bara ljusa minnen kvar

andre maj nittonhundranittiotre. Det finns bara ljusa minnen kvar. Minns ni att vi sa det till varandra?

Kom på att det är fjorton år sedan farfar dog i dag. Då var det exploderande vår utanför sjukfönstret. Då blommade allt och träden grönskade. Ljumma vindar minde om sommaren. Det blev en tung sommar för en elvaåring som hastigt fick lära sig att sommaren inte längre bestod av Ölands djurpark, hopp i höet och pyssel med en sagoberättande farfar.

Minns att jag tänkte i termer som:
"Säg åt vinden att sluta fläkta.
Ryt åt fåglarna så de slutar sjunga.
Hindra jorden från att rotera.
Tvinga evigheten att stanna upp.
I dag intogs livet av döden.
Täck solen
Ta bort stjärnorna
Trampa ner alla blommor
Hugg ner alla träd och ryck av bladen.
Förstör allt.
I dag måste allt bli svart.
Ett hjärtslag blev tyst.
I dag klev du över till andra sidan.
I dag finns du inte mer."




OM vi lever, lever vi för Herren, och om vi dör, dör vi för Herren. Vare sig vi lever eller dör tillhör vi alltså Herren.
Romarbrevet fjorton och åtta.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback