dunsande steg innan alla andra vaknar
Gjorde dagens första konditionspass kvart i sex imorse. I joggingspåret var det bara jag, solen och Amy Winehouses Back to Black. Plötsligt såg jag de blommande träden, det gröna gräset och kände vårdofterna! Det om något gav push i benen och stuns i stegen! Elva kilometer senare var jag hemma igen och stretchade på trappan. Det är helt ok att tänja på kroppen medan näsan vänds mot solen! Spänstade iväg till brevlådan och såg fram mot en långfrukost och DN. Ingen tidning, inte ens en liten bilaga. Slog mig för pannan och suckade exstensiellt. Prenumerationen gick ut idag och jag har glömt att förnya den. Attans! Just nu vill jag inte lägga typ 800 kronor på en tidning som jag knappt har tid att läsa. Men att inte ha någon morgontidning är inget alternativ. Någon som har lust med delad vårdnad om DN?
----
Läste hos Jane igår att löpsteget ska rulla för att göra det så skonsamt som möjligt för kroppen. Rackans, jag dunsar fram som om jag har trätofflor på mig! Det bådar inte alls gott för framtiden. Frågan är nu hur man fixar rullningen i foten. Ni som var med på Boot Campet såg mina mindre lyckade vighetsförsök på yogan. Ungefär lika smidig är jag i fotlederna. (Kanske har Youtube något matnyttigt att visa.) Får bege mig till Löplabbet eller något i den stilen för att få råd.
Nu ska jag ut på ett snikärende på stan. Egentligen är det ganska onödig och behövs inte alls fixas nu. Men tänkte passa på att njuta en stund i solen. Kan man vara så ful att en liten omväg går an...
snabb, snabbare, totalt mot bättre vetande
Enligt schemat från Paulines "Fixa bikiniformen" i senaste Fitness Magazine, skulle jag göra två konditionspass igår. Första bockades av på morgonspinningen. Ju längre dagen gick desto segare blev både tanken och rörelserna, lockade inte ens i mikroskopiska mått mätt att utsätta mig för kondition. Funderade på att åka hem och förpassa mig till vegeterat läge i soffan. (Helst framför något hysteriskt roligt som Scrubs eller Simpsons.) Jag gjorde en ansats att ta mig bryskt i kragen. Bildligt. Hmm... mja varför inte nickade jag för mig själv. Kragen knycklades ihop med onödigt mycket våld. Bokstavligt. Trött som ett fån hasade jag mig mot bättre vetande till Sats Söder. Det kommer gå bra, det kommer gå bra, det kommer gå bra mantrade jag. Försökte se mig själv med segerkransen runt halsen, vita duvor och stämningsfull nationalsång alltmedan jag beskådar tårögda landsmän i stående ovationer. (Mental träning rocks säger De Som Vet.)
Med något som ytligt kan beskrivas som beslutsamhet flurpade jag in Ipodlurarna i varsitt öra. Linda Bengtzings senaste skiva bläddrades fram och f'ärden började. Fötterna bars av sockervaddskänsla. La i högre växlar, sprang och nynnade med i "´Hur svårt kan det va". Passerade tre kilometer och slog handen genom luften på en imaginär tophat. Kom över femkilometersnoteringen och snörpte munnen i en nästan missnöjd vinkel. (Hur ska jag slå nya rekord när klockan visar 24 minuter?) Lutade bandet en och en halv grad och snabbade på takten. Efter åtta kilometer började Linda att sjunga om från början. Nio. Nio och 350 meter. Nio och 500 meter. (snabbare, snabbare) Nio och 800 meter. Tio kilometer.
46.47 minuter.
Jag anmälde mig till Midnattsloppet i dag. Tänkte segervist och stoppade in mig i klass 1C: sluttid mellan 41 och 46 minuter.
Rackans bananer, nu gäller det att träna! Någon som hänger med mig?
Campet i bilder
Helgens boot camp i bilder. Läs om helgen hos bland annat. Sofy, Felicitas, Puma, Terese, Läs kommentarerna, njut av formuleringarna och känn endorfinerna studsa ur bloggarna.
TACK alla sköna tjejer som gjorde helgen till en succé!
gummibandbox och blåbärssmothie
Om några timmar börjar sista dagen på Blogger Boot Camp! Oh dear, vilken dag det var igår! Ett gäng smått nervösa tjejer samlades på Planet Fitness vid halv tio. (jag hittade dit på första försöket!) Det haglade namn och att komma ihåg alla samt att få ihop dem med bloggnamnen var ett pussel.
Första passet var styrka med stepbrädor á la studio Yami (maja, minns du våra försök att matcha plattorna under med något vi hade på oss?) gummiband och bodybars. Det påminde om ett muskelpass goes bodypump minus viktplattor. Gummibandsbox fick oss alla att gapskratta! Tänk dig att du står höftbrett med bandet under fötterna. Försök att dra händerna i axelhöjd och gör raka slag och krokar. Inse att armarna inte vill komma längre upp än strax ovanför midjan, men se ut som att du inte alls bryr dig. Slå för kung och fosterland och svaja betänkligt med resten av kroppen för att få till schvungarna. Magskrattskramp!
Hade mina funderingar hur det skulle gå med spinningen efteråt. Benen gjorde sig påminda efter fem trilijoners benböj och träningsvärken från gårdagens PT-timme inte var nådig. Men det gick bra! Fantastiska tjejer som peppade, grymma Terese på instruktörssadeln och bra musik. Då kunde det inte gå dåligt! Lunchen efteråt var mycket uppskattad! God, mättande och precis lagom mycket. Hallon-Blåbärsmoothien var i toppklass! (Funderar hur det kommer sig att man alltid får två skivor pålägg när man beställer kalkon och en hel filé när man tar kyckling?) En tjej, Susanne, drog fram ett hopprep och knöt fast i ändarna. Hon placerade oss i en stor handhållande ring. Uppgiften var att kränga repet från ena armen till den andra under tiden man berättade om sig själv. Mycket underhållande med slingrande rörelser och blickarna från folk som gick förbi.
Eftermiddagens pass gick i pilatesens tecken. Vet inte exakt hur missnöjd Herr Josef Pilates skulle ha blivit om han hade spanat in i salen. Fler än jag är otillåtet osmidiga! Får ta det som sommarens projekt att tänja ut kroppen... Magövningarna gick åtmistone kalas, vet att jag har starka magmuskler och pulsade på. Nice!
Tyvärr blev det inte så mycket till vattenbox. Instruktören hade totalt glömt bort vår existens och hade gått hem. (hur man nu lyckas missa att 17 tjejer kör Boot Camp) Istället bubblade vi i jacuzzin. Fick även komplimanger för mina vältränade armar och mage!
Jag pep hemåt så fort jag bara kunde. Ville ha lite mer än en halvtimma att pyssla iordning mig. Men vid Älvsjö någonstans nickar jag till. Vaknar lagom till tåget rullar in i Södertälje... Oh man, neeeeej! Det var bara att skutta på tåget tillbaka in till stan och rejält försenad pinna upp för alla backar och trappor. Skyndade mig så mycket jag bara kunde och blev inte mer än tio minuter försenad till restaurang Vimmel.
NU blir det frukost, en joggingrunda och därefter dag tar dag 2 vid. (Ses om ett par timmar, brudar)
dagens första träning
Under den blott trettio minuter långa cykeln fick jag upp bra tryck i benen. Det går att ge allt precis hela tiden och bli trött! Magrutorna (Ja, de blivande alltså. De syns inte så bra riktigt ännu.) fick jobba under coren. Minns när jag var på Core för första gången. Det var apjobbigt och jag kämpade som en tok för att hänga med. Nu känns ibland lite för enkelt och jag vill ha större utmaningar. (Får kanske fråga Terese innan klassen nästa gång vad jag ska göra för att det ska brännas rejält.) Eftersom klockan bara var halv åtta tog jag en tur på löpbandet. 30 minuter med intervaller gjorde gott.
Det första jag gör när jag kommer till jobbet efter morgonträning är att kuska in i köket. Kollegorna ser alltid roat på mig när jag drar fram rågflingorna och grova mackan. Nåväl, bjuder jag på! Frukost är ett måste och äter medan jag kollar mailen och lyssnar av svaren. Tur att man är tjej och kan göra flera saker samtidigt. Haha....
Men det var ett par timmar sedan. Nu lockar kaffet!
nya tag mot toppformen!
Mitt mellan två set kom Jane in i PT-rummet. Hon var alldelse gråtfärdig och berättade att benen strugglar igen. Stacken lill, som min farfar skulle ha sagt! Hade jag inte varit så otäckt svettig hade hon fått en stor kram. Försökte peppa och hoppas att jag lyckades någorlunda. Synd nog kommer jag inte att kunna kolla läget med henne på Tereses pass imorgon. Ska till astmaspecialisten mitt i morgonrusningen. För att testerna inte ska missvisas får jag inte ta några medicier under ett helt dygn. Kort sagt tog jag sista dosen vid läggdags igår. Riktigt hur jag kommer att må i ottan vet jag inte riktigt, men känns onödigt att riskera något. De allra flesta mår bra utav att kunna andas, åtminstone under tiden man spinnar. Fast... jag vill inte ta ut något nu! (vad är en tisdag utan cykel?) Låter det hemskt från luftrören när jag vaknar, åker jag naturligtvis inte till gymmet. Skulle det å andra sidan kännas ok är läget ett helt annat. Jag har även möjligheten att avbryta passet. (Men känner jag mig själv kommer jag vara så envis att jag kämpar till sista syremolekylen nått sitt mål.) Åh, jag vet inte hur jag ska göra. Tips, råd från er, my darlin´s, mottages tacksamt!
defekta funktioner?
Jag börjar undra om jogg.se´s mätgrejs verkligen fungerar som den ska. Enligt kartan är min runda 7.9 km. Imorse klockade jag den på 36.42 minuter. Så himla fort tycker jag ändå inte att jag springer! Nåja, får dubbelkolla eller skaffa en sån där cool pulsklocka med femtioelva funktioner som Jane har.
Nu: kaffe med näsan mot solen!
Jag har upptäkt en defekt med mig själv! Jag är parantesmissbrukare. Använder paranteser till höger och vänster, hela tiden! Dom är ju så himla fina och fiffiga bara. Parantes-avgiftningskliniken i Falun har fått sin första patient.
ingen träning
Är jag på väg att mista allt vad träningsdiciplin heter? När klockan ringde imorse, läs och förfäras, stängde jag av den om somnade om. Med facit i hand känns det ändå som ett bra val. Sömnen har inte riktigt varit med på noterna den senaste tiden. Det leder naturligtvis till att hela jag blir trött och seg. Att hasa mig upp för seriös styrketräning i arla morgonstund hade nog inte varit den bästa idén. Fast, om man tänker efter var förmodligen Jane där. Hon skulle med all säkerhet ha inspirerat mig till nya rekord. Träningen är trots allt bland det bästa jag vet.
Just nu känner jag nästan hur musklerna förtvinar och ersätts med fettvävnad... Löjligt eftersom ett inställt gymbesök inte alls har den effekten! Vila gör att kroppen återhämtar sig och kan bli starkare. (måste påminna mig om det ibland) Förhoppningsvis hinner jag med lite träning efter jobbet. Någon som vill göra mig sällskap? Löprunda, styrketräning, något skoj pass... Jag är med på det allra mesta!
kickboxnings-bruden och taekwondo-bruttan planerar för fullt
Direkt efteråt sprang jag iväg till Skrapan till min vän Lena. Hon är nyss hemkommen från Dubai efter nästan två månader. Såg oförskämt bra ut och suckade över Stockholms shopping. Mja, jämför man med Dubais enorma köpcentrum med Gud-vet-vad- interiörer... (Någon gång ska jag också dit med fickorna sprängfyllda av dollars!) Vi bänkade oss på ett café och tjatade käkarna ur led till stängningsdags. Me like. A lot.
- - - -
Om en kort sekund kommer syster yster hit. Vi ska på allvar börja layouta häftet nu. Ska bli så skoj att visa henne mina senaste planer och idéer! Jag funderar på att slänga upp några exempel på hur häftet kommer se ut. (Någon slags belöning måste ni få för att ni orkar med att läsa om det här fördömda bröllopet...)
Sen blir det BodyCombat där vi fightas allt vad vi bara kan... Och det är inte alls illa för en gammal KickBoxnings-brud och taekwondo-brutta!Pepsi max, kaffe, sol och adrenalinflöde utan dess like har gjort att humöret är på topp! Hoppas att ni, my darlin´s, mår lika toppen som jag!
Nämnde jag att det är just ögonblick som de här, som jag tar er alla i famn?
uthållighet eller ren och skär styrka
Ska leta upp gammalt hederligt kokkaffe och spå i sumpen. Blir det noter satsar jag helhjärtat på BP. Blir kornen till en hantel får det bli styrka enligt eget huvud.
totalt smockfyllt
Kombinationen att vakna sent, inte ha packat träningsväskan kvällen innan och udda strumpor, gjorde att jag kom med ett senare pendeltåg imorse. "När man talar om trollen" sa Terese när jag kom med andan i halsen cirkus två minuter innan klassen började. Var på vippen att säga "Je suis desolé, j´ai en retard" (Förlåt att jag är sen. En fras som jag använde allra mest under franskastudierna i skolan...)
Det här var nog första gången jag fått uppleva ett smockfullt 06.45- pass! Det blev inte bara bastuvarmt utan även en grym stämning! Som vanligt bjöds det på bra musik och utmanande tempo från en utmärkt instruktör. Igår skrev Jane på sin blogg att hon inte skulle dyka upp. Men lagom när jag pressade i sakernai väskan imorse fick jag ett sms från pinglan. Ingen är gladare än jag att hon dök upp!
Kan en tisdag börja bättre än så här? Speciellt inte som det stod en stor flaska Pepsi Max på skrivbordet, frukost med en kompis som dök upp på kontoret samt sol i slösande mängder!
rekordjakt
cykel och sånt
- - - -
Det blev ingen favorit i repris med jogg imorse. Ville hellre sitta i en mörk, varm sal med pumpande musik och cykla istället . Blev ett riktigt bra pass, trots småvärk i benen efter gårdagens eskapader i smithen. Att snygga Jane som vanligt var kvittrande glad, gjorde inte saken sämre! Är så glad att jag ramlade in på hennes blogg, att hon hittade mig på gymmet och att få köra morgonträning tillsammans. Som jag sagt innan, det blir så mycket roligare!
Nä, nu kaffe och knäckis. Om bara någon timma är det dags att åka till gymmet igen. Då är det däremot Corepuls som gäller. Och jag längtar redan!
garderobsstök och personbästa
Vaknade mitt i en hysterisk dröm där alla sjöng "Release me". Smånynnade medan jag sträckte på mig och slängde en suddig blick på mobilen. 03.27. vad falls, som de skulle uttryckt sig i någon pilserfilm från 40-talet. Klarvaken mitt i natten, sjungandes på en reklamfilmssång: Inte ett enda rätt där.
Efter en stund gav jag upp tanken att somna om. Då, mitt i skumrasket, fastande blicken på garderobsdörren. Jag som alltid säger att jag inte har tid för att rensa ur vinterkläderna. Nu hade jag inte så mycket annat för mig. Hivade mig upp, satte på Blindsides "About a burning fire" (som jag fick en gång i världen då jag skrev skivrecensioner). I sann Ruth-anda rev jag ut stort sett allt på golvet och började därifrån. Tjocktröjorna till höger, vårplaggen till vänster och odefinierbart lite varstans. Efter någon timma kände jag mig relativt nöjd och beskådade smått stolt den snygga ordningen.
Lite villrådigt kröp jag ner i sängen igen och plockade upp boken som jag till vardags bara läser på pendeltåget. Helt plötsligt rusade klockan på och jag fick en våldsam längtan att bege mig ut på en joggingtur. Sagt och gjort, drog på mig löpar-outfiten, drog i gång värsta blandningen på Ipoden och begav mig ut. Knappt ljust, inte en vaken själ och en uns motvind. Stretade på i mina backar och snabbade på farten på raksträckorna. Sju kilometer och trettiotvå minuter senare stod jag och stretchade på trappen. Personligen anser jag att stretch tillhör livets onda. Det är vansinnigt trist, gör ont och tar bara en massa tid. Men inser att om jag ska bli lite mer rörlig måste jag nog utföra rörelserna. Trots allt.
Två timmar senare stod jag på löpbandet igen. PT-timmen skulle roa mig en stund. Det gick riktigt, riktigt bra! Jag bättrade på mina PB´s på bland annat benböj i smithen, chins med hjälpvikt samt bicepscurl. Jo ritade en glad gubbe i protokollet! Hon gav även förslaget att skaffa lite solbränna. (Det ska visst göra att muskeltoningarna syns bättre. Och vem är jag att neka lite färg på min bleka lekamen?)
- - - -
Nu när jag kollar på klockan inser jag att jag varit vaken i cirkus tretton timmar. (med fyra timmars sömn i ryggen i natt och fem föregående) Funderar om jag eventuellt ska skippa SatsCorepulsen ikväll. Just nu gungar det betänkligt under fötterna och tanken är seg. Kanske inte den bästa förutsättningen för att hoppa och ner på en ledad bräda. Hur skulle ni ha gjort?
jag har ångrat mig, ljus är inte alls bra
Eller så drar jag ner kepsen djupare i pannan, letar fram solglasögon och struntar totalt i vad folk och fä tycker. Det är också en möjlighet så god som någon.
winners never quit
Innan Uppsala hann jag med cykeln med Terese. Ett superpass med långa backar, snabba intervaller och grym musik. Och om detta inte var nog, satt äntligen Jane på cykeln bredvid! Jag som nästan var på väg att efterlysa henne.(welcome back!) Imorse fortsatte jag att pressa upp flåset i toppform igen. Efter nästan en månad utan löpning befinner jag mig i nästan katastrofalt tillstånd. Hmm... Nåja, riktigt så domedagsvarslande är det kankse inte. Men det är bra mycket tyngre och backar som jag innan trippat lekande lätt uppför, segas och flåsas för tillfället. Fast, om ett par veckor är jag tillbaka igen. Det gäller bara att kämpa lite, visa lite tåga och inte ge upp. Det får nog bli dagens visdom: Ge aldrig någonsin upp. Eller som Mary Kay sa en gång i världen; "Winners never quit and quitters never win."
Så till er, my darlins, ni skulle bara våga ge upp!
muskler i grupp
Ska snart spänsta iväg till Sats igen. Var där en sväng imorse med Sam. Han hälsade med att jag såg en aning sliten ut. Mja, jo. Det stämde nog, var ganska trött och är man helt naturell i ansiktet syns mörka skiftningar och sömnrester extra väl. Under uppvärmingen berättade han om sina äventyr i Sälen. Jag nickade och avslöjade min stora skräck för skidor och berg. Personligen anser jag det vara idiotiskt att spänna på sig ett par brädlappar och slänga sig handlöst nedför en brant slänt. Kom igen, man sitter för sjutton gubbar fast och kan bara be till högre makter om att inte krascha i närmaste tall... (den observante anar att ovanstående själv varit med om den ytterst traumatiska händelsen) Jag presenterade Sam Smithen. Han gjorde fantastiska miner och gissar att han kommer få svårt att gå imorgon. Well, det kommer i alla fall jag få. Ah, denna underbara smith!
Nu är det snart Muskel gul som gäller! Cissi ringde häromdagen och frågade om jag ville göra henne sällskap. Klart man inte bangar en sådan sak! Speciellt inte när som jag är novis på styrketräning i grupp. Här ska det testas gummiband och andra saker jag hört ska förekomma i salen. På Sats hemsida beskriver de passet som funktionell träning med varierande övningar för hela kroppen. Låter ju kalas! Huvudsaken är att jag bli starkare, snyggare och helt enkelt en bättre människa. Och det, my darlins, det blir man av träning. (Vad jag har för grund till det? Tssss... det har Bror sagt. Och han vet för det allra mesta vad han pratar om)
Imorgon drar jag till Uppsala en sväng. Kan därför bli lite snålt med inlägg från moi. Men lita på att jag tänker läsa era när jag kommer i kontakt med en dator!
red woodskogen attackerar
Fredagsmornar är synonymt med cykel på Sats Zenit. Kände mig lite smått orörlig i benen efter gårdagens styrkepass men tänkte morskt att det skulle lätta under uppvärmningen. Ack vad jag bedrog mig, som det brukar stå i åldersstigna romaner. Jag fick mjölksyra från första stund. Pulsen hamrade upp i topp och jag blev helt, totalt, fullständigt utmattad. Tappade känseln i benen efter dryga tjugo minuter. Eller, inte tappa känslen som att inte känna ett dugg. Det molvärkte och benen blev stenhårda och intrycket av att jag inte riktigt hade koll på dem var övergripande. Jag tror att det måste ha varit ett av de längsta klasserna jag någosin varit med på! (Hur allsindar kan 45 minuter kännas som 90?)
En instruktör på Regeringsgatan brukar alltid säga att varje tramptag ska göra nytta. Han fortsätter med att det är lika bra att man ger allt man har här och nu. Vad gör man annars på cyklen om man bara tänkt att mesa? Med orden ringande i bakhuvudet drog jag varvet runt, la på mer motstånd och pressade mig en aning mer än jag trodde det skulle gå. Krånglade mig av cykeln efter passet och stapplade iväg mot omklädningsrummet. Benen kändes som om de blivit utbytta mot red wood-stammar! Ger inte det här justa spiror så vet jag inte vad som skulle kunna fixa det...
Måste erkänna att jag inte småjoggade upp för mina fem trappor till jobbet som brukligt. Var det någon som nämnde hissen? Tsss... Enda gången jag tar hiss (eller rulltrappa med för den delen) är när jag kånkar på en 42" tv. Och det händer....hmmm... låt se nu.... ja.... aldrig.
endast dårar ler hela tiden
Just så uppenbarande jag mig till Sats söder i gryningen. Tänkte köra ett mastodontpass för rygg, axlar och mage. Slängde in en bicepsövning bara för att det var så roligt. Fick bra kontakt med musklerna och kunde öka vikterna på bland annat latsdrag och sittande rodd. Fick himla pump och underarmarna blev alldeles stenhårda! Allt kändes kanon och jag kunde jag inte sluta le! Det är ren tur att jag var nästintill ensam. Vilken syn det måste ha varit; jag pustar och frustar men ser ohejdat glad ut. Endast barn och dårar ler hela tiden, var det en snubbe som sa en gång i tiden. Haha... Barn är jag inte längre. Då får jag väl helt enkelt kvala in som dåre. Men hur kan man undvika att vara glad idag? Solen skiner, snön är förvandlad till vattenpölar och allt känns fantastiskt! Dessutom är jag grymt taggad för ett BodyCombat pass ikväll. Och det, my darlins, det är bara en andledning att smila stort!
vem sa att träning bara är positivt?
Som sagt, vad hände egentligen med våren? Det började snöa lite smått när jag var på väg hem igår kväll. I dag på morgonen låg en halv decimeter i trädgården. Ahhh... ska det aldrig bli varmt? Hade egentligen planerat in en joggingrunda innan jobbet men kände att kroppen inte längtade efter snömodd. Trynade därför en halvtimma extra i sängvärmen. Skönt att äntligen pricka in åtta timmars sömn. Jag är urdålig på att sova tillräckligt mycket! För det allra mesta slutar det på fem- sex timmar. Inser att det är ganska lite men går inte riktigt att få in fler. Ja ja, så länge jag inte går under av trötthet är det ingen fara.
Du sitter väl ner? Jag påstår här och nu att det inte alltid är frid och fröjd och heeeelt underbart att vara träningsfreak. Just det, är helt förvånad själv att jag har mage att påstå något sådant! Att tvättmaskinen ständigt är bokad av mig hör inte riktigt hit, Nä, jag la märke till en annan sak igår; jag har blivt bredare om axlarna och ryggen. Med andra ord; är fortfarande en 34a nertill men har vuxit till nästan 36a upptill. Inte en chans att blixtlåsen gick igen ända upp på klänningarna i den mindre storleken. På de större gick dragkedjan att få ihop, det blev någon centimeters luft och hasade ner en bit. De var dessutom alldels för stora över resten av kroppen. Säger prasslig sopsäck något? Har en mitt i mellan storlek alltså... Hur gör alla ni som är betydligt muskligare än mig? (Väljer tvådelat kanske... ) Får ta mig en funderare över en stor kopp kaffe.