trasdocka
Hon tyckte även att jag jobbade för mycket (rättade sagt, pendla-jobba-jobba på tåget- hem sent), sov för lite och såg allmänt sliten och medtagen ut. Min vilopuls brukar ligga runt 40- 42, när jag kom till gymmet låg den på 65. Min spontana tanke är att konditionen rasat totalt i botten. Nu gäller det att pressa upp den igen och därigenom sänka pulsen. Men hon höll inte alls med, sa att det är ett tecken på stress. Nämnde att jag ofta upplever att marken sviktar när jag går, att ljudet ibland försvinner och synfältet krymper. Att det med jämna mellanrum känns som att luften är så tjock att den inte går att andas.
Stress.
Modeord! Alla är stressade över det ena eller det andra. Jag vägrar haka på någon trend och kalla mig för sönderstressad. Men det var det hon sa. På något sätt övertygade hon mig över att jag inte kan hålla på så här längre. Från att golvet gungar till att svimma är visst inte speciellt långt. Och för att orka med träningen och verkligen göra mitt bästa, krävs det först att jag orkar med vardagen. Det var visst mer krävande att pendla, jobba, träna, vara social och vara supermänniska på en och samma gång.
Ahh, blir så frustrerad! Jag vill tillbaka till min gamla form med magrutor, superspänst i benen och kunna göra chins själv. Hon berättade att stress binder fett, det är inte konstigt att jag inte går ner någonting. Kroppen låser alla resurser och släpper hellre från sig muskler än att lätta på fettdepåerna. För att gå ner i fettvikt måste jag först och främst lugna ner mig. Andas tillbaka vilopulsen, dra ner på antalet stenhårda träningspass och om möjligt ersätta dem med lite mer humanare övningar.
Det låter så underligt; äta mer, träna mindre för att på så sätt gå ner i vikt… Men hon är ett proffs och borde veta vad hon talar om. Och med tanke på att jag häll på att svimma ett par gånger igår när jag tränade med underbara Jane, får jag nog göra precis det hon sa: ta det lite lugnt för en gång skull.
Ingen är supermänniska Ruth! Det duger alldeles utmärkt med att bara vara sig själv, och i det ingår att ta sig tid att vila och hämta kraft. Så klok och sansad som du är mot mig så borde du nog ta och lyssna lite till dina egna ord nu ;) Idag är förresten min "hemlighet" officiell, hihi är så glad :)
trevlig (och lugn) helg och stor kram till dig!
Bra att du tog tag i det tillslut iallafall. The only way is up! Ner är liksom inte ett alternativ, eller hur? Kram.
Åh Finally! Du lyssnar!!! Idag ska jag mentalt trötta ut dig på en långsam lång öptur som är skitbra för att motverka stress.
Pöss
Kunde inte sagt det bättre själv. Kram på dig.
Instämmer med alla andra och vill lägga till: du kommer klara av detta också =) Tänker på dig söt. Kramkramkram
Det kommer att lösa sig vännen! Bra att du fick veta vad det är du ska ändra på så att du kan börja må bättre, för det är du värd! KRAM
hannah: att vara sig själv räcker hela vägen fram. Man ska bara få in det i huvudet också!
Mela: Du har absolut rätt! Finns ingen annan väg än upp nu.
Sofy: tack för ett superpass igår!
Mamma: kram kram
Elin: Ah, söt!
Terese: Alltid lika klok! kram
Åh, försök nu att lyssna på dig själv och på de kloka orden du fått sötis!! Kram!