.

Då var Riddarfjärden runt avklarad! Jag mötte upp snygga Jane vid Slussen. Min vana trogen stod jag på fel ställe. Haha, stackarn fick leta upp mig och lotsade oss rätt via Gps. (uppsatt på vill-ha-listan)
Jag trodde aldrig det skulle vara så mycket folk där nedanför Munchenbryggeriet! Mellan tummen och pekfingret cirka 130 stycken. Det var många som till det yttre såg ut som rikiga proffslöpare med superteknologiska kläder. Några hade även bunkrat upp med vätskebälten. Det kändes lite väl ambitiöst måste jag få erkänna, 7 km kräver inte två liter vätskepåfyllning. Starten brann av och vi joggade iväg. "Amatörer" ironiserade jag när halva gänget drog iväg i slutspurtsfart. "Hahaha" skrattade Jane. Ganska snart kom jag upp en bra fart och höll den nästan hela vägen. Västerbron var som vanligt seg och jag gillar inte alls alla dessa trappor som förstör rytmen. Efter ungefär halva loppet såg jag en kille som hade ett bra löpsteg. Min Personlige Hare höll ett bra tempo och jag följde honom hela vägen till mål. Tid; 28.17 min. Är inte jättenöjd men får skylla på en öm vad och gassande sol och att jag inte brukar springa så sent som åtta på morgonen. Sidosospår, tycker nästan synd om alla hjältar som ska springa marathon imorgon. Men de är tuffare än somliga tror, hejja!! 
Jag hade hoppats på gratisprylar, och visst fanns en påse till hands. Den innehöll bland annat recoverybar, återhämtningsdryck, dietpulver... Efter en relativt lång stretch och span på Danny och Mattias (Från EMD) gick vi vidare mot dagen. (Tjejen med vätskebälte rasade in nästan en kvart efter mig och jane. Ser man på, vattnet gjorde inte så mycket nytta trots allt)

För att inte vara helsunkig resten av dagen duschade jag på Sats Söde. När jag letat runt i väskan för tredje gången är det bara att acceptera läget; jag har glömt tröjan. Jeans och underkläder finns med, men inget upptill. Var bara att ta på löparlinnet igen. Ouch...  Därför ska jag ner till Ringens centrum så fort de öppnar för att hitta något snyggt. Lite frukost vore heller inte fel. Trots ovanstående fadäs blev det en riktigt bra morgon. Tack Jane! (och Tack Terese som peppade järnet. Synd att du inte kunde vara med.)

Ps. Kolla in Janes blogg för att se bilder från morgonen. (är dock inte säker på att nån bild på mig är med) (Brukar inte bli så värst snygg på foton och Jane är snäll nog att inte lägga ut de värsta mupparna) (kan det bero på att man ser ut som man gör?) (Det låter jag vara osagt)

...det gör ont med massage. Åtminstone när det sker på en muskel som i vanliga fall är så öm att den knappt vill bli tittad på. Var på stället med sjukgymnasterna som bland annat Jane och Sofia nästan helgonförklarat. Fick dock inte träffa magnifika Anna utan kollegan Louise. Som journalist är jag kritisk till nästan allt och kräver nästan överbevisning för att nicka glatt. Hon var så bra! (Jag sitter och småstudsar.) Louise såg väldigt snabbt att jag har stela fotleder. Dessutom är lår- och vadmusklerna otillåtet korta. (har du överhuvudtaget stretchat nån gång...) Hon klämde och tryckte på vaden och kom fram till att det inte handlar om benhinnorna. Tack å lov för det. Däremot befarande hon en stressfraktur i samband med att muskeln tagit lite mycket stryk. Det krävs stretching, stretching, stretching för att få igång blodcirkulationen. Det är nästan stillastående där inne! En rejäl massage bjöd hon dessutom på. Jag har hög smärttröskel och brukar inte tycka att saker gör speciellt ont. Men det här, det här kändes rejält. När hon såg att ögonen tårades blev jag tillsagd att räkna ned från tio. Visade sig även att mitt löpsteg gör att utsida lår får kämpa rejält. I kombination med påfrestningen och att jag har en vag, vag tendens till kobenhet (sluta skratta... det syns knappt!) gör att knäet vrids. Därav den totala strejken av nyss nämnda del i helgen som var. Fördelen är att det inte är försent och att jag inte fått några bestående skador. Hon ordinerade specialstretch fem (!)  gånger om dagen i en vecka. Sen får vi se hur det ser ut. Men först ska jag iväg på röntgen. Haha, borde kanske lotta ut bilden... Nä, nu är det dags att slänga mig på golvet och se till att få lite rörlighet i mina stackars ben!

Ah, wow vilken härlig morgon! Det var nästan fullt på spinningen och Terese hade gjort om programmet lite. Dessutom överraskade hon med en liten present; sportdryck. Trevligt! Något annat som är bra, är att mitt knä börjar bete sig som folk igen. Hade lite känningar under cyklingen men inte alls farligt. Har kommit på att bara jag inte vrider i nån konstig vinkel eller sitter på samma sätt för länge, går det ok. Känner mig lite småstressad och vill att ben och knän ska blir bra nu på en gång. Ska ju springa Riddarfjärden runt på fredag. Kom med du också så kör vi ett bloggarlag!!!  Snygga Jane kom tyvärr inte och gjorde mig sällskap. Fick trots allt äran att möta upp henne på centralen iallafall. Ängeln hade skaffat en tup Aloe Vera rubber åt mig. Det kändes nästan som en skum uppgörelse när vi bytte sedlar mot liniment...

Ahah, kaffe. NU! Sen lockar några ärenden på stan. Det gäller att välja rätt sida av trottoaren, the sunny side up för att uttrycka sig nästan rätt. Nu vet jag att det har med stekta ägg att göra. (en tjej på min gymnasieskola hade sådana ögon!) Trots det har det ordet "sol" i sig och allt som har med det att göra låter väldigt trevligt. Njut i den, ni som har möjlighet att sitta ute.

Egentligen var jag alldeles för trött och seg för att orka med en trettio-årsfest i lördags kväll. Trots det satte jag på mig ansiktet, fixade håret och glossade läpparna. Satte mig på bussen mot Ekerö och upplevde årets största nostalgitripp. Under två års tid åkte jag nämligen till Kaggeholm varje dag. Varenda stopp och takpanna under vägen var bekant.Ahhh... Väl framme var jag min vana trogen och virrade bort mig. Rejält. Det var kallt och jag ville verkligen inte ringa och fråga efter vägen. Rackans, måste skaffa en GPS nångång. (Ytterligare en grej till måste-ha-listan!) Även om mitt namn betyder "envis ut i fingerspetsarna" på något utdött språk i någon världsdel långt borta, betyder det inte att jag inte är kvinna nog att erkänna när jag inte hittar. Det visade sig efter några förvirrade minuter med värdinnan (tillika födelsedagsbarnet) att jag cirkulerade i en radie av 200 meter hela tiden. Innanför dörren var jag ändå väldigt glad att jag hade kommit dit. I en soffa satt goda vänner och att bara vara en stund- oskattbart!

Födelsedagsfest nummer två var redan dagen efter. (Alltså i går) Efter Filla med kompisarna drog jag hela vägen ut till Tyresö (plus lite till) I trädgården kändes bulldoften. I hallen överröstes vi av pusten från köket där kakor, chokladpajer och maränger trängdes. Snygga Jane hade bakat för kung och fosterland! Det var trångt men otroligt trevligt i hennes och Niclas lilla stuga. Hunden Xena blev vild av glädje när det kom så många människor på en och samma gång. Efter en stund la hon sig alldeles utmattad mitt på golvet och blev tacksamt kliad bakom ena örat. Tack Jane för en fantastisk eftermiddag med goda kakor! (vågar knappt berätta hur många bullar med mandelflarn som slank ner...) Dina vänner är riktigt trevliga och hemfärden var inte illa den heller... Haha.

Nu gäller en kopp kaffe, banan och därefter en timmas konditionsträning. Skoj!!!

Igår kväll besökte jag Sats Hötorget för första gången. Har naturligtvis traskat förbi ett antal gånger och slängt nyfikna blickar mot receptionen. Men det har aldrig känns speciellt lockande att gå in. En kompis berättade hur otroligt sunkigt allt är och har undvikit det till förmån för fräschare ställen. Under Boot Campet hörde jag att Terese instruerar på Hötorgen på tordagskvällarna. Ähhh... tänkte jag och bokade in mig. En gång är ingen gång och gillar jag inte stället behöver jag inte komma tillbaka.
Blev superförvånad när omklädningsrummet hade snygga skåp. Fångade upp hakan när jag spanade runt och insåg att stället varken är bättre eller sämre än genomsnittet. (Den där kompisen ska få sig en känga nästa gång vi ses...)

Jag entrade salen och hoppade upp på cyklen och satte igång. Mycket trevligt att Nilla trampade bredvid mig! Försökte hålla tyst när uppvärmingen satte igång, rackans det är inte lätt! Terese var i sitt esse och serverade ett toppenpass! Fyra block indelat på backe, intrevaller, backe, intervaller. Varje block var tio minuter långa och obefintlig vila mellan. Ah, så roligt, så hårt, så svettigt!!! Fick höra efteråt att ventilationen inte riktigt funkar som den ska. Har nog aldrig svettats så mycket under en cykel tidigare. Det hade till och med droppat på golvet... (vilket är så otäckt att jag tar mig själv för pannan och känner mig allmänt okvinnlig)

Väl hemma hällde jag i mig en hel flaska Ramlösa kaktus/lime. Anade att det förmodligen skulle bli några panikrusningar mitt i natten "för att pudra näsan." Icke. Imorse var jag på gång igen. Hade slängt iväg ett sms till snygga Jane och frågade om hon var på att spinna  på Zenit. (Egentligen är det vilodag enligt Paulines träningsschema. Äh, träning innan klockan åtta på morgonen kan väl knappast räknas... haha)
Jane hade gjort av med en smärre förmögenhet i en cykelbutik igår. Bland annat hade ett par spinningskor införskaffats. Dagen till ära fick moi inviga dem på cyklen! Tre tramp hann jag med och insåg det jag redan vet: måste ha ett par själv!