.

Allra käraste syster med snubbe var här igår kväll. (det känns så konstigt att säga man, make, äkta hälft. Men tror att det är ok att benämna honom som snubbe.) (Äh, svåger skriver jag i stället!) Med sig hade de en tv. De har gått och köpt sog en plattis och undrade om jag ville ärva deras tjockis 32" med tv-bänk. Funderade en sekund och nickade ja. Sagt och gjort. De hade släpat den nerför tre våningar, utan hiss, in i en värsting- Volvon (likadan som pappas!) och hem till mig. Superfin, jättebra! Nu ska jag bara skaffa en ny box. Det var visst den det var fel på och inte min mini-femton-tummare! Som tack för skjutsen (och att jag inte behövde ta den under armen på diverse pendeltåg) bjöd jag på thai. Hey, hold your horses! Inte gjorde jag det själv, riktigt så avancerad kock är jag inte. Däremot finns det en thaikiosk några meter från huset. Nice.

Just som vi kollade på film och syster gosade sig intill mig, kom jag tänka på att hon är galet förkyld. Det är även svågern! Ahhh... har gjort korstecken, proppat mig med vitlök (som jag egentligen avskyr mer än dragspel) och hyperventilerat frisk luft. Jag får inte, kan inte, vill inte bli förkyld nu. Mitt signum är att jag aldrig blir sjuk och jag tänker inte bli det nu heller. Hoppas bara bakterierna inser att de inte har en chans mot mitt imunförsvar. Jag kommer kämpa mot varenda liten usling med allt jag äger och har!

Med de tankarna i skallen cyklade jag till jobbet idag. Eller rättade sagt, tog tåget till Uppsala och cyklade till redaktionen. Strålande väder hela vägen och jag nynnade lagom högt på en trevlig truddelutt som pappa lärde mig en gång i världen. (oftast när jag börjar spontansjunga på något, är det från Segertoner. Mycket märkligt!) Där väntade nåra timmars söndagsjobb. Det vill säga att sätta måndagens tidning. Oftast rör det sig om att fixa TT- artiklar och notiser, korrläsa texter, göra förstasidan med bilder och puffar, skriva artiklar om något spektakulärt har hänt i helgen and so on. Idag gick det oväntat bra och jag hann hem lagom till mörkret föll.
Imorgon väntar allvaret igen. Men tills dess tänker jag bara ta det lugnt och helga vilodagen- till och med från träning! Och det behövs: jag har rackans ont i knän, höfter, ben och mage. Jag förstår allt utom magen, tjenare lixom. Hur springer man när magmusklerna tar stryk?