.

Jag var så här nära (måttar tredjärdedels centimeter mellan pekfinger och tumme) att bli med lägenhet förra veckan. Den ligger i Bromma med ett litet naturområde precis runt knuten. Inte för att jag på något sätt är en naturälskare, men på något sätt känns skönt att i allafall veta att skogen finns där. I köket finns nylagt italienskt klinkersgolv. Urläckra mörka köksluckor. Trägolv som är slipat på milimetern rätt. Nykaklat badrum. Sandfärgad fondvägg... Allt detta vore mitt, mitt MITT!!!! Om inte den där typen la ett helt omänskligt bud. Himla människa!! Och jag som hade planerat precis allt.... Där skulle sängen stått. Där soffan och precis där i hallen skulle det hänga tre svartvita litografier av Marilyn Monroe.

Får helt enkelt citera mor min: "Ja, du. Det var helt enkelt inte din tur". När är det min tur då?