.

!"#¤%&/
ja, tolka själva hur det ska uttalas...
För en halvtimma sedan larmade porten att ett bud var på väg. Vi har väntat på en pall böcker ett bra tag och nu behagade tryckeriet att leverera dem. Jag studsar nerför trapporna och signar på att vi fått dem. Jag pekar mot hissen och säger att de ska fem våningar upp. Glöm det, vägrar budet och menar att det inte ingår i leveransen. Det är inte heller inkluderat att köra in pallen i hissen. Istället lämpar han av alla kartonger precis innanför porten. Hur ska jag få upp pallen, frågar jag hans rygg. Jag får veta att det är mitt problem.
Upp för trapporna (igen) och hämtar en vass kniv och en pirra. Går ursinnigt på plasten runt om kartongerna och hinner skära upp tre fingrar innan jag inser att det nog bör skötas lite lugnare. Uppskattar vikten på lådorna till ca 35 kg. (Jämförde med stången för de raka marklyften igår morse!) Lyfter tre stycken på pirran när jag inser att det går snabbare att bära in dem direkt i hissen. Tjugo kartonger senare trycker jag upp metallådan och hoppas på det bästa. Matte är inte mitt huvudämne och är lite osäker på om hissen klarar av både mig och alla böcker. (puh...) Spänner hela mig och försöker bära så ergonomiskt som möjligt. Efter tio lådor börjar jag bli smått trött. Efter femton vill jag sätta mig ner och ta en klunk vatten, gör det efter de resterande fem.

Nu har jag lugnat ner mig till den grad att jag inser att budet inte kan lever till den slutvariga punkten. Men hur svårt kan det vara att trixa in pallen i hissen... Ahh. Han blev minsann inte anställd för sin sociala kompetens skull! Hoppas att kaffe och banan kan få mig på bättre humör.