.

Kutade in på Carlings för någon timma sedan. Thanks Lord, leggingsen fanns kvar! Aningen stora, men tjejen i butiken sa att det är bättre att de sitter lite för löst i midjan än för hårt. Bortser man från den petitessen är de hur läckra som helst! Tjejen plockade ner en satinklänning och tyckte jag skulle prova tillsammans med de glittriga. Perfekt! "Vill du testa ett par jeans med", undrade hon. Hmm... nickade jag. Tre par levererades in i provhytten. Första var för stora, andra för korta och de sista satt så där. Drog i linningen och sög in magen, nästan. "Det är en liten storlek. Men om du tänjer hemma och går in dem. Då kommer de sitta som en smäck" sa tjejen. Jag nickade och hon hämtade en kofta med lila inslag, den satt saligt. Såg en halv sekund åt höger  och experten på kunders blickar såg det omedelbart. Ögonen fastnade på en jacka, som jag faktiskt behöver. (Det gör jag!) Rabatt och väldigt, väldigt fin. Behöver jag tillägga att den även satt som om den vore formgjuten på mig?
"Inget annat du är i behov av, när du ändå är på gång?" Strumpor behövs alltid liksom en halsduk och mössa.
Trodde jag skulle hosta till i pur förskräckelse när hon nämnde summan. Ojojoj... De tre fjortisarna i kön bakom drog efter andan, det hörde jag tydligt. Det ljudet avslöjade även att de ville bli vuxna (vuxna och vuxna.... äldre i alla fall!) väldigt fort!

Attans vad svårt det är att inte ryckas med när expediten är supertrevlig, service-minded  och övertygande i allt hon säger. Resultatet av shoppingorgien blir att jeansen, mössan och koftan får återgå till Carlings sortiment. Är det kanske jag som blivit visare, eller har jag bara insett att jag faktiskt inte behöver allt jag tittar på?