.

Jag var uppe innan tuppen i morse. Begav mig ut i kafkasvart mörker och regn för den vanliga morgonpromenixen. Efter ett par kilometer försvann regnet och ersattes med snö istället. Mycket mysigt! Värre var det med vinden. (Hur kommer det sig att det alltid blåser motvind, åt vilket håll man än går?) Med bara tjugo minuter kvar började det regna igen. Isplumparna gjorde byxorna och jackan både tyngre och blötare. "Näää," utbrast jag. Trots att det var joggardag igår, satte jag sprätt på benen. Snöblandat regn rakt i ansiktet är ingen höjdare, på detta sättet kom jag snabbare hem. (samt 2.5 kilometer oväntat snabbt fotarbete)

Det krävdes det nogrann planering för att hinna med allt innan gymbesöket. Listan var redan klar i skallen:
* Äta frukost (en halv frukost innan gymmet. Energi för att orka med PT-Johannas tempo)
* Shava benen (Har man trekvartsbrallor behövs den sortens grooming.)
* Packa gymväskan (Jisses vad tung den blir med dojjor, handduk, linne, schampoo, mejkprylar...)
* Slänga ner lunchlådan i ovanstående väska (vad enkelt det var med gröten... Men där sa PT- Johanna stopp och belägg. Med resultatet ännu tyngre väska)
* Grundmejka (foundation, concealer och tunt lager mascara. Även om jag ÄR tröttare än Blunder ska jag inte se ut som sådan)
* Inte glömma mobil, kalender, Ipod, nycklar (Allt sånt som brukar ligga kvar på skrivbordet)

Väl på Sats kändes det kalas. Belägrade löpbandet och satte i gång. Jag sprang i fem minuter (inte långt kvar) Ytterligare fem (undar hur mycket klockan är) Efter en kvart började jag kolla i speglarna om jag kunde se PT-Johanna någonstans. När jag joggat tjugo minuter ville jag inte längre. Man kan ju inte vara trött innan ens träningen har börjat! "Ursäkta,vad är klockan?"  flämtade jag till grannen.  "Nästan kvart över åtta"  Det här var märkligt... Hon skulle ju hämta upp mig vid slaget åtta. Gick ett varv i gymmet. Ingen PT där. Spatserade i väg till receptionen. Ingen där heller. Harklade och sa att jag nog blivit bortglömd. "Ahhh...." svarade tjejen bakom disken. "Jag var på väg ut till dig. Johanna har försovit sig. Du får nog träna själv i dag." 

Morgongrus kvar i ögonen. Svettig glansig och utan PT. Vissa dagar börjar helt enkelt inte som man önskar.