operation utredning är igång
Imorgon börjar Operation Utredning. Första steget på färden blir åderlåtning provtagning med runt femtioelva rör och sjuttiofemton stickor. Kan inte påstå att jag är nervös eller rädd, vill bara få reda på varför jag mår som jag gör. Tio tusen kronorsfrågan lyder således: Hur kommer det sig att mina lungor helt plötsligt har fräckheten (utan att ens ge några som helst ledtrådar) att prestera med lägre kapacitet.
Well. De kallas inte för experter för inte. Snart är jag fit for fight igen!!!
Well. De kallas inte för experter för inte. Snart är jag fit for fight igen!!!
smågrisen gör entré
Jag har precis kolla på "Du är vad du äter" på trean. Har aldrig sett det innan och det var en upplevelse! (är endast begåvad med skogs-tv här hemma.) Trodde att Anna Skipper skulle vara betydligt mer skräckinjagande än så där! Hon betedde sig riktigt mänskligt! Det som därimot tryckte mig bakåt i soffan var uppradandet av maten. Yack. Vad mycket det blir när man puttar tillsammans allt på en liten yta. Tur att det inte var min mat hon visade upp! (det skulle inte räcka med ett bord!) Nåja, jag har blivit satt på "kakbuffé-diet" igen. Med andra ord, har gått ner i vikt igen och med tanke på att jag vill bygga är det inte bra. Kakbuffén är kodord för ät- mer- och- släng- i- lite- extra- av- precis- allt- i- just- allt.
Sagt och gjort. Under tiden programmet gick moffade jag runt 1/4 burk glass. Om det stämmer att man blir vad man stoppar i sig, kommer jag vakna upp som en liten gris imorgon. Påminner om när jag var liten. Bröderna kallade mig och syster yster för småglisarna. Har ingen aning varför, men något ska väl äldre bröder skrika efter sina bedårande systrar! Fortfarande kan de omnämna oss som just småglisarna. Skillnaden är att jag nu inte blir sur. Hmmmm, ser det mest som en ömhetsbetygelse. Och tur är väl det!
mitt livs uppgift
Jag har fått den oerhört ansvarstyngda uppgiften att göra systers bröllopshäften. (Nu är det väl ändå officiellt, darlin? Inbjudningskorten är nästan ute!)
Några ideer florerar men har långt ifrån bestämt något. Med det menas att jag behöver ER! Alla tips är av värde, som det brukar stå i bostadsannonser. Vilka saker måste man ha med, vad är absolut no-no och hur gör man det så snyggt och coolt som möjligt? Jag är ute efter unikitet och något som speglar syster och framtida svågern. Rackans vad svårt! Roligt, utmanande och underbart trixande. Men fortfarande. Min ära står på spel!
nåt på gång
Jag är alldeles hög på adrenalin, kaffe och hembakat bröd! En del av upprymdheten beror på PT-timmen med Johanna imorse. Det gick bra. Inte kalas men nästintill. Är trött i både kropp och sinne och trots att jag gav allt jag hade, räckte det inte till toppnoteringar. (Men hon var uppmuntrande i alla fall.) Vi har kört armhävningar ett par tre veckor. Jag ska ge mig den på att klara av så många som möjligt! I dag blev det 35. Rekordet ligger på 41. Johanna tyckte (om jag får ego-boosta mig själv) att jag hade superbra teknik! Och det är alltid nice att höra, speciellt när jag blir småsur över att inte klara så många som jag vill.
En annan del av sockerdricksbubblandet är att jag har en frilansgrej på gång. En grandios sådan! Mer än så kan jag inte säga för tillfället. Men jag lovar att flertalet av er, my darlins, kommer bli rejält impade. (wohoooo)
Ska dra i mig lite vatten för att kompensera det myckna kaffedrickandet. Och sen är det jobb för hela slanten tills kvällningen drabbar oss.
En annan del av sockerdricksbubblandet är att jag har en frilansgrej på gång. En grandios sådan! Mer än så kan jag inte säga för tillfället. Men jag lovar att flertalet av er, my darlins, kommer bli rejält impade. (wohoooo)
Ska dra i mig lite vatten för att kompensera det myckna kaffedrickandet. Och sen är det jobb för hela slanten tills kvällningen drabbar oss.
wavawoom
Lite lagom efter-jobbet-trött entrade jag Sats Regeringsgatan igår kväll. Hade precis innan lekt reporter och fyllt blocket med värdefulla anteckningar. Med huvudet fullt av ideer till både rubrik och ingress skuttade jag på löpbandet. Åh, gillar verkligen den modellen (eller hur man uttrycker sig när det har med gymutrustning att göra) med inbygd tv. Extreme Home Makeover hade precis börjat. Jag vet alltför väl att programledaren
är alldeles för högljudd och överdriven i allt han gör. Men det gör inte ett dugg! Jag blir våldsamt rörd när familjen får sitt nyrenoverade hus. Teamet bakom har snickrat och tapetserat och intrett sjuttiotvå timmar om dygnet för att fixa rucklet. Och jag snyftar "Det är såååå fiiiiint."
Eftersom översvämming i tårkanalerna inte är till allmän beskådan, såg jag inte slutet. Vandrade bort mot gymdelen och satte igång med veckans första styrkepass. Gick över förväntan! Kände mig stark och kunde lassa på mer vikter än jag tidigare gjort! Pressade järnet med latsdragen. Just som jag kände att ryggen var nära utmattning, hördes. "Behöver du hjälp?" "Mhmhi" nickade jag. Drog ur det sista ur musklerna och vände mig om. Blev stum i en sekund. Wow-varning på grabben! Riktigt, riktigt söt (Snygg låter bättre och passar mer om man bara spanade in hans fysik. Men ögonen visade han han hamnar under kategorin "söt".) Han visade hur jag kunde förbättra tekniken och tyckte det var skoj att en tjej kör tungt. Jag log och nickade, tackade för hjälpen och trampade ett par steg på stället. Kände mig lite fånig och rörde mig vidare.
En sån grabb, tänkte jag både en och två gånger under hantlars tyngd och crunches på boll. Ja, det var fram tills jag såg honom ge ett handtag åt en kille i någon konstig maskin. Haha... så speciell var jag. Tror jag sorterar honom under Allvetande Gymråtta. Du vet en sådan person som kan väldigt mycket och mer än gärna berättar det för alla runtomkring. Under den dryga timmen jag var på gymmet instruerade han ytterligare fyra.
Som sagt, så speciell var jag!
Ska nog till Regeringsgatan någon mer kväll.
är alldeles för högljudd och överdriven i allt han gör. Men det gör inte ett dugg! Jag blir våldsamt rörd när familjen får sitt nyrenoverade hus. Teamet bakom har snickrat och tapetserat och intrett sjuttiotvå timmar om dygnet för att fixa rucklet. Och jag snyftar "Det är såååå fiiiiint."
Eftersom översvämming i tårkanalerna inte är till allmän beskådan, såg jag inte slutet. Vandrade bort mot gymdelen och satte igång med veckans första styrkepass. Gick över förväntan! Kände mig stark och kunde lassa på mer vikter än jag tidigare gjort! Pressade järnet med latsdragen. Just som jag kände att ryggen var nära utmattning, hördes. "Behöver du hjälp?" "Mhmhi" nickade jag. Drog ur det sista ur musklerna och vände mig om. Blev stum i en sekund. Wow-varning på grabben! Riktigt, riktigt söt (Snygg låter bättre och passar mer om man bara spanade in hans fysik. Men ögonen visade han han hamnar under kategorin "söt".) Han visade hur jag kunde förbättra tekniken och tyckte det var skoj att en tjej kör tungt. Jag log och nickade, tackade för hjälpen och trampade ett par steg på stället. Kände mig lite fånig och rörde mig vidare.
En sån grabb, tänkte jag både en och två gånger under hantlars tyngd och crunches på boll. Ja, det var fram tills jag såg honom ge ett handtag åt en kille i någon konstig maskin. Haha... så speciell var jag. Tror jag sorterar honom under Allvetande Gymråtta. Du vet en sådan person som kan väldigt mycket och mer än gärna berättar det för alla runtomkring. Under den dryga timmen jag var på gymmet instruerade han ytterligare fyra.
Som sagt, så speciell var jag!
Ska nog till Regeringsgatan någon mer kväll.
morgonträning
Frukost numero två är avklarad. Den första intogs redan klockan 05.00 medan jag som hastigast bläddrade igenom DN. Jag gillar tidningen, jättemycket. Synd att jag aldrig hinner läsa så noggrant som jag vill. I den bästa av världar läser jag varje artikel minutiöst. Skriver små anteckningar i marginalen. Löser både korsord och suduko och planerar in de roligaste aktiviteterna från kulturdelen. Håller mig uppdaterad inom sportvärlden för att impa på min bror. Ja, viljan finns i alla fall! Får ställa mig vid brevlådan samtidigt som tidningsbudet kommer!
Anledningen till två frukostar heter morgonträning. Hasade in på stureplan runt 06.10 och drog mig uppför trappan. Behövs det tilläggas att jag var mäkta trött? Men det gick bra, en lagom utmaning med Cykel och Core så här okristligt tidigt. Mosade motståndet i botten tills mjölksyran kom krypande i sista låten. Helt ok för att vara en trettio-minuters klass!
Nästa vecka kommer den nya Koreografin, skönt! Efter tre månader med samma övningar längtar jag efter nyheter. (Det gäller naturligtvis alla förkoreograferade passen jag regelbundet besöker) Ska kanske ge mig i kast med aerobics igen! Har inte kört den form av träning sedan urminnes dagar, tror det är ett smart drag att drasa in när rörelserna är nya. Hmm. Den som lever får se.
Nu är det fika som gäller. Alltid en humörhöjare!
Anledningen till två frukostar heter morgonträning. Hasade in på stureplan runt 06.10 och drog mig uppför trappan. Behövs det tilläggas att jag var mäkta trött? Men det gick bra, en lagom utmaning med Cykel och Core så här okristligt tidigt. Mosade motståndet i botten tills mjölksyran kom krypande i sista låten. Helt ok för att vara en trettio-minuters klass!
Nästa vecka kommer den nya Koreografin, skönt! Efter tre månader med samma övningar längtar jag efter nyheter. (Det gäller naturligtvis alla förkoreograferade passen jag regelbundet besöker) Ska kanske ge mig i kast med aerobics igen! Har inte kört den form av träning sedan urminnes dagar, tror det är ett smart drag att drasa in när rörelserna är nya. Hmm. Den som lever får se.
Nu är det fika som gäller. Alltid en humörhöjare!
"I hopblandat tvillingpar rasar"
Tvillingarna blev sammanväxlade som nyfödda. Nu har posten gjort det igen. Breven kommer fram, men inte till rätt syster.
- Det är ofattbart att det här kan hända, säger de unisont.
För en dryg månad sedan flyttade T1 till en ny lägenhet. För att inte gå miste om viktiga brev, beställde hon i god tid eftersändning av all post. Men inga försändelser har dykt upp i den nya bostaden. Trots upprepade samtal till Adressändring har ingen ändring skett. Breven fortsätter komma till den gamla adressen.
- Några som jag väntar på har överhuvudtaget inte kommit , varken till min eller T2´s adress. Jag förstår inte hur det kan vara så svårt att skicka rätt. säger T1.
Slitna dragkedjor
T2 berättar att även hennes post är på villovägar. Den skickas numer till T1´s lägenhet. Det inte verkar bättre än att Posten och Adressändring har blandat ihop dem.
- Vi må vara tvillingar med samma efternamn och liknande personnummer. Men detta är löjligt! Hur kan ett statligt företag blanda ihop människor så här? Det är en sak att pappa gjorde det när vi föddes men nu vet vi faktiskt vem som är vem.
De tillägger att deras väskor börjar bli utslitna på grund av alla brev, tidningar och dylikt som de bär med till varandra. T2 undrar om Adressändring står för kostnaden av nya.
- Eller ännu hellre, vem ska betala förseningsavgifterna för räkningar som inte betalas i tid, säger T1.
Adressändring har inga kommentarer på det inträffade.
För blogg.se
Ruth Petersson (även känd som T2)
- Det är ofattbart att det här kan hända, säger de unisont.
För en dryg månad sedan flyttade T1 till en ny lägenhet. För att inte gå miste om viktiga brev, beställde hon i god tid eftersändning av all post. Men inga försändelser har dykt upp i den nya bostaden. Trots upprepade samtal till Adressändring har ingen ändring skett. Breven fortsätter komma till den gamla adressen.
- Några som jag väntar på har överhuvudtaget inte kommit , varken till min eller T2´s adress. Jag förstår inte hur det kan vara så svårt att skicka rätt. säger T1.
Slitna dragkedjor
T2 berättar att även hennes post är på villovägar. Den skickas numer till T1´s lägenhet. Det inte verkar bättre än att Posten och Adressändring har blandat ihop dem.
- Vi må vara tvillingar med samma efternamn och liknande personnummer. Men detta är löjligt! Hur kan ett statligt företag blanda ihop människor så här? Det är en sak att pappa gjorde det när vi föddes men nu vet vi faktiskt vem som är vem.
De tillägger att deras väskor börjar bli utslitna på grund av alla brev, tidningar och dylikt som de bär med till varandra. T2 undrar om Adressändring står för kostnaden av nya.
- Eller ännu hellre, vem ska betala förseningsavgifterna för räkningar som inte betalas i tid, säger T1.
Adressändring har inga kommentarer på det inträffade.
För blogg.se
Ruth Petersson (även känd som T2)
Årets bästa dag
Vilken dag på året ser Ruth fram mest mot?
1 Julafton
x Bokrean
2 Födelsedagen
Grattis!
Du har just vuniit 10 000 byxknappar av finaste kvalité. Vad ska du göra med vinsten?
1 Julafton
x Bokrean
2 Födelsedagen
Du har just vuniit 10 000 byxknappar av finaste kvalité. Vad ska du göra med vinsten?
tung runda
När jag vaknade var det ljust. Tog ett stålmannen-skutt ur sängen och var helt övertygad om att klockan var ställd en timma försent, minst! Nästan stum av förvåning konstaterade jag att så inte var fallet. Ljusare tider är här. Det finns hopp om livet, om mänskligheten och att åter igen få en uns solbränna! (Nu är det illa, tom. solränderna från bikinin är puts väck!)
Tog sovmorgon i dag. Hade egentligen tänkt att dra ut på en joggingrunda. Men eftersom gårdagens fortfarande satt fast i kroppen, skulle prestationen inte gjort någon nöjd. 12 kilometer i duggregn med stundtals mosande motvind sätter sina spår. Efter ett par kilometer kommer man in i det där flytet. Ni vet när benen går av sig själva och hela världen verkar vara inpirerad av en Disneyfilm med gulliga djur och trallvänlig sång. Det hände inte i går, kom inte ens i närheten. Det var bara jobbigt, precis hela tiden. Tiden hamnade på 57 min. Nästan godkänt.
Belönade mig med en riktigt god frukost och en varm dusch.
Men i kväll blir det andra bullar av; BodyCombat på Sats Södermalm. Ge dig tillkänna om du också ska dit!
funderingar om permanenta ting
Maja, darlin! Sitter du också och tittar just nu? Jag funderar och funderar och har nästan kommit på nåt bra. Wohoooo!!!!
ishalt i vasaparken
I går var det äntligen dags för Ladies Club igen! (vi är ett gäng med ca 15 fantastiska tjejer, som varannan månad hittar på något intressant. Vi har gått på salsakurs, adventskonsert i blå hallen, paddlat kajak mm.) Eftersom det är sportlovstider bestämde jag och Anna (som denna gång stod för programmet) att det var dags att damma av skridskorna. Själv var jag en riktig fena på sådana skodon som barn. Mamma och pappa lämpade av oss ungar i ishallen på lördagarna medan de storhandlade. När man blev tillräckligt gammal för att börja skolan, väntade tio års gympalektioner på isen. Ytterligare tio år senare snörade jag på mig de vita skrillorna igen.
Banan i Vasaparken kanske inte var den allra bästa. Blir nog så när solen ligger på och smältgraderna hänger i luften. Det bryr sig inte riktiga Ladies sig om utan gör det bästa av situationen. (haha, det lät va?) I ungefär en halvtimma skrinnade vi runt rinken. Försökte oss på diverse knep som man behärskade som knodd. Gick kanske inte exakt som man mindes det. Nåja, det blev åtminstone inga vurpor! Kaffet, bullarna och skratten vid sidan av banan lockade oss att dra på riktiga skor igen. Där satt vi tills solen sjönk över trädtopparna. Plötsligt blev det iskallt och alla huttrade. Vad passar bättre än att hyra en okomplicerad film och krypa upp i en varm soffa? Just så gjorde vi. Eller som vi själva uttryckte det; uppladdning inför middag på Konstnärsbaren. En restaurang som jag verkligen rekommenderar! Mycket god mat, underbar service och mysigt värre. Grillad röding, Wallenbergare, Fisksoppa... Hur ska man kunna välja? Samtalsämnena kastades från allt mellan munken till om filmen slutade rätt.
Det kändes alldeles rätt att fullända kvällen med häng i baren vid Hotel Anglais. Jag och syster avvek ganska snabbt från disken när folk (läs män i medelåldern, måttligt nyktra) såg att vi var tvillingar och började komma med diverse förslag. Hrmmm...
Banan i Vasaparken kanske inte var den allra bästa. Blir nog så när solen ligger på och smältgraderna hänger i luften. Det bryr sig inte riktiga Ladies sig om utan gör det bästa av situationen. (haha, det lät va?) I ungefär en halvtimma skrinnade vi runt rinken. Försökte oss på diverse knep som man behärskade som knodd. Gick kanske inte exakt som man mindes det. Nåja, det blev åtminstone inga vurpor! Kaffet, bullarna och skratten vid sidan av banan lockade oss att dra på riktiga skor igen. Där satt vi tills solen sjönk över trädtopparna. Plötsligt blev det iskallt och alla huttrade. Vad passar bättre än att hyra en okomplicerad film och krypa upp i en varm soffa? Just så gjorde vi. Eller som vi själva uttryckte det; uppladdning inför middag på Konstnärsbaren. En restaurang som jag verkligen rekommenderar! Mycket god mat, underbar service och mysigt värre. Grillad röding, Wallenbergare, Fisksoppa... Hur ska man kunna välja? Samtalsämnena kastades från allt mellan munken till om filmen slutade rätt.
Det kändes alldeles rätt att fullända kvällen med häng i baren vid Hotel Anglais. Jag och syster avvek ganska snabbt från disken när folk (läs män i medelåldern, måttligt nyktra) såg att vi var tvillingar och började komma med diverse förslag. Hrmmm...
Dåliga lungor
Har egentligen inte alls tid att blogga nu! Ska städa upp det värsta på rummet. Min kompis Pline kommer nämligen över i kväll. Och jag som har tvättat alldeles för många maskiner tvätt för att orka ha reda på allt. Men det kommer bli hur skoj som helst att träffa henne igen, det lilla livet! (Är trots allt ett par år äldre och känner ansvarets tunga ok...)
Var på vårdcentralen under lunchen. Det var jag och en massa sjuka människor i väntrummet. Satte mig i ena hörnet, bläddrade i en gammal Vecko Revyn och försökte undvika alla baciller. Hua... (Bli smittad där, vilket öde!) Tog mig tillslut i kragen för att veta varför min astma beter sig så idiotiskt. Jag fick blåsa i ett rör kopplad till en mätmaskin. Där såg sköterskan hur stor lungkapaciteten är, både på lång utandning och explosiv. Gjorde två omgångar; den första utan extra medicin och den andra med. Tyvärr blev inte resultatet något att hurra för. Både med och utan luftrörsvidgande medel ligger jag på 80 procent av förväntad kapacitet. Nu blir det utredningar varför min lungfunktion plötsligt rasar. Det enda sköterskan sa var att det inte ser bra ut. Om jag varit otränad hade det varit en sak, men nu när jag i sådan god form borde det pressa värderna i höjden. Inte tvärtom.
Shit, tänk om jag är sjuk på riktigt?
Var på vårdcentralen under lunchen. Det var jag och en massa sjuka människor i väntrummet. Satte mig i ena hörnet, bläddrade i en gammal Vecko Revyn och försökte undvika alla baciller. Hua... (Bli smittad där, vilket öde!) Tog mig tillslut i kragen för att veta varför min astma beter sig så idiotiskt. Jag fick blåsa i ett rör kopplad till en mätmaskin. Där såg sköterskan hur stor lungkapaciteten är, både på lång utandning och explosiv. Gjorde två omgångar; den första utan extra medicin och den andra med. Tyvärr blev inte resultatet något att hurra för. Både med och utan luftrörsvidgande medel ligger jag på 80 procent av förväntad kapacitet. Nu blir det utredningar varför min lungfunktion plötsligt rasar. Det enda sköterskan sa var att det inte ser bra ut. Om jag varit otränad hade det varit en sak, men nu när jag i sådan god form borde det pressa värderna i höjden. Inte tvärtom.
Shit, tänk om jag är sjuk på riktigt?
man måste matcha
Som trogen läsare av Elle, har jag förstått att färgmatchning är A och O. Tanken är att outfiten folk ska se vilkon tankemöda som ligger bakom. Det visar även att man inte tillhör den kategorin människor som öppnar garderoben på glänt, famlar med ena handen och hugger tag i det plagg som är närmast. Oh no. Och jag är inte bara en fashionista till vardags. Det gäller även på joggingrundan. Vad sägs om den här strålande mixen?
(Strumporna kommer från Carlings, byxorna från Adidas och mössan är pappas från tidigt 70- tal.)
världens bästa malin!!!
Boken landade i brevlådan i går. Tack så jättemycket, världens bästaste Malin!!!
gunga ihop i en stor grupp
Vid just den här tiden på dagen vill jag bara dunsa ner huvudet på tangentbordet och sova en sväng. (Förmodligen med resultatet att Z präntas på 173 sidor!) Ahhh... får göra några upphopp och hälla i mig några koppar kaffe. Göra en Kajsa Bergqvist -klapp på kinderna bör också fungera. (eller var det fröken Kluft som gjorde det...)
Får bli en relativt tidig kväll känner jag. Men först är det körövning som gäller! Har sjungit i kör sedan jag var en tvärhand hög. Kom aldrig för mig att hitta någon ny nör jag flyttade till Stockgholm. Insåg för ett tag sedan hur mycket jag saknade hela grejen med notpapper, stämsång och att stå och gunga i en stor grupp. Sagt och gjort, sökte upp en och voilá; nu är man med på spåret igen! Känns helt ok, för att inte säga riktigt roligt!
Får bli en relativt tidig kväll känner jag. Men först är det körövning som gäller! Har sjungit i kör sedan jag var en tvärhand hög. Kom aldrig för mig att hitta någon ny nör jag flyttade till Stockgholm. Insåg för ett tag sedan hur mycket jag saknade hela grejen med notpapper, stämsång och att stå och gunga i en stor grupp. Sagt och gjort, sökte upp en och voilá; nu är man med på spåret igen! Känns helt ok, för att inte säga riktigt roligt!
härlig morgon
Vilken otroligt skön morgon det har varit! Vaknade till Buffy och vampyrerna, packade träningsväskan, spänstade på nästan lätta steg ut i köket för första frukosten. Satte in linserna, duttade Foundation och mixade grönsaker ungefär på samma gång. Kom för en gång skull i väg bra till pendeln och slapp panikrusningen uppför trappan.
Väl på gymmet körde jag styrketräning för överkroppen. Funderade ett par sekunder om jag skulle utsätta den andra halvan för massivt motstånd. Men träningsvärken från i tisdags är i det närmaste total (tack johanna!) och bara att resa mig från skrivbordsstolen känns smått plågsamt. (Kan nog sända en tanke till Boxen och Combaten med). Koncentrationen riktades till allt ovanför midjan istället. Gick fantastiskt bra och blev riktigt besviken över att tiden gick så snabbt. (Ser nu fram mot en härlig träningsvärk i resten av kroppen med!)
Känns helt super, trots att molndiset hänger över stan. Men hey, det är torsdag och det är full fart mot helgen.
hopplöst pass
Efter en fantastisk dag hos syster i går, fortsatte jag till Sats. Box stod på schemat och jag kände mig grymt laddad! Försökte se ut som om jag var proffs på just den blåa klassen. Om sanningen ska fram har jag bara testat den gula innan. Den var skoj men inte speciellt utmanande. Tankebanorna gick därför att uppgradering till den mer avancerade var på sin plats.
Jag brukar inte vara nervös över att komma själv till en klass där man bör vara två. Det finns alltid någon mer som är solo. Det gällde även i går. Vi var fem stycken som behövde någon att sparras med. Instruktören pusslade ihop oss med ekvationen att någon blev utan. Det blev visst jag och fick köra med honom. De andra hade hur skoj som helst medan jag under varannan rond puffade på en boxsäck. Därför ville jag ge allt när instruktören väl stod på plats framför mig. Satsade 120 i en roundhouse men kom fel med foten. Det gjorde ont! Någon minut senare kände jag att det blev väldigt fuktigt i skon. Något kändes dessutom löst. Slog en stund till på säcken medan de andra stod i ringen och boxades trettio sekunder och förflyttade sig ett steg åt höger. Tänkte bort den bultande smärtan. I omklädningsrummet efteråt lirkade jag av skon och strumpan. Blod överallt och nageln på stortån knäckt en halv centimeter från nagelbädden. Ett par lösa bitar skramlade ner på golvet och resten stod i en konstig vinkel. Åh, inte detta med. Suck.
Näää. Detta är första gången jag blivit så grymt besviken på ett av Sats pass. Råkar jag ut för att bli utan partner någon mer gång, tackar jag helt enkelt för mig och kör fria vikter i stället. Att jag dessutom går runt med en tejpad tå gör inte saken bättre.
Tur att det blir tout en seul på Combaten i kväll.
tjejmilen, någon?
Jag är himla sugen på tjejmilen. Synd nog är inte någon i bekantskapskretsen det. Finns någon där ute som ska springa? Lust att kuta med en glad tjej i sina bästa år?
vilken dag är det egentligen?
Jag vet knappt om det är fredag eller måndag i dag. Så visade det sig att det är tisdag... Konstig känsla! Fast det så klart, blir väl så när man jobbat helgen. Drog ner till Borås och slet värre än straffångarna i de sibiriska saltgruvorna. Men det var samtidigt väldigt roligt och givande. Kände på något vänster att jag fick minst lika mycket som jag gav ut. Fick dessutom en grym intervju med en tjej som ser fem procent på höger öga, zero på vänster. Hon har idrottat som en tok under hela uppväxten. Vi snackar friidrott, dressyr, segling, judo, simning.... Folks, ni som gnäller om att ni inte kan eller har förutsättningar att träna. Det handlar om vilja och en gnutta planering. (ok, mycket av den varan för bruden ovan). Det jag vill ha sagt är att inget är omöjligt.
Sitter nu hemma hos syster yster. Hon har världens mysigaste lägenhet och vprde det inte min syster hade jag förmodligen krossat ena knäskålen på henne. (för att få lägenheten alltså, inget annat. Jag är inte fullt så ond) Snart blir det en sväng på stan för att se vad den här stadsdelen har att erbjuda.
PS. Bilden i föregående inlägget är inte speciellt smickrande. Är fullt medveten om det. (och måååånga har påpekat det med) Är helt enkelt inte fotogenic, eller hur man uttrycker det. Försöker nu få nån bild där jag ser lite mer... ja... bra ut. Så ni ser att jag inte enbart har ett utseende som ropar hej-kom-å-hjälp-mig.
Sitter nu hemma hos syster yster. Hon har världens mysigaste lägenhet och vprde det inte min syster hade jag förmodligen krossat ena knäskålen på henne. (för att få lägenheten alltså, inget annat. Jag är inte fullt så ond) Snart blir det en sväng på stan för att se vad den här stadsdelen har att erbjuda.
PS. Bilden i föregående inlägget är inte speciellt smickrande. Är fullt medveten om det. (och måååånga har påpekat det med) Är helt enkelt inte fotogenic, eller hur man uttrycker det. Försöker nu få nån bild där jag ser lite mer... ja... bra ut. Så ni ser att jag inte enbart har ett utseende som ropar hej-kom-å-hjälp-mig.
dagens dejt
De man möter på alla hjärtans dag ska visst betyda något alldeles extra. Den här killen stämde jag träff med.
Pst. Christoffer Hiding var mitt intervjuobjekt för en frilansartikel.
Men håll med, visst är det skoj?
Men håll med, visst är det skoj?
nio kilometer och frukost-research
Vaknade på slaget 06.00 i morse. Spanade ut i trädgården och insåg att det var perfekt joggväder! Hoppade raskt (Raskt och raskt, kanske inte blir universums mest smidigaste påklädning när man är nyvaken.) i utstyrseln och trixade med Ipoden. Skönt nu när min tumme äntligen läkt och jag kan snurra på hjulet igen. (Om du minns snittade jag upp den i ett obevakat ögonblick.) Det blir väldigt kruxit att höja volymen och byta spår när halva tummen är täckt med plåster. Bara det kändes som en liten seger i sig!
Började med någon minuts snabb gång och pendlande armar. Värmen steg i kroppen och jag satte igång. Åh, vilken fantastisk skön tur! Uppförsbackarna kändes inte alls lika branta som vanligt, raksträckan gick undan med väldig fart grusområdet kraskade gott under fötterna. Nio kilometer och 43 minuter senare stod jag flåsandes på farstubron igen. Andetagen rev i lungorna och luftrören rosslade. Inte alls bra. Får nog se till att boka den där läkartiden för att ta reda på varför astman helt plötsligt blivit sämre. Glömde helt bort stretchen när Andreas dundrade ner för trappan med handduken runt halsen. Han såg helt sömndrucken ut och jag kunde inte låta bli att skratta. Medan han ockuperade duschen passade jag på att göra crunches på pilatesbollen. Krampvarning!
Spänstade därefter ut i köket och gjorde frukost. Satt med laptopen framför mig och gjorde sista researchen för en intervju i eftermiddag. (Exklusiva bilder i kväll!)
Ah, tänk om alla dagar ville börja så bra som den här!
Började med någon minuts snabb gång och pendlande armar. Värmen steg i kroppen och jag satte igång. Åh, vilken fantastisk skön tur! Uppförsbackarna kändes inte alls lika branta som vanligt, raksträckan gick undan med väldig fart grusområdet kraskade gott under fötterna. Nio kilometer och 43 minuter senare stod jag flåsandes på farstubron igen. Andetagen rev i lungorna och luftrören rosslade. Inte alls bra. Får nog se till att boka den där läkartiden för att ta reda på varför astman helt plötsligt blivit sämre. Glömde helt bort stretchen när Andreas dundrade ner för trappan med handduken runt halsen. Han såg helt sömndrucken ut och jag kunde inte låta bli att skratta. Medan han ockuperade duschen passade jag på att göra crunches på pilatesbollen. Krampvarning!
Spänstade därefter ut i köket och gjorde frukost. Satt med laptopen framför mig och gjorde sista researchen för en intervju i eftermiddag. (Exklusiva bilder i kväll!)
Ah, tänk om alla dagar ville börja så bra som den här!
nu är det täääääävling
insomnia noll tre tjugosju
Det är Kafka-svart i rummet, enda ljuskällan är den gröna blinkande punkten från mobilen. En sömndrucken hand sträcks ut och famlar efter den. 03.27. Nej, inte nu igen! Vad är det här för något, vad är det allsindar med klockslaget 03.27? Är det som för Jim Carrey i looserfilmen "Number 23"? (Snabbt för dig som inte sett den (gör det inte heller): Siffran 23 förföljer huvudrollsinnehavaren tills han blir totalt knäpp och begår självmord) Varje gång jag vaknar innan gryningen, visar tiden just 03.27. Vänder på kudden och föser täcket åt sidan. Ångrar mig och knögglar det mot väggen. Inget hjälper. Insomnia.
Så får jag plötsligt en ljus idé:
svär du aldrig någonsin, ever?
Mitt under filmen tittade Brors flickvän på mig. Hon såg väldigt fundersam och frågade till sist: "Ruth, svär du aldrig?" Jag funderade en stund och nekade till det. "Alltså, inte ens när du blir riktigt arg eller slår dig?"
Nja, nej, mycket mycket sällan. Förstår inte riktigt vitsen med dem. Det låter bara konstigt om jag skulle få ur mig någon. Ungefär som om jag skulle lägga om dialekt till värmländska eller börja slänga in danska när jag pratar. Helt wierd.
Dessutom har jag för mig att folk som svär i varannan mening har ett dåligt ordföråd. Synomymer är till för att användas. Ord som användes hela tiden blir väldigt tjatiga, både när det kommer till vanligt tal och i svordomar. Lite mer fantasi, tack! Jag kan tipsa om Kapten Haddock i TIntin. Han kan konsten att få vilka substantiv som helst att låta som rejäla svordomar. (se där. Vad sägs om att fara ut med "Din enarmade plattfot" Eller "Vid alla piskande råttsvansar")
Nja, nej, mycket mycket sällan. Förstår inte riktigt vitsen med dem. Det låter bara konstigt om jag skulle få ur mig någon. Ungefär som om jag skulle lägga om dialekt till värmländska eller börja slänga in danska när jag pratar. Helt wierd.
Dessutom har jag för mig att folk som svär i varannan mening har ett dåligt ordföråd. Synomymer är till för att användas. Ord som användes hela tiden blir väldigt tjatiga, både när det kommer till vanligt tal och i svordomar. Lite mer fantasi, tack! Jag kan tipsa om Kapten Haddock i TIntin. Han kan konsten att få vilka substantiv som helst att låta som rejäla svordomar. (se där. Vad sägs om att fara ut med "Din enarmade plattfot" Eller "Vid alla piskande råttsvansar")
Man får inte hålla på så där
Pinsamt är vad det är. Jag menar det verkligen, röd-i-ansiktet-pinigt. Man får inte göra så, absolut förbjudet att komma dragandes med sitt yrke för att sätta dit människor. Har gjort det ett antal gånger, första var nog för en si så där tre år sedan:
Allt började när jag och Cissi skulle gå på bio. Klockan var ungefär fem timmar innan föreställning. Entrén ekade lika tom som de där skramlande tunnorna som ordspråket talar om. Faktum är att hela SF var öde. Småpratande och allmänt trevliga gick vi fram till en lucka. Snart kom det svåra beslutet; vart skulle vi sitta någonstans? Vi spanade in på skärmen, diskuterade med varandra och slog våra kloka hjärnor i hop för att få så bra utsikt som möjligt.
Tant: Kan ni skynda er någon gång, jag har inte hela dagen på mig.
Vi: Ursäkta...
Tant: Men bestäm er någon gång i dag!
Vi: Ähhh... ja... vi tar väl i mitten någonstans.
Tant: Ni kan inte bara säga mitten. Raderna har siffror. Ge mig en siffra.
Vi: Sju...
Tant: Så svårt var det väl inte?
(Vi ska precis gå när jag harklar till och försöker se lika arg ut som jag känner mig.)
Ruth: Bara så du vet jobbar jag på DN och håller just nu på med ett rep om mottagandet på olika kulturevanemang. Om du inte visste om det, är biografer en del av den. Tyvärr kommer jag inte ha så mycket gott att skriva om dig och din arbetsplats.
Tant: *tystnad*
Vi: *tystnad*
Tant: Förlåt.
Ruth: Tänk på det nästa gång du är otrevlig mot någon, du vet aldrig vem det är som står mitt emot.
Utanför SF stannade Cissi till och tittade på mig.
inte visste jag att du jobbar på DN?
Tok heller. Men är man så sur får man faktiskt skylla sig själv
Du kan inte hålla på så där.
Förlåt
Allt började när jag och Cissi skulle gå på bio. Klockan var ungefär fem timmar innan föreställning. Entrén ekade lika tom som de där skramlande tunnorna som ordspråket talar om. Faktum är att hela SF var öde. Småpratande och allmänt trevliga gick vi fram till en lucka. Snart kom det svåra beslutet; vart skulle vi sitta någonstans? Vi spanade in på skärmen, diskuterade med varandra och slog våra kloka hjärnor i hop för att få så bra utsikt som möjligt.
Tant: Kan ni skynda er någon gång, jag har inte hela dagen på mig.
Vi: Ursäkta...
Tant: Men bestäm er någon gång i dag!
Vi: Ähhh... ja... vi tar väl i mitten någonstans.
Tant: Ni kan inte bara säga mitten. Raderna har siffror. Ge mig en siffra.
Vi: Sju...
Tant: Så svårt var det väl inte?
(Vi ska precis gå när jag harklar till och försöker se lika arg ut som jag känner mig.)
Ruth: Bara så du vet jobbar jag på DN och håller just nu på med ett rep om mottagandet på olika kulturevanemang. Om du inte visste om det, är biografer en del av den. Tyvärr kommer jag inte ha så mycket gott att skriva om dig och din arbetsplats.
Tant: *tystnad*
Vi: *tystnad*
Tant: Förlåt.
Ruth: Tänk på det nästa gång du är otrevlig mot någon, du vet aldrig vem det är som står mitt emot.
Utanför SF stannade Cissi till och tittade på mig.
inte visste jag att du jobbar på DN?
Tok heller. Men är man så sur får man faktiskt skylla sig själv
Du kan inte hålla på så där.
Förlåt
smoshar man spindlar får man skylla sig själv
Likadant som att jordgubbsylt lockar myror, verkar jag dra till mig förseningar i lokaltrafiken. Kan bara bero på att Cissi och jag häromdagen nöjt konstaterade att SL knappt alls trasslat sedan nyår. Att man aldrig lär sig, sådana saker får helt enkelt inte uttalas! Det är precis som när man smoshar en spindel mellan fingrarna. Alla vet att dagen efter är det gummistövlar som gäller . I alla fall.
I söndags strugglade tågen rejält. I går, trött efter jobb och träning, skyndar jag mig till Stockholm södra. Hinner med en kort stunds marginal och tar en lugn tur till andra sidan perrongen. Då sprakar högtalarna till och en röst förklarar att en elledning rivits ner vid centralen. Det innebär rejäla förseningar. Jag suckar dramatiskt och tar upp min bok. Tjugo minuter går. Trettio. Ytterligare tio. Jag får nog och ringer taxi för att få veta att det för är fyrtio minuters väntan på en ledig bil. Hör ryktesvägen (ja, jag tjuvlyssnar på folk då och då. Kan vara otroligt roande ibland!) att tågen kanske går som de ska vid Sundbyberg.
Kastar mig ut och joggar på genom kvällen. Slänger mig vårdslöst in i tunnelbanan till Fridhemsplan och anslutningen till Sumpan. Märker till min förvåning att det är minusgrader och vankar runt perrongen för att hålla värmen. Efter ungefär tre månader (tjugo minuter för vanliga dödliga) tuffar ett tåg in. Värme, äntligen! Inget händer. Inte ett endaste dugg, ja för utom att klockan blir allt mer. Plötsligt, så hastigt att jag nästan tror att jag hallucinerar rycker allt till. Meter läggs till meter och snart plingar det till. Äntligen hemma!
Tänk att en resa som i vanliga fall tar 16 minuter kan sluta på 134.
Men det som inte dödar det härdar.
(Nu skaffar jag mig en cykel.)
Jupps.
coola bananer
Hittade en skiva med Electric Banana Band i datorn. Nostalgin sprudlar genom hela mig! Sitter och halvålar på stolen medan jag slutredigerar tidningen. Fantastiska låtar som Min piraya Maja, Olyckans sång och Banankontakt. Minns ni också Trazan och Barnane på tv? Läste nyss att premiäravsnittet 1976, enligt tittarundersökningen, sågs av 100% av landets alla barn (första gången något sådant har skett!) Minns att jag älskade de filosofiska diskusionerna om Fantomens trikåer, varför bananer är gula och hur det kommer sig att det är mycket roligare att hoppa studsmatta än att göra läxor. Dessutom blev jag totalt livrädd för Olyckan! (Oledolyckan-Obidobidobidobi-lyckan- krasch- och- bang lyckan- gnissel-och banglyckan)Han om inte annat fick mig och syster att dra på cykelhjälmen...
Tur att jag har hörlurar, annars skulle kollegorna undra varför jag allsindar lyssnar på barnskivor. (hey, jobbar även med barntidning. Får säga att jag söker inspiritation!) Om jag känner mig själv rätt kommer jag kommer jag sjunga på låtarna i flera dagar efteråt.
På tal om bananer. I går såg jag en tjej som halkade omkull på ett bananskal. Precis, jag trodde inte att sådant faktiskt kunde hända; att man mitt på Sergels torg sätter klacken rakt på ett bananskal och drattar omkull. Kunde inte låta bli att skratta högt. Jag tror hon blev lika förvånad som alla andra runtomkring.
hur det kommer sig att tickande minuter ger hjärtstopp
Minuterna tickade på. En efter en som blev till ett helt tjog. Såg för min inre syn hur de staplades på hög tills den blev så stor att minuterna rasade ner i en enda oreda.
Väntan på pendeln kan ibland känna oändlig. Igår var det mer olidligare än vanligt. (och nej. Bara för jag bor i Stockholm menas det inte med att tågen går var nittionde sekund och att jag blir vansinnig över att vänta två minuter.) Tiden för avgång sköts hela tiden fram. Under siffrorna repeterades bannern "tågen är inställda på polisens order". I vanliga fall hade jag inte jagat upp mig mer än nödvändigt. Ok, det är segt och råkallt att vänta på något som aldrig kommer. Men just denna söndag kände jag ansvarets tunga ok över mina skuldror. Det var nämligen "min" söndag att ta upp kollekten i kyrkan. Men står man på perrongen och när inte ens Redbull kan flyga mig till kyrkan, ja då blir det lite svårt. MInutvisaren rörde sig bestämt framåt. Bannern rullade vidare. "Those bastards" muttrade jag och visste inte riktigt om jag menade polisen eller de som var orsaken till själva uppehållet. Knappade på mobilen och försökte få tag i någon som kunde vicka för mig. Första personen svararde med ett glatt "God morgon Ruth!" Hon fortsatte sedan med att föräldrarna var i stan och inte alls hade planer att besöka kyrkan. Suck. Ringde nästa person, och nästa och nästa. Tillslut hade jag gått igenom alla frikyrkomänniskor i telefonlistan. Inte en enda svarade. Klockan pekade på fem i elva. Om tjugo minuter ska jag stå redo med boxen, le stort och vara proffs på insamling.
Å ena sidan, ville jag tänka att det alltid fixar sig. Folket ser att jag inte är där och fixar en ersättare. Men jag fungerar inte så. Panik och blinkande rött ljus är mer min melodi. Allt eller inget, kolugn eller halvt hysterisk, djupandning eller hyperventilera. Ja, tror att du förstår. Mitt i värsta-scenariot-scenen i min hjärna ringer mobilen. Thank God! J på andra sidan tråden som gärna ställer upp. Mot en capucciono vill säga. Men han tar min plats. Jag drar första andetaget på en halvtimma. Cissi och Syster fick sina Vad-Var-Det-Vi-Sa-minerna. Det fixar sig alltid!
Hur det gick med pendeln? Den kuskade igång nästan femtio minuter efter planerad avgång. Och inga poliser fick jag se heller. En sådan dag!
Väntan på pendeln kan ibland känna oändlig. Igår var det mer olidligare än vanligt. (och nej. Bara för jag bor i Stockholm menas det inte med att tågen går var nittionde sekund och att jag blir vansinnig över att vänta två minuter.) Tiden för avgång sköts hela tiden fram. Under siffrorna repeterades bannern "tågen är inställda på polisens order". I vanliga fall hade jag inte jagat upp mig mer än nödvändigt. Ok, det är segt och råkallt att vänta på något som aldrig kommer. Men just denna söndag kände jag ansvarets tunga ok över mina skuldror. Det var nämligen "min" söndag att ta upp kollekten i kyrkan. Men står man på perrongen och när inte ens Redbull kan flyga mig till kyrkan, ja då blir det lite svårt. MInutvisaren rörde sig bestämt framåt. Bannern rullade vidare. "Those bastards" muttrade jag och visste inte riktigt om jag menade polisen eller de som var orsaken till själva uppehållet. Knappade på mobilen och försökte få tag i någon som kunde vicka för mig. Första personen svararde med ett glatt "God morgon Ruth!" Hon fortsatte sedan med att föräldrarna var i stan och inte alls hade planer att besöka kyrkan. Suck. Ringde nästa person, och nästa och nästa. Tillslut hade jag gått igenom alla frikyrkomänniskor i telefonlistan. Inte en enda svarade. Klockan pekade på fem i elva. Om tjugo minuter ska jag stå redo med boxen, le stort och vara proffs på insamling.
Å ena sidan, ville jag tänka att det alltid fixar sig. Folket ser att jag inte är där och fixar en ersättare. Men jag fungerar inte så. Panik och blinkande rött ljus är mer min melodi. Allt eller inget, kolugn eller halvt hysterisk, djupandning eller hyperventilera. Ja, tror att du förstår. Mitt i värsta-scenariot-scenen i min hjärna ringer mobilen. Thank God! J på andra sidan tråden som gärna ställer upp. Mot en capucciono vill säga. Men han tar min plats. Jag drar första andetaget på en halvtimma. Cissi och Syster fick sina Vad-Var-Det-Vi-Sa-minerna. Det fixar sig alltid!
Hur det gick med pendeln? Den kuskade igång nästan femtio minuter efter planerad avgång. Och inga poliser fick jag se heller. En sådan dag!
tvillingdag
kvalificerad tvillingdag på stan, det är inte illa det! I dag var en sådan dag! Man behöver det som tvilling, att få träffas lite extra så där och bara hänga. Vissa kan tycka det är underligt. Att man ska boka en hel dag bara för att hänga och göra saker som vanliga människor bestämmer en dag till en annan. Men så är de inte tvillingar heller! I morgon då jag är aningen piggare och mindre grus i ögonen kommer en uppdatering.
Tills dess, sleep tight and wake up dry.
Gnagande samvete
I dag har jag tränat helt galet mycket. Håll i dig nu: jogg 8 km, cykel 55 min och Sats Core Puls 55 min. (Inte rakt efter varandra, tok! Med lagom mellanrum.) Därför känns det ganska befogat att få äta lite glass ikväll. Försöker njuta av den så gott jag kan. Men det känns så konstigt. Jag vet att jag inte ska gå ner mer i vikt, snarare tvärtom. Min fettprocent på 11 är väldigt låg och jag skulle nog må bättre om den ökades ett par procentenheter. Ändå strugglar det inombords. Den där känslan av "jag vill inte" finns hela tiden. Min PT sa att med den förbränning jag har, gör det ingenting om jag äter glass någon gång ibland. Eller få i mig några extra nötter eller enstaka bulle. Jag försöker att tänka så, att det faktiskt inte spelar någon roll. Jag lär inte bli smällfet av några matskedar Ben and Jerry. Inte av andra saker heller. I alla fall inte nu på en gång.
Hur gör ni, hur äter ni utan att det gnager i samvetet?
Hur gör ni, hur äter ni utan att det gnager i samvetet?
Hur hamnade den där?
I morse snubblade jag när som på en kraschad micro. Den stod helt tillintetgjord och alldeles bucklig mitt på trottoaren. Stannade till och spanade uppåt i luften. Ingen balkong eller något öppet fönster i syne. Ett mysterium, banne mig! Vart kommer micron ifrån? Har någon hivat ut den i vild rosenrasande ilska över exploderad morgongröt? (vissa microsar formligen älskar att skvätta gröt på varenda kvadratcentimeter av insidan) Blev någon inspirerad av åttio-talets rockstjärnor men ville inte offra sin platt-tv? Tillhörde den exet och personen som blivit lämnad kvar (efter att ha upptäckt sin livs kärlek på bild i tidningens "Var du ute i helgen"-reportage. Där ler exet fåningt i en mycket kärleksfull position med stans värsta rumla-runtare...Vem kan ana. Möjligheterna är oändliga) inte stod ut med att ens vara i samma kök som dennes ägodel. Kanske kommer den från ett butiksrån och åkte ena dörren upp i en vild polisjakt . Ut slungades bytet som voltade utför Götgatan. (Borde inte det stått i typ Metro?) Nä, jag har ingen aning. Men känner att jag måste ta reda på det. Är dörrknackning en bra idé?
två utanför dörren
Kom hem helt slutkörd efter en fantastiskt roligt kväll igår. Jag och syster tog sällskap och letade oss igenom huset för att hitta lägenheten. Gick trappa efter trappa och läste på dörrarna. På en kände jag igen ett namn. Under lappen fanns ytterligare ett präntat. Hjärnan surrade igång. Ropade till syster som reagerade på samma sätt. Tillsammans kläckte vi att det var två Virserums-tjejer! Helt hysteriskt. Hur stor är chansen att två Virserums-brudar står utanför dörren där två andra bor? I stockholm dessutom. Hade inte de gått i den coola klassen två år över oss, hade vi ringt på. Men respekten sitter kvar. (behöver nog prata med nån om det här!)
I alla fall.
Semlorna var små och hembakta och det var lätt att peta bort grädden. Vi bläddrade i några fotoalbum som lägenhetsinnehavaren Elin pysslat i hop: Öluff i Grekland, badsemester på Österlen, paddling och sol. Inte nog att det var underbara bilder. Hon har även klistrat dem på en otroligt fyndigt sätt. Elin har gått en scrap book- och kortkurs (kort som i julkort och alla- hjärtans- dag -kort) och blivit hur duktig som helst! Det anordnas kurser då och då och Elin har lovat att meddela när nästa blir. Min tanke är att jag också ska bli totalt grym på kort och liknande. När (eller snarare om) detta sker lägger jag upp bilder.
Exklusivt för er my darlins!
Resten av kvällen gick i vänskapens tecken. Åh, jag gillar dem!
I alla fall.
Semlorna var små och hembakta och det var lätt att peta bort grädden. Vi bläddrade i några fotoalbum som lägenhetsinnehavaren Elin pysslat i hop: Öluff i Grekland, badsemester på Österlen, paddling och sol. Inte nog att det var underbara bilder. Hon har även klistrat dem på en otroligt fyndigt sätt. Elin har gått en scrap book- och kortkurs (kort som i julkort och alla- hjärtans- dag -kort) och blivit hur duktig som helst! Det anordnas kurser då och då och Elin har lovat att meddela när nästa blir. Min tanke är att jag också ska bli totalt grym på kort och liknande. När (eller snarare om) detta sker lägger jag upp bilder.
Exklusivt för er my darlins!
Resten av kvällen gick i vänskapens tecken. Åh, jag gillar dem!
träning vs semlor
Åhhh... Är sur för att jobbet drar över tiden och jag missar gymmet i kväll. Arrrrrrhg Jag vill träna! Vill kämpa och svettas och känna hur musklerna få jobba och sätta all min kropp i rörelse. Vill, vill, vill! I stället sitter jag och småstudsar på min stol och har ett par gigantiska lurar för öronen. Tekniken strular (typ som alltid) och gör redigeringen betydligt knepigare än normalt.
Varför tränar du inte senare då, om det nu är så viktigt?
Suck. Nä. Det går inte. Ska på semelfest hos en kompis i kväll. Det kommer bli jätteskoj att träffa alla kompisar så här mitt i veckan. Ja du vet, bara ha det trevligt i goda vänners lag.
Men jag vill också träna.
Och träffa kompisarna.
Dilemma värre än svårt.
Och det mest ironiska är att jag inte ens tycker om semlor. Rackans.
Varför tränar du inte senare då, om det nu är så viktigt?
Suck. Nä. Det går inte. Ska på semelfest hos en kompis i kväll. Det kommer bli jätteskoj att träffa alla kompisar så här mitt i veckan. Ja du vet, bara ha det trevligt i goda vänners lag.
Men jag vill också träna.
Och träffa kompisarna.
Dilemma värre än svårt.
Och det mest ironiska är att jag inte ens tycker om semlor. Rackans.
du har inga extrakilon från jul?
Mobilen ringde och jag hoppade till högt i ren förskräckelse. Det brukar bli så när man sitter djupt koncentrerad i något viktigt projekt. En saligt glad tjej kvittrade entusiastiskt på dalmål:
- Heeeeeej, det är väl Ruth jag pratar med?
- Jo, ja. Jag menar det är jag. Ruth alltså.
- Du har varit kund hos oss på Wileda jättelänge och vill nu premiera dig för det!
- Fast det var bara en gång jag beställde och...
- Som jag sa, du ska få en jättefin sak av mig. Så jag skickar Äppelcidervinäger plus till dig på en gång!
- Äppelcidervinäger... Varför plus?
- Plusset står för extra bra. Nu efter jul när du förmodligen gått upp några kilo som du vill bli av med. Jag tycker själv att de fungerar jättebra! Vinägern gör att du får mindre matlust och alltså äter mindre. Sa jag att de innehåller Krom med? Det fixar bort sötsuget så den där eftermiddagsbullen hoppar du lätt över! Inte dåligt va? Nu klistrar jag igen paketet och skickar det till dig. På en gång. Det blir jättebra och du kommer bli så nöjd!
- Det låter inte som en bra idé.
- Inte?
- Näää, behöver extrakilon istället. Det kan bli så när man tränar mycket och äter för nyttigt. Ge mig fett, potein och kolhydrater istället!
- Jaha.... Ehhh... Omega 3 kanske?
- Har!
- C-vitamin?
- Har!
- Blåbärsextrakt?
- Finns riktiga i frysen.
Ja, så fortsatte det en stund. Om inte mobilens batteri gått på tomgång, skulle jag ha föreläst om sambanden mellan väl sammansatt kost och motion. Gett rådet att satsa på tallriksmodellen istället för att peta i sig extrasaker i pillerform. Jag skulle ha mässat om att äppelcidervinäger inte har någon bevisad effekt. Jag skulle ha bjudit med henne till Sats och därmed fått en träningspolare. Nu hann jag inte det. Attans. Får testa nästa gång hon ringer.
- Heeeeeej, det är väl Ruth jag pratar med?
- Jo, ja. Jag menar det är jag. Ruth alltså.
- Du har varit kund hos oss på Wileda jättelänge och vill nu premiera dig för det!
- Fast det var bara en gång jag beställde och...
- Som jag sa, du ska få en jättefin sak av mig. Så jag skickar Äppelcidervinäger plus till dig på en gång!
- Äppelcidervinäger... Varför plus?
- Plusset står för extra bra. Nu efter jul när du förmodligen gått upp några kilo som du vill bli av med. Jag tycker själv att de fungerar jättebra! Vinägern gör att du får mindre matlust och alltså äter mindre. Sa jag att de innehåller Krom med? Det fixar bort sötsuget så den där eftermiddagsbullen hoppar du lätt över! Inte dåligt va? Nu klistrar jag igen paketet och skickar det till dig. På en gång. Det blir jättebra och du kommer bli så nöjd!
- Det låter inte som en bra idé.
- Inte?
- Näää, behöver extrakilon istället. Det kan bli så när man tränar mycket och äter för nyttigt. Ge mig fett, potein och kolhydrater istället!
- Jaha.... Ehhh... Omega 3 kanske?
- Har!
- C-vitamin?
- Har!
- Blåbärsextrakt?
- Finns riktiga i frysen.
Ja, så fortsatte det en stund. Om inte mobilens batteri gått på tomgång, skulle jag ha föreläst om sambanden mellan väl sammansatt kost och motion. Gett rådet att satsa på tallriksmodellen istället för att peta i sig extrasaker i pillerform. Jag skulle ha mässat om att äppelcidervinäger inte har någon bevisad effekt. Jag skulle ha bjudit med henne till Sats och därmed fått en träningspolare. Nu hann jag inte det. Attans. Får testa nästa gång hon ringer.
Längtar...
Avnjuter i skrivande stund frukost nummer två, samma som i går men lyxar till det med the idag. Nope, här blir det inga program gjorda: Nu är det dags för några timmars redigering. Hoppas ni haft en bra morgon!
totalt hjärnsläpp
Andra frukosten avklarad! En fantastisk (host-host) inplastad grovis med keso, kalkon och tomat. Borde knappast häva i mig kaffe efter att ha varit högt och lågt i en halv evighet. Nu överdrev jag bara lite. (Jag får göra det, är trots allt journalist!) Missförstå mig rätt! Jag älskar att träna och speciellt med Johanna. Hon får mig att ge allt och lite till. Hon pushar, rättar tekniker och ger den där extra injektionen av styrka när jag behöver det som mest. Men idag var det en lång och jobbig timma. Fast så här efteråt känns det jättebra! Rejält slit ger bra resultat, dessutom har gjort mig förtjänt av le petit dejuner numero deux
***
Glömde alldeles bort att berätta om mitt totala hjärnsläpp igår! Var helt väck i tankarna efter morgonträningen. (Tror jag blev alldeles kollrig av solen och stockholms plötsliga skönhet) Istället för att åka till jobbet via Karlbergs station, (rekommenderas starkt) tog jag pendeln hem. Inte förrän jag hoppat av och var på väg mot utgången insåg jag vad jag sysslade med. Åhhhh.. Pucko-Ruth på turné! Tur att jag inte hamnade ända ute i obygden. Eller för den delen på något konstigt vänster kom ombord på Arlanda Express, för att i sin tur komma till sans i luften någonstans mellan Panama och Ecuador! Ja, då var hemmastationen inte alls något att skämmas över.
***
Glömde alldeles bort att berätta om mitt totala hjärnsläpp igår! Var helt väck i tankarna efter morgonträningen. (Tror jag blev alldeles kollrig av solen och stockholms plötsliga skönhet) Istället för att åka till jobbet via Karlbergs station, (rekommenderas starkt) tog jag pendeln hem. Inte förrän jag hoppat av och var på väg mot utgången insåg jag vad jag sysslade med. Åhhhh.. Pucko-Ruth på turné! Tur att jag inte hamnade ända ute i obygden. Eller för den delen på något konstigt vänster kom ombord på Arlanda Express, för att i sin tur komma till sans i luften någonstans mellan Panama och Ecuador! Ja, då var hemmastationen inte alls något att skämmas över.
första frukosten avklarad
Jag har precis ätit första halvan av frukosten. Andra kommer efter morgonträningen. Känner mig nästan som Sam i Sagan om ringen. Du vet när han och Frodo är på väg till Mordor och blir helt förtvivlad över att de inte hinner med en andra frukost. Ja, ja, Anledningen att jag delar upp morgonmålet beror på styrketräning med PT-Johanna om ett par timmar. Måste erkänna att jag föredrar morgonträning än kvällsträning. För mig är det nästan en uppoffring att pallra mig till gymmet efter 18.30. Vem trodde att jag skulle bli en morgonmänniska? Men det så klart. Har aldrig kunnat sova läääääänge, inte ens under tonåren. Minns när jag för första gången sov längre än 11. Blev nästan stolt och tyckte jag kvalificerat mig till en tvättäkta tonåring!
Nope. Ska packa väskan och slänga på ett lager foundation och mascara. Att vara sminkad under träning är lite småfånigt. Men foundation tillhör hudvården och hamnar alltså inte under den kategorin.
Ha en trevlig morgon!
Nope. Ska packa väskan och slänga på ett lager foundation och mascara. Att vara sminkad under träning är lite småfånigt. Men foundation tillhör hudvården och hamnar alltså inte under den kategorin.
Ha en trevlig morgon!
bra start på veckan
Gooood moooorning! Det är en fantastisk morgon i stockholm! Solen skiner, det är ett par plusgrader och nästan all is har försvunnit från trottoarerna. Jag stannade till en sväng på västerbron när jag var på väg från Sats Fridhemsplan i morse. Gnistrande vackert med soluppgång, blankt svart vatten och byggnader som speglades i vattnet. Tänk att det kan vara så mitt i en storstad! Och nu sitter jag med två koppar Darjeeling te framför mig, redo att ge mig i kast med uppgifterna. För att vara måndag känns det riktigt bra.
träning på vilodagen
Egentligen brukar jag vila på söndagar. (man ska helga vilodagen har jag hört!) Men eftersom det inte blev något gym i går packades väskan idag i stället. (nej, att bära möbler och kartonger räknas inte som träning.) Varje söndag drar ett gäng i väg för att äta lunch. Jag skakade huvudet åt de allra flesta förslagen men gick tillslut med på indiskt. Valde en gudomligt god rätt med lamm, yogurt och cashewnötter. (petade undan det mesta av riset och bad om mer grönsaker. Precis som man ska göra enligt regelboken)
När de andra kuskade hem pinnade jag iväg till Sats Sundbyberg. Lite rädd att träningen kom för tätt in på maten drog jag ut rutinerna i omklädningsrummet. Vek alla plagg supernoga och pysslade lång stund med väskan. Folk måste trott att jag var totalt crazy!
Väl ute i gymmet tänkte jag att en kvart räckte på löpbandet, precis som vanligt. Men benen kändes pigga och andningen gick bra. (En sådan ironi! Andningen har varit jätte-jättebra det senaste året. Men efter jag tjatade ur mig ett läkarbesök och fått ny medicin går det inte alls . Det är tungt att dra djupa andetag och rosslingarna kommer allt oftare.) Skuttade av när mätaren visade 8,5 kilometer. Fortsatte därefter med styrka för hela kroppen. Det var stort sett bara jag och Stora Killar bland maskinerna. Kände mig som lilla tjejen. Grabbsen hävde mer än tre gånger så mycket som jag! Några log lite och nickade uppmuntrande. Förutom det gick det riktigt bra! Lassade på mängder med kilon och lyfte tills jag inte hade någon som helst kraft kvar. Totalt två timmar på Sats och jag kände att det var nog.
Nu halvligger jag i soffan och är totalt slut. Ska upp tidigt i morgon och borde packa träningsväskan redan nu. Ah, det får vänta! Ska bara kolla klart på NipTuc. Sen, sen är det ny vecka och måndag igen.
När de andra kuskade hem pinnade jag iväg till Sats Sundbyberg. Lite rädd att träningen kom för tätt in på maten drog jag ut rutinerna i omklädningsrummet. Vek alla plagg supernoga och pysslade lång stund med väskan. Folk måste trott att jag var totalt crazy!
Väl ute i gymmet tänkte jag att en kvart räckte på löpbandet, precis som vanligt. Men benen kändes pigga och andningen gick bra. (En sådan ironi! Andningen har varit jätte-jättebra det senaste året. Men efter jag tjatade ur mig ett läkarbesök och fått ny medicin går det inte alls . Det är tungt att dra djupa andetag och rosslingarna kommer allt oftare.) Skuttade av när mätaren visade 8,5 kilometer. Fortsatte därefter med styrka för hela kroppen. Det var stort sett bara jag och Stora Killar bland maskinerna. Kände mig som lilla tjejen. Grabbsen hävde mer än tre gånger så mycket som jag! Några log lite och nickade uppmuntrande. Förutom det gick det riktigt bra! Lassade på mängder med kilon och lyfte tills jag inte hade någon som helst kraft kvar. Totalt två timmar på Sats och jag kände att det var nog.
Nu halvligger jag i soffan och är totalt slut. Ska upp tidigt i morgon och borde packa träningsväskan redan nu. Ah, det får vänta! Ska bara kolla klart på NipTuc. Sen, sen är det ny vecka och måndag igen.
svullarhelg en masse
Vilken svullarhelg det har varit! Började redan på fredagskvällen med Ben and Jerry glass. Jättegod, men måste nog erkänna (till brors stora glädje) att Lejonet och björnen är ett strå vassare. På lördagen åt jag upp resten av glassen som jag inte proppat i mig kvällen innan. Lite annorlunda frukost än den jag brukar köra. Fast det så klart, är det inte att frukost under helgen ska vara lite extra? Haha.
Cissi, den ängeln, hade lovat att komma över och hjälpa mig med rummet. Som tack tänke jag bjuda på lunch. Rent idiotiskt eftersom Cissi har handlag när det kommer till mat. Det har inte jag. Således låg jag sömnlös halva natten och funderade vad jag allsindar skulle fixa. Slutade med kycklingsallad. Jag vet, inte världens mest avancerade recept. Men fullt ätbart. Därefter började vi lyfta in de tyngre möblerna som soffan och bokhyllan. Släpandes fram och tillbaka kom vi tillslut fram till vart allt skulle stå. Nu ska jag bara ta mig i kragen och få allt annat på plats med. Det lär ta lite längre tid... Hua... Utan Cissi hade jag fortfartande släpat soffan runt rummet. Thnx darlin!
Moffarhelgen fortsatte i rask takt med smörgåsar, glass med chokladsås och mammas bullar. Magen blev alldeles rund! Då passade det bra att kolla på Harry Potter och fången från Azkaban. Har knappt sett något med den figuren innan. Till min överraskning var filmen bra! Man kanske skulle se de andra också. Jag menar, man vill vara allmänbildad!
Cissi, den ängeln, hade lovat att komma över och hjälpa mig med rummet. Som tack tänke jag bjuda på lunch. Rent idiotiskt eftersom Cissi har handlag när det kommer till mat. Det har inte jag. Således låg jag sömnlös halva natten och funderade vad jag allsindar skulle fixa. Slutade med kycklingsallad. Jag vet, inte världens mest avancerade recept. Men fullt ätbart. Därefter började vi lyfta in de tyngre möblerna som soffan och bokhyllan. Släpandes fram och tillbaka kom vi tillslut fram till vart allt skulle stå. Nu ska jag bara ta mig i kragen och få allt annat på plats med. Det lär ta lite längre tid... Hua... Utan Cissi hade jag fortfartande släpat soffan runt rummet. Thnx darlin!
Moffarhelgen fortsatte i rask takt med smörgåsar, glass med chokladsås och mammas bullar. Magen blev alldeles rund! Då passade det bra att kolla på Harry Potter och fången från Azkaban. Har knappt sett något med den figuren innan. Till min överraskning var filmen bra! Man kanske skulle se de andra också. Jag menar, man vill vara allmänbildad!
me, my self and I
Nu är det snart helg! Ska en sväng till gymmet och köra ett stenhårt (ja, ja. får se hur det blir med det. Är trots allt fredag...) SatsCore puls pass. Därefter, my darlin´s. Därefter väntar soffan, tvn och Ben & Jerry. Inser vad fantastiskt spännade det låter! Men ni får ta med i räkningen att det varit en späckad vecka! Därför blir det Charlies änglar och Let´s dance. Me, my self and I.
Det är så märkligt. För ett par år sedan fick jag nästan panikkänslor av att vara ensam en kväll. Det var absolut det värsta jag visste och brukade kontra med; Jag är inte så värst spännande att umgås med själv. Kan bara konstatera att jag hade fel. (eller fett fel, som jag skulle sagt då.) Tror alla behöver kvalitetstid med sig själv då och då. Och det ska jag ha i min nya soffa som står i det nya rummet. Ahhh....
Imorgon blir det mer ljud i skällan. Ska träffa Cissi och förhoppningsvis får vi tag i biljetter till Popcorn. Pablo Fransisco är i stan. Och det får man helt enkelt inte missa. Innan dess hoppas jag hinna med ett styrkepass. De allra flesta som jobbar på centren ska på inspirationsdag och klasserna är inställda. Hoppas att folket stannar hemma då! Älskar i vanliga fall när det är fullt med folk, men på gymmet blir jag fasligt folkskygg. Trångt, eländigt och varmt. Nä.
Ha det gott, så hörs vi om någon dag!
Det är så märkligt. För ett par år sedan fick jag nästan panikkänslor av att vara ensam en kväll. Det var absolut det värsta jag visste och brukade kontra med; Jag är inte så värst spännande att umgås med själv. Kan bara konstatera att jag hade fel. (eller fett fel, som jag skulle sagt då.) Tror alla behöver kvalitetstid med sig själv då och då. Och det ska jag ha i min nya soffa som står i det nya rummet. Ahhh.... Imorgon blir det mer ljud i skällan. Ska träffa Cissi och förhoppningsvis får vi tag i biljetter till Popcorn. Pablo Fransisco är i stan. Och det får man helt enkelt inte missa. Innan dess hoppas jag hinna med ett styrkepass. De allra flesta som jobbar på centren ska på inspirationsdag och klasserna är inställda. Hoppas att folket stannar hemma då! Älskar i vanliga fall när det är fullt med folk, men på gymmet blir jag fasligt folkskygg. Trångt, eländigt och varmt. Nä.
Ha det gott, så hörs vi om någon dag!