blodtappning pågår
Ja, ja. Traskade vidare mod Kungstappen och blodcentralen. För nån vecka sedan damp en liten blå lapp ner i brevlådan. Dags att tömmas på blod igen. Sagt och gjort, man vill ju vara en god medborgare, ne c´est pas?
Tänkte fråga om sköterskan hämtat den misstänkt spjutliknande nålen i Osaka. Men insåg att hon säkert hört den frasen ett antal tusen gånger det senaste. (så det kan bli när VM och allt håller på som värst) Många tror det gör vansinnigt ont att lämna blod. Det gör det inte, sticker till och ilar en kort sekund. Därefter är det inte alls så farligt. Ganska fängslande att kolla ner på blodpåsen som sakta fylls med MITT blod.. wierd det där!
Desutom är det helt okej med macka, kaffe och juice i valfria mängder. (Är trots allt smålänning med öländskt påbrå. Känn på den, du!)
Hemåt en kort sväng för att ta återvända till pendeln och Ikea. Tänka sig, jag har Ikea ungefär en kvart hemifrån. Det är så främmande att man har saker och ting runt knuten. Det är man inte bortskämd med, varken i småland eller på öland. Hittade en del och tänkte "får jag inte det här blir jag aldrig mer lycklig" (Lite som med barbiehuset när man var åtta år gammal...) Men har man ingen monsterstor bil så har man inte. Lika bra det, kanske. Har trots allt inte stans största plejs!
Just nu funderar jag lite över morgondagen. Styrelsemöte *hrpfffff* och därefter kräftskiva hos vänner. *mi lajk* Men först blir det stärkande sömn.
~over and out~
Ja, det är ruth i egen hög person på bilden nedan, I allra käraste systers klänning och väska men med egen sjal från Egypten.
nähä!?
Jag tror knappt att det är sant. Det har inte stått en rad om varken Nicole Richie eller Paris Hilton de senaste dagarna. Inte ett dugg om en alldeles för mager Nicole, hennes påstådda graviditet eller om söndertatuerade Joel Madden. Inte heller om den nya, förbättrade ickefestande Paris,
Var det så här livet tedde sig för några år sedan? Då man var lyckligt ovetande om radarparet. Pliiis.... slösa inte fler dyrbara sidor på dem.
JAG måste bara berätta om nyhetsankaret som vägrade toppa sändningen med fröken Hiltons frigivelse från fängelset. Hon lade först telegrammet åt sidan. Producenten väste i hennes öra att hon var tvungen att läsa texten. "No way, José" svarade hon. "Gör´t" röt producenten. Ankaret blickade snett bakom kameran och frågade efter en dokumentförstörare. En sådan fanns inte att tillgå i brådrasket. "Men en gammal vanlig hederlig tändare då?" Inte ens en sådan fanns att tillbringa. Är man nyhetsankare är man relativt smart. Det var även den här. Tillrådig som hon var använde hon det som var närmast; tänderna. Hon slet sönder telegrammet om Paris Hilton i stycken. Med bläck i mungipan och en pappersbit mellan framtänderna fortsatte nyhetsbruden med viktigare saker.
*************************************************************************************************************************
Nu väntar jag bara på att allra käraste syster ska komma hem från sitt super-duper-otroligt viktiga jobb. Vi brukar rensa tankarna med en power walk på kvällarna. (Här ska tilläggas att vi bägge har bälten i kampsporter. Annars skulle vi aldrig rekomendera någon att promenera sent i 08-området.) Vi diskuterar allt från tvättmaskiner, jeansmode till hur snabbt man måste rusa i rultrappan för att hinna med pendeln.
På tal om tvättmaskiner. Hyresvärden har kopplat in den nu. Det blir några plagg att blaska när man varit utan maskin i nästan två veckor. Skandal anser jag personligen. Men vad hjälper det, kläderna blir inte renare för det. Jo. Tvättmaskinen är numer i källaren. Det är dags ungefär för en halvtimma sedan att hämta blöt tvätt, men jag drar ut på det. (allra helst tills imorgon) . Blir ni förvånade om jag erkänner att jag är mörkrädd? Speciellt på skumma ställen som parkeringshus, källare och trädgårdar med träd. Jag anar Freddy Kruger och anar galna yxmördare bakom varje dörr, buske och verktygslåda. Plötsligt andas jag lika snabbt som en kohlsjuk i palliativt tillstånd. Vet precis vad som kommer hända: River ut tvätten, skrapar knogarna mot kanten och stöter i knäna i luckan. Hmmm..... kan nog vänta tills imorgon trots allt...
*-*
galen byracka
Och vad gör husse? Han sitter på en bänk och läser gratistidning.
saliga visshet
Nope, nu ska jag iväg till Sats för lunchträning. Känns bra, helt enkelt! Hur kunde jag leva utan att träna innan?
jag kan oxå!
gothia towers
Vi bodde på Hotell Gothia towers i Göteborg. Nordens största för den som undrar.
Bara hotellob
byn har plats för hela Gothia Cup, fjorton spårvagnar och festprissarna som fanns på tåget från Sto
ckholm! (Jeeeesuuus.... vissa ska sluta dricka efter tolv öl.) Men det krävs förmodligen lite utrymme när man är nästan 2000 konsulter på samma ställe. (wow, just det. Wow)Eftersom mina bilder inte riktigt vill komma ur kameran... (teknikfreaket har entrat scenen)kan jag tyvärr inte visa hur fina vi alla var dress coden. Det vill säga kjol, kavaj och högklackat. Man känner sig såååå snygg!!! Men njut av hotellbilderna under tiden.
he creates only somebodies
Ett visdomsord från vår kära Mary Kay Ash bara: "God didn´t have time to create a nobody. He just makes sombodies."
save tintin!!!
Men snälla nån... Det är ju Tintin ni pratar om! Inte kan man ta bort ett album bara sådär ur hyllorna. Det går inte, fattar ni väl! Man har inte ägnat en endaste futtig tanke att tankegångarna gick så under mellankrigstiden. Inget vi kan ändra på nu. Det är precis lika skrattretande fånigt som när någon anmälde GB för rasism. Minns ni glassen Nogger Black? Den blev plötsligt ett av Sveriges hetaste samtalsämnen... Diskriminernade, rasistisk? Suck.
Man glömmer samtidigt bort att Tintin var snäll i motsats till andra. Han var vänlig och uppskattande. (förutom när han är uppsurrad i ett träd och håller på att bli uppäten av krokodiler. "Din niding!" fräser han upprört till skurken som hängt honom där.) S´il vous plait... gör mig inte olycklig genom att censurera vår tids bästa, största, mest fantastiska (ja se, superlativen bara haglar) serie!
Ewa. Nu kräver jag att du hjälper mig här.
dalleridaller
Nu är det bara minuter kvar tills jag slutar! Ska i vanlig ordning skutta, studsa, hasa, gå till Sats. Det blir body pump idag. Ska nämligen pumpa musklerna järnet tills fredag.
Ahhh.... nästan skrämselhicka bara jag tänker på det! Awards night och det är långklänning som gäller. Med det menas även bara axlar och armar. Rackans! Hade jag vetat det i maj, skulle jag tränat hur mycket som helst redan då! Inte så att det är värsta dalleridallret, men liiiite mer synliga muskler vore ju inte fel. Suck.
Nu får jag göra det bästa av situationen.
Ja,ja. Sluta tjattra- börja träna! (och det är precis det jag ska göra. NU)
suckers!!!
Ibland har man tur som en tok när pappa är biodlare!
Visby med ord och bilder en masse
Bara för man kuskat runt i ett snigelälskande land som Frankrike, kan man
inte ligga på latsidan. Gotland nästa! Det blev en blåsig övergång med höga vågor och svajiga knän. Jag drog nitlotten i hytten och hamnade i nederslafen. Man måste nästan ha en akrobatisk karriär i ryggsäcken för att ta sig in. Och då ligger man i hamn. Lägg till tjugofem graders lutning åt vardera håll en sisådär femtonde sekund. Men enorm tur och mikroskopisk skicklighet hamnade jag tillslut i vågrätt läge. Morgonen efter möttes vi av ett strålande Visby! 
Varje morgon tog vi power walks! hängde på stan, var en kort stund på stranden (innan det började regna) Å freakade ut vid Lummelunda grottorna! 
En dag fick vi nog av gränder och Visbyliv. Istället drog vi till en vansinnigt dyrt och mindre bra Go- cartställe. Men skoj hade vi, de där tio minuterna vi fick på banan. Galningar som gillaratt hänga 22 meter upp i masten, gjorde det. Inte jag dock. Vet att jag kaxar mig 
ibland, men 
just det här med svajiga höjder får mina käskålar att skaka aningens. Ewa och jag fick dendelikata uppgiften att förse besättningen med mat. Jeeesus, vad folk käkar på sjön! Men vi var tydliga på den punkten; vi lagar nada från scratch. Nope, värma och servera var vår melodi. (Nu är det avslöjat... Det var inte vi som gjorde maten!!!) För att sammanfatta det hela: Me like Gotland. A lot.
frankrike i bilder
Som ni redan vet, kickade jag igång sommaren och semestern med en resa till Frankrike. Lagom till resan fixade jag nya, fina, långa naglar. hos Natacha på Söderallén. Dessa dyrgripar vårdade jag med all den omsorg jag bara kunde uppbåda. Fick höra att inte ens mina framtida knoddar kommer få den kärlek och gullande som mina naglar fick öst över sig!
Men ni kan bara hålla med, visst är de helt underbart vackra! Det enda som inte riktigt bra är att det inte står Pepsi Max på flaskan.... Fast det så klart. Man kan inte få allt i livet!
Tina, min vän! Alltid ett lika stort smajl mot kameran! Vad kan man annat göra när Miguel med hjärta och smärta försäkte dunka in stämmor i huvudet på oss. Hon visar även hur man skulle vara klädd inne i kyrkan. Spana in den överkorsade figuren med bara axlar och knän. Måste bara förevigas!!
Utsikten över de sydfranska bergen. Om jag varit mer uppmärksam både på franksan och geografin, skulle jag vetat vad de heter... Äh... jag är bättre på annat! Jag stod ibland och bara tittade ut. Sol, moln och regnbågar och andra naturfenomen tornade upp sig. And me like.
Vem har sagt att bröderna inte kan se bra ut? Jag smög upp kameran och sköt från höften... Foto nummer femton, typ, blev inte bättre än så här. Hoppas att du iallafall kan föreställa dig hur snygg han var!!
En kväll vid kyrkan var det en fanstastisk solnedgång. "Rada upp er!" skrålade jag. Elin, Tina och Eva hade inget annat val än att göra precis vad jag sa. Det lönar sig att vara bestämd ibland!!
bilder på order
"Mähä... hon har ju inga bilder på sig själv!" utbrast visst en av allra käraste systers kollegor.
Näää, det har jag visst inte. Men det ska det bli ändring på! Några pics från i somras visas härmed på Blogg of fame. (Eller nåt i den stilen) Håll till godo!
ett linne istället, kanske?
Utanför porten var värmen och klibbigheten nästan överväldignade.
A-K~ Har du lust att bada?
Jag~ Jo, men jag har inga badkläder med mig.
A-K~Äh, du kan låna av mig.
(tio minuter senare och jag försöker knyta på mig överdelen)
A-K~ Det går inte så bra va?
Jag ~Nja... den är lite stor. Får knyta ett par varv. Haha...
A-K~ Mmmm....
Jag ~Det har försvunnit lite när jag tränar så hårt.
A-K ~Just det. Det är ju fettvävnad. Och den försvinner ganska lätt just där.
Jag~ Joooo.... det stämmer nog. Har nog inte blivit överdrivet mycket kvar.
A-K~ Näää....
(Fem sekunders tystnad)
A-K~Men du kan få låna ett linne istället om du vill.
vill du ha leukemi?
Jag skakar på huvudet och bestämmer mig för att pressa henne lite. Skriver att det är vansinne att hennes mamma tar med sin svårt sjuka dotter på löprundor och samtidigt säger att hon är tjock. (vilket är totalt omöjligt med ett BMI på sju) Undrar vem det är som ljuger mest, hon eller hennes mamma. Tjejen (som kallar sig allt från Amanda, Sara, Jenny till Josefine och Pippi...) vänder och säger att jag låtsas vara sjuk. Det märks på min attityd mot henne som är så sjuk, så sjuk. Men Herre Gud, svarar jag, märks på min attityd. "Kolla med dig själv först. Inte nåt av det du säger stämmer, du ljuger dig blå. Undrar just vem det är som vill vara sjuk". Hon är tyst ett tag. Sedan kryper det fram att hon vill ha anorexia för att det är så fint att vara smal.
Vad är det för bild som tjejer har i dag? Att anorexia är en slags glamoursjukdom. Att man blir som Posh Beckham och Nicole Richie bara för man är utmärglad. Att det blir som ett magiskt skimmer och att man äntligen hittar sin egen nish i livet? De har ingen aning om alla ångestattacker då man tror på allvar at man ska dö, veckolånga sjukhusvistelser och kampen att komma tillbaka till en vardag som funkar. De kan inte föreställa sig rädslan att bli sjuk igen, att hela tiden vara på sin vakt så man inte faller. Det är en livslång pina, ett helvete på jorden. Hur kan man då vilja bli sjuk.
Vill du ha leukemi? Nej, trodde inte det. Det är också en sjukdom som man blir avmagrad av. Man kan även dö i den. Precis som i anorexia.
pil upp och pil ner
Jo, det är sant! Fick tag i biljetten igår och det känns kanonskoj! Nu ska jag bara fixa fin klänning, snygga (bekväma) skor, tvätta kavajen och kjolen samt ladda upp rejält med mejk.
↓Får inte Adobe -mother trucker- page maker att fungera som det ska!!!!
Blir knäpp, galen och allmänt tossig!!! Bilden jag försöker lägga in ser ut att ha ungefär 3 pixlar, totalt. Bilden skulle bli snyggare med ihop limmade Kellogsflingor.
kladdig kaka och krångliga frågor
Jag förstår inte! Det spelar ingen roll hur i farten och håll-igång och nu -kör-vi- humör jag är på. Jag somnar nästan alltid under predikan. Inte för att jag på något sätt tycker det är trist eller ointressant. Som i går: Claar predikade om Kung David och att det aldrig är kört utan att det finns alltid en utväg (tror jag det var, eftersom jag nickade till mitt under kan man inte vara riktigt säker) Några minuter in i texten känner jag hur ögonlocken blir tyyyngre och tyyyyyngre... Huvudet rycker till och jag vaknar med ett huj. Ytterligare sekunder går, nacken ger vika och jag nästan hoppar till i bänken. Funderar att dra till med ett "amen" eller "halleluja" på äkta pingstmanér för att inte avslöja mig. Det är så pinsamt!!!
Annars förflöt söndagen på allra trevligaste sättet man kan tillbringa en söndag eftermiddag. Bea fyllde ett år kvar till trettio. Hon har alltid en sådan gigantisk fantasi när det kommer till tårtor och kakor! Den här gången ställde hon fram en sagolik skapelse gjord av choklad, hallon, kesella och något mer jag inte kan komma på just nu. Snickerskakor (kanske lite kladdiga. Men man kan inte begära något som helst när det är över 95 procents luftfuktighet och tryckande värme)
Just som man höll på den sista kaffeslatten i koppen (jajamensan, jag är en kaffetant av den äkta sorten!) föreslog Beas syster ett klassiskt brädspel. Yatzy... näää... Men varför inte När och Fjärran? Jag och Anna-Karin var menade att vinna... Om vi inte gamblat bort hur mycket som helst. Eller fått de där idiotiska frågorna om Ocenanien. Vem har den minsta aning om vilken maurisk operasångerska som blev adlad av det brittiska kungahuset? (svara på den som kan!)
Grattis Malin!
inget livar upp som en mordhistoira
♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣
Annars begav vi oss låååångt från sthlm i fredags kväll. Tror inte riktigt jag förstår exakt hur långt borta Bålsta ligger. Jag menar, i vanliga fall hoppar man på pendeln, läser bok/tidning/fånstirrar ut genom fönstret tills man är framme en cirkus trettio minuter senare. Men med automobil (I detta fall en pyttenytte rostig Honda av äldre modell.) ser man verkligen hur skogen tar över, vägen blir smalare och Enköping kommer närmare. (Bara det är ett skrämmande tecken på ödebygden) Till slut ser man Bålsta och kusin Annikas hus. Tyvärr inbjöd knappast vädret till grillning, men vad gör man? Står det GRILLA på schemat så ska man banne mig göra det också. Men trevligt blev det! Jag har kommit på att jag gillar min släkt. Och det, my dearest, det är inte det sämsta!
♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣
Men när jag inledde med lördagens väder, måste man ju fortsätta. Lördagen alltså. Det var stekande, brännande hett. Efter husfolket lämnat utemöblerna tog jag dem i besittning. I ett gult skrynkligt linne från Bik Bok (av alla fjortissställen man kan råka på) och minishorts i frotté (ja vet, det är lika hemskt som det låter!) Fast det var himla skönt i solen med Karin Whalbergs "Ett fruset liv". Inget livar upp tillvaron som en isande kriminalroman. På det stora hela blev det några perfekta halvtimmar. Trots att allra käraste syster och hennes P hade druckit upp MIN Pepsi Max. Vissa saker får man helt enkelt bara låta passera.
pupillus gigantigus
I dag har jag gigantiska pupiller. De är hur stora som helst och man ser knappt iris! Är det någon som har förslag på varför? Googlade lite och det material jag fick tag i var endast om droger. Jag tar inget sådant, lovar på hedersord! (gör korstecknet samt andra övertygande symboler) För mycket kaffe, för lite sömn, på tok för många upprepningar av "bäst musik just nu, rix fffff mmmm!!!!!!" mobilstrålning....
bonnabränna
"Men kom igen va...." utbrast jag när jag fick syn på nedanstående bild (på perezhilton.com). Det har väl inte varit inne sedan 1923? Inte för att man behöver svassa omkring i snörerna á la Copacabana. Men liiite överdrivet är väl det här ändå. Någon snygg bränna blir det inte heller tal om. Så frågan är således; hvodanför bruken noen badetöjen slik denne?
hello -99
Jag hörde att communityt Skunk.se firade något för ett tag sedan. Mindes mitt nickname och sökte på det. Minsan. fanns presentationen inte kvar! Åtta år senast man var inloggad. Känns som att åka tillbaka i tiden. Nedanstående accompangerades med taktfast melodipop av Blink 182. (oh dear...) Kan nästan se mig själv ståendes vid skolans datorer för att svara på mess och brev...Var inte livet ganska sorglöst som 17-åring, ljuvligt. Har du också en gammal Skunk som ligger och skräpar? Så, exklusivt för dig; pressen från skunk anno 1999.
****************************************************************************************************************************
På min lediga tid (finns det verkligen någon ledig tid utanför skolan?) brukar jag träna. Det blir mest innebandy (varje måndag och fredag.) spinning ( varje onsdag) och taekwondo (varje tisdag och torsdag). Men som sagt, jag är väldigt intresserad av detta så tipsa mig gärna om nån ny kul sport.
Jag är också mycket i kyrkan och tycker det är jättebra. Följ gärna med nån gång och upptäck vem Jesus är. Annars hänger jag mest med gänget; Anna, Cicci, Jennie, Erik, Hanna, Rickard, Maria, Daye och Samme. De är verkligen de bästa polarna man kan ha!!!
Kommer inte på något mer nu, men mezza gärna nån rad. jag blir så glad då!
Kramar tjejen med det konstiga namnet
fniss
det där stora plastskynket
Droppar stora som stenkulor smäller mot taket. Blixtklingor exploderar och gör så blicken flimrar. Vart tog solen vägen? Typiskt. Jag som har kjol och linne idag, kanske just därför som det regnar. Brukar göra det när jag anstränger mig för att leva sommarliv. Men det är flera timmar tills jag slutar. Då har förhoppningsvis ovädret dragit förbi. Det bästa med åska är att luften blir klarare efteråt. I flera dagar har kvavheten legat som en pressenning över stan. Kanske rev blixtarna hål på den? (ja, så måste det vara! En magisk jättepressenning ligger över jorden. (osynlig, naturligtvis. Absolut inte en sådan grön som finns hemma i trädgården) När blixten skär en reva pyser kvavheten ut och sval luft pyser in)
*************************************************************************************************************************
efter långt och troget letande
Häromdagen fick jag en ingivelse av något slag. Hade lunchat med Ellie, en bekant från Kalmar som var i stan ett par dagar. På väg till kontoret såg jag guldsmedsbutiken. Såg att de hade sjukt snygga klockor i skylten. Skuttade in och frågade efter en cooling som passar en pudding som mig. (Nej, det gjorde jag inte alls. Men det låter
mycket bättre än att bara säga sanningen; "hrm... finns någon som skulle kunna passa mig...") Och där, bakom skottsäkert glas fanns en riktigt fin en. Provade den en gång. Gick upp till kontoret. Kom tillbaka efter jag slutat och provade en gång till. Lade undan den i tre dagar och funderade och tänkte och finulade. Drog med allra käraste syster som inte alls blev så överväldigad som jag trodde hon skulle bli. "Den ser lite stor ut. Det blir ju inget armand kvar, bara en stor boett" neggade hon och fick en sån där rynka mellan ögonbrynen. Jag suckade och blev plötsligt väldigt tveksam. Men ruskade på axlarna och bestämde mig hux flux. Denna ska jag ha!!Och nu är jag nöjdare än nöjdast. Det bästaste; den fungerar som en extravikt när jag är ute å promenixar. Väger nämligen multum. Men håll med, visst är den fin!
när man haft semester dyker otäcka tankar upp
En lätt bris drar genom fönstret. Solen blänker på svarta plåttak och nedifrån gatan hörs, ve och fasa, musik, skratt och andra glada ljud. Förmodligen från lediga människor som njuter i solen med en glass i ena handen och shoppingkasse i den andra. Jag vill inte jobba idag, inte någonstans! Man borde inte jobba när man glömt bort portkoden, inloggningen till mailen samt vilket telefonnummer man har nu igen. (visserligen har jag aldrig kunnat det by heart, men det är principen som räknas) 
Vill också sitta vid en kajkant och sola. Åka till Gröna Lund, promenera längs gatorna eller sola på någon skärgårdsö. Dagens höjdpunkt blir när jag kryper ihop i Ewas bekväma Ikea-soffa ikväll för att kolla på Scrubs. Tror absolut jag lider av jobbångest. Det uppdagades när jag scrollade genom Aftonbladet:
- Är ur fas och har svårt att komma igång (check)
- Räknar dagarna till nästa års semester. (check)
- Irriterar dig på kollegorna (check)
- Känsla av hopplöshet när man vaknar (check)
- Drar ut på morgonrutinerna (check)
- Känner dig omvotiverad (check)
Tur att De Som Vet också har svaret på hur man kommer över det här tillståndet. Ska leta fram ett bra block och stadig penna i harmonisk färg för följande ändamål. Kan även tänka sig att jag går in på ovanståendes tidnings sajt och chattar med en KBT- terapeut. Om det inte händer något väldigt roligt inom kort vill säga. Men först och främst följa det som står nedan. Listor i punnktform måste vara Guds gåva till mänskligheten! 
Granska dina tankar. Låt inte yttre omständigheter styra, du ska sitta vid rodret. Uppfyll det du drömde om på semestern. Släpp inte sommarens erfarenheter bakom dig, använd dem till nya mål.
vi hade i alla fall tur med vädret
Vädret var åtminstone fantastiskt! Klarblå himmel, strålande sol och ljumma vindar. Äntligen har sommaren kommit! Och plötsligt kändes det inte så illa. Inte när nåra vackra män i minimala kläder och stora muskler gled förbi. Tyvärr till ingen nytta. I allafall inte för mig,
inte svårare än så
Öland nästa! Det här fantastiska landskapet med stora alvaret, havet och vidderna. Solen och vindarnas ö, helt enkelt!Mor och far hämtade upp i Mörbylånga och det blev en dag helt ensam med paranteserna. Inte illa ibland. Dagen efter ramlade släktingarna in. Det var mostrar och deras makar och morbröder med fru. Hela huset blev totalpacat. När syskonen med barn och pojkvänner också kom på plats, fanns knappt en centimeter över att stå på. Men det blev faktiskt bättre än jag trott. Vår släkt är inte kända för att träffa varandra överdrivet ofta. Det räcker med att veta... tja... att vi är... hmmm...släkt! Men nu när en av mostrarna med man kom hela långa vägen från Madrid, fanns inget annat val än att trycka i hop oss på liten yta för att umgås.
Det blev stora Ölandsrundan med Eketorps borg, Långe Jan (som för övrigt är Sveriges längsta fyr. 
Och det är inte fy skam!) Borgholm samt en tur till fastlandet. Vi syskon slank iväg för en äkta syskondag tillsammans. Kollade i affärer, åt grekiskt och betedde oss allmänt. David blev som halvtokig när han fick höra att Burger King öppnat vid Ikea. Just som han flyttat från Kalmar öppnade stället där. "Äh", tänkte han. "Halmstad har också BK". Hahaha... Ibland är ödet ironiskt, eller hur man säger. Ungefär samma dag som Davids flyttkartonger landade i nyra lyan, stängde BK igen sina portar. Nu, som sagt, kände han ett inre tvång att käka så mycket han bara kom åt i Kalmar. Såg väligt roligt ut, om inte annat!!
Kom på att jag har en hur cool moster som helst! Det var syskonen Petersson rörade överrens om. Hon får helt enkelt komma över till Hufudstaden någon gång. Eller så sticker man ner till Malmö själv. Ty så säger lagen; har man någon släkting i sin närhet som man tycker om ska man träffas. Inte svårare än så!
Veckan blev bra, riktigt bra! Släkten är inte så tokig ibland, i allafall inte när man tillslut bestämmer sig för att träffas.
viiisby
Det känns som evigheters sedan jag var här. vilket det naturligtvis är, ibland är man dummare än ett spån. Men, men. Det spelar ingen roll för jag är ju här nu! (tadaaaaa!)
Det blev nästan en hel vecka i Visby, denna helt underbara stad. Man undrar lite stilla varför man drar utomlands när denna stad finns. Den har det allra mesta; muren, stränderna, klubbarna, gränderna, affärerna. Befinner man sig på en båt, hamnar man dessutom mitt i smeten!
Varje morgon tog jag en power walk längs ringmuren och hälsans stig. Vilken utsikt! Muren med sina torn och rustika väggar på ena sidan och vattnet på andra sidan. Minns att jag andades djupt och tyckte luften kändes likadan som på Öland. Salt, tång och sand-doftande. (Precis som det ska vara.) Spanade kändisar, man har hört att Gotland ska krylla av sådana. Men den ende som siktades var Gunde Svan. Hett för en femton år sedan. Lilltjejerna ombord såg Måns Zemmerlöv. Det var hett för dem, de söta små knasbollarna.
***************************************************************************************************************************
Gjorde dessutom sommarens bästa fynd i en butik mitt inne i Visby. Det var sista kvällen och jag skulle bara ut en kort stund. Ramlade in i en butik till bredden fylld med underbara kläder. Hittade bland annat en svart trenchcoat från Rules By Mary, cashmirkofta och ett linne från J Lindeberg samt kjol från sail racing. Mycket, mycket nöjd. Nu väntar jag bara på att det ska bli lite kyligare så jag kan bo i min trenchcoat!