.

När Malin berättade att hon och Markus väntar tvillingar, blev jag naturligtvis jätteglad! Inte bara det att det är speciellt att vänta två. Utan därför att det är speciellt att vara två! Det är en av de mest fantastiska sakerna som finns! Jag tycker ärligt synd om alla som saknar en tvilling i sina liv. Ett sådant syskon är så mycket mer än bara en i skaran. Det är personen man varit tillsammans med sedan allra första början. Jag älskar mina bröder högt. Men det är en annan känsla jag har för min tvilling. Man har en tillhörighet, något som bara vi har och de som inte är tvillingar kan omöjligt förstå det. Kolla bilden ovan! Där är vi fyra månader gamla och söta som få... Haha... Lika som bär och nästintill omöjliga att se skillnad på. Visste  du att pappa faktiskt blandade ihop oss som små knoddar? Det är sant!!!




Vi blev lite äldre och började inse vad det egentligen innebär att vara nästan likadana och lika gamla. Bästa kompisen var alltid med, vare sig man var hemma i lekparken eller hos farmor och farfar. På bilden "hjälper" vi till med höskörden!


Det har alltid varit "vi" "vår", "oss". Som: "Du är lika gammal som oss". Visste du att det dröjde ända tills vi var 16 och började gymnasiet  innan vi lärde oss säga "jag"?  Ahhh... du behöver inte frusta att det är tragiskt.... Nu för tiden kommer det automatiskt att prata i singular. Fast lite tomt är det emellanåt erkänner jag med visst motstånd.