.

Oh yeah! I morse under PT-timmen klararde jag nästan, nästan att göra egna chins! Har innan kört i smithmaskin med en hjälpvikt på ca 15 kg. Nu ville Jo se hur det skulle gå med ett vanligt chinsräcke i taket. Med aning push från henne kom jag upp i tio stycken. Snart, sa hon, snart går det utan någon som helst hjälp! Känns hur skoj som helst, hade aldrig någonsin trott att det var möjligt. Nu gäller det bara att träna, nöta in tekniken och försöka igen till det går! Haha, snart ser jag väl ut som värsta biffen!

Om en stund är dags att göra ett krafttag i att hitta Klänningen till bröllopet. Från början hade de grönt och rosa som temafärger, men grönt trillade bort under vägen och ersattes med vit. Hmm... undrar hur det här ska gå. Vit klänning faller bort av ganska naturliga skäl. Jag har å andra sidan inte så mycket lust att strutta omkring i rosa hela dagen heller. Hoppas hon är öppen för andra färgförslag...
Btw, vad hände med det vackra vårvädret? Regnet droppar sorgset från bläcksvarta tak och ser till att de allra flesta ser ut som dränkta ponnysar. Är det något jag inte vill ha igen så är det förra sommarens översvämningar. Kom igen, nu håller vi tummarna för sol, ljumma vindar och brunbrända ryggar.

Frågan är hur virrig man egentligen får vara! Jag slank iväg för en timmas skön träning under lunchen. Gick i mina egna tankar och fängslad i min Ipod. Bytte om och rotade en stund i väskan efter skorna. En högg jag tag i på en gång, men den andra fanns inte där. Märkligt, den kan väl inte försvinna så där? Vände upp och ner på väskan och drog ut allt på bänken. Ingen sko över huvud taget kunde jag dystert konstatera. Eller dystert och dystert, började nästan skratta istället! Hur kan man glömma bort att man faktiskt behöver två skor, en till varje fot? Jag skakade på huvudet och tassade i väg i bara strumplästen till löpbanden. Efter tre minuter kollade jag ner i fållan där man kan lägga vattenflaskan, handduk, tidningar, papper... (ja, precis allt du kan komma och tänka på!) Där skramlade nycklen till skåpet. Då npterade jag att den fortfarande satt fast i hänglåset... Pinnade i väg i jordens fart till omklädningsrummet igen. Oh man. Har varit helt uppe i det blå de senaste veckorna! Och jag, jag bara ler.

David: Jäklar vilka armmuskler du har!
Jag: Nämen, ser man på.

Rackans, sån träningsvärk jag har! Kände att det började någon gång vid sju-snåret och nu är det stelbent gång som gäller. Haha, vill knappt vara med imorgon när det är dags att vältra ur sängen! Vore kanske en smart plan att placera täcken, kuddar och andra mjuka saker bredvid sängen. Ja, utifall jag måste rulla ur bingen! Körde bland annat benböj i smithmaskin tidigare i dag. Och det, my darlins, det är en övning som vet vart den tar!
Istället för 25-årsfest på Undici blev det hemmakväll. Men jag är inte den som klagar. är fortfarande trött efter helgens eskapader och laddar stort inför imorgon istället.  Matlådor ska  göras, rummet ska städas och  bröllopshäfte ska skissas. Och på kvällen vänrar värsta våffel-moffar-buffén! Första laggarna på flera år. Ser fram emot det!
Sov gott och dröm blåa drömmar!

Stykepasset igår blev riktigt lyckat! Fick bra kontakt med musklerna och anade att  träningsvärken skulle bli total. Hade alldeles rätt! Jag tror att man måste ha drag åt ett självplågande slag för att riktigt uppskatta träning. Jag menar, hur kan man annars ha träningsvärk så man knappt kan röra sig, och ändå utbrista: "Åh, vad skönt!"

Begav mig hemåt för mellanlandning. Skulle till Fia senare på kvällen men var tvungen att få i mig något först. Hade inga matlådor jag kunde nalla av. Att laga något avancerad lockade inte speciellt mycket. För mig är fler än två ingridienser matlagning på hög nivå. Kort: jag+kök=katastrof.
Tog mig i kragen och spände ögonen i frysen (du är mitt everest) Rotade runt någon halvminut och hittade lite nötfärs. Ah, perfekt! Det enklaste som finns är att steka den och slänga i några matskedar salsa. Tillbehören shoffas i lagom stora bitar. Denna gång blev det avokado. gurka och tomat. Toppade det hela med ett par teskedar minifraishe. Supergott! Och det bästa är att det inte tog mer än cirkus tio minuter. Så blev man mätt och glad ännu en gång!

Hos Fia vankades det film och fruktsallad. Vi såg Stardust, en riktigt bra film! Feel good, awwwww och lite romantik i ett. Jag somnade inte en enda gång! Jag är annars tjejen som slocknar efter en halvtimma, vaknar en minut, somnar om och skyller på kass klippning när jag inte fattat vad filmen handlar om. Hmmm... antningen var Stardust något extra eller så har jag helt enkelt blivit piggare. Kanske kan tacka träningen för det?!

Oj, tiden rusar när man har roligt! Dags att göra mig iordning för spinningen på Regeringsgatan. Pucko- SL håller på med någon slags reparation på spåret mellan sumpan och centralen. Det betyder att jag måste ta tunnelbanan istället för pendeln. Och det i sin tur betyder att min resa till stan tar mer än dubbel så lång tid som vanligt. Suck.

Woho, yeah, wow!!!!! Precis så känns det nu! Jag gick på första passet i kväll sedan jag gjorde illa benet. Valde mellan Sats CorePuls och BodyCombat. Inbillade mig att belastningen på benet skulle vara minst vid den sistnämnda. Sagt och gjort. Begav mig till Sats och gjorde mig iordning. Utanför salen petade jag lite på smalbenet för att se om det skulle fungera. Borde gå utan större problem. Började mjukt för att intensifiera träningen. Svingade krokar, upper cuts, raka slag. Hoppen blev högre, sparkarna hårdare och rörelserna yvigare. Åh, det var så roligt! Tog slut alldeles för fort, kunde ha fortsatt hur länge som helst!

Tog i för kung och fosterland. Kanske därför jag blev helt slut. Det, eller att min kondition totalt rasat ner i botten. Har inte kört någon vidare träning av det slaget på ett tag nu. Är ganska rädd för att flåset ska ha blivit rejält sämre. Inser att det är ganska idiotiskt att ge mig ut i löpspåret innan jag är helt, helt bra. Svullnaden måste ha lagt sig innan det blir tal om någon längre sträcka. Kan knappt vänta! Saknar känslan av det som just är jogging något grymt. Sedan har jag börjat ana en degighet på magen som jag absolut inte vill ha där. På plussidan står docka att den minskade dosen av konditionsträningen har gjort mig mycket starkare. (synligare muskler!). Och det är jag super- fantastiskt- underbart glad över! Men vill heller inte öka i underhudsfett, vilket jag är på god väg att göra. Är det kanske dags att dra i gång med morgonpromenader igen?
Hur skulle ni ha gjort?

Precis när jag loggade ur jobbdatorn igår, trillade syster in på mitt kontor. Vi hade nämligen bestämt oss för att gymma ihop. Yeah. Förstår precis vad du tänker "Varför ska syster följa med till Sats när hon i vanliga fall kör Friskis? Duger inte ranta-runt-i-ring-pass för att hålla toppformen?" Hmmm... näää... inte om man är ute efter tonade muskler och snygga axlar. Jag kör, som du redan vet vi det här laget, med PT-Jo på tisdagar. Syster frågade lite snällt om hon kunde följa med. Eftersom hon är den bästa tvillingen jag har, kunde jag inte neka.

Vi kom inrusande nästan i tid. Satte personliga rekord i ombyte och spänstade ut till löpbanden. Fick tag i de med inbygd tv, finns det något bättre än att kolla på Greys Anatomy samtidigt som man lägger kilometer efter kilometer efter sig? Jo förhörde sig om systers motionsvanor och planerade upp ett program. Vi började med favoriten utfall. Just som vi stod bredvid varandra och tog första steget, utbrister Jo: "Har inte syster längre ben?" Jag gnällde till och syster bekräftade skadeglatt att hon har 2,5 cm längre ben än jag. Suck. Det är inte bra för min självkänsla, inte alls! Det borde inte spela någon roll att hon är aningen längre än moi. Men det gör det! Helt omedvetet började vi tävla om vem som kunde ta längst steg och komma fram först. Jo bara skrattade. Jag menade att det skulle bli oändligt mycket syskonkärlek under kvällen. Därefter gav jag syster en mycket kärleksfull knuff.

Blev en jätteskoj kväll! Jag slog bland annat personbästa i armhävningar och fick visa syster hur skoj det är att styrketräna. När vi kom tillbaka i omklädningsrummet frågade hon om jag inte ville sova över hos henne. Åhhh, tvillingkväll med kvällsmat och prat och ännu mer tjat innan man somnar. Självklart!

Jag var på kostföreläsning på sats igår kväll. Även om jag hade hört det mesta förr var det intressant. Bland annat förklarade tjejen som höll i det vad GI egentligen är. Hon jämnförde Morötter (GI 103) och referensen vitt bröd. (GI 100) Fyra brödskivor innehåller samma mängd kolhydrater som 800 gram morötter. Det blev en aha-upplevelse för mig! Man står sig inte speciellt länge på fyra formfranska, men på nästan ett kilo morötter är magen både full och nöjd ett par timmar in i framtiden. Hon sa att det egentligen handlar om i hur stort behov man är av snabba kolhydrater och hur länge man vill vara mätt. Rostmacka med aprikosmarmelad (min personliga favorit när det kommer till marmelader) går rakt upp i hjärnan och man är allert i ca. trettio minuter. Grovis med keso, kalkon och tomat går långsammare ut i blodet, men man är på språng i åtminstone två timmar. Vad GI går ut på är inte skippa allt vad kolhydrater innebär, utan att hålla blodsockret på en bra jämn nivå. Undviker man dipparna (då man moffar i sig choklad, naturgodis, mackor, kex (...) med bägge händerna) småäter man inte utan är nöjd hela långa dagen. Det är då midjemåttet eventuellt minskas och figuren slimmas.

Värt att notera är att efter träning är det jätteviktigt att få i sig snabba kolhydrater! I vanliga fall måste insulin till för att "öppna" cellerna och där i från kolhydrater proppas in. Men efter träningen har cellerna har tömt sig och står vidöppna. Kollisarna används på en gång och blir inte kvar och lagras som fett. Bryt inte ner kroppen, bygg upp den istället! En banan och två deciliter mjölk senast en halvtimma efter passet är perfekt!

Spännande va?
Vad har ni för kostkunskaper att dela med er av?

Oh, vilken underbar morgon! Det lixom bubblar inombords och jag småler stort sett hela tiden. Träningen med Johanna gick jättebra igår! Det verkar som att vilodagarna förra veckan gjorde susen. Från att ha kört CorePuls, Box, BodyCombat, löpning och spinning som konditionsträning, blev bara spinningen kvar. Bestämde mig för att ligga kvar på samma energiintag för att testa vad som skulle hända. Målade upp värsta scenariot med noll kondtion, böljande valkar och allmänt illamående. Men det resulterade inte i någon som helst viktuppgång. Till min förvåning är jag även piggare och starkare! Ser man på!
Dessutom fick jag sålt inte mindre än tre hudvårdspaket igår! Som sagt, det är en riktigt, riktigt bra morgon! Nu blir det kaffe i fulla muggar!

Nämnde jag att jag tar er alla i famn?

Kickade igång måndagen okristligt tidigt: Entrade Sats Zenit strax efter öppningen. Där väntade jag en stund på Sam som ett par dagar tidigare kaxigt frågat om jag orkade med morgonträning. "Hå, serru" svarade jag på min bästa imiterade 08´ska. (smålänning som jag är)  Efter en tuff rond sax-sten-påse bestämde vi att köra mitt program. Stegen styrdes mot löpbanden för några minuters uppvärmning. Efter tre set benpress och utfall guidade Sam till PT-rummet. Hade inte det blekaste att det existerade, glatt överraskad! (Här kommer jag bli stammis!)

Jag lekte PT och instruerade honom så bra jag bara kunde. Galet skoj! Min glädjeenergi överfördes till Sam och han slet som en Vasalopps-åkare. Han skrattade och sa att det var för att manligheten inte skulle få sig en törn. För att inte verka sämre tog jag i allt vad jag hade. (Tävlingsmänniska som jag är... Måste bero på att jag är tvilling) I avslutningen när vi pressade bicepscurl ploppade venerna fram! Oh, det är bland det vackraste som finns.

Som sagt, det var verkligen en kanonstart på veckan. Tränar annars ensam och uppskattade mycket att ha någon att peppa och att bli peppad. (inte minst) Nästa vecka är det Sams schema som gäller. Gissar på att jag får slita hund då... Bäst att jag tränar i veckan för att förbereda mig. Kommer bli kalas!