.

I mitt senaste inlägg skrev jag om störtskuren när vi skulle cykla till tåget. Dropparna stänkte flera decimeter upp från asfalten och hade gjort så ett bra tag. Insåg med en ytterst dramatisk suck att jag minst sagt skulle bli blöt. Innan sista färden nedför trapporna stannade jag till vid fönstret. Sprätte med händerna och väste ”bort, bort, bort” och spände blicken i vad som kunde tänkas råda över molen.
”vad sysslar du med” frågade ett par nyfikna kollegor. ”Jag jagar bort regnet!” flinade jag och skakade på huvudet åt min dumhet. Nere i entrén puttade vi upp dörren och förberedde oss på värsta skyfallet. Spanade upp mot en stalingrå, himmel- utan regn. Det hade slutat! Bara så där, hux flux och helt plötsligt.
 I´ve got magic fingers!!