öronbedövande ramsor i trånga kupéer

Efter en helt fantastisk helg i Göteborg är jag tillbaka på hemmaplan igen. (Det gör verkligen skillnad att få andas ny luft, trampa på andra gator och höra en annorlunda dialekt ett par dagar!)
Är man graderad i svart bälte i shopping, gäller det att hålla garden högt och träna hårt. Därför blev det ytterligare en dag i konsumerandets tecken. Syster vimsade runt som en liten blå, bror var mer nyanserad och jag mest trött. Märkligt hur någon veckan sömnbrist plöstligt sätter in och fäller ner persiennerna under en hel eftermiddag. Tillslut hade jag bara lust att sätta mig i ett provrum och dåsa bort. Piggnade emellertid till efter en kula glass och stark capuccino. Fick tillräckligt mycket energi till att kolla in Adidas nya funktionskläder. Har starka funderingar på att införskaffa något plagg som är speciellt framtaget till löpning, men vet inte riktigt vad ännu. (Upplys mig någon, vilket är det allra viktigaste plagget när man ska bli en hejdundrans löpare?)

Timvisaren joggade på. Plötsligt insåg vi att det bara var en kvart kvar tills tåget skulle gå. Med eller utan oss ombord. Bror tryckte gasen i botten och vi hoppade på en halv minut innan visslan ljöd över perrongen. Blev förvånad då min och systers vagn visade sig vara en liggvagn. Ännu mer virrigt blev det när min plats saknades! Syster nickade åt en kupé och vi satte oss smått försiktigt på varsitt säte. (Där fick vi faktiskt sitta hela resan! Konduktören berättade att en vagn gått sönder och blivit ersatt med sovvagn.)
I Skövde hoppade Sollentunas Volleybollag på. 20 stycken fjortonåringar lät halva tåget få veta att de existerade. Speciellt när cupen förmodligen gick föredömligt bra... Hur vi visste det? Tja, migränframkallande hejjarramsor och tinnitusilande tjut avslöjade en hel del. Thank God för skjutdörrar till kupén!

Innan jag skuttade av i Sundbyberg, såg jag till att min väska var placerad i grab- and run-läge i väskskåpet. När tåget saktade ner makade jag mig till dörrarna. Mitt framför skåpet stod volleytjejernas väskor och lekte fem i rad.  "Oj, smart hörrni!" slank det ur mig. En liten tjej med den sorts auktoritet som bara finns hos en tränare flög fram. Hon hivade undan femton väskor, drog fram min, lyfte den högt över huvudet, tacklade undan tolv nyfikna fjortisar, grabbade tag runt min midja och slungade ut mig på perrongen.
Allt detta på klockade 23 sekunder.
Jag är imponerad.
Och luften i Stockholm kändes med ens ganska angenäm att andas. Borta bra men hemma duger helt ok, det med!

Kommentarer
Postat av: Jane

Hihihi! Du är ju så söt!

Postat av: JoHo

*fniss* men åh, det låter som en underbar syskonhelg! :D Ah, när jag läser här längtar jag också lite till Göteborg... var där lite då och då tills för två år sen då min bror efter 11 år på västkusten flyttade till Dalarna (utav alla ställen!) Måste hitta nån annan göteborgare att hälsa på! :p

2008-04-21 @ 21:11:46
URL: http://www.snartvuxen.blogspot.com
Postat av: ruth

jane: awwwww...

JoHo: Gillar syskonhelger skarpt, synd bara att de är så sällan! KOm och gör oss sällskap nästa gång, vettja!

2008-04-22 @ 12:39:41
URL: http://ruth.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback