.

Funderar på hur den här dagen ska te sig. Började morgonen med curry på filen istället för kanel. Fortsatte med att ta fel foundationfärg och när jag skulle dra på de nya legingsen, visade det sig att de var håliga från början (något emo-kid som vill ha dem?) Glömde halva lunchlådan hemma och mejkväskan blev kvar på fönsterbrädet. Det, mina vänner, det är tecken på att något kommer att ske idag. Väntar med orolig spänning.
För övrigt kan jag upplysa er om att jag tar det lugnt med träningen ett tag framöver. Förklaring kommer inom kort.
lots of love.

Just nu lever jag väldigt mycket. Med det menas att jobbet tar upp mer tid än vad det finns jobbtimmar. (för att ha mer koll på vad jag sysslar med, kolla statusen på Facebook! Det går på två sekunder att uppdatera!)
Träningen får dock inte stryka på foten. Hänger mig åt den antingen före jobbet eller när jag trillar in på Stockholms central. I går var tåget toksent och jag missade spinningen vid sju. Äh, gjorde inte så hemskt mycket, det var ändå dags att styrketräna igen. Drog igång med en halvmil på löpbandet och därefter fokus på rygg och ben. Skönt, roligt och effektivt!

Tidigare under dagen hade jag halkat runt på Uppsalas gator med cykeln. Insåg lite sent att det nog var dags att dra på cykelhjälmen. Kom på i samma ögonblick att en sådan har inte varit i min ägo under de senaste tjugo åren. Försökte hålla tungan rätt i mun och undvika de värsta spåren och isfläckarna. Kanade runt med hjul som for åt höger och vänster, en tur som i normala fall tar 12 minuter segande sig under närmare tjugo. Jag var alldeles skakig efteråt efter att ha spänt mig hela långa vägen!
Med tio minuter kvar till stängningsdags rusade jag in i butiken och kollade utbudet på hjälmar. Fanns inte så hemskt många att få tag i, och jag högg den som låg närmast. På sprintvägen till kassorna fick jag även tag i cykelljus. Så där, nu är man skyddad på alla håll och kanter! Nu kan jag cykla hur fort som helst! (Haha, eller helt enkelt fortsätta ta det piano... )

I fredags stod det utekväll med versaler, skrivna i bläck i agendan. Och det blev det också. I sällskap av Cicci och hennes JB lyssnade vi på högskolans kör. I vilken ordning vet jag inte, men varje år brukar de sjunga på medeltidsrestaurangen Sjätte tunnan i Gamla stan. En salig mix av studentvisor, snapsvisor och ett halvt tjog andra sånger. I kombination med uppsluppet skratt, mycket prat, mjöd och något som servitören kallade för ”Jungfru” blev det en kanonkväll! Jag propsade på att vi skulle fortsätta ut i nattens vimmel. Paret längtade hem och jag hade inte så stor koll på vad resten av kompisarna hade för sig och åkte hem jag med.

 Just när jag krupit ner i sängen och läste ”Om jag kunde drömma” ringde mobilen. Det var mammsen som undrade om jag ville vara med att sjunga under lördagen. Jag har varit med i kör stort sett non stop sedan fem års ålder och nu kunde jag inte riktigt tacka nej. Under tidig lördagstimme gick färden till Globen där Läkarmissionens anordnade Sånger för livet. En satsning där 3000 körsångare sjunger tillsammans och en rad gästartister framträder. Den här gången var bland andra Sven- Bertil Taube, Sofia Karlsson och Victoria Tolstoy på plats. Vi repeterade hela dagen (skönt för min del, till skillnad från de andra var det första gången jag hörde arren!) och gav den stora föreställningen på eftermiddagen. Globen var fullsatt med 12 000 (tolv tusen) personer! Det kändes så absurt att titta ner på publikhavet och försökte få in att det verkligen satt så många där. (ungefär som i Riksdagen och Plenissalen. Ni vet den där väven som hänger längst fram, den ser inte mycket ut för världen- men är hela 54 kvm. Lika stor som en tvårummare i Stockholm!) Any way, roligt att få vara med på en sådan sak! Får kolla på tv om ett par veckor för att höra hur det lät! Och minst lika roligt var det att få träffa mamma igen. Vi pratar i telefon ett par gånger i veckan, men ses kanske tre gånger om året. (spana in den snygga bilden i inlägget under)

Snön som föll över Stockholm ikväll hann smälta innan den ens nuddat marken. Eller håret, för den delen. Jag beslutade mig för att testa en ny väg till Park Biografen vid Stureplan denna gång... Därför kom jag ett par minuter sent. Tur att jag har goda vänner som höll en plats längst fram i kön åt mig! Jag kallade ihop till krismöte det första jag gjorde; hade glömt sminkväskan hemma och var totalt rödmosig i hela ansiktet.Tackade min lyckliga stjärna när Jane och Sofia sträckte fram varsitt lipgloss. Haha, tack tjejer! Med glansiga läppar kändes det helt rätt att få komma in i en varm biograf. Där visade TV400 i samarbete med bland andra Veckorevyn de två första avsnitten av nya Beverly Hills. Vi bjöds på varsin cheeseburgare, popcorn och en halvliter dricka. Utlottningar av diverse slag och därefter släcktes lamporna och serien drog i gång.
Jag tror att 90210 kommer bli en succé bland den yngre skaran. Det var roligt att leta likheter med de äldre rollfigurerna och kopplingarna till handlingen från förr. Personligen föredrar jag Bevvan numero uno, men kan mycket väl se denna om jag skulle vara hemma. Jag fick även en glimt av Idoldeltagarna som fanns bland allt folk. Vet inte riktigt vad de gjorde där, men en massa tjejer stod i kö för autografer. Roligt att få se dem live i alla fall!

Nu lockar sängen... good night- good fight!
(bilder kommer senare...)

Det är mitten av novemer, mörkret har sänkt sig, regnet smattrar mot fönstret och jag har alldeles för lite luft i cykeldäcken. Glömde handskarna hemma och mössan har jag ingen aning om vart den är någonstans. Jag är dömd till vila hela dagen och har inga vidare planer i kväll och min tv vill inte fungera. Låter det som en deppardag? Inte då, det är ju fredag! Tack vare dåligt pumpade däck kommer jag få liiiite mer effekt av cyklingen, det kommer bli superskönt att komma ombord på tåget och känna att fingrarna tinar upp igen. En tom kväll hemmavid gör att jag kan ägna mig att bara ta det lugnt men inte fastna i soffan. Och förresten, vem behöver egentligen Idol för att fylla en fredagskväll? Med andra ord; det kunde inte bli så mycket bättre än så här.
Ge er iväg i full fart mot  helgen nu! Vi hörs imorgon.

I dag är en ny dag, och det är jag väldigt glad för! Gårdagen ville liksom aldrig ta slut och kändes tung av olika anledningar. Men jag är så tacksam för mina vänner. Ni som får mig att skratta, som säger rätt saker i rätt ögonblick och ni som låter mig prata på. Telefon, Msn, ansikte mot ansikte... Sätten är många en resultatet är ett; en gladare ruth. Tack för att ni finns, ni berikar mitt liv!

Märkligt hur fort timmarna rinner i väg när man har mycket att göra. Som tur är det roliga saker jag gör. Inser  vilken tur jag har som får vara oerhört frågvis och nyfiken på vad andra människor gör och tänker. Det bästa är att de faktiskt svarar så gott de kan på mina funderingar. Nackdelen med överbelarat skrivbord, är att mobilen får påminna mig om när det är dags att äta. Hungerkänslorna är nästan det första som försvinner när det är fullt i hjärnan. Inser inte förrän jag slänger en blick på klockan varför jag är så skakig. Som nu när det har gått otillåtet många timmar sedan jag åt senast. Det måste jag råda bot på omedelbart!

Och ni som är observanta ser att klockan är sju och jag inte befinner mig på gymmet. Jag vet, är förvånad själv! Funderade i eftermiddags om jag skulle köra ett styrkepass. Men när marken böljade sig under fötterna insåg (till och med) jag att det inte skulle bli någon bra kvalitet på den träningen. Resultatet är att otåligheten kryper i all min kropp. Tror att jag måste vänja mig vid att inte alltid hålla igång, att det kanske inte är nödvändigt att köra slut på mig själv varje dag. Bör förmodligen tillåta mig att ta det lungt och låta vilan ta ut sin rätt. Jag pratade med en oerhört god vän i går kväll. Hon utbrast att när människor hittar på bortförklaringar att inte träna gör jag precis tvärtom: Letar anledningar till att nästintill bo på gymmet.
Sigh.
Men det här med vilan gör att jag känner mig smått uttråkad. Shix, vad gör alla människor som inte tillbringar fritiden till att slipa på formen? Tur att det är intervaller med Mela imorgon! Rackans vad det bra det ska gå- nu när jag har laddat och peppat och vilat hur länge som helst!
Som sagt; nu gäller brödbak och sno ihop något som både magen och kroppen tycker om.

I lördags var vi ute en sväng på 50 minuter. Jag insåg att jag var snabbare än de flesta, jag är bra!  Och det känns ännu bättre att han tyckte att jag god kapacitet att bli en riktigt snabb löpare! Dusch och en lunch senare ställde sig Lillian Magnusson vid föreläsarbordet. Hon berättade varför hon började springa och om karriären som gått spikrakt uppåt. Vid frågan varför hon har lyckats så bra svarade hon; ”Det är nog därför jag inte är en typisk löpare. Så klart att jag gillar att vinna, men det är inte det viktigaste. Det absolut viktigaste är min familj och jag prioriterar alltid dem”.
Det gjorde mig inte så lite förvånad. Jag själv är en vinnarskalle och har nog trott att de allra flesta som sysslar med någon form av prestation också är det. Är nyckeln till framgång lika med att man inte ska ta allt på så blodigt allvar? Jag satt redo med blocket hela tiden och hungrade efter tips.
Efteråt slog hon sig ner vid mitt bord och jag passade på att fråga hur min träning skulle bli effektivare. Hon tyckte att på det stora hela ser det bra ut; ett kortare och snabbare, ett intervall och ett längre. Men för att få ut ännu mer föreslog hon ytterligare ett kvalitetspass på ca tio kilometer. Några löpskoleövningar plus styrketräning kommer att få mig i bra form!

Spänstade hem, glad i hågen och packade om väskan till Allt för Hälsan. Eftersom jag var där i jobbet, kunde jag inte enbart kolla runt på sådant jag tyckte var intressant. Tänkte rubriker och fick några bra kontakter att jobba vidare på. Överlag var det väldigt roligt att gå omkring bland alla montrar. Fast det var lite för mycket humbug och lite för lite träning. Hade läst innan att Paulun skulle vara där och fyndade musli och bars. Likaså vid Weleda och Bodystore. Nu har jag bra saker att stoppa i mig ett tag framöver!

Jag glömde inte bort Fars dag i går, lovar! Försökte ringa hem flera gånger för att sjunga en trudelutt och önska världens bästa pappa världens största grattis. För vem kan ha missat att årets viktigaste dag infaller andra söndagen i november? Bästa superpappa, det här är mitt grattis till dig! Älskar dig.

Det är inte mycket som slår mys hos allra käraste syster! När vi, jag och E, trillade in genom dörren var syster i full färd med att göra scones. Som den moderna varelse hon är, stod laptopen på köksbordet med en receptsida uppe. Vem behöver kokböcker när man har trådlöst? Hon hade köpt hem Keso, enbart för min skull- sötisen…
Efter att killarna suttit och zappat mellan kanalerna och systrarna dukat fram kollade vi på Idol. (första avsnittet för min de. Kommer inte att se igen...l) I varenda reklampaus satte det stora bläddrandet igång. Och har man i snitt 300 kanaler att välja mellan, blir det en fasligt många program att se. Måste erkänna att det gick förvånandsvärt mycket skräp! Plötsligt känner jag mig väldigt nöjd över mina skogskanaler (svt, fyran å sexan)

Plötsligt dök den första Hajen- filmen upp. Jag kastades tillbaka till 1989 och mindes hur skräckslagen jag blev när jag hörde och såg "dom-dom-dom-dom-dom- dom" för första gången. Min äldste bror skulle sitta barnvakt och hade lånat den från en kompis. Eftersom varken jag eller syster tyckte det var speciellt intressant att sitta ensamma på rummet, kom vi på den storslagna idén att göra storebror sällskap. Inte supersmart kan jag avslöja för er djupingar. Det dröjde flera år innan jag ens övervägde att begee mig ut på djup där jag inte bottnade. Fnys… nu för tiden kan jag se komiken i den uppenbara plåthajen som inte ens liknar den äkta varan, men försök övertala ett panikslaget barn att hajar inte brukar tugga sönder små flickben. I alla fall inte de som evetuellt (…) skulle kunna tänkas finnas i en småländsk insjö! Nä, nu föll jag bort från ämnet. Fick en superhärlig kväll med syster yster plus make plus vän. Att hon dessutom hade en liten presentpåse till oss var, gjorde inte saken sämre!

Vid dagens slut eller när jag är trött känns det som om jag lekt mullvad i sanden. Det skaver och ögonen är hur torra som helst. Min optiker tyckte därför att jag skulle prova ett nytt linsmärke. Absolut, svarade jag och fick ett par i silikon. Första reaktionen; galet vad tjocka de är! Andra reaktionen; superenkla att sätta in.
 Runt två minuter efter jag hade petat in dem i morse kändes det lite konstigt i vänster öga. Ryckte på axlarna och tänkte det berodde på att jag inte var van vid tjockleken. Men det fortsatte kännas obehagligt och vid fikat gjorde det riktigt ont. Blinkade några gånger och hoppades att det skulle gå om. Jobbade på ett par timmar till. Men vid lunchen var det outhärdligt. Ögat rann och det gjorde rejält ont, anade att det var mer än vanligt skav. En av redigerarna föreslog att jag skulle åka hem och fortsätta jobba hemma. jag nickade med och nämnde idén för redaktionschefen. Hon höll med och jag slank ner för att avsluta ett par grejer. När jag tog ur linsen såg jag att det fattades en stor bit! Var helt konstigt att ta mig fram med bara en lins. Snubblade på trottoarkanter och stötte emot både ditt och datt. Haha, måste ha sett helt drängafull ut! Men det värsta är att den nya linsen inte kommer förrän på torsdag! Det är ju en hel vecka till dess. Och jag som inte har några andra linser. Kort innebär det att jag få ha glasögon i en hel vecka…
Suck.
Jag gillar dem inte för fem öre. Har bara på dem när jag absolut måste. Nu är jag tvungen att visa mig i dem offentligt under sex hela dagar. Nej, det är inget alternativ att inte ha dem. Jag ser som en bäver och lär få nackspärr om jag sitter med näsan två decimeter från skärmen. So help me God.

Äh, over till trevligare saker! Om en kvart åker jag till världens bästa syster! Hon har lovat att bjuda på scones med keso och kalkon. Ah, hon vet precis vad hon ska få en ruth glad! Jag hoppas dessutom att vi kommer att spela något spel. Jag älskar brädspel och kan hålla på praktiskt taget hur länge som helst! Nepp, nu måste jag göra mig i ordning. Vi hörs och syns imorgon igen!
Lots of love

Minns ni när man räknade med sannolikhet och medelvärde på gymnasiet? Det illustrerades av en kurva som berättade sannolikheten för något att inträffa. I dag tar vi exemplet hett vatten i Starbucksmugg. För det allra mesta kommer det 2.4 dl ur automaten, men kan även i några procent av fallen bli 2.2 dl eller 2.6 dl. (fråga mig inte hur man räknar ut det, skulle inte minnas det ens under pistolhot) Ok, hänger ni med? Det händer inget speciellt när sannolikheten blir A) eller B). Men om det blir 2.6 dl och någon (…) är fumlig på handen spills överflödet lätt ut. Och det gör ont kan jag meddela. Just nu sitter jag med aloevera- klet på halva (milt överdrivet) armen och tycker smått synd om mig själv. Att jag dessutom inte får tag i en jätteviktig person ökar på tuligheten ytterligare. Men hey, vad gör det om hundra år när allting kommer kring? (och visst börjar ni också smila när ni tänker på de sju små dvärgarna som dansar omkring?)
För idag är det tisdag- man bör komma ihåg att det bara finns en tisdag varje vecka, passa på att njut av den så mycket som ni kan.

Nä, nu ska jag försöka få tag i ovanstående person igen. under tiden kan ni roa er med att beundra min egenhändigt tecknade graf och (drrrrrrrrrmmmm) dagens outfit.

Jag har fått in perfekt nivå på Wake up Light! I morse vaknade jag två minuter innan trummorna dundrade igång. Har ingen aning om jag inbillar mig, men det känns på något sätt enklare att komma upp ur sängen nu. Får återkomma om ett par månader med en mer noggrann redogörelse!

 Idag är det som bekant måndag, inte mig emot! Första dagen på en helt ny vecka ger fantastiska chanser att börja om från början, ta nya tag och att göra den här veckan ännu bättre än den förra. Gör om gör rätt (om föregående inte gick som man ville) eller keep goin´ strong (om den gick helt strålande). Nu gör vi det bästa vi kan åstadkomma de närmaste dagarna. Ta hjälv av vännerna,  tillsammans går det mycket bättre. Med de orden önskar jag er således en underbar start på vecka 45!

Smått märklig titel på den nya James Bondfilmen. Men jag är inte den som klagar, huvudsaken var att få spana in den hetaste Bond ever… Haha, så hade jag kanske resonerat för några år sedan. Vi var ett gott gäng som traskade in på Heron City för att beskåda det nya underverket. Magen skulle få sitt innan och vi gick in till en restaurang. Där dissade en av grabbarna oss så grovt; ”Hallå, folk bokar faktiskt bord här innan man kommer. Fredag, du vet och folk gillar oss”. Hopp. 16 klackar vände på sig och gick vidare. Nåväl, vi hittade tillslut både mat och sittplatser. Även biosalongen med sina femhundra sittplatser.

Efter reklamen kom en hel rad med kostymklädda killar in. De överraskade alla  med att använda biobiljetterna som lotter. Priset var en ack så åtråvärd t-shirt. Ena numret efter det andra ropades upp- sen kom min rad och min plats! Precis när jag skulle resa mig upp och skutta ner stack en kille från samma rad iväg. Han tog MIN t-shirt! Snorunge! Spelar roll att den förmodligen var i XXL och totalt oformlig. Det var min… Och det går inte att skrika inför flera hundra människor och en skitunge luras. Blev upprörd in i mitt innersta ;)
Oki, åter till filmen. Jag blev ganska besviken. Tunn story, många gånger omotiverad action (även om parkour- trixen var häftiga) och ibland bara totalt osammanhängande.

Efteråt trotsade vi både isgata och snålblåst, åkte hem till en av tjejerna och drack kaffe. Hon rotade fram ett brädspel från 1992 som roade oss en lång stund. Det var verkligen längesedan jag sysslade med sånt. Insåg att jag borde göra det betydligt oftare! Kort; mer Daniel Craig, brädspel och trevliga människor åt folket.