own. Frågan är nu vad som sker imorgon. Har ett gympass inplanerat, men därefter gäspar kalendern ganska tomt. Hur är det möjligt att man går från ett totalt späckat schema till precis nada!

Elin, vågar jag boka upp min dag utifall att...?

nostalgier

Två glada överraskningar mötte mig i postlådan igår! Ett tjockt brev från mamma innehållandes en massa bilder på mig och syster som miniatyrer. Jag har, om jag inte redan berättat det, tagit tillbaka uppdraget att göra systers och blivande svågers bröllopshäfte. Som i de allra flesta andra häften tänker jag ha ett uppslag med barnbilder. Kruxet med mig och syster är att jag inte riktigt har koll på vem som är vem... Egentligen spelar det inte så stor roll antar jag. Ser inte jag skillnad lär inte någon annan göra det heller! Det är jättefina foton (minnen, minnen, minnen!!!) och vi ser nästan änglalika ut. Tänk vad skenet kan bedra... Hehe. Kan lägga upp några av de bästa när jag väl får tummen ur och scannar.

Det andra brevet var en kallelse till
lungspecialisten! Trodde det skulle dröja flera månader innan jag fick tid och nu är det om två veckor redan ! Äntligen får jag kanske få reda på varför andningen inte riktigt vill hänga med i svängarna. Stod noterat att jag inte får ta någon medicin 24 timmar innan besöket. Oh man... undrar hur det kommer att gå. Ingen medicin på ett helt dygn lär resultera i tjutande luftrör och väsande andning. Hur ska jag kunna få en effektiv träning utan att kunna andas ordentligt. Äh, det är ju mängder med image189dagar kvar. Hinner säkert fundera ut något bra under tiden.

Snart är det helg, Ut med er i solen och njut ordentligt!
Tänkte själv lyxa till det med GB´s Lakritspuck imorgon! Var en riktig junkie för saltlakrits redan som knodd. Hoppas nu att den är precis lika god som jag minns den! Ah, ljuva nostalgi.










red woodskogen attackerar

Jag letade fram min vårjacka imorse. Man får leva på hoppet, tänkte jag medan den lättare varianten knäpptes på. Hoppet ja; skuttade tillbaka innanför dörren när jag kom ut på trappan. Det var minusgrader och gräset gnistrade när de första solstrålarna vågade sig upp över horisonten. Tillbaka in i hallen, hämtade vinterjackan igen och plockade på samma gång handskarna på hatthyllan. Det verkar som om det aldrig kommer bli varmt igen...

image188Fredagsmornar är synonymt med cykel på Sats Zenit. Kände mig lite smått orörlig i benen efter gårdagens styrkepass men tänkte morskt att det skulle lätta under uppvärmningen. Ack vad jag bedrog mig, som det brukar stå i åldersstigna romaner. Jag fick mjölksyra från första stund. Pulsen hamrade upp i topp och jag blev helt, totalt, fullständigt utmattad. Tappade känseln i benen efter dryga tjugo minuter. Eller, inte tappa känslen som att inte känna ett dugg. Det molvärkte och benen blev stenhårda och intrycket av att jag inte riktigt hade koll på dem var övergripande. Jag tror att det måste ha varit ett av de längsta klasserna jag någosin varit med på! (Hur allsindar kan 45 minuter kännas som 90?)

En instruktör på Regeringsgatan brukar alltid säga att varje tramptag ska göra nytta. Han fortsätter med att det är lika bra att man ger allt man har här och nu. Vad gör man annars på cyklen om man bara tänkt att mesa? Med orden ringande i bakhuvudet drog jag varvet runt, la på mer motstånd och pressade mig en aning mer än jag trodde det skulle gå. Krånglade mig av cykeln efter passet och stapplade iväg mot omklädningsrummet. Benen kändes som om de blivit utbytta mot red wood-stammar! Ger inte det här justa spiror så vet jag inte vad som skulle kunna fixa det...
Måste erkänna att jag inte småjoggade upp för mina fem trappor till jobbet som brukligt. Var det någon som nämnde hissen? Tsss... Enda gången jag tar hiss (eller rulltrappa  med för den delen) är när jag kånkar på en 42" tv. Och det händer....hmmm... låt se nu.... ja.... aldrig.

endast dårar ler hela tiden

image187←Jag älskar min keps a la Fidel Castro! Den går att dra riktigt långt ner över pannan, inte en kotte ser att det är jag som gömmer mig under. Addar jag ett par solglasögon blir jag nästintill osynlig. Den är inte bara utmärkt de dagar vädret inte tillåter fria lockar. Nepp, även perfekt när man inte vill att lockarna ska synas alls. Eller varför inte när jag är på väg till gymmet okristligt tidigt på mornarna. Jag är alldeles för seg att lägga på grundmejken, men vill ändå inte riktigt visa mig utan ett representabelt ansikte. Med kepan rejält nerdragen över ögonen, halsduken halvvägs upp till pannan gör det inte ett jota.

Just så uppenbarande jag mig till Sats söder i gryningen. Tänkte köra ett mastodontpass för rygg, axlar och mage. Slängde in en bicepsövning bara för att det var så roligt. Fick bra kontakt med musklerna och kunde öka vikterna på bland annat latsdrag och sittande rodd. Fick himla pump och underarmarna blev alldeles stenhårda! Allt kändes kanon och jag kunde jag inte sluta le! Det är ren tur att jag var nästintill ensam. Vilken syn det måste ha varit; jag pustar och frustar men ser ohejdat glad ut. Endast barn och dårar ler hela tiden, var det en snubbe som sa en gång i tiden. Haha... Barn är jag inte längre. Då får jag väl helt enkelt kvala in som dåre. Men hur kan man undvika att vara glad idag? Solen skiner, snön är förvandlad till vattenpölar och allt känns fantastiskt! Dessutom är jag grymt taggad för ett BodyCombat pass ikväll. Och det, my darlins, det är bara en andledning att smila stort!

elakartad förkylning, någon?

Är det någon mer än jag som ska planera in några sjukdagar i maj?

pepsi max är kärlek

Jag tror att städaren stöter på mig! Varje gång han kommer lutar han sig lite lojt mot dörrposten, avfyrar ett snett varggrin och frågar hur allt funkar. Mitt standardsvar är alltid att det är stabilt och läget under kontroll. Häromdagen la jag till att träningsvärken var manisk. (Han hade stått i dörren och varit cool hur många gånger som helst. Dessutom hade jag kämpat i smithen dagen innan och hade verkligen ont.)
"Inte alls bra. Vill du ha massage"
undrade han. Medan jag trodde att han skämtade stövlade han fram och högg tag i mina axlar. Erhumm... Tack men nej tack.
Igår knackade det på kontorsdörren. Och där stod han och vred händerna i halsduken som om jag kommit på honom att nalla ur kakburken.
"kallt idag" sa han och såg ut som han funderade på något. Nickade och höll med att snön sannerligen inte hör hemma när det är vår. Så la han huvudet på sned, öppnade väskan och prasslade med en påse. Utan vidare krusiduller drog han fram en flaska Pepsi Max.
"Jag vet att du gillar den här, varsågod."
Visste inte riktigt vad jag skulle säga. Log uppskattande och tackade för Guds gåva till mänskligheten.

Några minuter senare pratade jag med bror. Ojojoj! Pepsi Max, det är ju kärlek. Han satt själv med en nyöppnad burk framför sig. Bror skrattade till och frustade så att kolsyran skvätte hela vägen från Götet till Stockholm.
image186

vem sa att träning bara är positivt?

Som sagt, vad hände egentligen med våren? Det började snöa lite smått när jag var på väg hem igår kväll. I dag på morgonen låg en halv decimeter i trädgården. Ahhh... ska det aldrig bli varmt? Hade egentligen planerat in en joggingrunda innan jobbet men kände att kroppen inte längtade efter snömodd. Trynade därför en halvtimma extra i sängvärmen. Skönt att äntligen pricka in åtta timmars sömn. Jag är urdålig på att sova tillräckligt mycket! För det allra mesta slutar det på fem- sex timmar. Inser att det är ganska lite men går inte riktigt att få in fler. Ja ja, så länge jag inte går under av trötthet är det ingen fara.

Du sitter väl ner? Jag påstår här och nu att det inte alltid är frid och fröjd och heeeelt underbart att vara träningsfreak. Just det, är helt förvånad själv att jag har mage att påstå något sådant! Att tvättmaskinen ständigt är bokad av mig hör inte riktigt hit, Nä, jag la märke till en annan sak igår; jag har blivt bredare om axlarna och ryggen. Med andra ord; är fortfarande en 34a nertill men har vuxit till nästan 36a upptill. Inte en chans att blixtlåsen gick igen ända upp på klänningarna i den mindre storleken. På de större gick dragkedjan att få ihop, det blev någon centimeters luft och hasade ner en bit. De var dessutom alldels för stora över resten av kroppen. Säger prasslig sopsäck något? Har en mitt i mellan storlek alltså... Hur gör alla ni som är betydligt muskligare än mig? (Väljer tvådelat kanske... ) Får ta mig en funderare över en stor kopp kaffe. 


nästan skjuter ingen hare

Oh yeah! I morse under PT-timmen klararde jag nästan, nästan att göra egna chins! Har innan kört i smithmaskin med en hjälpvikt på ca 15 kg. Nu ville Jo se hur det skulle gå med ett vanligt chinsräcke i taket. Med aning push från henne kom jag upp i tio stycken. Snart, sa hon, snart går det utan någon som helst hjälp! Känns hur skoj som helst, hade aldrig någonsin trott att det var möjligt. Nu gäller det bara att träna, nöta in tekniken och försöka igen till det går! Haha, snart ser jag väl ut som värsta biffen!

Om en stund är dags att göra ett krafttag i att hitta Klänningen till bröllopet. Från början hade de grönt och rosa som temafärger, men grönt trillade bort under vägen och ersattes med vit. Hmm... undrar hur det här ska gå. Vit klänning faller bort av ganska naturliga skäl. Jag har å andra sidan inte så mycket lust att strutta omkring i rosa hela dagen heller. Hoppas hon är öppen för andra färgförslag...
Btw, vad hände med det vackra vårvädret? Regnet droppar sorgset från bläcksvarta tak och ser till att de allra flesta ser ut som dränkta ponnysar. Är det något jag inte vill ha igen så är det förra sommarens översvämningar. Kom igen, nu håller vi tummarna för sol, ljumma vindar och brunbrända ryggar.

Välkommen upp i det blå

Frågan är hur virrig man egentligen får vara! Jag slank iväg för en timmas skön träning under lunchen. Gick i mina egna tankar och fängslad i min Ipod. Bytte om och rotade en stund i väskan efter skorna. En högg jag tag i på en gång, men den andra fanns inte där. Märkligt, den kan väl inte försvinna så där? Vände upp och ner på väskan och drog ut allt på bänken. Ingen sko över huvud taget kunde jag dystert konstatera. Eller dystert och dystert, började nästan skratta istället! Hur kan man glömma bort att man faktiskt behöver två skor, en till varje fot? Jag skakade på huvudet och tassade i väg i bara strumplästen till löpbanden. Efter tre minuter kollade jag ner i fållan där man kan lägga vattenflaskan, handduk, tidningar, papper... (ja, precis allt du kan komma och tänka på!) Där skramlade nycklen till skåpet. Då npterade jag att den fortfarande satt fast i hänglåset... Pinnade i väg i jordens fart till omklädningsrummet igen. Oh man. Har varit helt uppe i det blå de senaste veckorna! Och jag, jag bara ler.

lördag på stan

Hade en heldag på stan med Cissi i lördags. Hon har råkoll på både vägar och genvägar. Jag däremot är okrönt drottning av senvägar. Därför blir det bäst om jag bara följer efter och inte lägger alltför mycket möda på att lägga mig i.  Cissi sa, med inte så lite ironi, att hon har vant sig vid det här laget. Hon är numer expert på att hugga tag i mig när jag vandrar iväg åt motsatt håll efter vi har varit inne i någon butik. Min högst egna teori är att "någon" lägger om gator och korsningar när jag kommer. Det är denna "någon" som ger torg en knuff så de snurras runt. "Någon" kastar runt parker och vattendrag. Notera att det alltså inte är jag som går fel! Det är en komplott, sanna mina ord. Med andra ord; en ren konspiration mot min väna varelse.

Det verkar det som om jakten efter kjol och randig tröja går vidare. (Kan någon vänlig varelse tipsa om bra butiker i Stockholm med omnejd som har snygga ovanstående?) Provade en helt fantastisk jacka istället. Den satt som en smäck på överkroppen, ärmarna däremot slutade en decimeter ovanför handleden. Det är alltid så här! Jag är oproportionerligt byggd med lååååånga armar och nästan lika långa ben. Jeans och sådant har jag inga problem med. (de finns ju i tum) Värre är det med träningsbyxor som bara kommer hela storlekar med en och samma längd. Att fixa en äppelknyckar- look blir en absolut nödvändighet om inte benen ska flaxa på halv stång!


image184Lagom till Cissi åkte vidare till en inflyttningsfest, mötte jag upp A-K. Bio och Flyga Drake stod överst på önskelistan.  I vanlig ordning kan filmen aldrig någonsin komma upp i samma nivå som den tryckta förlagan. För att slippa besvikelse bör du därför se först filmen och läsa sen boken. Med det säger jag inte att filmen inte var bra, det var den! Vi tog ett par varv runt stan i diskussion om de fantastiska vyerna och miljöerna. Pratade  fängslande öden och intryck. Kort och gott; se och läs. Du kommer inte ångra dig.









asfaltsstjärnor

image182När jag gick över Medborgarplatsen i fredags såg jag stjärnor. De fortsatte längs Götgatan, förbi Slussen och in i Gamla stan. I lördags gick jag tillsammans med en kompis längs Fridhemsplan och över bron till Eriksplan. Stjärnor där med. Likadant i Hammarby sjöstad.

Vart kommer asfaltsstjärnorna ifrån? Är det någon som tröttnat på allt det gråa och vill sätta glamour på tillvaron? Ska Hollywoodstjärnor komma på besök? Vad är det som är på gång?

tung cykel med strålande sällskap

Jag har sagt det förr och påminner om det igen; det är så mycket roligare är träna när man har sällskap! Mötte snygga jane utanför cykelsalen och vi pratade en stund. Satte oss lite längre bak den här gången, man kan inte känna sig på topp hela tiden! Det kändes tungt idag, träningsvärken i benen gjorde sig påmind ganska rejält. Bet ihop, tänkte att varje tramptag gör nytta, kämpade och tog mig tillslut i mål! (Man måste visualisera banan framför sig. Hur gör man annars?)
Nä, nu är det dags hinna ta kaffe innan pausen helt rinner ut.

idioten på gymmet

Det verkar som om jag råkat ut för en PT i samma genre som Sporty! Jag var, som ni redan vet, på Odenplan idag. I slutet av mitt styrkepass körde jag superset mage. Den första var bensträck på pilatesboll. (stå i armhävningsposition med smalbenen på bollen. Rullar knäna mot magen och gör en crunch, tillbaka till utgångsläget.) och övning två var plankan där jag lyfte växelvis höger och vänster ben. Med en omgång kvar kom en PT med sin klient förbi. PT´n puttade till bollen och rullade in den till ett hörn. (Bollen snuddade vid mig så det rådde ingen tvekan om att den ingick i mitt program.)
"Ursäkta, men jag använder den där" morskade jag.
"Jaha" svarade han och såg förvånad ut.
"Jo, jag behöver den nu."
"Men jag har företräde till sakerna här".

Blev så arg! Hur svårt var det för honom att pallra sig iväg och hämta en egen boll? Eller åtminstone fråga om jag var klar? Jag förstår mycket väl att en PT har första tjing till maskiner och dylikt. Kunden ska inte behöva vänta utan få en effektiv träning. Men att bara sno en grej så där är inte ok. Speciellt inte när det finns flera av samma sort runt hörnet.  Och det värsta är att jag inte kom på något bra att dräpa till med.

halvmulen torsdag i barndomens tecken

Har ingen aning vad som är fel på mig! För andra gången den här veckan kom jag inte iväg till morgonträningen. Morgontrött är ett begrepp som inte finns i min vokabulär. Likväl snoozar jag ett par gånger och inser att jag kommer missa tåget. Snooza, har aldrig någonsin gjort det innan! Jag visste det, har blivit gammal och trött. (26 år... gah.. Halvvägs till att mata änderna i parken) Men det man inte gör innan jobbet får man göra efter. Har tänkt att gå på SatsCore Puls i eftermiddag och kör den planerade styrkan före. Jag har ännu inte testat gymdelen på Odenplan, där passet hålls. Förhoppningsvis är det inte så mycket folk så jag kan gå omkring en stund och spana efter mina favoritmaskiner. Bläddrade igenom några gamla nummer av Fitness Magazine och klottrade ner några övningar som såg roliga ut.

Lyssnar just nu på en barnskiva jag hade som barn. Åh, hela jag blir lycklig av den! Påminner om soliga dagar, mjuk glass, kärleksfulla kramar och plåstertäckta knän. Perfekt för en halvmulen torsdag!

Krypandes på jobbet

Under hela gårdagen trasslade nätverket och varken jobbmail eller interna mappar gick att öppna. Jag muttrade, drämde ena näven i skrivbordet och blev mer och mer irriterad. Städaren var här och jag misstänkte starkt att han kommit åt någon kontakt eller viktig knapp. IT-snubben bekräftade mina misstankar och sa i nästa andetag att han inte kunde komma över. (Åh, måste berätta vad han sa första gången vi träffades! Får bli i ett annat inlägg, blir alldeles för långt för en parantes) Felet var fortfarande kvar när jag kom till jobbet imorse. Ett snabbt samtal till IT-snubben för att tjata till en besökstid. Oh no, inget sådant i dag heller. Suck times two. Jag måste, måste komma åt min jobbamail. Jag är trots allt en nyckelperson på företaget! (flin)

Drog resolut ett djupt andetag, kavlade upp de imaginära ärmarna (t-shirt idag!) och kravlade runt under diverse skrivbord och uttag där Viktiga Sladdar sitter. Petade, drog och tryckte. Nada. Kliade lite i håret och drog i luggen. Gjorde ett dyk längst in, längst bort till det mest otillgängliga stället. Just det där skrivbordet där senaste gången någon tillbringade tid, var under Jura-perioden. Accompangerad med en mobilens ficklampa såg jag plötsligt felet! Eureka! En stor bumling till uttag hade hamnat på sniskan. Drämde till och lamporna blinkar igen. Just nu klappar jag mig smått stolt på ena axeln.

dilemmorna radar upp sig

Jag har inte riktigt bestämt mig om det blir BodyCombat ikväll. Hade PT-timme imorse och det känns riktigt rejält. (Berättade att jag fick kunde-inte-gå-som-en-normal-människa-träningsvärk efter Smithmaskinen. Hon svarade genom att hoppa runt i glädje. Personligen tror jag att hon njuter hejdlöst av att ge mig mardrömsvärk!) Hade sett fram mot träningen i kväll, jag formligen älskar Combat! Och bara för att kroppen är trött nu vill jag inte hoppa en gång. Dilemma det här.

Det blev ingen kjol igår. Inte någon randig tröja heller. Som sagt, hur svårt kan det vara att hitta något som passar perfect? Provade en jättefin kjol från Bondelid, som trots sitt hutlösa pris kunde få följa med mig hem. Storlek Small hängde trassligt skynke på höften, XS omfamnade för mycket. Hur är det meningen att man ska göra då? (den som säger att jag ska sy in S för en smäll. Hade nästan IG i syslöjd så det är inte ens ett tänkbart alternativ.)
Skam den som ger sig! Får helt enkelt leta igenom Stockholms butiker minutiöst. Har nästan halva lördag på mig för att göra några fynd. Skulle även kunna tänka mig att slå till på en tärnklänning. Är det någon som vill göra sällskap på en shoppingrunda i stan?

Nope, nu ska jag pigga upp min uppenbarelse med kaffe. Hoppas ni är lika glada som jag är!

söta små bär

Som ni säkert minns, skrev jag att Malin och Marcus fått tvillingar för ett par veckor sedan. Jag frågade Malin om ett par bilder och hon mailade några stycken. Visst är hon landets fräschaste tvillingmamma
Pojkarna heter  Emil och Anton och är lika som bär. Vem som är vem vet jag faktiskt inte. Tror inte någon kan avgöra det på rak arm! De är enäggstvillingar med allt vad det innebär. Men en sak vet jag; de är vansinnigt söta!
Grattis igen! De kommer betyda oerhört mycket för varandra i framtiden.

image180image181













dagens i särklass sämsta skämt

Det är ju första april idag! Folk försöker luras till höger och vänster och min inkorg har späckats med mer eller mindre roliga skämt. Alltifrån att regeringen ska lägga straffskatt på sms, Att Sodastreamern kan kasta sig i väggen- nu kan man få kolsyrat vatten direkt ur kranen. (Det blir dessutom en nice massage när man duschar)  och att en ny micro som tar bort alla kalorier är på antågande. Men det sämsta måste ändå vara det här:

Från Mange
08-04-01 kl 11.20
Tjena, idag så köpte Lunarstorm upp Facebook, snart kommer alla funktioner som finns på Lunar, finnas även på Facebook. Så nu vet du det. Ha de.

Haha,*host*hahaha....
Just det, som sagt.
Vilket är det sämsta aprilskämt du hört idag?


spenderbyxorna är pådragna

Solstrålarna genom molndiset liknar mest Kairo-sol. Brånglet nere på gatan påminner även det om Kario. Det enda som fattas är skvalradio a la arabiska, hysteriskt tutande och fönsterskallrande böneutrop. Kommer på mig själv med jämna mellanrum att längta tillbaka. Ah, borde verkligen åka tillbaka snart och hälsa på!

Om någon timma kommer syster yster trilla in genom kontorsdörren. I vanlig ordning runt det här datumet är det Kvalificerad Tvillingdag! Blir förhoppningsvis 27 Dresses på bio, skön shopping och mycket syskonkärlek! Nu ska jag signe mig hitta en kjol, en gång för alla! Har letat hur länge som helst men inte hittat nån som faller på min läpp. Hur svårt kan det vara att ramla över en som passar vädret både nu och om ett par månader. Som sitter som en smäck och helt enkelt bara är mig. Nä, jag har ingen aning. Hittills har jag inte lyckats, får se om lyckan står mig bi ikväll. En blårandig tröja som andas Polarn och Pyret står även på önskelistan. Plus en massa andra snygga saker med för den delen. Spenderbyxorna på? Jajamensan, med både bälte och hängslen =)

(Åh, såg ni? En smiley i ett inlägg. Måste vara första gången en sådan styggelse får figurera på min blogg. Måste bero på att jag är på ovanligt gott humör!)

Sagt i köket

David: Jäklar vilka armmuskler du har!
Jag: Nämen, ser man på.

Tisdagarna med Terese

Till i skillnad från i går, kom jag upp inom fem sekunder imorse. Ah, då är det precis som vanligt! Knatade ner till pendeln och åkte in till Sats. Där väntade cykel med Terese. (Äntligen är hon tillbaka! Det har varit märkligt konstigt att se nån annan på instruktörssadeln!) Mötte Jane i trappan och hon tog cyklar åt oss längst fram. Det är så mycket roligare när man är två och trampar! Pratade på och ville inte alls sluta när uppvärmingen tog fart. Vet själv hur irriterad jag blir när folk ignorerar uppmaningen att vara tyst och svalde ner de sista meningarna. Mingelspinning vore kanske en god idé?

Den här dagen har numer blivit synonymt med cykel. Kom och tänka på på boken "Tisdagarna med Morrie" av Mitch Albom när jag promenixade imorse. Mitch tillbringade varje tisdag med sin gamle sjuke magister i ett par månaders tid tills han dog. Med sig fick han lärdomen att man ska ta sid tid att göra det man vill under tiden man kan. Ska kanske skriva en bok med titeln "Tisdagarna med Terese". Hmmm... Slutsatsen där måste nästan bli att träning är av yttersta vikt för att bygga en stark kropp. Med det lever man förhoppningsvis längre och har orken att göra allt det man någonsin velat sysselsätta sig med. Haha... Där ser man. Ljusa idéer kommer i gryningsljuset!

Ur led är sommartiden

Gårdagen försvann i ett enda stort töcken. För det första ringde klockan okristligt tidigt. Öppnade ena ögat, försökte fokusera, famlade med ovilliga fingrar och petade tillslut av oljudet. Gjorde en ansats att komma upp. Omöjligt. Det verkade som om jag under natten blivit iklädd fluff och madrassen täckts av kardborrband. Insåg den olösliga ekvationen och somnade om som en klubbad sälunge. Jag vaknade med ett ryck en och en halv timma senare. Rumlade ur sänghalmen och sökte knäståendes efter mina rosa luddtofflor. Stod en stund på golvet och tvinnade en vilsen hårtest. Kunde inte avgöra var jag skulle börja någonstans; packa gymväskan, hacka grönsaker till lunchlådan eller hoppa in i duschen?

Märkligt det blir när man inte riktigt är i fas med tiden. Inte nog med att det var en hel timma tidigare än normalt, skippade även den obligatoriska morgonträningen. Kom inte ifatt mig själv under hela dagen. Glömde bort fikat, åt lunch över två timmar senare än normalt och kände inte alls för mellanmålet. Tvekade inför valet av gym och singlade slant i ren desperation.
 
Hamnade tillslut i Sumpan och skuttade upp på löpbandet i faslig fart. Jobbade därefter igenom rygg, triceps, biceps och mage. Just när jag kämpade med hantelcurls såg jag en kille i min ålder plus ett par år.
"Ser bra ut det där, tjejen. Bra teknik!"
"Oh, tack"
Sååå, tränar du ofta här?"
"Näää, inte jätteofta."
"Ok, vart går du då?"
"Det är olika. Zenit, Regeringsgatan, Söder... typ".
"Regeringsgatan är bra. Man behöver aldrig vänta på några maskiner. Är du där på onsdagskvällar?"
"Nä, brukar vara på andra äventyr då"
Strugglade vidare och fick några goda råd instuckna här och där. Han nickade och menade att det är meningen att det ska vara rejält tungt. Efter en kvart var jag klar och vinkade hej då och tackade för hjälpen.
"Tjejen, vi springer väl på varandra nån mer gång!"