Välkommen upp i det blå

Frågan är hur virrig man egentligen får vara! Jag slank iväg för en timmas skön träning under lunchen. Gick i mina egna tankar och fängslad i min Ipod. Bytte om och rotade en stund i väskan efter skorna. En högg jag tag i på en gång, men den andra fanns inte där. Märkligt, den kan väl inte försvinna så där? Vände upp och ner på väskan och drog ut allt på bänken. Ingen sko över huvud taget kunde jag dystert konstatera. Eller dystert och dystert, började nästan skratta istället! Hur kan man glömma bort att man faktiskt behöver två skor, en till varje fot? Jag skakade på huvudet och tassade i väg i bara strumplästen till löpbanden. Efter tre minuter kollade jag ner i fållan där man kan lägga vattenflaskan, handduk, tidningar, papper... (ja, precis allt du kan komma och tänka på!) Där skramlade nycklen till skåpet. Då npterade jag att den fortfarande satt fast i hänglåset... Pinnade i väg i jordens fart till omklädningsrummet igen. Oh man. Har varit helt uppe i det blå de senaste veckorna! Och jag, jag bara ler.

Kommentarer
Postat av: Kattis

Nykär eller är d nån annan anledning te din tankspriddhet?? ;)

Postat av: ruth

kattis: jag tror jag varken kan eller vill varken bekräfta eller dementera ovanstående påstående ;)

2008-04-09 @ 15:17:27
URL: http://ruth.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback