.

Har ju totalt glömt bort att berätta om gårdagen. Tsss, det blinkar fortfarande ERROR i min hjärna. (om du tar en rejäl titt i mina ögon ser du med all säkerhet hur bokstäverna snurrar där inne) Ett exempel; det satt en främmande tjej vid köksbordet i måndags. (nej, det är inte så chockerande som det låter. Inte när man delar hus med fyra andra varelser) (NEJ, det är INGET kollektiv, vi bara råkar bo under samma tak) (jag har eget porslin och egen soffa och min alldeles egna 15 ” tjockis- tv (som man ser jättebra på, bara man sitter tillräckligt nära) Som den oerhört trevliga individ jag är, gick jag fram och hälsade. Passade även på att fråga vem hon kände i huset. Kusin med L, svarade hon. ”Skoj, hur länge har du varit det?” kläckte jag ur mig. Haha, smarto, inte sant?

Gårdagen alltså. Som vanligt när jag jobbar i Stockholm inleddes dagen med träning tillsammans med världens bästa Jane. Eftersom hennes ben fortfarande dummar sig, blev det inte vårt vanliga program med rodd och stairmaster.  Satsade istället på styrketräning. Något som jag försummat de senaste veckorna i förmån för kondition. Men nu kändes det rätt att ge musklerna något att bita i igen. Jag hade inte tappat allt för mycket utan körde med de vikter jag hade senast. Gick på hela kroppen med diverse övningar. Lite vilsen kände jag mig dock. Det flöt inte som det brukade och jag kände mig smått omotiverad. Trots det fick jag ihop en hyfsad timme. Avlutade det hela med en benövning så tung att jag skakade flera timmar efteråt!

Åkte hem, skrev klart en text om en före detta barnsoldat och lunchade tillsammans med syster yster. Vi förberedde en intervju med en artist som just släppt en soloskiva. Det är superbra att be henne fundera vilka frågor hon skulle vilja ha svar på! Förutom att hon är min allra största kritiker (hon drar sig inte för att ringa och undra vad det var för skittext jag lyckades åstadkomma…) är hon även mitt största fan och bollplank. (om man bortser från mammsen och pappsen!) Gjorde intervjun, fotade och skrev rent anteckningarna. Plötsligt hade jag gott och väl tjugo minuter på mig innan det var dags för träning igen. Vandrade runt i ett par butiker (kära nån vad längesen det var!)  Till slut slog klockan Tour de France med bästa Tessan.

Error i hjärnkontoret var det… Visst hade jag bokat cykel; men inte alls på det center jag befann mig på. Tur att jag vid det här laget känner tjejen som stor i repan. (ja, det var väl att ta i. Hon vet åtminstone vad jag heter) Snabbt som bara den bokade hon om mig till rätt pass. Det blev ett kanonpass och jag tryckte på lite mer än vad jag egentligen trodde mig orka. (Och det gick!) Någon timma senare när jag var hemma och skulle ställa alarmet (på innan- gryningen- för- att- springa), hittade jag inte mobilen. Jag vände ut och in på väskan, jackfickorna och alla möjliga och omöjliga ställen där den kunde ha gömt sig. Gick inte att finna, inte ens när jag ringde efter den. om jag hade varit på redaktionen under dagen, hade det inte varit någon tvekan var den befann sig. Men nu, när jag hade flängt runt halva stan har jag knappt en aning! Själv väljer jag att tro att detta är ett tecken från ovan att skaffa ny telefon (den är trots allt tre år gammal!) inte att jag sjabblat bort den som en annan slarver. Hmmm, mobillös och strejkande hjärnkontor... jag gör bäst att stanna hemma ikväll!