.

Märkligt hur fort timmarna rinner i väg när man har mycket att göra. Som tur är det roliga saker jag gör. Inser  vilken tur jag har som får vara oerhört frågvis och nyfiken på vad andra människor gör och tänker. Det bästa är att de faktiskt svarar så gott de kan på mina funderingar. Nackdelen med överbelarat skrivbord, är att mobilen får påminna mig om när det är dags att äta. Hungerkänslorna är nästan det första som försvinner när det är fullt i hjärnan. Inser inte förrän jag slänger en blick på klockan varför jag är så skakig. Som nu när det har gått otillåtet många timmar sedan jag åt senast. Det måste jag råda bot på omedelbart!

Och ni som är observanta ser att klockan är sju och jag inte befinner mig på gymmet. Jag vet, är förvånad själv! Funderade i eftermiddags om jag skulle köra ett styrkepass. Men när marken böljade sig under fötterna insåg (till och med) jag att det inte skulle bli någon bra kvalitet på den träningen. Resultatet är att otåligheten kryper i all min kropp. Tror att jag måste vänja mig vid att inte alltid hålla igång, att det kanske inte är nödvändigt att köra slut på mig själv varje dag. Bör förmodligen tillåta mig att ta det lungt och låta vilan ta ut sin rätt. Jag pratade med en oerhört god vän i går kväll. Hon utbrast att när människor hittar på bortförklaringar att inte träna gör jag precis tvärtom: Letar anledningar till att nästintill bo på gymmet.
Sigh.
Men det här med vilan gör att jag känner mig smått uttråkad. Shix, vad gör alla människor som inte tillbringar fritiden till att slipa på formen? Tur att det är intervaller med Mela imorgon! Rackans vad det bra det ska gå- nu när jag har laddat och peppat och vilat hur länge som helst!
Som sagt; nu gäller brödbak och sno ihop något som både magen och kroppen tycker om.