systers träning
På vägen träffade jag allra käraste syster. Jag tror det var tre veckor sist vi träffades. Fasanfullt... Det borde inte vara tillåtet att råkas så sällan. Hon har uttryckt ett önskemål om att vara med på ett av Tess spinningpass. Sagt och gjort; jag drog med henne. Insåg när vi satt oss på cyklarna att hon kanske ville veta vad för pass vi skulle vara med på. "ajaaaa... spännande.... hmmmmm" blev hennes reaktion när jag berättade att det var 55 minuter och Tour de France. Haaa, stackarn kämpade för allt hon ägde och hade. Jag väste till henne med jämna mellanrum att öka belastningen och slappna av i axlarna. Jag är så stolt, hon klarade sig alldeles utmärkt! (vi omnämndes dessutom som "söta tvillingarna" i Tessans blogg!) Överlycklig över att syster gjorde mig sällskap drog jag henne vidare ut i gymmet. För min del var det dags att fokusera på ryggen och syster fick glatt göra allt jag gjorde. Det var så roligt att få peppa henne, berömma och mana att göra ytterligare en repetition. Hon kämpade väl och lär få fin träningsvärk! (som vi sa; en dag utan träningsvärk är en dag till spillo)
Nu är det snart dags att ta helg. Jag kommer köra lätt styrka och löpning imorgon. Känns som en bra laddning för milen på söndag. Du kommer väl och hejjar på värsta laget Spark i baken?
kruxet med kvällsträning
Gårdagens bästa var lugnt spinningen på morgonen! Eftersom jag jobbade apsent kvällen innan (intervjun med Kirk, remember?) fick jag kompa ett par timmar på morgonen. Grundtanken var att sova lite extra. Men när jag vaknade i vanlig tid såg jag inget annat råd att gå upp. Hittade spinningdojjorna och övriga plagg som passar på ett gym. Tror att Tessan blev en aning förvånad när jag smög in i cykelsalen. Och när jag såg bästa Jane på en av cyklarna blev lyckan total: Glädjetjut och stor kram! Det om något gav tryck i tramptagen. Bra pass från Tessans sida och peppande från Janes.
Glada i hågen efteråt tog vi sällskap en bit på vägen till våra respektive jobb. I Uppsala strålade solen men min cykelsadel var i vanlig ordning genomblöt. Börjar nästan tro att någon vattnar med vattenkanna innan jag kommer...
Min pilatesboll får fortfarande mycket uppmärksamhet och flera har provsuttit den. Några hmmm och ahhaaaa och inte så illa spred sig över redaktionen. Kanske någon går ner på stan och köper en likadan?
Det är inte lika plågsamt att träna kväll nu som för en månad sedan. Jag är en morgonmänniska och presterar bäst under de tidiga timmarna. Länge har jag ansett att gym efter klockan sex nästan borde anses som ett straff. Men jag är inte bara envis utan även principfast. Har jag bestämt mig för att träna si och så många dagar i veckan- då ska jag banne mig göra det! Trött eller inte; det blir det passet jag har bestämt mig för innan. Och nu börjar det äntligen lossna. Jag är fortfarande trött och seg men allt flyter på mycket lättare. Tror även det har att göra med att jag valt ett gym som inte är nedlusat med folk. Det är inte det närmaste men jag känner till lokalen, maskinerna och vet exakt vad smithstången väger. Jag nickar hemtamt till de som gymmar och personalen känner igen mig.
Jag gick således dit även i går kväll. Tog sju kilometer i tävlingstempo och blev riktigt trött. Just nu funderar jag hur det kommer att gå på söndag. Då är det tänkt att jag ska kunna hålla ut ytterliga tre kilometer. Fast å andra sidan brukar tävlingsadrenalin, publik och hela miljön runtomkring göra sitt. Jag siktar på en tid runt 45 minuter. Ja, det vill säga om benen fortsätter vara lika snälla och tillmötesgående som de hittills varit.
Gjorde några set ben och axlar efteråt , till min glädje börjar det röra sig på axelfronten. Kunde öka på ett kilo på axelflies (för utsida axel) och likadant i kabelmaskinen. (drag bakåt för baksida axel) Nu minsann, kanske slitet och tuggandet på läppen har varit till nytta! Eftersom träningsvärk i benen har en tendens att vara väldigt efterhängset, nöjde jag mig med tre övningar. Jag anar även att det blir utfall och liknande på PT- cirkeln ikväll. Jag efterlyser fortfarande någon skön person att sällskapa med. Zenit klockan 19.00, be there!
springa i cirklar
Eftersom min intervju blev framflyttad två och en halv timma igår kväll, fick jag plötsligt tid att åka till gymmet. Jag skyndade mig hem, drack ett stort glas Pepsi Max. Drog fram gymkläder och spänstade iväg till bussen. Några minuter senare var jag framme i Vällingby. Eftersom sats ligger typ tre steg från busshållsplatsen var det nada problem att hitta dit. Och det är något som jag uppskattar stort!
Bokade in mig på PT- cirkel, ett pass som jag gick mycket på för något år sedan. Jag gillar stationsträning och mixen mellan spurter, styrka och kondition. De har just börjat med det i Vällingby och jag ville naturligtvis kolla läget. En uppspelt PT uppenbarade sig och delade ut uppgifter i form av att placera ut mattor, vikter och stepbrädor. Han gick igenom de olika stationerna och vi satte igång. Bland annat idioten (springa fram och tillbaka mellan väggarna) armhävningar med upphopp, plankan, utfall med skivstång and so on.
PT´n kom förbi mig några gånger och utbrast gång efter annan" *piiiip* vad stark du är!" Jag är starkare än många tjejer i min ålder, men tycker inte det är så värst märkvärdigt. Jag jobbar för att lyfta tyngre och tyngre, bli starkare och uthålligare. (som man ska göra för att utvecklas bra) Men när jag såg de andra tre tjejerna som var med, var jag den som var mest tränad. En skippade upphopp på stepbrädan för att orken inte räckte till. Den andra gjorde utfall utan vikter och tjej nummer tre hade aldrig gjort en armhävning innan. Då är det inte konstigt att PT´n blev impad av mina utfall med 25 kg på axlarna. När det var dags för mig att rusa idioten skrattade han att gänget fick skynda sig att göra så mycket som möjligt. "Den här tjejen är ruskigt snabb". (springandet fungerade som tidtagarur. Efter sex vändor- ca 40 sekunder- bytte man station) Vi hann med fyra varv på cirkelns åtta stationer.
Det var väldigt roligt och PT´n lovade ett mer intensivare upplägg nästa gång.( Jag ska kolla hur cirklarna ser ut på Zenit på onsdag kväll. Kom och gör mig sällskap!)
grymmans vilket gym
Strax före halv tolv slängde jag upp väskan på ryggen. Mailade redaktionssekreteraren och tog mig fem trappor ner till fots. Rakt igenom markplan och in i E-uppgången. Nu skulle jag in i jobbgymmet, på vilket sätt de än må ske. Till min förvåning, samt besvikelse funkade brickan som jag öppnar de öviga portarna med. Hade räknat med lite mer fajt i stil med våldsamma bankningar och kofot och minst en sprucken nagel. Gymmet i sig var ganska litet men oerhört fräscht! Två crosstrainers, ett par cyklar, massor av pilatesbollar och mattor. Hantlar, stänger, latsdrag, smith... Det enda jag saknade var kabelmaskin. Äh, spelar roll. Det finns på andra gym och jag använder inte den överdrivet ofta ändå.
Började med tio minuters uppvärming på crosstrainern och övergick med glatt sinne till pilatsebollen och hantlar. Bröstpress, armhävningar och bänkpress. Crunches, planka, sidoplanka och tre övningar biceps. Jag jobbade på i högt tempo för att ha en hög och jämn puls och för att hinna i tid. Kom på efter tjugo minuter att vi vanliga dödliga (som inte har specialkort) bara är tillåtna där mellan 11.15- 12.45 tisdag till fredag. Hey superset och triset! Det brände i tränade muskler och jag är väldigt nöjd över träningspasset. Det blev lite kortare än jag velat; helst vill jag hålla igång åtminstone lite över en timma. (men 45- 50 minuter duger det med) Duschade i rekordfart och hann ut med hela två minuter till godo. Sweet!
Så, nu är det fredag igen. Ta det lugnt ikväll, my darlins´. Det finns även en lördag att vara vild på. Själv ska jag se Arn i goda vänners sällskap. Har inte sett ettan, men väl läst böckerna. (då bör man väl vara ganska väl förberedd?) Imorgon är det trettio-årsfest. Vad ska jag ha på mig? Det blir absolut klänning eller kjol men vet inte hur uppklädd jag bör vara. Tips mottages tacksamt! (speciellt om det ingår ett lån ur din garderob) (framför allt om du drar 34- 36) (eller skostorlek 37)
cyklar för allt vad jag är värd
Från en sak till en undran:Jag förstår inte riktigt vad som har hänt. När jag började spinna för ett och ett halvt år sedan (ja, mer regelbundet och seriöst. Spinnat har jag sysslat sporadiskt med sedan jag var späd högstadieelev) blev jag visserligen rejält varm, men inte jättesvettig. Nu droppar det från pannan, hakan, armarna, you name it! Beror det på att jag är mer tränad nu eller att jag inte gav tillräckligt förr? Wierd...
Det tviste de lärde... Nu blir det lite uppbyggnadsmat i magen följt av Ghost whisper på fyran. Kan jag inte sova som planerat ringer jag Malin (som (förmodligen) nattvakar med två små söta pojkar) och bakar bröd. (kanske vi kan baka något samtidigt?)
BTW, jag åker ensam till jobbet imorgon. Är det någon som ska samma sträcka vore det nice att ta sällskap. Jag har svart jacka med träningsväska lite lojt på ena axeln. Vi ses på Upptåget 07.19 (bakre vagnen) Frukosten står jag för!
frankrike runt på en cykel
Kvällens första utmaing blir av ett helt annat slag; trotsa skyfallet utanför fönstret.
en dag i myspys
Dagens frisyr: Slarvig hästsvans
Dagens mejk: Absolut nada
Vadan detta? Har jag totalt förlorat greppet och sitter som värsta slackern på redaktionen? Inte då. Idag är det min jobba- hemma- dag. Den här dagen har jag möjlighet att göra intervjuer i stan och andra saker som involverar Stockholm. Det gör även att jag slipper åka hela långa vägen till Uppsala. (Inte för att jag på något sätt ogillar uppsala, det tar bara sån tid att ta sig dit) Just nu förbereder jag intervjun med Kirk Franklin och annat smått och gott. Det kan bli bra, det här! Men det bästa med att jobba hemma är att jag samtidigt kan slänga in en tvätt, göra musli och slippa matlåda. (ja, inte mitt under jobbet så klart. Det gör jag under fika/lunch/ em-fika- rasten) (inbilla er inget annat. Här är det diciplin som gäller.)(hardcore)
Annars är jag väldigt nöjd med kvällen igår. Trött som ett fån snubblade jag in på gymmet. Visserligen grymt taggad att träna, fast en fulltecknad dag på jobbet sätter sina spår. Efter lite småprat med tjejen i repan och peptalk med mig själv i omklädningsrummet, kändes allt mycket bättre. Kände mig som värsta turtjejen när ett ett löpband med tv-skärm var ledigt. (de brukar alltid bli upptagna först. Förstår varför!) Extreme Home Makeover visades på trean, det är grejer att springa till! Var tvungen att byta kanal precis när familjen fick tillbaka sitt hus. Jag börjar alltid snyfta när jag ser hur lyckliga de blir. De springer runt som tossiga bland alla nya saker och jublar och kramas och gråter. Mycket bjuder jag på, men inte hulkandet framför ett tv-program!
Efter fem kilometers uppvärming väntade det roligaste styrkepasset av alla; rygg, triceps och mage. (Jag börjar le bara jag tänker på det! Kanske för att jag känner mig stark, det är roliga muskelgrupper eller att jag rent av gillar övningarna.) Hur eller hur, det gick kanonbra! Körde tungt och strikt, precis som min bror har sagt åt mig. Varvat med pulshöjande spurter mellan seten gjorde att jag blev ordentligt flåsig. Med ens blev jag helt slut och det blev kämpigt att ta mig hem. I vanliga fall studsar jag uppför trapporna vid centralen. Men efter pass som det ovan är det en prestation att sätta ena foten före den andra. Nåja, då vet jag att träningen har gjort nytta.
Nu börjar träningsvärken visa sig, både från igår och ben/axelpasset i förrgår. Jag minns knappt hur det var på den tiden då man inte gick omkring med konstast träningsvärk! Nej, det är inte jobbigt att gå omring att ha ont. Detta är frivilligt och jag vet att det kommer att gå över.
Nope, nu börjar lunchen gå mot sitt slut. Jag höjer ett glas Pepsi Max i en skål till er! Ha en fortsatt underbar torsdag!
mäh...
Igår drog jag in till stan och gav jag Sats en ny chans. Tänkte att jag varit orättvis i mitt omdöme vid mitt föregående besök. Då var jag både trött och stressad och längtade hem. Nu la jag märke till att golvet vid maskinerna såg ganska nytt ut. Det var inte heller lika trångt med färre männsiskor där. Men jag vidhåller fortfarande att rummet för de fria vikterna kunde vara aningen bättre. Repigt golv och inga utmärkningar på hur mycket stängerna väger. (hjärngympa att räkna ut själv kanske?) Men nu funkade utrymmet helt ok eftersom jag bara slogs med tre andra om hantlar och bänkar. På väggarna fanns anslag om att mobiltelefoner inte var tillåtna inom gymmets väggar. Så klart, inget konstigt med det. Att råka tappa en tio- kiloshantel på en (framförallt någon annans) telefon är inget som hamnar längst upp på listan. Inte heller att tappa koncentrationen mitt under ett set.
Bredvid mig stod en kille och jobbade på större armar. Det ringde från hans ficka. Där började ett långt samtal och semester och jobb och ledighet och fester. Jag gjorde mitt bästa i att blänga surt. Tillslut la han på och återgick till sina biccar igen. Han tog en vilostund men tyckte uppenbarligen att det var trist att bara stirra rakt fram. Mobilen åkte fram igen och han gick runt i cirklar och pratade och pratade och pratade. ”Meh,” suckade en tjej. ”Meh vad då?” frågade killen och tyckte att det inte var någon större skillnad på mobilprat eller vanligt prat. ”Meh” tyckte jag och höll med tjejen. ”Äh” sa killen och klampade uppför trappan. Med ett segervisst leende fortsatte jag strugglandet efter fler muskler. Jag såg inte, men stämningen i rummet avslöjade att de andra tjejerna gjorde high five.
På det stora hela uppskattade jag gymmet mycket mer denna gången. Om jag kommer tillbaka? Absolut.
midnattsloppet
Plötsligt blev det tid att sälla sig i fållorna. Det var mängder med folk och nästan svårt att nå in i rätt startklass. Tillslut kom jag fram och hade missat mer än halva uppvärmningen. Hoppade själv på stället och roterade axlarna. Precis innan starten brann av svor alla löpareden. Kändes stort!
Joggade i väg och hittade ett bra temo. "Här ligger jag en bra bit" tänkte jag och gjorde så. Kilometerna rann under mina fötter och gick förvånandsvärt lätt. Publiken var helt underbar! De tjoade och skrek och applåderade. Taxibilar,tutade band spelade, sambadansare svängde höfterna... magisk stämning!
Jag hade läst på om banan och hade sparat krafter till mardrömsbacken; den sjätte kilometern var enbart branta backar uppför. Jag kuskade upp i lite lägre takt (precis som jag läst om i runners world.) Hamnade i en klunga av bara killar. Det uppmärksmmade några småtjejer. De sprang bredvid och vrålade "heja tjejen, heja tjejen, heja tjejen!" Undrade om det var just mig de menade när en av dem skrek "kom igen ruth, du kan komma uppför backen ännu snabbare!" Gissa om det fick fart på benen?
Benen... Jag fick lite ont efter halva sträckan men inte alls farligt. Jag trodde knappt att det var sant. Senast i tisdags var jag tvungen att avbryta en tur för att det inte ens gick att halta fram. Nu kändes det som sagt nästan ingenting. Lycka!
Ökade farten lite och helt plötsligt såg jag målet! Redan, hann jag tänka och spurtade iväg. Jag vet inte riktigt vilken tid jag fick. Midnattsloppets hemsida är överbelastad av alla som vill se sina resultat. Men jag chansar på ca 48 minuter. Jag hade mycket kvar att ge och satsar på bättre tid om två veckor. Då är det tjejmilen som gäller med grymma laget Spark i baken.
Hemvägen gick ovanligt smidigt. Tereses föräldrar bor på samma plats som jag gör och skjutsade hem mig. TACK!!!
laddad för loppet
För att ni ska känna igen mig bland alla andra 20.000 löpare har jag klistrat mitt namn på ryggen. Och läser man det baklänges står det tur... Ett tecken kanske? Haha. Lycka till alla ni som också ska springa! (och är ni inte i springartagen får ni hejja!)
undergång
Annars då? Jorå, bra. Annat ljud i skällan var det igår kväll. Jag hade bokat spinning och var frikostig i tidsräkningen. Tåget från Uppsala gick i tid, sackade under resans gång och pendeln från Väsby försvann bort i fjärran. Åhhhhh, dumt! Högtalarna sprakar till och meddelar att sista-chansen-att-hinna-till-cykelklassen-tåget är inställt. Åhhhh, ännu mera dumt! Jag suckar eländigt och dänger väskan i bänken. Plockar upp boken och planerar en tokrush från Karlberg till Fridhemsplan. Allra helst skulle jag vilja byta om på perrongen för att vara så redo som jag någonsin kan vara. När det förmodligen skulle räcka till en anmälan i förargelseväckande beteende fick jag nöja mig med att lägga kläderna överst i väskan. Fick fram skorna och linnet och underkläderna. Nålade upp håret och lade sats- kortet i yttersta facket. Men hur mycket jag än letade hittade jag inte byxorna. Vältrade ut väskinnehållet på bänken; inga byxor! Åhhhh, trippelt dumt! Jag skulle definitivt inte hinna att köpa ett par brallor på vägen dit. Inte ens att bara hugga ett tag i receptionen och spänsta in i omklädningsrummet. På tre sekunder blev jag tvärarg och vankade ett varv på perrongen.
Finns det något jag avskyr, är det att inte vara med på en planerad träning. Hela jag blir rastlös och vill inget hellre än att vara på gymmet. Plötsligt blir hela världen konstig och planeringen fallerar. Egentligen vet jag inte varför jag känner så. Jag menar, det är ingen katastrof att inte träna en dag. Kanske till och med bra att få en oplanerad vila. Det är inte så att jag sitter prick stilla hela dagen utan rör mig normalt. Ändå känns det nästan som världens undergång… Mycket märkligt. Varför kan jag inte vara en sådan person som rycker lojt på axlarna. En som tycker att det inte spelar stor roll utan satsar mer dagen efter.
Galet.
Totalt knäppt.
Men vad gör man inte för att komma i toppform.
nya idéer
Det är inte alls plågsamt att gå upp på morgonen. Sanningen är att jag går upp en hel kvart senare än när jag tränade med världens bästa Jane. Hade jag bara packat klart väskan och gjort ordning kvällen innan skulle jag inte behöva gå upp förrän kvart i sex. Men jag känner mig själv alltför väl. Jag litar inte på att alla saker verkligen finns i väskan och jag vänder den upp och ner. Då är det lika bra att jag lägger upp allt på soffan och knölar ner på morgonen. Allra helst vill jag ha min bag men insåg efter ett par dagar med cykel att det är smidigare med ryggsäck. Ser töntigare ut men fungerar mycket bättre i flygande fläng.
Idag har jag planterat idén om att ha regelbundna artiklar om träning, kost och hälsa. Chefredaktören nickade uppskattande och tyckte det var en bra idé. Hon poängterade samtidigt att det är redaktionschefen som har sista ordet. Jag tryckte på att jag har utmärkta kontakter inom hälsovärlden med allt ifrån Personliga Tränare, instruktörer till läkare och sjukgymnaster. (Dessutom har jag er, underbara träningsmänniskor!) Fram tills han kommer tillbaka från semestern sitter jag och klurar på uppslag. Några klassiker är ”kicka igång hösten” ”basta dig smal och andra myter” och ”du är vad du äter”. (kom gärna med idéer du också)
Nu har jag precis tagit en promenad med några kollegor. Vi letade dessutom upp gymmet i källaren. Tyvärr var det låst och öppnar inte förrän den 15 augusti. De kör visst klasser under luncherna. (Hoppas det är annat än bara pilates!) och ska ha mycket fräscha redskap. Det vore guld om jag kunde klämma in lite gymträning under luncherna för att koncentrera mig på konditionen hemma i Stockholm! Hoppas att dagen har gått fint hos er med, my darlins!
taxi till jobbet
Nu är snart arbetsdagen slut och hemfärd. Jag åker direkt till Regeringsgatan och tanken är att belöna mig själv veckans första träningspass. För att få upp konditionen ytterligare har jag planerat intervaller på cross trainern (allra helst vill jag springa på löpbandet, men benen bråkar för mycket. Under en joggingtur i lördags tvingades jag ge upp efter bara någon halvmil och linka hem. Får proppa mig full med Voltaren på lördag) och sedan fokusera på rygg, triceps och biceps. Najs! Det spritter i kroppen bara jag tänker på det!
(Om jag har testat Sats Uppsala än? You bet. I fredags efter jobbet letade jag mig fram längs oändliga gator och många torg. Tyvärr blev jag väldigt besviken. Gymmet höll inte alls Sats-standard på vare sig lokaler eller utrustning. Hela stället var slitet och utrymmerna små. På några platser kan det upplevas som mysigt, men inte här. Tveksamt om jag kommer gå dit igen. Imorgon ska jag försöka leta upp gymmet som finns på jobbet. Det är lite tveksamt vart det ligger och hur man kommer in. Äh, det är väl bara att gå runt och sniffa efter ett gym! (jag har ju lyckats förr, om inte annat i Uganda) (av alla ställen)
hett material och hetare dejter
gymragg
Tåget kom in nästan i god tid till Stockholm igår kväll. Det passade mig alldeles utmärkt, Träningslusten slog nya rekord och och valde mellan Zenit och Regeringsgatan. Funderade över saker som antal hårt tränande medlemmar kontra antal maskiner och crostrainers. Valet blev ganska enkelt, Regeringsgatan brukar alltid ha gott om utrymme. 25 minuters intervaller på crosstrainern pushade pulsen i topp. Tanken var från början att köra på löpbandet. Men en nykter tanke smög sig in. Kanske vore det bra om jag sparar benen och testar alternativ träning istället. Så här nära midnattsloppet vill jag inte riskera att smalbenet ska göra outhärdligt ont eller att löparknäet ska bli ännu sämre. (Jag vet att man blir bra på det man tränar, hoppas att crosstrainern har i alla fall en verkan till att jag får en bra tid nästa vecka.) Pustade ut några minuter och gav mig i kast med rygg- och tricepsträning. Jag blir starkare och starkare, snacka om en motivationshöjare! Nu är det svår att tro att jag bara för ett år sedan körde med nästan åttio procent lägre vikter än nu!
När jag var mitt inne i ett set i hantelrodd, såg jag tjejen som var på Stureplan i söndags. (hon som har gjort way to many plastikoperationer) Hon stod framför mig och gjorde några axelövningar. Utförde allt ryckigt med en- kiloshantlar. Kan man harkla till i en sådan situation, är det ok att komma med ett par råd? Jag hade uppmuntrat till att vara vara mjuk och följsam, lägga på ett nåt kilo och vara noggrann i tekniken. Men jag tvekade, vad har jag för befogenhet att rätta någon annan på gymmet? Jag är så långt ifrån ett proffs som man kan bli. Tänk om hon skulle bli sur och be mig sköta mina egna angelägenheter? Ah, så svårt! Om jag ser henne nästa gång ska jag leta upp en PT eller någon annan av gymmets anställda (alternativt muskelknutte) som får vägleda. Hon kommer att skada sig om hon fortsätter så där! (kanske lika bra att hon fjösade med vikterna)
Var för en gång skull noga med stretchen och drog ut varenda muskel jag involverat. Just som jag står i en konstig position i en ryggstretch hör jag bredvid mig: ”Visst är det dumt att man är här istället för att man äter en glass?” Jag stannade och plirade åt sidan för att se vem killen pratade med. Det visade sig efter ett par virriga sekunder att frågan var riktad åt mitt håll. ”Jaså?” svarade jag. ”Eller dumt kanske det inte är, men lite slappare” ”Haha, men detta är nog lite nyttigare”. Vi fortsatte prata och stretcha och tog sällskap nerför trapporna. Just som jag svängde mot omklädningsrummet, frågade han om han fick bjuda på kaffe någon dag. Jovars, varför inte? Kaffe är alltid gott och han var väldigt trevlig. Måste erkänna att jag blev lite smickrad. Jag är absolut inte till min fördel efter ett tungt träningspass… Haha. (Förmodligen hör han inte av sig, men man vet aldrig.)
trist
Hoppas ni har det bra där ni är!
i en soldränkt värld
Det kändes oerhört skönt att få åka hem igen. Frukost i en soldränkt trädgård, prat med en av grabbarna som kommit hem till huset. (nej, jag bor inte kollektiv. Vi råkar bara sova under samma tak- i varsitt rum med gemensamt kök. Thats it!) och hejdlöst njutande av att fortfarande vara ledig. Efter en halvtimma eller så bar jag bar ut en filt, kudde och senaste numret av ELLE. Placerade mig mitt på gräsmattan och sträckte ut all min kropp. Solen målade mig brunare, drömmarna tog vid och jag vyssades bort i en symfoni av fågelsång och vindbrisar.
Dagen gick snabbt och snart var det dags att ta itu med det jag fasade för; matlådor. Jag tycker inte om att laga mat. Inte någonstans. För att överhuvudtaget kunna släpa mig själv in i köket laddade jag med bästa musiken och snyggaste förklädet. För att få lite mer utmaning i det hela testade jag ett par nya recept. Det hela slutade på 20 lådor med bland annat lax i kokospaket, kyckling med mango chutney och fiskgryta med allsköns ingridienser. Nice, nu har jag mat för en månad framöver! Samtidigt som en rätt stod i ungen försökte jag mig på att städa rummet. Kom jag i närheten av datorn skrev jag en mening eller två på den text som råkade vara öppen. Se där, förmåga att göra flera saker samtidigt!
När rummet tillslut var acceptabelt, lunchlådorna i frysen och artiklarna färdiga fann jag mig själv väldigt rastlös. Kollade på löpardojjorna. Mindes hur det hade gått i spåret ett par dagar innan (då solen slösade sina strålar, flåset fastnade i halsen och orken tog slut någonstans efter en halvmil) Äh, tillbaka på hästryggen igen. Snörade på mig skorna, hittade inte armbindeln för Ipoden och tryckte ner den i armlinningen istället. Vinden var ljum, solen på väg ner och jag med taktfasta steg mot asfalten på jakt efter tiden. Ökade farten, sträckte ut benen, fokuserade på tekniken. Sju och en halv kilometer- 32 minuter senare var jag hemma igen. Jag börjar komma tillbaka efter sommarens löpvila. Det kan bli bra det här. Hoppas jag iallafall. Om benen bara vill vara med och leka vill säga. Kände av vaden från första steget. Knäet började bråka efter ungefär fem kilometer men hann inte göra riktigt ont. För att fjäska rejält för mina kinkiga ben bjöd jag dem på en lång stretch. Nu är det bara att hålla tummarna för att de ska sköta sig. Jag lovar att vara snällare mot dem, bara de håller till september!
lunchdejt och spinning
Klockan slog spinning och klassen satte igång. Jane var som vanligt bubblande glad och peppade järnet. Det var panikvarmt inne i salen och jag svepte frenetiskt pappret över pannan. Trots det forsade det från varenda por på kroppen! Instruktören var pedagogisk och tröttheten tog ut sin rätt. Men saknade ändå Terese på instruktörscykeln. Hon kör mycket tuffare, mesar inte undan tiden utan kräver mer av sina deltagare. (Det kan man kalla valuta för tiden!)
Efter en lång dusch och snabb mejk skyndade vi oss ut i receptionen. Där väntade syster yster och Terese (her self!)Vi hade seriösa lunchplaner... Under tre timmar pratade vi om precis allt från bröllop till New York. Tack tjejer för en kanontrevlig eftermiddag!
Nu börjar det bli dags att attackera sängen. Ska gå upp med tuppen imorrn och träna. Och det är bara att vänja sig, ska vara klockan åtta på redaktionen i Uppsala hädanefter! (sova på tåget; yeaaaah)
Sleep tight, my darlins.
i väntans tider
Very well.
Jag och bror borde ut och spöa varandra i tennis nu. Men regnet hänger hotfullt i luften och ingen av oss känner för att bryta mitt i ett avgörande set. Film får det bli! Kom hit du också om du känner för det. Soffan är stor och vi har Pepsi max för ett helt kompani.
Beach girl gives kitesurfing a try
Vi började med att pumpa upp draken (nä, det hade jag inte heller någon aning om att man skulle göra.) Tungt? Japp, men det är också träning!
När det var klart och alla snören och tampar var fastsatta var det bara en sak kvar; på med våtdräkten! Den var i storlek XL- extra long. Med det menas att den var liiite för stor för mig. Ska inte alls klaga, jag hade massvis med plats att röra mig i.
Och här, my darlins, här är draken och jag. Än så länge är vi sams, den ligger bara där och ser beskedlig ut. Blev... ja... lite svårare när jag väl stod ute med vatten upp till bröstet och skulle få den att flyga. Tror jag hade den i luften ungefär en minut i taget innan den damp ner i vattnet. N var hur snäll som helst och förklarade sig sönder och samman. Jag lyssnade allt jag var värd och försökte göra precis som han sa. Det gick väl inte direkt dåligt, men inte heller superbra. Skyller på att det inte blåste speciellt mycket och att det då är svårare att få den i rätt kurs. Jag hoppas att det är mer vind imorgon!
Får se om jag tycker detsamma när brädan kommer in i bilden. Ser du det framför dig? Då ska man inte bara hålla koll på draken utan även bräda och vågor!