.

Woho, soooolen har besökt oss i helgen!!! Inledde lördagen med att skriva tre meningar på artikeln. (satt en kvart och fånstirrade på skärmen och blev tillslut så sur när orden vägrade komma att jag slängde ner locket.) Jag åkte till gymmet istället och tog ut min frustration bland de fria vikterna. Kanske inte behöver säga att det gick riktigt bra! Haha... Det är bra att vara lite arg ibland. Dessutom var jag go och glad när det väl var dags att träffa Cissi inne istan. Det var Quarneval och halva stan var avstängd för ett hundratal ekipages. Stämningen var på topp och nyfikna åskådare stod i flerdubbla led. Trångt var bara förnamnet! Cissi, som är full av goda idéer, föreslog att vi skulle ta varsin latte och sätta oss i Humlegården. Vi tog förmodligen den sista sittplatsen med bra utsikt över vägen. Vagn efter vagn rullade förbi. Folk tjöt och studenterna tjoade högt i skyn. Långt om länge sällade sig syster till oss. Tyvärr missade hon allt, men tror inte hon sörjde speciellt för det. Det var tjockt med folk i hela stan och vi flanerade långsamt Stureplan ner mot Norrmalmstorg. Kungsan, slottet. Gamla stan.... Kände mig nästan som en turist bland alla andra. Det är så sällan jag verkligen går inne i stan och på turiststråken att jag faktiskt uppskattade det! Med två toppenpersoner var det dessutom omöjligt att inte njuta av tillvaron.

Någon gång efter 19.00 började hungern göra sig påmind. En sushirestaurang låg lagom till och vi slank in. I menyn stod att man kunde boka ett rum med kareokemaskin. Just så hade ett festglatt gäng gjort. Japp, det hördes högt och ljudligt. Inte speciellt rent och inte i takt måste jag med ett skrämt uttryck bekänna. Det lät så fruktansvärt att vi åt så fort vi förmådde och kastade oss ut på gatan. Frustande av skratt och ett heligt löfte att aldrig gå dit igen. Jag säger då det (som man uttrycker sig i Kalmar) En person som är totalt tondöv får helt enkelt inte greppa tag i en mick. Speciellt inte när saké har svalkat strupen. Syster följde med mig hem och kinesade på soffan. Otroligt, fantastiskt, underbart att bara vara vi för en gång skull. Det händer alldeles för sällan och vi behöver det. Inte för att vi inte vill träffa andra människor, utan för att det är så bekvämt att inte behöva prata i hela meningar. Det räcker med ett par ord och en blick. Och med vår nu-är-det-dags-att-sova-blick avslutades årets varmaste dag.