anfäkta och anamma
Ledsen blir man ibland. Som när man får reda på att Tintin- dagen hölls utan att jag hade en aning om det. Tecknaren Hergé skulle nämningen ha fyllt 100 år igår. Det bjöds på tårta och intressanta föreläsningar om vår hjälte. Översättaren av albumen var där samt ett Tintin-qiuz. Suck.
Visste du att jag är en inbiten Tintin-älskare? Inte, nåja. Det mesta brukar komma fram så småningom. Hemma hos mor och far finns stort sett alla album som går att få tag i. Allra käraste syster och jag har stavat oss igenom vartenda ett innan vi ens hade fyllt sex år. (Där i fanns utmaningen, att lära oss läsa så snabbt som möjligt. Då kunde man läsa Tintin alldeles själv!) Så i går var det alltså dags att fira honom stort med diverse roligheter. Och jag var inte där!
Det om något svider. Allra käraste syster såg ut som sju svåra år när hon kom instapplade innanför dörren. Hon suckade djupt och sa att något hemskt hade inträffat. Jag vrålade i kapp med henne när hon visade den utrivna notisen ur Metro. Fint struken mot ena benet för att hålla den rynkfri. (funkar Mary Kay på bilder också?) Har du hört professionella sörjerskor nån gång? Sådana som går framför sorgeprocessioner och gråter som Helena Bergström (sprutande tårar med dreglande saliv som droppar från hakan) Ungefär så reagerade jag...
Ja, ja. Har chans att se min bradgman på Sjöhistoriska museet. Där börjar man på lördag en grandios utställning om hans liv till havs. Skaparen Hergé använde ofta sjöfarten och det marina livet som grund i äventyren.
Anfäkta och anamma! Kapten Haddock är ett måste. Liksom den virriga professor Kalkyl samt tvillingarna Dupond och Dupont. Icke att förglömma betjänten Nestor och lurendrejaren Serafim Svensson. Ahh.. skulle kunna fortsätta i all evighet... Någon som vill följa med och återuppleva nostalgin?
Kommentarer
Trackback