jag har ångrat mig, ljus är inte alls bra

En blogg jag trillar in på med regelbunden basis är Linda Fodors, alias Life of a Fitnesstar.  Idag skrev hon något som sysselsatte mina tankar imorse under joggingturen. För ett par månader sedan kunde jag räkna stjärnorna medan jag pinnade på. Nu hinner jag inte ens med att se soluppgången. Jag gillade att springa i mörket. På något sätt kändes det som om jag var osynlig och bara behövde bry om den kvadratmeter jag själv upptog. Nu ser plötsligt varenda kotte när jag kommer farande. Även om det inte kryllar av folk runt 06.00- snåret borde det därför inte spela någon som helst roll. Trots det inbillar jag mig att de som är vakna pekar finger bakom min rygg om strumporna inte matchar till kubakepsen. Helt plötsligt funderar jag om det ser klokt ut med rosa glittervantar eller om det kanske inte är dags att uppdatera jackan. Fast det absolut värsta vore om människorna i busskurerna tycker jag mest liknar Snurre Sprätt med totalt noll koll på vart armar och ben befinner sig. Jag som i vanliga fall älskar att ljuset återkomst, önskar mest av allt att mörkret ska lägra sig igen. I alla fall under tiden jag är ute och springer.

Eller så drar jag ner kepsen djupare i pannan, letar fram solglasögon och struntar totalt i vad folk och fä tycker. Det är också en möjlighet så god som någon.

Kommentarer
Postat av: JoHo

Ha ha ha rosa glittervantar låter ju kanonfint! Och hm, joo nog finns det både för- och nackdelar med det här med ljusets återkomst... men håll med om fördelarna överväger!? :)

(och hej förresten, jag heter Johanna och brukar kika in här ibland. hittade hit via Felicitas blogg från början tror jag...)

Postat av: ruth

joHo: Nämen, skoj att du kikar in här!! Hmm... jo... när du säger det. Det är trevligt med ljus oxå, iaf på kvällarna!

2008-04-17 @ 16:26:17
URL: http://ruth.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback