trasdocka
För någon vecka sedan nappade jag på ett erbjudande att gå på en kostkoll. Under en vecka skrev jag ner allt, allt, allt jag åt. Plitade även dit träningarna så hon skulle se hur jag kontrar den med maten. Jag tycker själv att jag har en ganska bra hum om vad jag stoppar i mig. Samtidigt är det aldrig fel att låta ett proffs tycka till. Lämnade över listan och ville bpg att hon skulle spontanapplådera. Tja, fick inte guldstjärnor på allt. För det första äter jag alldeles för lite för den mängd träning jag utsätter mig för. Därefter äter jag för lite kolhydrater och borde öka på mängden betydligt. Åt för dåligt både före och efter träningspassen och för små mellanmål. Rådet var helt enkelt att lägga till saker till varje mål. Öka kollisarna och våga äta mera.
Hon tyckte även att jag jobbade för mycket (rättade sagt, pendla-jobba-jobba på tåget- hem sent), sov för lite och såg allmänt sliten och medtagen ut. Min vilopuls brukar ligga runt 40- 42, när jag kom till gymmet låg den på 65. Min spontana tanke är att konditionen rasat totalt i botten. Nu gäller det att pressa upp den igen och därigenom sänka pulsen. Men hon höll inte alls med, sa att det är ett tecken på stress. Nämnde att jag ofta upplever att marken sviktar när jag går, att ljudet ibland försvinner och synfältet krymper. Att det med jämna mellanrum känns som att luften är så tjock att den inte går att andas.
Stress.
Modeord! Alla är stressade över det ena eller det andra. Jag vägrar haka på någon trend och kalla mig för sönderstressad. Men det var det hon sa. På något sätt övertygade hon mig över att jag inte kan hålla på så här längre. Från att golvet gungar till att svimma är visst inte speciellt långt. Och för att orka med träningen och verkligen göra mitt bästa, krävs det först att jag orkar med vardagen. Det var visst mer krävande att pendla, jobba, träna, vara social och vara supermänniska på en och samma gång.
Ahh, blir så frustrerad! Jag vill tillbaka till min gamla form med magrutor, superspänst i benen och kunna göra chins själv. Hon berättade att stress binder fett, det är inte konstigt att jag inte går ner någonting. Kroppen låser alla resurser och släpper hellre från sig muskler än att lätta på fettdepåerna. För att gå ner i fettvikt måste jag först och främst lugna ner mig. Andas tillbaka vilopulsen, dra ner på antalet stenhårda träningspass och om möjligt ersätta dem med lite mer humanare övningar.
Det låter så underligt; äta mer, träna mindre för att på så sätt gå ner i vikt… Men hon är ett proffs och borde veta vad hon talar om. Och med tanke på att jag häll på att svimma ett par gånger igår när jag tränade med underbara Jane, får jag nog göra precis det hon sa: ta det lite lugnt för en gång skull.
Hon tyckte även att jag jobbade för mycket (rättade sagt, pendla-jobba-jobba på tåget- hem sent), sov för lite och såg allmänt sliten och medtagen ut. Min vilopuls brukar ligga runt 40- 42, när jag kom till gymmet låg den på 65. Min spontana tanke är att konditionen rasat totalt i botten. Nu gäller det att pressa upp den igen och därigenom sänka pulsen. Men hon höll inte alls med, sa att det är ett tecken på stress. Nämnde att jag ofta upplever att marken sviktar när jag går, att ljudet ibland försvinner och synfältet krymper. Att det med jämna mellanrum känns som att luften är så tjock att den inte går att andas.
Stress.
Modeord! Alla är stressade över det ena eller det andra. Jag vägrar haka på någon trend och kalla mig för sönderstressad. Men det var det hon sa. På något sätt övertygade hon mig över att jag inte kan hålla på så här längre. Från att golvet gungar till att svimma är visst inte speciellt långt. Och för att orka med träningen och verkligen göra mitt bästa, krävs det först att jag orkar med vardagen. Det var visst mer krävande att pendla, jobba, träna, vara social och vara supermänniska på en och samma gång.
Ahh, blir så frustrerad! Jag vill tillbaka till min gamla form med magrutor, superspänst i benen och kunna göra chins själv. Hon berättade att stress binder fett, det är inte konstigt att jag inte går ner någonting. Kroppen låser alla resurser och släpper hellre från sig muskler än att lätta på fettdepåerna. För att gå ner i fettvikt måste jag först och främst lugna ner mig. Andas tillbaka vilopulsen, dra ner på antalet stenhårda träningspass och om möjligt ersätta dem med lite mer humanare övningar.
Det låter så underligt; äta mer, träna mindre för att på så sätt gå ner i vikt… Men hon är ett proffs och borde veta vad hon talar om. Och med tanke på att jag häll på att svimma ett par gånger igår när jag tränade med underbara Jane, får jag nog göra precis det hon sa: ta det lite lugnt för en gång skull.
ojojoj
Ruth Petersson, tack för din anmälan till Göteborgsvarvet 2009!
Shix, vad allsindar har jag gjort!
dimman är tät
Två och ett halvt steg utanför dörren och höger ben gör en kosackspark. Regn med påföljande minusgrader gör att det blir ganska halt. Tack å lov inledde jag inte dagen med en praktvurpa, men med en rejäl pulshöjning! På tal om att inleda dagen, det är ljusare på morgonen nu! Inte minst märks det när jag spatserar ner till tåget. Härligt att få lite solljus i blicken! (nu ska vi inte låtsas om att mörkret snart ligger som ett svart täcke stort sett hela dygnet…) Men idag är det inte tal om något solsken, dimman ligger lika tät som i Lützen 1632. Det var så fuktigt i luften att min mascara fläckade ner kinderna när jag cyklade hit imorse!
Nä, nu måste jag verkligen se till att jobba ifatt. Tack för era gulliga kommentarer, det är så roligt att få vara tillbaka hos er, darlins!
Nä, nu måste jag verkligen se till att jobba ifatt. Tack för era gulliga kommentarer, det är så roligt att få vara tillbaka hos er, darlins!
nu är jag här igen!
Hey folks, I´m back! Har ni saknat mig? (nu kommer delen där ni ska nicka jakande…) Ber om ursäkt för min enormt långa frånvaro. Jobbet har tagit all min uppmärksamhet, tid och vakna tid. Jag har jobbat tidiga mornar, fullt ös på redaktionen och har även varit igång långt efter avslutad arbetsdag. Hade ingen aning om hur jag skulle kunna få ihop allt i tid. Slet håret, rusade mellan uppdragen, plitade ständigt på nästa grej innan jag ens var klar med den jag arbetade med. Puhhh… Det har minst sagt varit ett par stressiga veckor. Men nu har det lugnat ner sig lite grann. Mycket att göra, naturligtvis (ska jag vara ärlig vill jag ha att göra hela tiden) men nu känns det som att jag kan andas igen.
Kort sammanfattning vad jag har sysslat med sedan sist: Var på Philips i Kungsträdgården förra veckan. De presenterade sina nyheter inom (tadaaah) ljus. Jag blev riktigt nyfiken på Wake up Light, en lampa vars ljus gradvis stegras tills hela rummet badar i ljus. Den ska simulera en soluppgång och på så sätt väcka kroppen mer skonsammare. (Den kommer att stå på min önskelista i jul!) Snart slår klockan dags att åka hem för idag. (Pressgrej på gång inne i stan) imorgon berättar jag om hur kostkollen hos PTn gick, veckans träningspass och nästa stora utmaning!
Kort sammanfattning vad jag har sysslat med sedan sist: Var på Philips i Kungsträdgården förra veckan. De presenterade sina nyheter inom (tadaaah) ljus. Jag blev riktigt nyfiken på Wake up Light, en lampa vars ljus gradvis stegras tills hela rummet badar i ljus. Den ska simulera en soluppgång och på så sätt väcka kroppen mer skonsammare. (Den kommer att stå på min önskelista i jul!) Snart slår klockan dags att åka hem för idag. (Pressgrej på gång inne i stan) imorgon berättar jag om hur kostkollen hos PTn gick, veckans träningspass och nästa stora utmaning!
långpass på gång.
Snart ska jag peta i mig lite för-frukost inför långpasset med bästa tjejerna Terese och Sofy. Jag tror det blir runt Brunnsviken, är inte riktigt hundra. Det kan lika gärna bli en sväng runt Djurgården. Ah, det visar sig! Ska i varje fall bli väldigt roligt att både få träffa dem och att springa igen!
stressed out
Vänner. Det är mycket att göra idag, dead line flåsar mig i nacken och jag borde egentligen jobba över fram till vargtimmen inatt. Jag har inte glömt bort er, lovar! I kväll eller i morgon eller på lördag kommer jag berätta mer vad som har hänt under veckan. Fram tills dess; jag knattrar på tangentbordet med telefonen klistrad vid örat.
lots of love
lots of love
snygga tjejerna på bloggevent
snygga tjejerna på bloggevent i kungsan.
bra jobbat!
Det här var en mycket bättre kväll! Lite lagom seg i systemet gick jag ombord på på tåget från Uppsala till Stockholm. Pratade med söta Elin, förberedde kommande jobb och laddade mig själv med en banan och peppande kommentarer. Träningen i afton skulle bestå av PT- cirkel. Jag vet med mig från tidigare veckor att den här timman inte är att leka med. PT-Peter är hårdare än armeringsjärn och kör med riktiga mjölksyre-övningar. Medan andra PT´sar på andra cirklar fjösar runt med flugvikter i 40 sekunder- vila 20, lassar PT-Peter på rejält under 60 sekunder- vila 20. Det är nog därför jag gillar just det här passet så mycket. Man kämpar, sliter och jobbar så man nästan spricker. Det är tungt och ska kännas sjukt jobbigt de sista sekunderna. Tolv stationer x 2 med bland annat armhävningar på viktstång, utfall med vikt, bicepscurl, idiotrusningar, plankan and so on känner jag mig mer lik en trasdocka än stor och stark. Blåsbälgflämtade och föser undan bort den fastklistrade luggen. Framålutad med händerna på knäna och slåss om syret med alla de andra. I mitten av andra varvet, just som salen tog sig en svängom, lutade sig PT-Peter fram och sa:"Ingen kan i alla fall anklaga dig för att inte göra ditt absolut bästa: Jag ser att du ger allt du har hela tiden, bra!" =)
Nu när jag fått i mig keso och blåbär känns syran som bortblåst. Händerna har slutat att skaka och jag är ganska lycklig. Ett par timmars sömn på det här, kan det knappast bli bättre. Imorgon väntar journalistkurs på riksdagen, intressant!
sleep tight, darlins!
Nu när jag fått i mig keso och blåbär känns syran som bortblåst. Händerna har slutat att skaka och jag är ganska lycklig. Ett par timmars sömn på det här, kan det knappast bli bättre. Imorgon väntar journalistkurs på riksdagen, intressant!
sleep tight, darlins!
tramp bortom allt förnuft
Nä, det var ingen toppenkväll igår. Eller det var väl inte riktigt rättvist, jag träffade Bror den äldre för en snabbfika innan hans tåg gick hem till Halmstad igen. Jätteroligt att få umgås med honom någon extratimma, bara så där! (mer sådant åt folket!) Kramade honom hej då och åkte iväg till gymmet.
Tour de France, bergsetapp och jag var peppad till tänderna. Det började så bra och det bubblade i benen. Skruvade på motstånd, tryckte- drog- tryckte- drog… Kadensen höjdes och pulsen likaså. Plötsligt tog det stopp. Tvärstann som man säger på ren småländska. Tappade först känseln i fötterna, smög sig upp som vandringsmyror längs smalbenen och bet sig fast i låren. Aj, som bara den. Hjärtslagen exploderade i bröstkorgen, svetten droppade från pannan, bildade pärlband på armarna. Med femton minuter kvar kom illamåendet. Tio minuter kvar och synfältet började krympa, blixtar slog ner i salen och ljudet blev allt mer diffust.
Nästa minnesbild var att jag drog efter luft som inte ville bli andad. Det känndes som om en fuktig handduk var fastkilad mellan alveolerna. Jag trampade fortfarande men hade varken koll på teknik eller vart någonstans på distansen vi befann oss. Det enda jag visste var att jag ville av cykeln, inte om två minuter utan på en gång. Men det var här jag inte fick ge upp. Fokuserade och höll ut. Sållade agnarna från vetet och bevisade för mig själv att en vilja av stål besegrar en vek kropp.
Och jag lyckades.
Att hemvägen blev försenad vet ni redan. Stackars mamma som ringde och ville småprata. Jag var skakig, uttröttad och ville bara krypa ner i sängen. Hon försökte lätta upp mitt sinne, gjorde ett gott försök men nådde inte riktigt enda fram. Men säg den som skulle ha gjort det.
Jag kom hem till slut på tvekande ben men orkade inte peta i mig något. Mådde fortfarande illa och slumrade oroligt in. Strax innan tre vaknade jag och kunde omöjligt somna om. I stället för att vrida runt i ihopsnodda lakan gjorde jag som alltid när John Blund sviker; bakade bröd. Det fungerade nästan som meditation. Nybakat till frukost var inte helt fel det heller.
Tour de France, bergsetapp och jag var peppad till tänderna. Det började så bra och det bubblade i benen. Skruvade på motstånd, tryckte- drog- tryckte- drog… Kadensen höjdes och pulsen likaså. Plötsligt tog det stopp. Tvärstann som man säger på ren småländska. Tappade först känseln i fötterna, smög sig upp som vandringsmyror längs smalbenen och bet sig fast i låren. Aj, som bara den. Hjärtslagen exploderade i bröstkorgen, svetten droppade från pannan, bildade pärlband på armarna. Med femton minuter kvar kom illamåendet. Tio minuter kvar och synfältet började krympa, blixtar slog ner i salen och ljudet blev allt mer diffust.
Nästa minnesbild var att jag drog efter luft som inte ville bli andad. Det känndes som om en fuktig handduk var fastkilad mellan alveolerna. Jag trampade fortfarande men hade varken koll på teknik eller vart någonstans på distansen vi befann oss. Det enda jag visste var att jag ville av cykeln, inte om två minuter utan på en gång. Men det var här jag inte fick ge upp. Fokuserade och höll ut. Sållade agnarna från vetet och bevisade för mig själv att en vilja av stål besegrar en vek kropp.
Och jag lyckades.
Att hemvägen blev försenad vet ni redan. Stackars mamma som ringde och ville småprata. Jag var skakig, uttröttad och ville bara krypa ner i sängen. Hon försökte lätta upp mitt sinne, gjorde ett gott försök men nådde inte riktigt enda fram. Men säg den som skulle ha gjort det.
Jag kom hem till slut på tvekande ben men orkade inte peta i mig något. Mådde fortfarande illa och slumrade oroligt in. Strax innan tre vaknade jag och kunde omöjligt somna om. I stället för att vrida runt i ihopsnodda lakan gjorde jag som alltid när John Blund sviker; bakade bröd. Det fungerade nästan som meditation. Nybakat till frukost var inte helt fel det heller.
dagens pepp
Det här är till dig idag.
efter nästan 50 minuters vänta
efter nästan 50 minuters väntan kommer tåget.
många koppar kaffe
Ett antal koppar kaffe senare är det redan eftermiddag. Räknade ut att jag har varit på tidningen i nästan tre månader nu. Seriöst, tre månader! Jag har vant mig vid att pendla till Uppsala och att spatsera upp i gryningen. Jag saknar fortfarande morgonträningen något enormt, Läs: Janes fantastiska sällskap. Å andra sidan har jag mer och mer accepterat att träna på kvällen. (Nu funderar jag på varför jag gick och köpte en ny tv, minns inte när jag kollade på den senast! Fast det så klart, den ser väldigt fin ut.) (Ungefär som juicepressen jag köpte när jag bodde på Lidingö för några år sedan. Jag tror aldrig den kom till använding, men rackans vad många som tyckte den var snygg!)
Om några minuter är det dags att slänga upp väskan på ryggen, plocka fram cykelnyckeln och trampa iväg till stationen. Kvällsaktiviteten kommer att bestå i styrketräning med efterföljande Tour de France. Låter det inte fantastiskt roligt? Känner du för att göra mig sällskap finns jag på plats från 18.15 på Medis.
Om några minuter är det dags att slänga upp väskan på ryggen, plocka fram cykelnyckeln och trampa iväg till stationen. Kvällsaktiviteten kommer att bestå i styrketräning med efterföljande Tour de France. Låter det inte fantastiskt roligt? Känner du för att göra mig sällskap finns jag på plats från 18.15 på Medis.
måndag, finally!
Varje morgon har vi morgonmöte på redaktionen. Material för morgondagens tidning gås igenom och uppgifter delas ut. Imorse såg ganska många slitna och trötta ut, mig själv inräknad. Det har varit fullt ös för oss allra flesta och flertalet kände att ett par timmar till i bingen inte hade skadat. Trots att det är så här varje måndag, gillar jag den här dagen! (klämde käckt till med ”äntligen måndag” som topic på min MSN!) Det är nu man har chans att starta om, göra om och göra rätt, ta sig i kragen och sträcka på ryggen. Allt som fallerade förra veckan kan rättas till denna! Ah, äntligen måndag! Nu ska jag sätta igång med veckans jobb lite mer rejält. Det kommer bli bra, det här! Hoppas du haft en bra förmiddag!
Mitt första mobila inlägg!
Mitt första mobila inlägg!
magen i fyra hörn
Vi var i Halmstad utan en anledning; att fira mina bröders födelsedagar. För egen del tror jag det är en ursäkt för hela stora familjen att få träffas, att de bara råkar fylla år är en lycklig slump. Precis som förra året klädde sig (nästan) alla i finstassen och vi laddade för Wild West Det är en amerikansk restaurang i westernmiljö. Även om jag inte äter rött kött i vanliga fall kan jag inte låta bli det här. Så otroligt gott! På bilden längst upp ser du ribs, 250 gram oxfilé, dollarchips, cole slaw och majskolv. Det lilla glaset bakom rymmer en liter Pepsi max! Jag kunde omöjligt få i mig allt men gjorde ett tappert försök!
Jag hade som ambition att dra med syskonskaran på en löparrunda, halva gänget hade till och med träningskläder med sig! Men ingen mer än mig kände för att få upp pulsen i regnet. Och eftersom jag skulle villa bort mig på nolltid och inte ville utsätta famijen för skallgångkedja och nationalgardet, stannade även jag inomhus. Vi motionerade våra käkmuskler i stället: Mamma hade tagit med sig alla våra favoritkakor och bror den äldre hade köpt äppelkakstårta med maräng. Vem kan tacka nej till sådant? När till slut choklad från Anton Berg åkte fram, stod magen i minst fyra hörn! Ska i bli oerhört skönt att leva som vanligt veckan som kommer.
Nä vänner, nu är det dags för närkontakt med John Blund. Sov gott och gör inget som jag inte skulle ha gjort.
Jag hade som ambition att dra med syskonskaran på en löparrunda, halva gänget hade till och med träningskläder med sig! Men ingen mer än mig kände för att få upp pulsen i regnet. Och eftersom jag skulle villa bort mig på nolltid och inte ville utsätta famijen för skallgångkedja och nationalgardet, stannade även jag inomhus. Vi motionerade våra käkmuskler i stället: Mamma hade tagit med sig alla våra favoritkakor och bror den äldre hade köpt äppelkakstårta med maräng. Vem kan tacka nej till sådant? När till slut choklad från Anton Berg åkte fram, stod magen i minst fyra hörn! Ska i bli oerhört skönt att leva som vanligt veckan som kommer.
Nä vänner, nu är det dags för närkontakt med John Blund. Sov gott och gör inget som jag inte skulle ha gjort.
hemväg
Ah, vi har haft en fantastisk helg i Halmstad! Vi har umgåtts så mycket att jag nästan har sår i öronen av allt prat. Haha, inte lätt i en stor familj där alla har talets gåva! Jag, mamma och syster gick en sväng på stan igår. Trillade in i flashigaste butiken Paparazzi; en paradvåning fylld med märkernas märken. Jag höll i en Burberry- väska för 10 000 kronor, provade en skinnjacka från Hugo Boss för 8 000. Tjejen i affären (som var hur snygg som helst, väntat men ändå en känsla av att jag aldrig någosnin kommer bli så hot om jag ens försökte) hämtade en stickad tröja från Ralph Lauren värd 2000. Ah, får jag 20 000 kronor över vet jag vart de ska gå...
Vi ska snart åka hela långa vägen hem till Stockholm igen.
Känns som alldeles för tidigt för att lämna dem, men syster yster
jobbar natt, bror den äldre
ska till pliktverket och jag själv har ett önskemål att komma i säng i hyffsad tid. Hmmm, verkar inte som om bilen kommer rivstarta inom den närmaste kvarten. Syskonen plus svåger spelar Rockband. Ja, du vet guittarhero plus trummor och bas. De ser riktigt proffsiga ut!lots of love
hittat mina favoriter
Att fika måste vara det mest svenska som finns. Ett oerhört bra påfund, erkänner jag villigt! Därför var det inte speciellt svårt att välja aktivitet när Lena dök upp efter träningen. Vi känner varandra sedan högstadiet och är en av mina härligaste vänner. (nu har jag förvisso bara underbara vänner, men tror du förstår vad jag menar) Jag behövde få i mig något och hon var i akut behov an en capucciono. Well, jag också... Timmarna rusade på medan vi pratade om allt från gamla klasskamrater, ritade upp skisser över hus och gårdar och diskuterade det här med att inte längre vara 22. Ni vet om min åldersnoja! Frågar någon mig hur gammal jag är, svarar jag spontat "typ 22 eller 23, tror jag". Har åtminstånde varit det en gång i världen. Haha.
(ok, back to track) Vi tog mitt pick och pack och flanerade mot centralen. Gick en annan väg än den jag brukar och hamnade plötsligt på Norrlandsgatan 21. Och där, my darlins, där ligger Röhnisch concept store! Jag blir helt lycklig! Studsade in med Lena i släptåg och försökte på ungefär femton olika sätt upplysa henne om storheten i träning. Tjejen som jobbade i butiken var hur gullig som helst. Supertrevlig, precis som man vill att de ska vara. Jag kollade runt, blev förälskad i nästan varje plagg och provade tre. Fastnade för löparbyxorna och ett par otroligt svarta mjuka träningsbyxor. Bestämde mig för att fundera på tightsen men slog till på de andra. Jag är oerhört nöjd! Att röhnisch-tjejen dessutom tyckte att " du ser otroligt vältränad ut" gjorde väl inte saken sämre... Haha, vet inte riktigt om hon menade det fullt ut- me det fungerade ialla fall på mig! (jag lägger ut bilder imorgon på hur allt såg ut!)
Oj, nu har de andra lagt sig här. Är nämligen i Halmstad hos min bror! Får skriva om resan hit när det ljusnar...
Lots of love.
(ok, back to track) Vi tog mitt pick och pack och flanerade mot centralen. Gick en annan väg än den jag brukar och hamnade plötsligt på Norrlandsgatan 21. Och där, my darlins, där ligger Röhnisch concept store! Jag blir helt lycklig! Studsade in med Lena i släptåg och försökte på ungefär femton olika sätt upplysa henne om storheten i träning. Tjejen som jobbade i butiken var hur gullig som helst. Supertrevlig, precis som man vill att de ska vara. Jag kollade runt, blev förälskad i nästan varje plagg och provade tre. Fastnade för löparbyxorna och ett par otroligt svarta mjuka träningsbyxor. Bestämde mig för att fundera på tightsen men slog till på de andra. Jag är oerhört nöjd! Att röhnisch-tjejen dessutom tyckte att " du ser otroligt vältränad ut" gjorde väl inte saken sämre... Haha, vet inte riktigt om hon menade det fullt ut- me det fungerade ialla fall på mig! (jag lägger ut bilder imorgon på hur allt såg ut!)
Oj, nu har de andra lagt sig här. Är nämligen i Halmstad hos min bror! Får skriva om resan hit när det ljusnar...
Lots of love.
rastar löpardojorna runt Djurgården
vänner, jag är ledsen äver att ha ignorerat er totalt de senaste dagarna! Kan man skylla på jobbet så gör jag det. Det har varit ovanligt mycket att stå i och dead line har flåsat mig i nacken som en blodtörstande tiger... Men nu är veckans alla artiklar färdigskrivna, de allra flesta är publicerade och några av dem sätts på måndag. Alltid lika roligt att se sitt verk i tryck!
Nä, nu pratar vi om roligare saker i stället1 Eftersom jag jobbade i söndags var jag ledig idag. Obeskrivligt skönt att få sova ett par timmar längre! Fotade för jobbet, packade klart väskan och kastade mig iväg i Stockholms Länstrafik och spatserade från centralen till sats. Naturligtvis kunde jag inte låta bli att träna en ledig dag! Från början hade jag planerat att gå på lunchspinningen. Men när jag såg de ljuvliga vädret gick det inte att motstå att rasta löparskorna. Jag dressade om och joggade iväg i riktning mot Djurgården. Solen strålade och löven singlade ner över gångbanan, kändes nästan som att vara med i en Disney-film! Serpentinade mellan dagisgrupper, mammor med barnvagnar, pensionärer och andra joggare. Jag har inte har så bra lokalsinne (host-host...) och virrade bort mig ett par gånger. Det är inte lätt att hålla reda på alla kurvor, avtagsvägar och riktiningar! Fast en gång var det inte enbart mitt fel! Skulle förbi en hisnande vacker sträcka med vatten på ena sidan och hög mur på den andra. Nnågra meter in på stod en grävmaskin och blockerade varje milimieter. Ja, jag vet, helt otippat! Fick vända om och ta en alternativ väg. Rackans liksom... Hamnde långt upp i geografin och snurrade runt på stigar innan jag kom rätt. Nåja, jag kom rätt tillslut och avverkadecirka 12 kilometer. Kom på att jag har ett styrkepass kvar den här veckan och gjorde det på direkten. Varför skjuta upp något så roligt till en annan dag? Rygg och triceps under effektiva 45 minuter. Lovely!
Nä, nu pratar vi om roligare saker i stället1 Eftersom jag jobbade i söndags var jag ledig idag. Obeskrivligt skönt att få sova ett par timmar längre! Fotade för jobbet, packade klart väskan och kastade mig iväg i Stockholms Länstrafik och spatserade från centralen till sats. Naturligtvis kunde jag inte låta bli att träna en ledig dag! Från början hade jag planerat att gå på lunchspinningen. Men när jag såg de ljuvliga vädret gick det inte att motstå att rasta löparskorna. Jag dressade om och joggade iväg i riktning mot Djurgården. Solen strålade och löven singlade ner över gångbanan, kändes nästan som att vara med i en Disney-film! Serpentinade mellan dagisgrupper, mammor med barnvagnar, pensionärer och andra joggare. Jag har inte har så bra lokalsinne (host-host...) och virrade bort mig ett par gånger. Det är inte lätt att hålla reda på alla kurvor, avtagsvägar och riktiningar! Fast en gång var det inte enbart mitt fel! Skulle förbi en hisnande vacker sträcka med vatten på ena sidan och hög mur på den andra. Nnågra meter in på stod en grävmaskin och blockerade varje milimieter. Ja, jag vet, helt otippat! Fick vända om och ta en alternativ väg. Rackans liksom... Hamnde långt upp i geografin och snurrade runt på stigar innan jag kom rätt. Nåja, jag kom rätt tillslut och avverkadecirka 12 kilometer. Kom på att jag har ett styrkepass kvar den här veckan och gjorde det på direkten. Varför skjuta upp något så roligt till en annan dag? Rygg och triceps under effektiva 45 minuter. Lovely!
tävlingsdags
En av landets härligaste träningsbloggare Terese, lottar ut två snygga pulsklockor från Polar! Klart att du också ska vara med och tävla!
träningen i siffror
Jag har nog aldrig skrivit hur jag tränar. Jo, vad jag tränar, som löpning, box eller styrketräning. Men inte repetitioner, set, vikter eller intervallängder. Eftersom jag är en person som älskar att införa nya saker i vardagen, tänkte jag nu bjuda in er till min träning i går kväll.
Vi tar det från början: ”Lång dag på jobbet eller bara sliten efter helgen” Killen i repan visste precis hur han skulle charma in sig totalt… Haha. Inte för att jag såg speciellt nyponros ut när jag stapplade ner för trapporna, men inte heller som sju svåra år. Jag nickade åt påståendet men bekräftade inte något av alternativen. Bytte om, stänkte lite kallt vatten i ansiktet och spände blicken i mig själv. Hundra procent fokus, lovade jag mig själv och gjorde en high five mot spegeln. (och alla vet att något som är high fivad omöjligt går att bryta)
Blev lite tulig när jag såg att mitt löpband var upptaget men återhämtade mig snabbt och valde ett annat. Nackdelen med det var att det inte går att se tid och antal avverkade kilometer samtidigt. Men inte värre än att det blir några tryckande fram och tillbaka.
Det blev:
2 km uppjogg (började på 11.5 och avslutade med 13.00.)
6 km med 90 sekunders gåvila mellan. (första intervallen 14.5 och de övriga 15)
Nerjogg 2 km. (började på 12.5 och avslutade på 11.00)
Sträcka: 11.1 km.
Tid: 52 minuter.
Känsla: Jag blev trött, men kommer nästa gång trycka på liiiiite till och öka tempot till ca 15.2- 15.5.
Därefter bestämde jag mig för att köra den planerade styrketräningen.
Ben:
Djupa benböj i smithmaskin: 12 x 3- 40 kg.
Utfall med studs: 40 x 3- 22 kg (10 vänster ben- 10 höger ben- 10 vänster ben- höger ben)
Raka marklyft: 12 x 3- 40 kg
Axlar:
Drag rakt bakåt i cc: 12 x 3- 12 kg
Lyft rakt fram med viktskiva: 12 x 3- 10 kg
Drag mot hakan: 10 x 3- 17 kg
Flyes: 12 x 3- 10 kg
Plussade även på biceps:
Drag upp i chinsräcke: 8 x 3- egen kroppsvikt
Bicepscurl: 10 x 3- 17 kg.
Streeeeeetch!
Jopps, så kan en träningskväll se ut! Har inte styrketränat på ett tag och ligger kvar på samma vikter som för en månad sedan. Min ambition är att få in tre- fyra styrkepass i veckan med fokus att köra så tungt jag förmår. Vissa veckor kommer jag ta i hårdare, andra lite lugnare. Periodisering kallas det visst. Just nu kör jag utan PT, men är inte främmande att anlita en. Jag har koll på hur jag ska göra, men det är aldrig fel att få mer inspiration och korrigera eventuella teknikproblem. Tar dock gärna emot tips på både kondition- och styrkeövningar!
Vi tar det från början: ”Lång dag på jobbet eller bara sliten efter helgen” Killen i repan visste precis hur han skulle charma in sig totalt… Haha. Inte för att jag såg speciellt nyponros ut när jag stapplade ner för trapporna, men inte heller som sju svåra år. Jag nickade åt påståendet men bekräftade inte något av alternativen. Bytte om, stänkte lite kallt vatten i ansiktet och spände blicken i mig själv. Hundra procent fokus, lovade jag mig själv och gjorde en high five mot spegeln. (och alla vet att något som är high fivad omöjligt går att bryta)
Blev lite tulig när jag såg att mitt löpband var upptaget men återhämtade mig snabbt och valde ett annat. Nackdelen med det var att det inte går att se tid och antal avverkade kilometer samtidigt. Men inte värre än att det blir några tryckande fram och tillbaka.
Det blev:
2 km uppjogg (började på 11.5 och avslutade med 13.00.)
6 km med 90 sekunders gåvila mellan. (första intervallen 14.5 och de övriga 15)
Nerjogg 2 km. (började på 12.5 och avslutade på 11.00)
Sträcka: 11.1 km.
Tid: 52 minuter.
Känsla: Jag blev trött, men kommer nästa gång trycka på liiiiite till och öka tempot till ca 15.2- 15.5.
Därefter bestämde jag mig för att köra den planerade styrketräningen.
Ben:
Djupa benböj i smithmaskin: 12 x 3- 40 kg.
Utfall med studs: 40 x 3- 22 kg (10 vänster ben- 10 höger ben- 10 vänster ben- höger ben)
Raka marklyft: 12 x 3- 40 kg
Axlar:
Drag rakt bakåt i cc: 12 x 3- 12 kg
Lyft rakt fram med viktskiva: 12 x 3- 10 kg
Drag mot hakan: 10 x 3- 17 kg
Flyes: 12 x 3- 10 kg
Plussade även på biceps:
Drag upp i chinsräcke: 8 x 3- egen kroppsvikt
Bicepscurl: 10 x 3- 17 kg.
Streeeeeetch!
Jopps, så kan en träningskväll se ut! Har inte styrketränat på ett tag och ligger kvar på samma vikter som för en månad sedan. Min ambition är att få in tre- fyra styrkepass i veckan med fokus att köra så tungt jag förmår. Vissa veckor kommer jag ta i hårdare, andra lite lugnare. Periodisering kallas det visst. Just nu kör jag utan PT, men är inte främmande att anlita en. Jag har koll på hur jag ska göra, men det är aldrig fel att få mer inspiration och korrigera eventuella teknikproblem. Tar dock gärna emot tips på både kondition- och styrkeövningar!
skrattattack
Hösten i Stockholm är inte alls som hösten i Virserum. Förvisso trillar löven av på bägge platserna och tjoffsas mot asfalten av otåliga fötter. Men ordet ”lövhalka” har en helt annan betydelse här än i Virserum. Där menas det att fötterna kanar i varsin rikting och man faller pladask. I Stockholm innebär det att löven hamnar på spåren. De packas in i hjulen på pendeltåg och tunnelbanor och orsakar makalösa förseningar. Mitt tåg missade avgångstiden med tretton minuter imorse, 22 minuter igår. Jag vågar knappt tänka på exakt hur illa det kommer att bli senare i höst…
Jag är väldigt tacksam över att min kondition är så bra; idiotrusning till Uppsalatåget är inga större svårigheter! Men det stod stilla en halvtimma mellan Märsta och Knivsta, något om elfel någonstans. Jag passade på att göra en intervju och klura på nästa uppdrag. (samt att lyssna på poddcasts, mycket underhållande!) Ok, jag håller med dig, nog med gnäll!
Jag pratade med en tjej på ett resebolag innan. De är specialiserade på resor till Alperna och är sprängfyllda med information om varför man ska dit. Jag ställde frågan ”Hur kommer det sig att man åker till Alperna istället för något närmare alternativ i Skandinavien?” Hon exploderade i ett kaskadskratt som nästan spräckte min trumhinna. Efter en lång stund (jag förmodar att hon torkade tårarna) ursäktade hon sig med att det var den roligaste frågan hon hade fått. Hmm, mja, kanske det. Fick däremot inget svar utan väntar nu på att VDn ska ringa upp. Bör jag ändra frågan så den låter lite mer intelligent?
By the way; är det bara jag som tycker att introt på Duffys "Warwick avenue" är märkligt likt "Jag såg mamma kyssa tomten"?
Jag är väldigt tacksam över att min kondition är så bra; idiotrusning till Uppsalatåget är inga större svårigheter! Men det stod stilla en halvtimma mellan Märsta och Knivsta, något om elfel någonstans. Jag passade på att göra en intervju och klura på nästa uppdrag. (samt att lyssna på poddcasts, mycket underhållande!) Ok, jag håller med dig, nog med gnäll!
Jag pratade med en tjej på ett resebolag innan. De är specialiserade på resor till Alperna och är sprängfyllda med information om varför man ska dit. Jag ställde frågan ”Hur kommer det sig att man åker till Alperna istället för något närmare alternativ i Skandinavien?” Hon exploderade i ett kaskadskratt som nästan spräckte min trumhinna. Efter en lång stund (jag förmodar att hon torkade tårarna) ursäktade hon sig med att det var den roligaste frågan hon hade fått. Hmm, mja, kanske det. Fick däremot inget svar utan väntar nu på att VDn ska ringa upp. Bör jag ändra frågan så den låter lite mer intelligent?
By the way; är det bara jag som tycker att introt på Duffys "Warwick avenue" är märkligt likt "Jag såg mamma kyssa tomten"?
en hel dag!
Snart har en hel måndag försvunnit i tomma intet. Märkligt hur fort tiden går när man har mycket att göra. Och det stämmer verkligen den här veckan. Är ledig på fredag och måste få ihop otroliga mängder text tills torsdag kl 15.00. Äh, nemas problemas. Det gäller bara att jobba på ordentligt!
Om någon halvtimma tänker jag kasta upp väskan på ryggen och cykla till tåget. Efter före-träning-mål, skiss på artikel och surf på mobilen (ah, den är så bra!) räknar jag helt kallt med att köra ett pass på gymmet. På schemat står styrketräning ben och axlar men är smått tveksam. Mina knän och höfter gör fortfarande ont efter lördagens långpass. Fnular på att låta dem vila från benböj, utfall, upphopp och andra övningar. Very well, det får jag ta när jag kommer dit.
Lev väl.
en tokförkyld syster hindar inte söndagsjobb
Allra käraste syster med snubbe var här igår kväll. (det känns så konstigt att säga man, make, äkta hälft. Men tror att det är ok att benämna honom som snubbe.) (Äh, svåger skriver jag i stället!) Med sig hade de en tv. De har gått och köpt sog en plattis och undrade om jag ville ärva deras tjockis 32" med tv-bänk. Funderade en sekund och nickade ja. Sagt och gjort. De hade släpat den nerför tre våningar, utan hiss, in i en värsting- Volvon (likadan som pappas!) och hem till mig. Superfin, jättebra! Nu ska jag bara skaffa en ny box. Det var visst den det var fel på och inte min mini-femton-tummare! Som tack för skjutsen (och att jag inte behövde ta den under armen på diverse pendeltåg) bjöd jag på thai. Hey, hold your horses! Inte gjorde jag det själv, riktigt så avancerad kock är jag inte. Däremot finns det en thaikiosk några meter från huset. Nice.
Just som vi kollade på film och syster gosade sig intill mig, kom jag tänka på att hon är galet förkyld. Det är även svågern! Ahhh... har gjort korstecken, proppat mig med vitlök (som jag egentligen avskyr mer än dragspel) och hyperventilerat frisk luft. Jag får inte, kan inte, vill inte bli förkyld nu. Mitt signum är att jag aldrig blir sjuk och jag tänker inte bli det nu heller. Hoppas bara bakterierna inser att de inte har en chans mot mitt imunförsvar. Jag kommer kämpa mot varenda liten usling med allt jag äger och har!
Med de tankarna i skallen cyklade jag till jobbet idag. Eller rättade sagt, tog tåget till Uppsala och cyklade till redaktionen. Strålande väder hela vägen och jag nynnade lagom högt på en trevlig truddelutt som pappa lärde mig en gång i världen. (oftast när jag börjar spontansjunga på något, är det från Segertoner. Mycket märkligt!) Där väntade nåra timmars söndagsjobb. Det vill säga att sätta måndagens tidning. Oftast rör det sig om att fixa TT- artiklar och notiser, korrläsa texter, göra förstasidan med bilder och puffar, skriva artiklar om något spektakulärt har hänt i helgen and so on. Idag gick det oväntat bra och jag hann hem lagom till mörkret föll.
Imorgon väntar allvaret igen. Men tills dess tänker jag bara ta det lugnt och helga vilodagen- till och med från träning! Och det behövs: jag har rackans ont i knän, höfter, ben och mage. Jag förstår allt utom magen, tjenare lixom. Hur springer man när magmusklerna tar stryk?
Just som vi kollade på film och syster gosade sig intill mig, kom jag tänka på att hon är galet förkyld. Det är även svågern! Ahhh... har gjort korstecken, proppat mig med vitlök (som jag egentligen avskyr mer än dragspel) och hyperventilerat frisk luft. Jag får inte, kan inte, vill inte bli förkyld nu. Mitt signum är att jag aldrig blir sjuk och jag tänker inte bli det nu heller. Hoppas bara bakterierna inser att de inte har en chans mot mitt imunförsvar. Jag kommer kämpa mot varenda liten usling med allt jag äger och har!Med de tankarna i skallen cyklade jag till jobbet idag. Eller rättade sagt, tog tåget till Uppsala och cyklade till redaktionen. Strålande väder hela vägen och jag nynnade lagom högt på en trevlig truddelutt som pappa lärde mig en gång i världen. (oftast när jag börjar spontansjunga på något, är det från Segertoner. Mycket märkligt!) Där väntade nåra timmars söndagsjobb. Det vill säga att sätta måndagens tidning. Oftast rör det sig om att fixa TT- artiklar och notiser, korrläsa texter, göra förstasidan med bilder och puffar, skriva artiklar om något spektakulärt har hänt i helgen and so on. Idag gick det oväntat bra och jag hann hem lagom till mörkret föll.
Imorgon väntar allvaret igen. Men tills dess tänker jag bara ta det lugnt och helga vilodagen- till och med från träning! Och det behövs: jag har rackans ont i knän, höfter, ben och mage. Jag förstår allt utom magen, tjenare lixom. Hur springer man när magmusklerna tar stryk?
med milaskorna på chokladfestivalen
Att sätta klockan en lördag morgon kan inte vara vetigt. Jag gjorde det ändå, bara för att komma upp i tid för långpasset med Sofy. Dressade mig i de nya löpartajtsen och jackan (what a feeling! kände mig som en äkta löpare!) . Slängde ner duschgrejer och ombyte i träningsväskan för att lämpa av den inne på Sats. Coachen hade sagt låg puls till Sofia. Det var inte mycket annat att göra. Visst, det kändes lite väl långsamt och vj var hela tiden på väg att öka farten för mycket. Men eftersom coachen snickrat ihop programmet måste det vara till någon slags nytta. Haha, Sofia nämnde något med att lära kroppen ta från fettreserverna istället för kolhydraterna. (men om man tror att detta är the way för att gå ner i vikt, blir man dragen vid näsan.) Det bästa, tror jag helt privat, är att man lär kroppen att vara ute länge och fortfarande hålla sig stark.
Very well. Vi lubbade på och pratade mest hela tiden. Tretton kilometer senare svängde hon av mot lägenheten. Jag växlade upp farten och fortsatte ett par varv i kvarteret och drog sedan kosan ut från stan. Läste på några kilomterskyltar och hade en hum om hur långt jag hade sprungit, men fick inte exakt sträcka förrän jag kom hem och mätte på nätet: 21 km! Whey!!
____
Dusch, hem, åt en stor frukost, fixade mejk och hår för att kasta mig ut på vidare äventyr. Kollegan J väntade vid Slussen, chokladfestival stod närmast på aktivitetslistan. För att få njuta av Stockholm tog vi färjan över till Djurgården. Lite annorlunda nu när det är höst, men mycket trevligt!
Utanför Nordiska ringlade sig kön säkert 100 meter. Vi såg på varandra och nickade mot pressingången. Det är en positiv sak med yrket man valt; pressen kommer in lite enklare och ganska gratis. (om man inte pratar om konserter eller andra roliga saker) Chokladborden dignade av lyxiga praliner, kakor och strutar. Det var ingen ände på allt! Systematiskt provåt vi oss genom nästan allt. Tillslut var vinnaren korad; en pralinbutik från Lidingö. Slösade chockerande summor på chockerande små bitar. Ja, jag. Det ska väl vara så. Dessutom hade vi nog käkat choklad för mer än vad vi köpte för... Men gott, det var det! Och jag är väldigt tacksam över att jag sprang de där två milen på morgonen!
Very well. Vi lubbade på och pratade mest hela tiden. Tretton kilometer senare svängde hon av mot lägenheten. Jag växlade upp farten och fortsatte ett par varv i kvarteret och drog sedan kosan ut från stan. Läste på några kilomterskyltar och hade en hum om hur långt jag hade sprungit, men fick inte exakt sträcka förrän jag kom hem och mätte på nätet: 21 km! Whey!!
____
Dusch, hem, åt en stor frukost, fixade mejk och hår för att kasta mig ut på vidare äventyr. Kollegan J väntade vid Slussen, chokladfestival stod närmast på aktivitetslistan. För att få njuta av Stockholm tog vi färjan över till Djurgården. Lite annorlunda nu när det är höst, men mycket trevligt! Utanför Nordiska ringlade sig kön säkert 100 meter. Vi såg på varandra och nickade mot pressingången. Det är en positiv sak med yrket man valt; pressen kommer in lite enklare och ganska gratis. (om man inte pratar om konserter eller andra roliga saker) Chokladborden dignade av lyxiga praliner, kakor och strutar. Det var ingen ände på allt! Systematiskt provåt vi oss genom nästan allt. Tillslut var vinnaren korad; en pralinbutik från Lidingö. Slösade chockerande summor på chockerande små bitar. Ja, jag. Det ska väl vara så. Dessutom hade vi nog käkat choklad för mer än vad vi köpte för... Men gott, det var det! Och jag är väldigt tacksam över att jag sprang de där två milen på morgonen!
lördagsuppdatering
(ahhh, dumma blogg.se! Har inte kunnat uppdatera på flera dagar. Ska man byta bloggportal?)
Dagarna rusar på och är lika långa som ett ösregn. Haha, det är inte lika illa som det låter! Jag trivs utmärkt med att det är fullt upp och att jag knappast behöver ha tråkigt. I fredags var det meningen att jag skulle ha äppelbakarkväll hemma hos mig. Men en efter annan droppade av under dagen. (förkylningar, fredagskoma och annat tjafs) och tillslut var det bara fröken B kvar. Hon är väldans trevlig och jag hade inte något emot att spendera lite kvalitetstid med henne. Några minuter över halv sju får jag ett uppgivet sms ”någon har tagit reg.skyltarna till min bil. Har en del att fixa nu… så arg!” Kort; det blev inga pajer, mos eller annat med äpplen i den kvällen. Men jag skalade, klyftade och frös in några påsar för att kunna göra något senare i höst. I stället blev det plock och pyssel bland mina prylar. Mycket mer innehållsrikt och givande än att placera mig i soffan med fötterna på fotpallen. Tro nu inte att jag deklarerade för mig själv att ”här ska det minsann inte bli något slötittande”. Närmare sanningen är att min tv har gett upp andan. Begett sig till de eviga gröna ängarna och där inga sladdar sliter i de jordiska banden. Jag hade alltså inte så mycket annat för mig än att pyssla. Kom nu inte och säg att jag skulle ha bakat i min ensamhet. Så roligt är det inte- och absolut inte när jag saknar sällskap. Trots att allt blev som det blev, var det väldigt skönt med en lugn kväll. Såsa runt och inte göra något speciellt, helt ok!
Dagarna rusar på och är lika långa som ett ösregn. Haha, det är inte lika illa som det låter! Jag trivs utmärkt med att det är fullt upp och att jag knappast behöver ha tråkigt. I fredags var det meningen att jag skulle ha äppelbakarkväll hemma hos mig. Men en efter annan droppade av under dagen. (förkylningar, fredagskoma och annat tjafs) och tillslut var det bara fröken B kvar. Hon är väldans trevlig och jag hade inte något emot att spendera lite kvalitetstid med henne. Några minuter över halv sju får jag ett uppgivet sms ”någon har tagit reg.skyltarna till min bil. Har en del att fixa nu… så arg!” Kort; det blev inga pajer, mos eller annat med äpplen i den kvällen. Men jag skalade, klyftade och frös in några påsar för att kunna göra något senare i höst. I stället blev det plock och pyssel bland mina prylar. Mycket mer innehållsrikt och givande än att placera mig i soffan med fötterna på fotpallen. Tro nu inte att jag deklarerade för mig själv att ”här ska det minsann inte bli något slötittande”. Närmare sanningen är att min tv har gett upp andan. Begett sig till de eviga gröna ängarna och där inga sladdar sliter i de jordiska banden. Jag hade alltså inte så mycket annat för mig än att pyssla. Kom nu inte och säg att jag skulle ha bakat i min ensamhet. Så roligt är det inte- och absolut inte när jag saknar sällskap. Trots att allt blev som det blev, var det väldigt skönt med en lugn kväll. Såsa runt och inte göra något speciellt, helt ok!
man kan köpa sig lycklig!
Nike dansbyxa.
Solomon löpartights
Soc funktionsjacka
Solomon funktionströja
Jag har en ny mobil. En Nokia 6220 och jag skäms nästan; har varit Ericsson trogen sedan starten i mitt mobilberoende. Det känns avigt med min nya älskling. SMS skrivs inte alls lika lätt och ledigt som innan, jag fick klura en hel kvart innan jag kom på hur alarmet skulle ställas in. Knapplåset får jag av men ingen aning hur man knäpper på. Hoppas snart komma underfund med hur jag aktiverar leveransrapporten och hur jag sänker volymen på ringsignalen.
Men den är fin och har väldigt mycket roligt. Jag surfar busenkelt, loggar in på fejjan och läser de senaste nyheterna lätt som en plätt. Får jag trist kan jag kolla på tv, öppna ett dokument och fylla med text , roa mig med att hitta rätt via GPSen eller ladda över all musik jag har på 8 gigs- minnet. Ja, eller varför inte blogga (när jag nu kommer på hur man gör det!)
Jag fick telefonen gratis (nåt att jag har varit en bra kund under flera år) och blev så glad att jag tog en sväng in på Stadium. Det var inte gratis... haha. Märkligt att man kommer på just där att "jag blir aldrig lycklig om jag inte får det här!" Just så kände jag när löpartightsen från Salomon hoppade fram och tvingade mig att prova dem. Detsamma med löpartröjan från samma märke, funktionsjackan från Soc och överdragsbrallorna från Nike... Om jag blev lyckligare? Inte nödvändigtvis överdrivet mer än förut. Men jag kommer definetivt leka löpre mycket mer trovärdigare nu!
Jag fick telefonen gratis (nåt att jag har varit en bra kund under flera år) och blev så glad att jag tog en sväng in på Stadium. Det var inte gratis... haha. Märkligt att man kommer på just där att "jag blir aldrig lycklig om jag inte får det här!" Just så kände jag när löpartightsen från Salomon hoppade fram och tvingade mig att prova dem. Detsamma med löpartröjan från samma märke, funktionsjackan från Soc och överdragsbrallorna från Nike... Om jag blev lyckligare? Inte nödvändigtvis överdrivet mer än förut. Men jag kommer definetivt leka löpre mycket mer trovärdigare nu!
superbrudarna
Bästa onsdagskvällen på mycket, mycket länge! Mela bjöd på svamplasagne med hembakt bröd. Sällskapet bestod toppentjejerna Tessan, Sofy och Jane. (som jag helt fräckt och allt sånt lånat bilder från....) Vi pratade, pratade, pratade om precis allt. Som trogna träningsbrudar passade vi även på att göra ett högst vetenskapligt test; proteinpulver! Sofia hade just köpt några nya sorter med olika smaker. Naturligtvis ville vi hjälpa henne att avgöra vilket som var godast! Kolla in hos Jane för att se hur det gick! När vi sent omsider kom iväg, var vi rörande överrens om att detta borde bli mer regel än undantag. Något man borde göra lite oftare bara för att förgylla vardagen. Tack för en jätterolig kväll, tjejer!
premiär i mössa
Dagens första outfit! Har en del jobb på stan idag och började skriva tidigt för att hinna. Och börjar man tidigt måste man därför upp ännu tidigare för att hinna med springningen. Vassego, så här är det inte många som har sett mig; totalt omejkad i pappas mössa och underställtröja. Hur det gick? Tackar som frågar. Åtta och en halv kilometer, lite snabbare tempo. Me like!
prat om jobb
Jag har vairt upptagen med personaldag stort sett hela dagen. Hela gänget ät frukost tillsamman klockan åtta,( Jag hade tjuvstartat hemma... Sprang snabbdistans imorse och kände att jag omöjligt kunde vänta två och en halv timma efter avslutat pass för något i systemet!) Därefter sysselsatte vi oss att diskutera tidningens vision, vart vi är på väg och hur vi når nya prenumeranter. Många kloka idéer poppade upp och jag tror det kommer bli kanon! (Nämn vilken tidning som helst som inte vill ha ännu flera läsare och bättre innehåll!) Dessutom kom flera som man annars bara pratar med i telefon. Sådana som jobbar på diverse orter i landet och rapporterar lokalt stuff. Hur trevligt det än är att umgås med sina kollegor, blir jobbet lidande. Kunde inte låta bli att tänka på hur mycket jag hade att göra. Det blir kort och gott en späckad dag imorgon. Very well, det lär mig att bli mer effektiv och tänka snabbare. Och det, det är endast av godo!
Men det är imorgon det! Ikväll väntar tjejmiddag hemma hos Mela, yeah!
Men det är imorgon det! Ikväll väntar tjejmiddag hemma hos Mela, yeah!
hjälp mig hitta rätt
Jag blir alldeles stressad över allt som finns… Sexton sorters tonfisk på burk, tio olika äpplen, ännu fler tandkrämer och fruktansvärt många fler teburkar. Hur ska jag någonsin kunna välja? Anledningen till att jag nästan flippar ur är att jag är på jakt efter en ny mobiltelefon. Den försvann helt mystiskt i torsdags. Spårlöst, helt borta och totalt väck. Jag letade överallt, ringde till platser jag varit på och ställen jag inbillade att jag hade satt mina fötter på. Noll, zero, nada, inte ett jota. Ringde till den och signal efter signal gick fram men ingen behagade att svara.
Nu behöver jag alltså en ny trotjänare, en vapendragare i nöden och redskap till att alltid bli nådd. Ja, ni hänger med i mitt resonemang. Men jag har ingen som helst aning vilken jag ska välja! Kriterierna är att den ska ha bra kamera, radio, utrymme för musik och hemskt gärna GPS, eftersom jag har urdåligt lokalsinne och inte ens skulle hitta min egen mor om så krävdes. Därför sätter jag min tillit till er, dearest bloggers… Tipsa mig om värsta bästa mobilen!
Nu behöver jag alltså en ny trotjänare, en vapendragare i nöden och redskap till att alltid bli nådd. Ja, ni hänger med i mitt resonemang. Men jag har ingen som helst aning vilken jag ska välja! Kriterierna är att den ska ha bra kamera, radio, utrymme för musik och hemskt gärna GPS, eftersom jag har urdåligt lokalsinne och inte ens skulle hitta min egen mor om så krävdes. Därför sätter jag min tillit till er, dearest bloggers… Tipsa mig om värsta bästa mobilen!
frostig morgon
Minusgrader och rimfrost matchar inte alls min outfit idag. Eller rättade sagt, det går inte alls ihop med min världsbild. Jag är verkligen ingen vintermänniska, avskyr när det är kallt och huttrar bara av tanken att ge mig utanför tempererade väggar. (helst av allt skulle jag vilja ligga hopkurad på golv med golvvärme. Alternativt inbäddad i en dunjacka) Därför skulle jag mer än gärna bege mig till sydligare breddgrader för att tina upp en sväng.
Nåja, nu räcker det. Inget mer gnäll över den ankommande istiden. Det finns faktiskt fördelar med en isande oktobermorgon. Sol bland färgglatt lövverk är sannerligen inte det sämsta. Och de kombinerat med roliga saker på desken är rent av strålande. Vad sägs om ett temanummer med resor samt ett annat om träning- kost- hälsa- skönhet? Aja, visst låter det helt fantastiskt! För att inte gå upp mig helt i det blå, varvar jag med ett svar på en debattartikel och reder ut vad som är ditt och datt i ett hett nyhetsämne.
Se nu till att få en fenomenal förmiddag!
Nåja, nu räcker det. Inget mer gnäll över den ankommande istiden. Det finns faktiskt fördelar med en isande oktobermorgon. Sol bland färgglatt lövverk är sannerligen inte det sämsta. Och de kombinerat med roliga saker på desken är rent av strålande. Vad sägs om ett temanummer med resor samt ett annat om träning- kost- hälsa- skönhet? Aja, visst låter det helt fantastiskt! För att inte gå upp mig helt i det blå, varvar jag med ett svar på en debattartikel och reder ut vad som är ditt och datt i ett hett nyhetsämne.
Se nu till att få en fenomenal förmiddag!
aviga och räta
Jag gillar verkligen söndagar! Efter kyrkan är vi alltid ett gäng som lunchar tillsammans. Konstellationen varierar men oftast är vi runt 10 personer som diskuterar hett och vilt vilket ställe vi ska gå till.(det hade aldrig hänt i Hultsfred… där finns typ ett ställe att välja mellan. Men det så klart, där skulle man förmodligen åkt hem och ätit för att träffas hos någon efteråt) Igår beslutade vi oss för att fylla Pappas Deli på Kungsholmen. De har en fantastisk sallad med varmrökt lax. Jag lovar, den kan man stampa på tår för!
Ett par mycket trevliga timmar senare, begav vi oss vidare till lägenheten lite längre upp på Kungsholmen. Cappuccino från sån där snajdig kaffemaskin, mörk choklad och skidstrumpor. Inte dåligt vad värdparet kunde erbjuda. Dessutom är söta S en rackare på att sticka och virka och sy. Hennes tröjor, kjolar, koftor är mästerverk! A-K vill hemskt gärna också kunna skryta med att ha fått ihop något som kan jämföras med. Alltså satte hon sig tillrätta i gungstolen (såklart) och tränade på räta och aviga maskor. Hon gjorde några varv, repade upp och gjorde några varv till. Blev nästan inspirerad själv att börja sticka! Något att göra på tåget till Uppsala och få mig en halsduk eller ett par strumpor. Hmm, något att fundera på! Någon som i sådana fall kan samla allt tålamod som finns att uppbåda och skänka lite till mig?
Ett par mycket trevliga timmar senare, begav vi oss vidare till lägenheten lite längre upp på Kungsholmen. Cappuccino från sån där snajdig kaffemaskin, mörk choklad och skidstrumpor. Inte dåligt vad värdparet kunde erbjuda. Dessutom är söta S en rackare på att sticka och virka och sy. Hennes tröjor, kjolar, koftor är mästerverk! A-K vill hemskt gärna också kunna skryta med att ha fått ihop något som kan jämföras med. Alltså satte hon sig tillrätta i gungstolen (såklart) och tränade på räta och aviga maskor. Hon gjorde några varv, repade upp och gjorde några varv till. Blev nästan inspirerad själv att börja sticka! Något att göra på tåget till Uppsala och få mig en halsduk eller ett par strumpor. Hmm, något att fundera på! Någon som i sådana fall kan samla allt tålamod som finns att uppbåda och skänka lite till mig?
12 km i regn och motvind
Inte ens jag lockas av att ge mig ut och springa i blåst och regn. Men har man bestämt med tjejerna, då går det inte att backa ur! Sofy och Terese och jag hade bestämt träff utanför Dramaten för en härlig tur tillsammans igår. Jag kom lite tidigare och vankade runt en sväng och frös. När tjejerna kom, ägnade vi ett par minuter att ondgöra oss över vädret; bitande motvidn och kallt regn. Men så snart man blivit varm märktes det knappt. Vi tog oss i prattempo runt Djurgården. Konstaterade både glatt och överraskat att vi inte var de enda som sållade agnarna från vetet! Efter ungefär en mil ökades takten och skjutsade upp pulsen. Eftersom jag alltid annars springer själv, uppskattar jag sällskapet något oerhört! Det är alltid lika skoj, speciellt när det är två så härliga brudar som Sofia och Tessan! (Ja, naturligtvis saknade jag de som inte hade möjlighet att vara med. Men nästa gång räknar jag med er !) Efter avklarat varv vinkade jag hej då till tjejerna och fortsatte mot centralen. Där missade jag min pendel med två minuter.
Ah, riktigt surt! Inte bara för att jag avskyr att vänta utan för att jag var genomblöt. Kombon blöt i kallt väder är ingen vidare hit. Joggade fram och tillbaka på perrongen, gick ett varv inne i ankomsthallen och försökte att inte förfrysa mig totalt. Nu när jag tänker efter; varför sprang jag inte vidare till Södra station? Jag hade inte bara hållit mig varm utan även utan även plussat på joggkontot med några kilometer. Och varför tog jag inte med mig väska med ombyte och langade in på Sats? Haaa, kan bara konstatera att jag kopplar av alldeles för mycket under helgerna. Lagom frusen och blöt hoppade jag tacksamt in i tåget när det rullade in. Under hela tretton minuter kunde jag sitta ner tills jag tokrusade hem. Inte kan man gå när löparkläderna är på!
Ah, riktigt surt! Inte bara för att jag avskyr att vänta utan för att jag var genomblöt. Kombon blöt i kallt väder är ingen vidare hit. Joggade fram och tillbaka på perrongen, gick ett varv inne i ankomsthallen och försökte att inte förfrysa mig totalt. Nu när jag tänker efter; varför sprang jag inte vidare till Södra station? Jag hade inte bara hållit mig varm utan även utan även plussat på joggkontot med några kilometer. Och varför tog jag inte med mig väska med ombyte och langade in på Sats? Haaa, kan bara konstatera att jag kopplar av alldeles för mycket under helgerna. Lagom frusen och blöt hoppade jag tacksamt in i tåget när det rullade in. Under hela tretton minuter kunde jag sitta ner tills jag tokrusade hem. Inte kan man gå när löparkläderna är på!
Lördag morgon
Det är lördag, enda dagen i veckan då jag verkligen kan sova länge. Och klart att jag gjorde det! När jag slog upp mina blågröna halv nio kändes det verkligen som; åh- vad- jag- har- sovit- skönt- och –läääänge. Halv nio, är du helt vrickad kanske du tänker nu. Lugn, min vän. Med tanke på mina vardagliga vanor kan detta översättas med att sova till halv ett (minst) för en vanlig person. Solen strålar utanför fönstret (kanske borde putsa dem…) och jag tänkte först rasta löpardojjorna på en rejäl långtur. Men jag sprang igår och för mina bens skull är det klokast att inte göra det två dar på raken.
Scrollade igenom Sats utbud i stället och såg att Södra station hade box. Nice! Tjejen jag boxades med hade grymt bra teknik! Hon peppade järnet och det var riktigt, riktigt skoj. Tror minsann att det här kommer bli mitt nya lördagsnöje.
Hmmm, jag har en fundering som du väldigt gärna får hjälpa mig med. I januari öppnar ett nytt gym dörrarna i mitt område. Just nu säljer de årskort för halva priset (1500 pix). Inte för att jag planerar att sluta på Sats. Nej, det som är så finurligt här är att gymet här har öppet dygnet runt. Min tanke; jag kan börja morgonträna igen. Jag behöver inte ta mig in till stan utan kör här, tio minuter bort. Inga problem med vare sig halka, snöstorm eller syndafloder i vinter. Vad tycker du? Ska jag köpa eller inte köpa?
Scrollade igenom Sats utbud i stället och såg att Södra station hade box. Nice! Tjejen jag boxades med hade grymt bra teknik! Hon peppade järnet och det var riktigt, riktigt skoj. Tror minsann att det här kommer bli mitt nya lördagsnöje.
Hmmm, jag har en fundering som du väldigt gärna får hjälpa mig med. I januari öppnar ett nytt gym dörrarna i mitt område. Just nu säljer de årskort för halva priset (1500 pix). Inte för att jag planerar att sluta på Sats. Nej, det som är så finurligt här är att gymet här har öppet dygnet runt. Min tanke; jag kan börja morgonträna igen. Jag behöver inte ta mig in till stan utan kör här, tio minuter bort. Inga problem med vare sig halka, snöstorm eller syndafloder i vinter. Vad tycker du? Ska jag köpa eller inte köpa?
error i hjärnkomtoret
Har ju totalt glömt bort att berätta om gårdagen. Tsss, det blinkar fortfarande ERROR i min hjärna. (om du tar en rejäl titt i mina ögon ser du med all säkerhet hur bokstäverna snurrar där inne) Ett exempel; det satt en främmande tjej vid köksbordet i måndags. (nej, det är inte så chockerande som det låter. Inte när man delar hus med fyra andra varelser) (NEJ, det är INGET kollektiv, vi bara råkar bo under samma tak) (jag har eget porslin och egen soffa och min alldeles egna 15 ” tjockis- tv (som man ser jättebra på, bara man sitter tillräckligt nära) Som den oerhört trevliga individ jag är, gick jag fram och hälsade. Passade även på att fråga vem hon kände i huset. Kusin med L, svarade hon. ”Skoj, hur länge har du varit det?” kläckte jag ur mig. Haha, smarto, inte sant?
Gårdagen alltså. Som vanligt när jag jobbar i Stockholm inleddes dagen med träning tillsammans med världens bästa Jane. Eftersom hennes ben fortfarande dummar sig, blev det inte vårt vanliga program med rodd och stairmaster. Satsade istället på styrketräning. Något som jag försummat de senaste veckorna i förmån för kondition. Men nu kändes det rätt att ge musklerna något att bita i igen. Jag hade inte tappat allt för mycket utan körde med de vikter jag hade senast. Gick på hela kroppen med diverse övningar. Lite vilsen kände jag mig dock. Det flöt inte som det brukade och jag kände mig smått omotiverad. Trots det fick jag ihop en hyfsad timme. Avlutade det hela med en benövning så tung att jag skakade flera timmar efteråt!
Åkte hem, skrev klart en text om en före detta barnsoldat och lunchade tillsammans med syster yster. Vi förberedde en intervju med en artist som just släppt en soloskiva. Det är superbra att be henne fundera vilka frågor hon skulle vilja ha svar på! Förutom att hon är min allra största kritiker (hon drar sig inte för att ringa och undra vad det var för skittext jag lyckades åstadkomma…) är hon även mitt största fan och bollplank. (om man bortser från mammsen och pappsen!) Gjorde intervjun, fotade och skrev rent anteckningarna. Plötsligt hade jag gott och väl tjugo minuter på mig innan det var dags för träning igen. Vandrade runt i ett par butiker (kära nån vad längesen det var!) Till slut slog klockan Tour de France med bästa Tessan.
Error i hjärnkontoret var det… Visst hade jag bokat cykel; men inte alls på det center jag befann mig på. Tur att jag vid det här laget känner tjejen som stor i repan. (ja, det var väl att ta i. Hon vet åtminstone vad jag heter) Snabbt som bara den bokade hon om mig till rätt pass. Det blev ett kanonpass och jag tryckte på lite mer än vad jag egentligen trodde mig orka. (Och det gick!) Någon timma senare när jag var hemma och skulle ställa alarmet (på innan- gryningen- för- att- springa), hittade jag inte mobilen. Jag vände ut och in på väskan, jackfickorna och alla möjliga och omöjliga ställen där den kunde ha gömt sig. Gick inte att finna, inte ens när jag ringde efter den. om jag hade varit på redaktionen under dagen, hade det inte varit någon tvekan var den befann sig. Men nu, när jag hade flängt runt halva stan har jag knappt en aning! Själv väljer jag att tro att detta är ett tecken från ovan att skaffa ny telefon (den är trots allt tre år gammal!) inte att jag sjabblat bort den som en annan slarver. Hmmm, mobillös och strejkande hjärnkontor... jag gör bäst att stanna hemma ikväll!
Gårdagen alltså. Som vanligt när jag jobbar i Stockholm inleddes dagen med träning tillsammans med världens bästa Jane. Eftersom hennes ben fortfarande dummar sig, blev det inte vårt vanliga program med rodd och stairmaster. Satsade istället på styrketräning. Något som jag försummat de senaste veckorna i förmån för kondition. Men nu kändes det rätt att ge musklerna något att bita i igen. Jag hade inte tappat allt för mycket utan körde med de vikter jag hade senast. Gick på hela kroppen med diverse övningar. Lite vilsen kände jag mig dock. Det flöt inte som det brukade och jag kände mig smått omotiverad. Trots det fick jag ihop en hyfsad timme. Avlutade det hela med en benövning så tung att jag skakade flera timmar efteråt!
Åkte hem, skrev klart en text om en före detta barnsoldat och lunchade tillsammans med syster yster. Vi förberedde en intervju med en artist som just släppt en soloskiva. Det är superbra att be henne fundera vilka frågor hon skulle vilja ha svar på! Förutom att hon är min allra största kritiker (hon drar sig inte för att ringa och undra vad det var för skittext jag lyckades åstadkomma…) är hon även mitt största fan och bollplank. (om man bortser från mammsen och pappsen!) Gjorde intervjun, fotade och skrev rent anteckningarna. Plötsligt hade jag gott och väl tjugo minuter på mig innan det var dags för träning igen. Vandrade runt i ett par butiker (kära nån vad längesen det var!) Till slut slog klockan Tour de France med bästa Tessan.
Error i hjärnkontoret var det… Visst hade jag bokat cykel; men inte alls på det center jag befann mig på. Tur att jag vid det här laget känner tjejen som stor i repan. (ja, det var väl att ta i. Hon vet åtminstone vad jag heter) Snabbt som bara den bokade hon om mig till rätt pass. Det blev ett kanonpass och jag tryckte på lite mer än vad jag egentligen trodde mig orka. (Och det gick!) Någon timma senare när jag var hemma och skulle ställa alarmet (på innan- gryningen- för- att- springa), hittade jag inte mobilen. Jag vände ut och in på väskan, jackfickorna och alla möjliga och omöjliga ställen där den kunde ha gömt sig. Gick inte att finna, inte ens när jag ringde efter den. om jag hade varit på redaktionen under dagen, hade det inte varit någon tvekan var den befann sig. Men nu, när jag hade flängt runt halva stan har jag knappt en aning! Själv väljer jag att tro att detta är ett tecken från ovan att skaffa ny telefon (den är trots allt tre år gammal!) inte att jag sjabblat bort den som en annan slarver. Hmmm, mobillös och strejkande hjärnkontor... jag gör bäst att stanna hemma ikväll!
en salig mix av smått å gott
Jag har en mixer! Efter månader av glanande i olika butiker, jämförelser på Net on Net, Pricerunner och i Råd och rön har jag nu en alldeles egen. Och det gick bra mycket enklare än vad jag trodde; Jag fick den. Bara så där, helt och hållet gratis och knappt använd! Låter det märkligt, som om Father Christmas him self levererat en i julstrumpan? Tja, en liten likhet finns det! Även om min syster inte riktigt kvalar in i samma kategori som hans rondör eller skägg, uppenbarade hon sig lika oväntat som tomten.”Jag har en sak till dig”, log hon och räckte fram en stor påse med en tung låda. ”Till mig…” lyste jag och petade med pekfingret på tejpbitarna. Jag vet att man inte gör så mitt framför givaren. Inte när man vill verka cool och oberoende och allt sånt i den stilen. Men tänkte (samtidigt som jag höll på att tugga mig igenom plasten) att hon känner mig lika bra som jag själv gör. Alltså spelar det ingen som helst roll om jag nu skulle låtsas som om jag var måttligt nyfiken. Insvept i tylliknande papper (gjort med kärlek, naturligtvis) låg den; silvrig och rejält med plats för att smosha ner halva fruktdisken! Mitt i nu- kan- jag- göra- smoothies- varje- dag- yran, kom jag på att jag också hade ett par presenter till henne! Jag vet att hon tycker om Pilgrim och ramlade över ett halsband och ett par örhängen i Göteborg. Naturligtvis skulle hon få dem! (kände mig nästan som den goda systern ett tag) Se där, presenter åt båda hållen. Mer rättvist än så kan det inte bli ;)
kanske ska försöka mig på en karriär
I mitt senaste inlägg skrev jag om störtskuren när vi skulle cykla till tåget. Dropparna stänkte flera decimeter upp från asfalten och hade gjort så ett bra tag. Insåg med en ytterst dramatisk suck att jag minst sagt skulle bli blöt. Innan sista färden nedför trapporna stannade jag till vid fönstret. Sprätte med händerna och väste ”bort, bort, bort” och spände blicken i vad som kunde tänkas råda över molen.
”vad sysslar du med” frågade ett par nyfikna kollegor. ”Jag jagar bort regnet!” flinade jag och skakade på huvudet åt min dumhet. Nere i entrén puttade vi upp dörren och förberedde oss på värsta skyfallet. Spanade upp mot en stalingrå, himmel- utan regn. Det hade slutat! Bara så där, hux flux och helt plötsligt.
I´ve got magic fingers!!
”vad sysslar du med” frågade ett par nyfikna kollegor. ”Jag jagar bort regnet!” flinade jag och skakade på huvudet åt min dumhet. Nere i entrén puttade vi upp dörren och förberedde oss på värsta skyfallet. Spanade upp mot en stalingrå, himmel- utan regn. Det hade slutat! Bara så där, hux flux och helt plötsligt.
I´ve got magic fingers!!
regnet och jag
Himlens portar har öppnat sig och regnet vräker ner. Om ungefär tre minuter ska jag cykla till stationen. Lös ekvationen själv... Får nog låna torra kläder från söta E där det är cellgrupp i kväll. Tjoho lixom.
innan det ens har hunnit bli morgon
När alarmet tjuter på morgonen ger jag mig inget val än att ta mig upp. Att snooza finns inte på världskartan (har gjort det typ tre gånger under min livstid). Jag förstår mig inte på det här med att vakna, somna om, vakna nio minuter senare, somna om och vakna ytterligare nio minuter senare. Blir inte morgonen förfärligt lång? När ”Mission impossible” skrämde halvt ihjäl mig 04.23 tassade jag således upp. Dagens första outfit; löparkläderna och ut på morgonjogg, trots att det inte ens var morgon än! Luften var rå, fukten trängde sig in mellan alveolerna och jag var väldigt tacksam över underställströjan. Jag blir lika förundrad varje gång hur högt mina steg ekar mellan husen. När inget annat låter tar mina ljud så mycket mer plats. Jag hade knappt hunnit igenom mina uppvärmningskilometer när ett illa medfaret medelålders par raglade ut mitt i gatan. ”Duuu… nåt bageri. Var finns det nånstans?” ”Framme till höger” svarade jag. Ett par hundra meter senare insåg jag att det knappast skulle slå upp dörrarna förrän om någon timma. Styrde stegen mot naturen och förmanade mig själv att hålla tekniken. Slängde en blick mot klockan då och då och höll koll på minuttiden. Nio kilometer rann iväg och massor av funderingar strömmade igenom hjärnverksamheten. Jag får de allra flesta av mina bra idéer när springer! Ungefär som att jag inte har annat för mig än att klura på diverse saker. Synd att jag inte har något block med mig för anteckningarna… Haha, nån som mer som känner igen sig?
Nu har klockan hunnit slå efter lunch. Jag har varit nere i jobbgymmet och kört trettio minuter intervaller på cross trainer samt benträning. Testade knäböj på bosuboll (är en halv boll man ska träna balansen på den. Det finurliga är att man kopplar in massor av små muskler- och det mina vänner- det innebär effektivare träning!) och inser att det bara kan gå bättre… Jag hoppas att regnet ska hinna gå över innan det är dags för mig att cykla till tåget. Men innan dess ska ett par artiklar skrivas.
Wish me luck.