.

Tittar på nyheterna och är lite förvånad över att inte ett ljud nämns om midnattsloppet.... Det var ju en jättehändelse! (Haaa, tror att loppet fick lite komkurrens från OS.) Innan loppet vandrade jag runt inne på Zinken. Mitt bland att folk fick jag syn på Terese, en sådan oväntad tur! Vi tog sällskap runt området och peppade varandra. Jag hade lämnat in min väska med varma tröjan en stund tidigare. Det visade sig vara ganska dumt, femton grader är ganska kallt! Jag stod och småhuttrade när Tereses föräldrar och bror hittade oss. Fick låna hennes mammas sjal, jagade bort den värsta kylan.
Plötsligt blev det tid att sälla sig i fållorna. Det var mängder med folk och nästan svårt att nå in i rätt startklass. Tillslut kom jag fram och hade missat mer än halva uppvärmningen. Hoppade själv på stället och roterade axlarna. Precis innan starten brann av svor alla löpareden. Kändes stort!

Joggade i väg och hittade ett bra temo. "Här ligger jag en bra bit" tänkte jag och gjorde så. Kilometerna rann under mina fötter och gick förvånandsvärt lätt. Publiken var helt underbar! De tjoade och skrek och applåderade. Taxibilar,tutade  band spelade, sambadansare svängde höfterna... magisk stämning!
Jag hade läst på om banan och hade sparat krafter till mardrömsbacken; den sjätte kilometern var enbart branta backar uppför. Jag kuskade upp i lite lägre takt (precis som jag läst om i runners world.) Hamnade i en klunga av bara killar. Det uppmärksmmade några småtjejer. De sprang bredvid och vrålade "heja tjejen, heja tjejen, heja tjejen!" Undrade om det var just mig de menade när en av dem skrek "kom igen ruth, du kan komma uppför backen ännu snabbare!" Gissa om det fick fart på benen?

Benen...  Jag fick lite ont efter halva sträckan men inte alls farligt. Jag trodde knappt att det var sant. Senast i tisdags var jag tvungen att avbryta en tur för att det inte ens gick att halta fram. Nu kändes det som sagt nästan ingenting. Lycka!
Ökade farten lite och helt plötsligt såg jag målet! Redan, hann jag tänka och spurtade iväg. Jag vet inte riktigt vilken tid jag fick. Midnattsloppets hemsida är överbelastad av alla som vill se sina resultat. Men jag chansar på ca 48 minuter. Jag hade mycket kvar att ge och satsar på bättre tid om två veckor. Då är det tjejmilen som gäller med grymma laget Spark i baken.

Hemvägen gick ovanligt smidigt. Tereses föräldrar bor på samma plats som jag gör och skjutsade hem mig. TACK!!!