det är min bror...
Slank in på ett fik som hade precis nada i mackväg. Jag menar, vem vill fetta i sig en muffins när det finns rågbröd med kalkon och tomat! Där satt vi tre; syskonen Petersson. Lika snygga och trevliga alla tre. Japps, det blev grovt bröd med kaffe. Lika svart som en kafka-bok. Mörkt som en stjärnfri natt. (Ja, du förstår vart jag vill komma).
******************************************************************************************************************************
Awards night på Mary Kay. Studion ligger på söder, som om det inte är nog: man går förbi lokalen på väg till pendeln. Vad passar bättre än att allra käraste syster och allra käraste bror tittade in? Precis när vi gick över gatan kom ett grabbgäng förbi. En tjej i pratade i sin mobil.
Grabb ~ Vem pratar du med, tjejen?
tjej ~ ehh....
grabb ~är det din morsa, i en Nokia? Kom igen va...
tjej ~ *isande blick*
syskonen petersson ~ *asgarv*
Som sagt. Vi kommer in i entrén och jag hälsar glatt på envar. Innan syskonen drar i väg på vidare äventyr kramar jag om dem. Dessutom ger jag allra kärste bror en puss på kinden. De hinner knappt slå igen dörren förrän konsulten med kvällens högsta slits utbrister:
- Men Gud vilken snygg kille du har!
- Nää.... det är min bror.
- Men, men du pussade ju på honom!
- Jo, men det brukar jag göra. Han är min bror, han är bäst helt enkelt!
- Haha...
- Men det är sant! MIn bror har allt en bror ska ha!
- Singel?
-Tyvärr inte.
- Skit också.
mysteriet tätnar
Inte i duschen, skorna och jackan är kvar. Varken i köket eller mitt rum eller övervåningen. Har månne självaste Jesus kommit tillbaka för att hämta hem de sina? Är jag lämnad kvar?
Mysteriet är fortfarande olöst- är det någon som sett allra käraste syster virra omkring i stora staden? Kontakta ovanstående.
****************************************************************************************************************************
Det här är bland det bästa som finns på marknaden just nu. Allra hetast är förstås lakrits och hallon. (Fanns ingen bra bild dock) Fungerar perfekt som godissubtitut, (även om GI-experterna skriker högt av skräck nu och påstår att man istället ska ta en knäckemacka eller ett glas vatten) Sockerfritt, gott och bra för tänderna. Tre överaskningar i en!
****************************************************************************************************************************
Mysterium no.2) Jag är kvar nästan ensam på kontoret. Ändå hör jag häftklammrar och stämplar och tangentknatter helt nära. Vem är det som jobbar? En jobbnarkoman som har ett privat kontor i garderoben och inte kan sluta arbeta när dagen är slut? Sitter någon bakom min dörr eller under skrivbordet?
nej, ja har ingen aning.
**************************************************************************************************************************
den er slyyyt
Klart att man inte bangar en fikadejt med Lena, alias Lana Lustgas! Se där, nu vet du vilken sort person jag sprang på vid t-centralen. Hade knappt förändrats ett dugg. Äldre, visare, vackrare- naturligtvis. Det brukar ske. Men inte en sådan dramatisk förvandling som folk kan genomgå av diverse anledningar. Men Lena var den samma, sweet. Skvaller om gemensamma bekanta skulle avhandlas med största möjliga allvar. Det görs allra bäst över en kopp kaffe. (guu va vuxet det lät... inser att det är ett par årsendan man tog studenten!) Eftersom tiden var knapp skuttade vi in på närmaste café. Det råkade bli Waynes på Drottninggatan. Du vet det där som ligger nästan vid plattan. Vi kommer fram till disken, påkallar servitörens uppmärksamhet och börjar beställningen.
Ruth ~ Jag skulle vilja ha en latte. Kan jag få den på sojamjölk?
Servitör ~ Ne, den er slyyyyt.
Ruth ~ Minimjölk?
Servitör ~ Ne, den er slyyyt
Ruth ~ Har du någon lättmjölk då?
Servitör ~ Men hyyyr dy illa, den er slyyyyt!
Ruth ~ Men jag vill inte ha på standardmjölk. Kan du rekomendera något annat?
Servitör~ *suck*
Han himlar med ögonen och skakar på huvudet. (han HIMLAR verkligen ögonen upp i pannloben) Gör en "Just jack"-gest (vänster hand i öronhöjd, böjer den och spretar med fingrarna.) och placerar därefter handflatan på höften. Lite så där chickt som Audrey Heppburn brukade göra. Inte nog med att snubben är fransman. Han är dessutom en gayig dryg fransman... Plötsligt fick jag alla mina fördomar uppfyllda.
Det slutade med att jag tog en Cola zero... om inte Lena redan beställt hade vi traskat därifrån. Det blev trots allt en jättetrevlig stund. Pratade om alla våra gamla klasskompisar. Som att Jannika och Bisse har barn tillsammans. (så kan det gå när man har för bråttom för skydd...) Att Micke J gifte sig, skaffade barn och hittade frugan i fel säng. Lisa är härligt glad sambo i Blekinge och trivs visst alldeles förträffligt.
Visst är det fantastiskt med att utbyta: Va? Näää.... det kan bara inte stämma... och Men kära nån, hur tänker man allsindar då? ja du Lena, vi får träffas nån mer gång och byta information om våra forna vänner.
heeeeej
I alla fall. Skulle boka in mig på ett cykelpass på Sats. På alla andra Sats i stan är det bara att dyka upp och meddela att man vill ha ett cykelkort. Men i Sumpan är det nätbokningar som gäller. Om inte... synd för dig. När jag ändå är inne på ämnet: Kan man bli mer vänlig bemött någon annanstans? Varje gång man snubblar in (spelar ingen roll om det är halv fem på morgonen eller tre minuter innan stängning.) utbrister de typ Heeeeej-välkommen-hit-mår-du-bra-hoppas-du-får-ett-helt-fantastiskt-underbart-träningspass!!!! Känner mig som den förlorade systern som flyttade till Nya Zealand för fem år sedan men äntligen hittat hem till old sweden igen. Nice, ey?
Nä, nu är uppdraget slutfört: Passet bokat. Nu ner till filmen. Och den här gången ska jag hålla mig vaken!
förgrymmat
En sådan förtrollande kväll. Kan man kalla tvillingkvällar för det? Det började hur som haver med träff vid spottkoppen. Men ingen allra käraste syster dök upp. Inte förrän "att va söta men lika som bär vad är det att haaaa...." började ringa i väskan. (Känner du igen det? Klart du gör! Är ju Trasdockornas sång! Bröderna sjäng den för allra käraste syster och mig. Pekade och skrattade och sjöng att lika som bär inte var nåt att ha.... Och vi grät och tyckte att alla skulle se likadana ut. Precis som vi gjorde.) Hon sa att hon stod vid Åhléns och väntade. Lite smått förgrymmad lommade jag dit.
Nu gällde det att ta på sig sjumilastövlarna. Självaste Marian Keyes signerade böcker på tunnelbaneplan! Asså, förstår du exakt hur stort det är för en smålänning (i hjärtat)!!! Någon som sålt fler än 1000 000 böcker i Sverige! Vi hamnade bra till i kön. Förväntansfulla och spekulerade i vad hon skulle skriva i just vår bok. Men när vi väl kommer fram (snabbare än anat) fick vi plötsligt tunghäfta! Vad säger man egentligen som inte låter allt för mycket som svengelska? Skulle ju frågat om hon verkligen tycker att supermagra killar är så snygga... I alla böcker beskriver hon de hottaste hunkarna som så smala att byxorna hänger i häcken på dem. Att man nästan kan skära sig på höftkammen och revbenen skymtar bakom en blek torso. Läs bland annat Vattenmelonen, En oväntad semester och När Lucy Sullivan skulle gifta sig så får du se! Om jag får säga min mening, håller jag inte alls med... Nääää. Muckler i lagom mängd är jättefint. Fast.. citerar allra käraste syster här: "Man blir inte kär i kroppen, utan i personen. Och det ska du veta syster yster... det är helt olika." Amen på det, säger vi!
Nä, nu gled jag visst från ämnet. Signering i kön var det, plats vid bordet. Och inte nåt kom man på att säga. Inte heller att hon skulle skriva "To the best twins ever; Ewa and Ruth" Nästan så man blir lite bitter.. Här har man världens chans och tar den inte. Petar inte ens tjuren vid hornen... Suck. Help me someone.
anfäkta och anamma
lteckningarna, lyssnat på Casafiore! ---->Det om något svider. Allra käraste syster såg ut som sju svåra år när hon kom instapplade innanför dörren. Hon suckade djupt och sa att något hemskt hade inträffat. Jag vrålade i kapp med henne när hon visade den utrivna notisen ur Metro. Fint struken mot ena benet för att hålla den rynkfri. (funkar Mary Kay på bilder också?) Har du hört professionella sörjerskor nån gång? Sådana som går framför sorgeprocessioner och gråter som Helena Bergström (sprutande tårar med dreglande saliv som droppar från hakan) Ungefär så reagerade jag...
Ja, ja. Har chans att se min bradgman på Sjöhistoriska museet. Där börjar man på lördag en grandios utställning om hans liv till havs. Skaparen Hergé använde ofta sjöfarten och det marina livet som grund i äventyren.
Anfäkta och anamma! Kapten Haddock är ett måste. Liksom den virriga professor Kalkyl samt tvillingarna Dupond och Dupont. Icke att förglömma betjänten Nestor och lurendrejaren Serafim Svensson. Ahh.. skulle kunna fortsätta i all evighet... Någon som vill följa med och återuppleva nostalgin?
stacken lill
Hur kan man bara göra så där? Varje morgon när jag power walkar vägen fram (det gör man i stockholm. Går någon saktare än sex och en halv kilometer i timmen får den stackars människan en ilsken blick. Hjälps inte om det är en pensionär med ledbrutna höfter och rollator. Här går man på. Snabbt) passerar jag Götgatan. Precis innnan man svänger av till Gotlandsgatan står en Corvette vid vägkanten . Ett utsökt gult exemplar med fälgar i 19´´ klassen. Och den är smutsig!!! (Ja, eller hur. Det är så att det gör ont i själen.) Handavtryck på bakluckan. Regnränder och grusgråa stänk längs kjolpaketet. Lyktorna som ska kunna ge bestående hornhinneskador, är hopplöst nergeggade med allsköns avgaser och andra otäcka partiklar. Stacken lill, som man säger på ren öländska. Och då frågar sig en mild bilälskare som jag: Vad i allsindar ska man med en Corvette till om man inte ens kan hålla den ren?! Gör om, gör bättring!
orgier av olika de slag
I dag skiner solen och jag är ledig. Egentligen borde det vara helt underbart och fantastiskt. Du vet, ut i solen och skaffa lite färg på den bleka kroppen. Men då blåser det halv orkan ute!! Eller kanske inte orkan, men tillräckligt för att man ska huttra ihjäl innan ens fem minuter har gått. (Och ja, jag är journalist så jag får överdriva en aning.) Så här sitter jag med "Snabba cash" som jag innerst inne tycker oerhört mycket om. Men just nu känns den inte det minsta spännande. 
*****************************************************************************************************************************
Ett är klart i alla fall. Träning i kväll på sats. Det känns verkligen som det behövs efter helgens matorgier! Varför äter man så våldsamt mycket när det är konferenser? Är det verkligen nödvändigt med frukost, fika, lunch, fika, middag och kvällsmat. Serious? Typ här kommer Barbapappa och rullar fram... Hua... Börjar jag bli en träningsnarkoman? Jag tränar visst galet mycket, har jag fått kommentarer om. Men det är ooootroligt skoj juh! Och om man äter som en häst, eller snarare en ponny, då borde det väl inte vara någon fara?
Som om helgen inte var illa.. Allra käraste syster har varit på hemmafronten. Väskan hem var fullproppad av allsköns grejer.
Som bullar och bröd, 
Samt Toblerone och Polly. Än har jag knappt slängt ett getöga på chokladen. Trots att påsen ser ut att ha slitits upp med våld och bara väntar. Men jag är likt den ståndaktige soldaten. Han som inte svek sina löften och gjorde det som var rätt. Och det rätta just nu är att slänga i godiset i den blommiga kakurken i plåt. Fungerar det lika bra som byrålådan? ***************************************************************************************************************************
Nä, mina kära vänner och övriga. I kylskåpet väntar en och en halv liter Pepsi max. Och det, det är inte det sämsta.
stenblind
Jag kollade bakåt efter några som halkat efter. Ljuset träffade den första. Blixtrade till som kristall i solglasögonen. Skrattanfall och får med mig Amanda. Hon rycker hysteriskt i mitt pekfinger och håller på att få hjärtstopp. Ekot skallar, studsar, hoppar i gruvgångarna. Kan man göra något annat när någon spatserar i nattsvart kaffemörker. Och har glömt att ta av sig de heltäckade solglasögonen.
Som sagt, är man stenblind så är man.
Sååå gammal!
Årsmötesveckan på Ramnäs konferens utanför Västerås. Medlemmar i Kristna synskadades förening sitter i förhandlingar och ett par seende barn känner inte för att tråka med. Som en god människa tar man med sig dem för några pingismatcher. Mitt i mellan två bollar avbryter tjejen:
Jenka: Hur gammal är du?
Ruth: Gissa!
Jenka: Hmmm... asså. Du ser ut som tretton,
Ruth: Ehh... nä.
Jenka: Ok. femton då?
Ruth: Nä.
Jenka: Asså... max sjutton! Min syster är arton å hon e så mycket mer mognare än vad du är!
Ruth: Jag är tjugofem...
Jenka: Vaaaa? Tjugofem... Men då ska man lixom va vuxen å inte spela pingis me sånna som e nio!
Ruth: Men Jenka, du är ju nio...
Jenka: Å typ jättemogen för min ålder. Så det så.
som vilken dödlig som helst
Jennifer Aniston har fastnat i smilet, Micha Barton har fått nåt otäckt i glaset, Kimerbly Stewart trillar på näsan. Morgan Freeman skelar likt min gamla franskalärare på gymnasiet. (Vem kan egentligen glömma Babsan... )Ashlee Simpson flirtar obehagligt, Drew Barrymore gillar inte regn. I alla fall inte när träning står närmast på att-göra-listan.
nära nära
Får helt enkelt citera mor min: "Ja, du. Det var helt enkelt inte din tur". När är det min tur då?
midsommar
Draperierna drogs ifrån och ljuva toner från Ack Värmeland du sköna ljöd. Rickard Wolf entrade scenen. Tände en cigg och sa att hertigen av Värmland kidnappat drottningen av Amerika. Hans doter är dessutom tvingad att gifta sig med en pudelrockare, vägrar hon blir det antingen klostret eller galgen.
Från och med detta förstod jag inte ett endaste dugg. Människor springer överallt. Folkdansare. En galen älg. Ett ännu mer galet teatergäng som inte riktigt kommer överrens. Smäktande kärlek som riktas åt fel personer. Fylla och rosa dunjackor.
bryta upp golvplankorna?
Förra veckan sa allra käraste syster "Du har väl koll på teaterbiljetterna. Det är ju snart dags." Jag imiterade en fågelholk på ett alldeles mästerligt sätt. "Kom igen, du vet väl vart de finns någonstans." Mina ögon blir större och näsborrarna börjar fladdra lite smått... Ett " Heheheee...." utstöts och handflatorna är inte längre lika snustorra som för en sekund sedan.
Tre kvällar i rad ägnades åt att vända upp och ner på samtliga pinaler. Alla böcker bläddrades igenom och mystiska osynliga utrymmen granskades. Inget som helst resultat. Panik. Vänder tillbaka allt igen. Paniken eskalerar. Vart är de förgrymmade biljetterna?
Allra käraste syster muttrade. Hon yttrade med rynkad panna och att hon försöker göra oss två till kultiverade varelser. Tillsynes förgäves eftersom jag slarvar bort det mest grundläggande; biljetterna.
Dagen innan föreställningen drog jag ett djupt andetag. Härmade Rachel i Vänner med att blunda, forma armarna som en balettdansös, för dem sakta neråt magtrakten och viskar "zeeeeeen". Ringde teatern och med min allra sårbaranste röst förklaradee jag att jag har letat som en galning. Att jag allvarligt funderade ett tag att bryta upp golvbrädorna i jakten efter papperslapparna. "Oj" sa hon i kassan och var tyst en liten stund. Hon sa att de normalt inte ger ut samma biljetter två gånger. Men eftersom jag var så ledsen över att ha förlorat dem, gjorde hon ett undantag.
"Gissa vem du älskar allra mest?" messade jag till allra käraste syster.
den bästaste
Som de allra flesta har jag rutiner i vardagen. Som att jag alltid kollar igenom Aftonbladet på morgonen. För någon vecka sedan fanns ett reportage om ett test. Några personer hade tränat, svettats och kört hårt med olika modeller av sportbehåar. Nu hade de korat den absolut bästa! Och den kunde man vinna....
Kolla in det här.
traumatiserad
Mobilen ringde när jag satt på pendeln hem igår. ?Vart är du någonstans?? frågade allra käraste syster. På hemväg svarade jag. ?Du ska vara här! Jag har ingen att hålla i handen. Det är en Wallanderfilm på tv och jag vågar inte se den själv.?
Åh, stackarn! Hon hade trots allt en poäng där, vem vill bli traumatiserad på egen hand? Det påminner mig om när jag låg på sjukhus och en skräckfilm visades på tv. Vi vågade inte se sen var för sig. Istället pratade vi i telefon filmen igenom och kommenterade allt som hände. Var och en framför sin tv. Det kändes mindre ensamt på så sätt.
Jag kom hem precis lagom till en kopp thé och en varm soffa. Fattas bara när halva är ockuperad av kuddar och filtar! Och filmen, den var precis som en Wallanderfilm ska vara; lagom blodig, otäck och full av oväntade vändningar.
under 25 minuter
Så till mitt huvudproblem; det blev Acne-jeansen, Tommy Hilfiger skjortan samt ett par ursöta pumps från Vagabond. Kände mig jättefin! (På väg till teatern tutade inte mindre än tre bilar. Gott betyg?) Har ingen bild ännu att lägga upp, men den kommer. Kanske i samband med recenssionen?
I dag... har shoppat träningssaker. Strumpor, sport-bh och linne. Kanske onödigt att lägga så mycket pengar på sådant som bara används på gymmet. Men med tanke på att Sats (all mighty) får runt fem besök i veckan, känns det v'ärt allt!
Nu ska jag belöna mig själv med en joggingrunda! Har jag berättat att jag ska vara med i Vårruset? Ok, jag vet! Liiite väl i kärringträsket. Men allra käraste systers kollegor ska vara med, frågade om jag ville göra dem sällskap. Why not? Under tjugofem minuter heter vi... Bra mål, inte sant?
musikalklädd
Snart ska jag till jobbet. Nepp, du läser inte alls fel, trots att klockan är halv fem. Ska nämligen skriva
Då ska man ha nåt vettigt på sig, har jag hört. Eller rättade sagt läst. DN´s vett och ettikettskola berättade att man bör klä upp sig. Inte nödvändigtvis jättemycket, men aningens. Så nu kommer mitt dilemma: Vad ska jag ha på mig? Jeansen är klara. (ja, mamma. Man kan ha jeans nu för tiden. Nej, det spelar ingen roll att man inte hade det på 60- talet. I dag funkar jeans till precis allt) Men resten då? Kolla in nedan. Jag berättar imorgon vad det blev!
Här ser du ett par Acne-jeans (klart). Bredvid en skjorta från Tommy Hilfiger samt en A-linjeformad skjorta från MQ. Eftersom jag inte hittade någon bild (...) försökte jag mig på att rita den. (finns annars som mitt presentationfoto)Gick väl sådär. Men nu har du ett hum i allafall!
bara ljusa minnen kvar
Kom på att det är fjorton år sedan farfar dog i dag. Då var det exploderande vår utanför sjukfönstret. Då blommade allt och träden grönskade. Ljumma vindar minde om sommaren. Det blev en tung sommar för en elvaåring som hastigt fick lära sig att sommaren inte längre bestod av Ölands djurpark, hopp i höet och pyssel med en sagoberättande farfar.
"Säg åt vinden att sluta fläkta.
Ryt åt fåglarna så de slutar sjunga.
Hindra jorden från att rotera.
Tvinga evigheten att stanna upp.
I dag intogs livet av döden.
Täck solen
Ta bort stjärnorna
Trampa ner alla blommor
Hugg ner alla träd och ryck av bladen.
Förstör allt.
I dag måste allt bli svart.
Ett hjärtslag blev tyst.
I dag klev du över till andra sidan.
I dag finns du inte mer."
OM vi lever, lever vi för Herren, och om vi dör, dör vi för Herren. Vare sig vi lever eller dör tillhör vi alltså Herren.Romarbrevet fjorton och åtta.
ladies club. Typ
Nu kan solen minsan stråla utanför fönstret! Annat var det i helgen då man hade all tid i världen (nja, nästan i alla fall) att njuta. Istället ven isvindar runt knuten. Inte ens brasan i Vasaparken på Valborg hade vett att värma en. Frös stort sett hela kvällen. Det som dock värmde, om än invändigt, var musiken. Gospel, manskör, barnkör. Me like.
Är dessutom med i en mycket exklusiv klubb; Ladies Club Stockholm. Det har blivit alldeles för mycket bio, popcorn och planlös vandring i diverse butiker i stan. Istället ska vi gå på museum, teater, musikal och äta gott. Låter som en ganska bra idé tycker jag. Och om dettta inte var nog. Femton pinglor stoltserar sig även med pikétröjor med loggan tryckt. (Ja, den är rosa.)
Det var nog det. Slutar jobbet snart. Ska prova på ett nytt SATS i dag, Fridhemsplan. Core 30 min samt löpband. Känner mig pigg i dag, hoppas det flyyyyter fram! Ska möta allra käraste syster med kompisar vid Västermalmsgallerian kvart i sju. Dags för cellgrupp igen. Det var länge sedan sist... skoj och träffa dem igen.
In the name of Him who´s the Highest of all.
franska är som sirap
Försökte prata franska med allra käraste syster igår. Gick sådär. Skulle förklara varför jag hade snabbstädat hennes rum, men kom inte så mycket längre än "Je... ehum... je pense que le computor etait... ehh... La mère et de seur d´Eas voudrions voire un film et..." (Jag.. ehum... ja tycker att datorn var... ehhh... Eas mamma och syster ville titta på film och...)
Oh dear, det var alltså för det här jag slet sju år i skolan med. Franska som flyter likt stelnad sirap... Grammatik som är skrattretande dålig dessutom. Usch!