månen
Oj, vad tiden går fort! Har inte varit här på evigheter känns det som. Kanske lite tid för uppdatering? Var i Norge förra veckan på jobbresa. Eller säger man affärsresa? Det låter som man klär upp sig i kavajen och kjolen, en datorväska på axeln med telefonen tryckt mot örat. Besökte kontoret i Askim där norrmännens huvudkontor ligger. Några danskar dök upp med. Hade dock problem med att höra vad de sa. Språkförbistring har jag för mig att det kallas för. Hade hoppats på några timmar på stan (...) för att kolla upp shoppingen. Men tiden räckte inte till, lika bra det tror jag. Det är ju så attans dyrt i Norge. 38 spänn för en 33 cl. Pepsi Max. Ja men kom igen, 38!!! Tänk om man bodde på den svenska sidan, jobbade i Norge. Fatta vad man skulle tjäna, oh man.
Annars... Utgång i går kväll med polarna. Bestämde oss för Blue moon bar, även känd som månen i de rätta kretsarna. (vem är det som bestämmer om vilka som är de "rätta kretsarna" egentligen? Jag bara undrar.) Fias kompisar från Karlskrona skulle göra stan. De föreslog först nån plats på stureplan. No way José... hänga bland dryga brats och bitchiga brudar. Har bättre saker för mig. I alla fall, efter förfesten stod vi i kön til Månen. Den ringlade sig hur långt som helst, men vad kan man förvänta sig helgen efter löning. Regnet droppade ner och landade i mitt nyplattade hår. På mindre en två minuter kom pudellockarna fram. Åh, gillar det inte på något sätt. Slingorna skruvar sig i nacken och jag känner mig nästan som någon av småtjejerna i serien Lilla huset på prärien... Trots det blev vi insläpta. (Och jag som inte har åldern inne. Hua...) Det blev en kanonkväll/natt. Grym musik, bra personal och roligt sällskap. Gav allt jag hade och dansade loss. Varför är jag ingen partymänniska när det är som otroligt roligt? Kom hem runt halv sex och slocknade som en klubbad säl. Underbart skönt och bara få sova! Nu är det dags att blunda igen. Jobbet väntar imorgon.
Annars... Utgång i går kväll med polarna. Bestämde oss för Blue moon bar, även känd som månen i de rätta kretsarna. (vem är det som bestämmer om vilka som är de "rätta kretsarna" egentligen? Jag bara undrar.) Fias kompisar från Karlskrona skulle göra stan. De föreslog först nån plats på stureplan. No way José... hänga bland dryga brats och bitchiga brudar. Har bättre saker för mig. I alla fall, efter förfesten stod vi i kön til Månen. Den ringlade sig hur långt som helst, men vad kan man förvänta sig helgen efter löning. Regnet droppade ner och landade i mitt nyplattade hår. På mindre en två minuter kom pudellockarna fram. Åh, gillar det inte på något sätt. Slingorna skruvar sig i nacken och jag känner mig nästan som någon av småtjejerna i serien Lilla huset på prärien... Trots det blev vi insläpta. (Och jag som inte har åldern inne. Hua...) Det blev en kanonkväll/natt. Grym musik, bra personal och roligt sällskap. Gav allt jag hade och dansade loss. Varför är jag ingen partymänniska när det är som otroligt roligt? Kom hem runt halv sex och slocknade som en klubbad säl. Underbart skönt och bara få sova! Nu är det dags att blunda igen. Jobbet väntar imorgon.
lite trött
Min tv funkar igen. Eller funkar å funkar. Antennen på taket är helt paj, måste ha hänt när det blåste så mycket förra veckan. Allt som syntes i rutan var myrornas krig (eller stjärnornas krig som syster yster brukar säga) Men jag letade fram den där antennen som man trycker fast på själva tv´n. Nu har jag en hjälplig bild. Vad gör man inte när man är hemma och inte har så mycket att göra. Ställde in en träff i kväll. Är så grymmans trött. Har inte kunnat sova speciellt bra den senaste veckan. Fattar inte vad det är som pågår, jag vill inte bli sådan som jag var innan. Sömn spelar alltså en sådan stor roll hur man känner sig. Och nu tänker jag ta det säkra före det osäkra: stanna hemma och varva ner. Göra lugna saker och krypa ner i sängen senast tio. Något måste man kunna sova då.
Har bestämt mig för att bli sund igen. Är det titt som tätt, men inte så ofta som man egentligen bör. I somras var jag värsta hurtbullen och cyklade minst två mil om dagen. Nu har jag tagit mina promenader fram och tillbaka till jobbet varje dag samt någon joggingtur. Tänkte att det är skönt och kicka igång dagen med motion. Härligt!
Elle kom idag, underbart! Har bläddrat i den och läst reportages hit och dit. Jag läser aldrig en tidning från pärm till pärm. Hoppar hit och dit i texten. And I love it.
Annars är det mesta som det brukar- bara väldigt seg.
Men det här gör mig riktigt glad!
Har bestämt mig för att bli sund igen. Är det titt som tätt, men inte så ofta som man egentligen bör. I somras var jag värsta hurtbullen och cyklade minst två mil om dagen. Nu har jag tagit mina promenader fram och tillbaka till jobbet varje dag samt någon joggingtur. Tänkte att det är skönt och kicka igång dagen med motion. Härligt!
Elle kom idag, underbart! Har bläddrat i den och läst reportages hit och dit. Jag läser aldrig en tidning från pärm till pärm. Hoppar hit och dit i texten. And I love it.
Annars är det mesta som det brukar- bara väldigt seg.
Men det här gör mig riktigt glad!
Blodsuppdrag
Jag var uppe helt sjukt sent igår kväll. Egentligen var det inte meningen alls, visste om att jag borde sova. Men vad gör man inte när boken är alldeles för spännade? Det straffade sig när jag skulle upp i morse. Kändes som om hela sängen var ett kardborrband och jag det där fluffiga. Var som dömt att misslyckas att bara försöka ta sig upp. Efter ett antal snoozningar och grymtanden från min sida, tvingade jag benen över sängkanten. Svårare än så var det inte. Lustigt att när man väl bara satt sig upp, är det värsta över.
En skön promenad till pendeln och sedan från Stockholms södra till kontoret. Det tar ungefär 25 minuter tillsammans och jag känner mig... ja.... hurtig. Kanske vore det bättre om jag tog en joggingrunda innan frukost. Men då kommer det där med att ta sig upp ur sängen igen. Jag är helt enkelt ingen morgonmänniska!
Pysslade klart det sista med tidningen. Är väldigt spänd på vad alla kommer säga! Det har blivit en hel del förändringar - som jag tycker är absolut nödvändiga! Men kvinna i övre medelålderna uttryckte ;Åh, vad synd. Jag som tyckte om Patriks tidning så mycket. Så kan du inget om journaistik heller, tant lilla morrade jag ilsket. Inombords alltså! Utåt sa jag något i stil med att det ska nog bli bra, hoppas att du gillar min version med. Visst är det så att tidningen är till för läsarna, men jag kan inte tåla när de nöjer sig med saxat material och dåligt skrivna texter. Bara för att de är gulliga.. Fnys...
Jag träffade Syster Yster vid Västermalmsgallerian. Hon höll tre linnen i handen och sa i ett och samma andetag att hon även var på jakt efter en snygg tröja samt en mössa. Det har blivit en fashionista av henne. Fashionista! Det måste vara ett resultat från alla dessa modetidningar vi släpar hem. Känns nästan som om magasinen har invaderat oss totalt. Klart att man påverkas. (Attans att hon tjänar mer än mig.) Men vi bästämde för att ta en riktig tvillingdag på stan denna lördag. Ska kolla in Tjallamalla där en kompis till oss designar kläder.
Efter att ha övertalat Syster Yster att lägga tillbaka kläderna på hyllorna, gick vi ut på uppdrag. Bloduppdrag. Vi vill bägge bli blodgivare och precis bredvid finns Kungstappen. Vi traskade in, fyllde i papper och formulär. Efter att ha bläddrat i Tara (men hallå...) kom en sköterska och pratade lite. Hon tog tre rör blod. Trodde det skulle göra ont, men kändes knappt något.
Syster Yster skulle träffa mannen i hennes liv, åkte hem själv. Men hade sällskap av ipod, gillar honom extremt mycket!
Då ringde mobilen och det var sköterskan från Kungstappen. Hon hade ringt läkaren efter jag hade gått, som i sin tur sa att jag inte borde bli blodgivare. Min astma är för allvarlig och jag kan bli riktigt dålig efter att ha tappats på blod. Men om jag mår bättre och kan dra mner på medicinen är jag välkommen. "Prioritera din egen hälsa", sa hon. "Det viktigaste är att du mår bra och orkar med din vardag. Du får ge tills du är 70 år, tiden finns även om du inte kan ge nu." Surt. Blev riktigt besviken faktiskt. Jag vill ge blod. Så trodde man att man skulle göra en insats för mäsnligheten. Rackans också.
En skön promenad till pendeln och sedan från Stockholms södra till kontoret. Det tar ungefär 25 minuter tillsammans och jag känner mig... ja.... hurtig. Kanske vore det bättre om jag tog en joggingrunda innan frukost. Men då kommer det där med att ta sig upp ur sängen igen. Jag är helt enkelt ingen morgonmänniska!
Pysslade klart det sista med tidningen. Är väldigt spänd på vad alla kommer säga! Det har blivit en hel del förändringar - som jag tycker är absolut nödvändiga! Men kvinna i övre medelålderna uttryckte ;Åh, vad synd. Jag som tyckte om Patriks tidning så mycket. Så kan du inget om journaistik heller, tant lilla morrade jag ilsket. Inombords alltså! Utåt sa jag något i stil med att det ska nog bli bra, hoppas att du gillar min version med. Visst är det så att tidningen är till för läsarna, men jag kan inte tåla när de nöjer sig med saxat material och dåligt skrivna texter. Bara för att de är gulliga.. Fnys...
Jag träffade Syster Yster vid Västermalmsgallerian. Hon höll tre linnen i handen och sa i ett och samma andetag att hon även var på jakt efter en snygg tröja samt en mössa. Det har blivit en fashionista av henne. Fashionista! Det måste vara ett resultat från alla dessa modetidningar vi släpar hem. Känns nästan som om magasinen har invaderat oss totalt. Klart att man påverkas. (Attans att hon tjänar mer än mig.) Men vi bästämde för att ta en riktig tvillingdag på stan denna lördag. Ska kolla in Tjallamalla där en kompis till oss designar kläder.
Efter att ha övertalat Syster Yster att lägga tillbaka kläderna på hyllorna, gick vi ut på uppdrag. Bloduppdrag. Vi vill bägge bli blodgivare och precis bredvid finns Kungstappen. Vi traskade in, fyllde i papper och formulär. Efter att ha bläddrat i Tara (men hallå...) kom en sköterska och pratade lite. Hon tog tre rör blod. Trodde det skulle göra ont, men kändes knappt något.
Syster Yster skulle träffa mannen i hennes liv, åkte hem själv. Men hade sällskap av ipod, gillar honom extremt mycket!
Då ringde mobilen och det var sköterskan från Kungstappen. Hon hade ringt läkaren efter jag hade gått, som i sin tur sa att jag inte borde bli blodgivare. Min astma är för allvarlig och jag kan bli riktigt dålig efter att ha tappats på blod. Men om jag mår bättre och kan dra mner på medicinen är jag välkommen. "Prioritera din egen hälsa", sa hon. "Det viktigaste är att du mår bra och orkar med din vardag. Du får ge tills du är 70 år, tiden finns även om du inte kan ge nu." Surt. Blev riktigt besviken faktiskt. Jag vill ge blod. Så trodde man att man skulle göra en insats för mäsnligheten. Rackans också.
En sådan dag
Hemma igen! Jag har förvisso bara varit på jobbet och unitmöte i dag, men i ändå. Det känns lite, i alla fall i fötterna, att man varit borta hela dagen.
Har jobbat med tidningen på jobbet idag. Mycket som ska göras i sista minuten och ska fxas till. Jag läste igenom alla texter i dag och klurade med några meningar. Att man alltid ska krångla till det, när det enklaste faktiskt är den bästa lösningen. Något vi lärde oss under utbildningen var att inte använda svåra ord. Men visst lockar det! Jag vill åtminstånde visa hur bra koll jag har på svenska språket, vilka meningar jag kan få till. I själva verket vill folk bara förstå en text och tycka den är någorlunda intressant! Wierd
Kan säga att det känns bra, hittills. I morgon kommer eldprovet då ordföranden i föreningen ska säga sitt. Han kanske vrålar Släng och skriv om! Håller alla tummar jag har att det inte ska bli så... (peppar, peppar)
Sminkade mig vid skrivbordet. Kändes lite fånigt först, men eftersom jag inte hade lust att släpa mina prylar till toan kändes det bra att sitta kvar. Fick upp min rosa spegel (naturligtvis, vilken annan färg hade du tänkt dig?) mitt borstsetoch alla produkter. Då insåg jag, till min förskräckelse att halva vänstra kinden är täckt med röda prickar! Har jag fått mässlingen, allergisk reaktion eller stucken av något? Jag satt och bara stirrade på märkerna i säkert tre minuter. Det kändes fruktansvärt! Till slut tog jag mig samman och smetade på concealer, två lager full foundation samt borstade på ett transparant puder. Fixade resten av make-upen på sju röda. När jag sedan satte upp håret vid den stora spegeln insåg jag att jag nog överreagerat innan. Lampan vid skrivbordet är löjligt skarp, avslöjar nästan prickar som kommer om en vecka! Ahhh,,,, så mycket energi för en sådan liten grej.
Unitmötet för Mary Kay var lika trevligt som vanligt. Början nästan känna att det här är min andra familj. Eller... kyrkan är min andra familj- Mary Kay får bli den tredje, men du förstår! Kaffe först, pratade med kollegorna hur deras vecka sett ut. Därefter lite undervisning om team building. Hur man rekryterar på ett bra och smidigt sätt. Känns bra det här, jiho! Vi fick en läxa tills nästa gång. (Märks att Linda är lärare i botten...) Ska ha klart för oss vart vi vill vara den första januari. Redjacket, team leader, DIQ... Det är bara att välja!
Fick skjuts av Linda till stationen (Thanks, darlin) väntade 18 kalla minuter innan pendeln kom. Skönt att det inte är snö längre, satt fast på pendeln nära en och en halv timma förra veckan. Snökaos vrålade radion ut. Jisses... kaos för fem centimeter snö. Nollåttor minsan.... Satt bredvid fyra fjortisar. Det är ganska roande i en dryg kvart. Därefter börjar det likna Sovjetisk tortyr. Ahhhh!
För att återgå till ämnet, den här gången tog resan lite mer bekväma fyra minuter. Började traska hemåt i sjucentimeters-klackar, strumbyxben och kjol. Men det kändes helt ok! Blir helt såld på ljudet av högklackat, finns det något mer som påminner om proffsighet, kvinnlighet och jag-vill-ha-ett-par-ursnygga-själv. (Och helst igår skulle det skett .) http://www.jimmychoo.com/pws/ProductCategoryAttributeLink.ice?layout=collectionsprod.layout&paId=SEASON&value=002&resetFilters=true
Men nu är jag hemma och helt galet trött. Ska upp tidigt i morgon och borde snusa redan nu. Men vad gör man inte, om man lider av det här medlarberoendet... Tack Dag Hammarskiöld för det uttrycket.
Godnatt, sov gott. Syns i morgon.
Har jobbat med tidningen på jobbet idag. Mycket som ska göras i sista minuten och ska fxas till. Jag läste igenom alla texter i dag och klurade med några meningar. Att man alltid ska krångla till det, när det enklaste faktiskt är den bästa lösningen. Något vi lärde oss under utbildningen var att inte använda svåra ord. Men visst lockar det! Jag vill åtminstånde visa hur bra koll jag har på svenska språket, vilka meningar jag kan få till. I själva verket vill folk bara förstå en text och tycka den är någorlunda intressant! Wierd
Kan säga att det känns bra, hittills. I morgon kommer eldprovet då ordföranden i föreningen ska säga sitt. Han kanske vrålar Släng och skriv om! Håller alla tummar jag har att det inte ska bli så... (peppar, peppar)
Sminkade mig vid skrivbordet. Kändes lite fånigt först, men eftersom jag inte hade lust att släpa mina prylar till toan kändes det bra att sitta kvar. Fick upp min rosa spegel (naturligtvis, vilken annan färg hade du tänkt dig?) mitt borstsetoch alla produkter. Då insåg jag, till min förskräckelse att halva vänstra kinden är täckt med röda prickar! Har jag fått mässlingen, allergisk reaktion eller stucken av något? Jag satt och bara stirrade på märkerna i säkert tre minuter. Det kändes fruktansvärt! Till slut tog jag mig samman och smetade på concealer, två lager full foundation samt borstade på ett transparant puder. Fixade resten av make-upen på sju röda. När jag sedan satte upp håret vid den stora spegeln insåg jag att jag nog överreagerat innan. Lampan vid skrivbordet är löjligt skarp, avslöjar nästan prickar som kommer om en vecka! Ahhh,,,, så mycket energi för en sådan liten grej.
Unitmötet för Mary Kay var lika trevligt som vanligt. Början nästan känna att det här är min andra familj. Eller... kyrkan är min andra familj- Mary Kay får bli den tredje, men du förstår! Kaffe först, pratade med kollegorna hur deras vecka sett ut. Därefter lite undervisning om team building. Hur man rekryterar på ett bra och smidigt sätt. Känns bra det här, jiho! Vi fick en läxa tills nästa gång. (Märks att Linda är lärare i botten...) Ska ha klart för oss vart vi vill vara den första januari. Redjacket, team leader, DIQ... Det är bara att välja!
Fick skjuts av Linda till stationen (Thanks, darlin) väntade 18 kalla minuter innan pendeln kom. Skönt att det inte är snö längre, satt fast på pendeln nära en och en halv timma förra veckan. Snökaos vrålade radion ut. Jisses... kaos för fem centimeter snö. Nollåttor minsan.... Satt bredvid fyra fjortisar. Det är ganska roande i en dryg kvart. Därefter börjar det likna Sovjetisk tortyr. Ahhhh!
För att återgå till ämnet, den här gången tog resan lite mer bekväma fyra minuter. Började traska hemåt i sjucentimeters-klackar, strumbyxben och kjol. Men det kändes helt ok! Blir helt såld på ljudet av högklackat, finns det något mer som påminner om proffsighet, kvinnlighet och jag-vill-ha-ett-par-ursnygga-själv. (Och helst igår skulle det skett .) http://www.jimmychoo.com/pws/ProductCategoryAttributeLink.ice?layout=collectionsprod.layout&paId=SEASON&value=002&resetFilters=true
Men nu är jag hemma och helt galet trött. Ska upp tidigt i morgon och borde snusa redan nu. Men vad gör man inte, om man lider av det här medlarberoendet... Tack Dag Hammarskiöld för det uttrycket.
Godnatt, sov gott. Syns i morgon.