.

Det var ovanligt lätt att ta mig upp imorse. Kan bero på att jag är grymt taggad inför en ny träningsperiod! Fick Fitness Magazine i fredags. Där finns ett träningsprogram om hur bikinikroppen fixas på åtta veckor. Har under den senaste månaden haft ovanan att peta i mig både det ena och det andra. Resultatet syns ganska väl måste jag erkänna... Inte minst på "problemområderna" som de allra flesta tjejer kämpar med. (Det vill säga; rumpa och lår som leker jello) För nå toppformen gäller det alltså att ta mig i kragen och fokusera igen. Vad är då bättre än ett nytt träningsprogram? Kommer att leverera regelbundna rapporter om hur det går!

Mitt mellan två set kom Jane in i PT-rummet. Hon var alldelse gråtfärdig och berättade att benen strugglar igen. Stacken lill, som min farfar skulle ha sagt! Hade jag inte varit så otäckt svettig hade hon fått en stor kram. Försökte peppa och hoppas att jag lyckades någorlunda. Synd nog kommer jag inte att kunna kolla läget med henne på Tereses pass imorgon. Ska till astmaspecialisten mitt i morgonrusningen. För att testerna inte ska missvisas får jag inte ta några medicier under ett helt dygn. Kort sagt tog jag sista dosen vid läggdags igår. Riktigt hur jag kommer att må i ottan vet jag inte riktigt, men känns onödigt att riskera något. De allra flesta mår bra utav att kunna andas, åtminstone under tiden man spinnar. Fast... jag vill inte ta ut något nu! (vad är en tisdag utan cykel?)  Låter det hemskt från luftrören när jag vaknar, åker jag naturligtvis inte till gymmet. Skulle det å andra sidan kännas ok är läget ett helt annat. Jag har även möjligheten att avbryta passet. (Men känner jag mig själv kommer jag vara så envis att jag kämpar till sista syremolekylen nått sitt mål.) Åh, jag vet inte hur jag ska göra. Tips, råd från er, my darlin´s, mottages tacksamt!