te!
Det är en jobba-hemma-dag idag. Just nu har jag rackans bråttom. Har en intervju snart och måste verkligen rusa. Men tänkte bjuda er på en ljuvlig bild; teerna jag fick av Jane imorse innan spinningen. Thnx darlin´n! De har varit efterlängtade! Smakar och doftar otroligt gott, det luktar faktiskt jordgubbar och champange i hela köket! I brist på snygga teburkar i plåt får jag nöja mig med en glassburk- Hepp, alla sätt är bra utom de dåliga!
Ha en underbar dag! Håll tummarna för mig nu. Jag är lite nervös över att intervjua en person som en slipad i dessa sammanhang...
Ha en underbar dag! Håll tummarna för mig nu. Jag är lite nervös över att intervjua en person som en slipad i dessa sammanhang...
kylig kultur
Uppsala, tänker ni förmodligen nu. Vad ska du göra i Uppsala under helgen? (du är ju för hela friden ledig då och bör tillbringa den någon annanstans än jobborten!) Men det är inte varje helg det är kulturnatt. Sprang som elitsprinter(...) och hann med tåget med ett nödrop. I ögonvrån såg jag en gammal kompis från förr iklädd SJs mundering. När han kollade biljetter smilade jag "Wahoo, värsta snygga grabben, när ska vi fika?" Ett par tjejer bakom mig drabbades av akuta hysteriska frustningar.Haa, vad skulle de tro; kass raggning eller bara en en sjukt desperat brud? (kan avslöja för nyfikna att M är lyckligt gift med en fantastisk tjej) M blinkade till och tyckte att jag skulle ringa honom när han var mer tillgänglig än på ett tåg. Tjejerna bakom satte skrattet ljudligt i halsen. Lät ungefär som när aliens grugglar fram sina "täjk mi to jår lider".
Jag hade anat att det skulle vara kyligt i Uppsala. Hade därför förutseende tagit med både vantar och mössa och extra tröja. Men det var olidligt kallt! Kändes som om kylan snikade förbi alla lager tyg och lade sig tätt intill ryggraden. Nåväl, trots huttrandet blev det en riktigt trevlig kväll! Jag och bästa Cicci kollade på fotoutställningar (inspiration!!) keramik. Lyssnade på musik, skådade ett sambatåg (om jag frös bakom mina kläder, vad gjorde inte tjejerna i minimal bikini?) och hörde klagokören. Vi försökte komma in i domkyrkan för utställningen Eco Homo. Dömt att misslyckas, kön ringlade sig lång som kinamuren och kyrkan sprängfull. Drog vidare mot slottet och den där trädgården nedanför. På långt, långt håll såg vi eldshowen i full fart. Det är så mäktigt med eldklot som svingas högt i skyn. Jag har grym respekt för eld och ser ingen framtida karriär som eldjonglerare. Vackert, coolt och enormt häftigt!
Vi kom hem till Cissis lägenhet ganska sent. Men visst hinner man med the och äppelpaj. Jag vet att det kanske inte är det bästa att häva i sig någon timma efter midnatt. Rättfärdigade mitt handlade med att det var helg… Nya friska tag denna vecka!
Jag hade anat att det skulle vara kyligt i Uppsala. Hade därför förutseende tagit med både vantar och mössa och extra tröja. Men det var olidligt kallt! Kändes som om kylan snikade förbi alla lager tyg och lade sig tätt intill ryggraden. Nåväl, trots huttrandet blev det en riktigt trevlig kväll! Jag och bästa Cicci kollade på fotoutställningar (inspiration!!) keramik. Lyssnade på musik, skådade ett sambatåg (om jag frös bakom mina kläder, vad gjorde inte tjejerna i minimal bikini?) och hörde klagokören. Vi försökte komma in i domkyrkan för utställningen Eco Homo. Dömt att misslyckas, kön ringlade sig lång som kinamuren och kyrkan sprängfull. Drog vidare mot slottet och den där trädgården nedanför. På långt, långt håll såg vi eldshowen i full fart. Det är så mäktigt med eldklot som svingas högt i skyn. Jag har grym respekt för eld och ser ingen framtida karriär som eldjonglerare. Vackert, coolt och enormt häftigt!
Vi kom hem till Cissis lägenhet ganska sent. Men visst hinner man med the och äppelpaj. Jag vet att det kanske inte är det bästa att häva i sig någon timma efter midnatt. Rättfärdigade mitt handlade med att det var helg… Nya friska tag denna vecka!
jobb-gym-kultur
Det gäller att ladda rätt. Därför hivade jag i mig night pro innan jag gick till sängs igår. (lååååångsamt protein som dessutom gör att man somnar lättare) Vaknade inte allt för tidigt (hann med åtminstonde sju timmars sussande) och åt frukost framför Miami Inc. Det är tv i min smak! Jag gillar tatueringar och facineras av människor som skaffar dem. Skönt med en relativt slö morgon för en gång skull. Annars är det upp- lägga i frukosten/lunchen/mellanmålet-i väskan- sminka mig- iväg. Att gosa ner mig i soffan och äta ur en porslinstallrik och dricka te ur en riktig kopp, det är grejer det! (Ja, äter frulle på tåget annars ur en plastskål och termosmugg) Det är märkligt vad lustiga saker man kan uppskatta! Jag minns när jag jobbade i ett musikal- och teaterteam. Vi åkte runt till olika kyrkor och satte upp bland annat upp musikaler tillsammans med mellanstadiebarn. För det mesta hade inte församlingarna tänkt på att vi borde ha någonstans att sova. Liggunderlag, linoliumgolv, nedsuttna soffor sedan 80- talet, tältsängar från första världskriget... Jag har sovit precis på allt kan jag tro. Min poäng kommer här; jag kan fortfarande- sex år senare- känna en oerhörd tacksamhet över att faktiskt få sova i en säng som är skön. Med madrass som inte är papperstunn på mitten eller har fjädrar som masserar njurarna. Uppskattning i dess mest tillfredställna form...
Över till mer seriösa grejer.
Jag har precis gjort klart en artikel som gick snabbare än jag trodde. Ah, skönt. Då har jag lite tid att andas på till spinningen börjar. Kollade igenom kaledern och såg att jag inte cyklat något den här veckan. Illa! Därför får det bli både Combat och Tour de France idag. Inte mig emot, jag gillar att träna! (suprise...)
Sen gäller det att ta det långa benet före. Jag ska till Uppsala och kulturnatten! Allra bästa Cicci väntar där och tillsammans ska vi bli rackans så kulturella. Jag litar stenhårt på att hon vet vad som är värt att se. Jag menar, det är inte jag som har en massa poäng från universitetet i konstvetenskap och sånt tjafs. Well. Nu har jag gjort mig förtjänt av en kopp kaffe. Ska även fundera ut värsta bästa mellanmålet innan spinningen. Det gäller att ladda rätt, som sagt. Hoppas jag springer på någon av er i kväll!
love
Över till mer seriösa grejer.
Jag har precis gjort klart en artikel som gick snabbare än jag trodde. Ah, skönt. Då har jag lite tid att andas på till spinningen börjar. Kollade igenom kaledern och såg att jag inte cyklat något den här veckan. Illa! Därför får det bli både Combat och Tour de France idag. Inte mig emot, jag gillar att träna! (suprise...)
Sen gäller det att ta det långa benet före. Jag ska till Uppsala och kulturnatten! Allra bästa Cicci väntar där och tillsammans ska vi bli rackans så kulturella. Jag litar stenhårt på att hon vet vad som är värt att se. Jag menar, det är inte jag som har en massa poäng från universitetet i konstvetenskap och sånt tjafs. Well. Nu har jag gjort mig förtjänt av en kopp kaffe. Ska även fundera ut värsta bästa mellanmålet innan spinningen. Det gäller att ladda rätt, som sagt. Hoppas jag springer på någon av er i kväll!
love
stryka på foten II
Ytterligare en sak som händer 27- 28 september; Ölands skördefest. En jättemysig helg då årets by koras, kulinariska strövtåg, konstnatt, fyverkerier, gårdar visas och säljer en del av årets skörd och en massa annat. En ren och skär hyllning till bondesamhället. Jag håller med Terese; varför händer allt roligt på en och samma gång?hösten är på gång
Jorå, örterna har gått ur kroppen. Nu är det bara eksemet som ska kureras. Min kompis G. såg mig klia som en illbatting i söndags efter kyrkan. ”Får jag kolla på det där” frågade han. Eftersom han inte bara är väldigt förnuftig, utan även läkare sträckte jag fram händer och armar. ”Det här krävs starka grejer.” Jag nickade och planerade ett samtal till min husläkare hemma. ”Äh”, sa han. ”Jag har en bra salva hemma som jag själv använder. Du får den på tisdag.”
Sammanträffande att vi är med i samma cellgrupp! I går kväll var första träffen för hösten. Så roligt att träffa alla igen! Det blev mest samtal om sommaren och hur vi haft det sedan vi senast sågs. Planerade inför hösten och dividerade om vilken dagar vi ska ses på. Det är svårt att få till en kväll varannan vecka då alla kan. Jobb, ridlektioner, träning... Det fixar sig alltid; de som kan får helt enkelt dyka upp. (Nu är det verkligen höst!)
G hade bakat bullar… Nöjde mig med att titta på dem, fast ska inte sticka under stol med att det var svårt! Drar fortfarande ner på kollisarna och tänker på hur snyggt jeansen kommer sitta om några veckor.
På vägen hem smidde jag och allra käraste syster planer om Ladies Club Stockholm. Om en månad är det vår tur att fixa aktiviteten. Eftersom några från Ladies läser här, tänker jag inte avslöja våra planer. Men det blir något som bara skriker ”EwaåRuth”. Åh, det kommer att bli så roligt, så hajpat och maxat...
Hoppas ni haft en bra dag hittills. Det är snart dags för lunch här (vid tolv, det är ju helt sinnes…) och därefter väntar en eftermiddag full med roliga intervjuer och skriverier.
Lev väl
Sammanträffande att vi är med i samma cellgrupp! I går kväll var första träffen för hösten. Så roligt att träffa alla igen! Det blev mest samtal om sommaren och hur vi haft det sedan vi senast sågs. Planerade inför hösten och dividerade om vilken dagar vi ska ses på. Det är svårt att få till en kväll varannan vecka då alla kan. Jobb, ridlektioner, träning... Det fixar sig alltid; de som kan får helt enkelt dyka upp. (Nu är det verkligen höst!)
G hade bakat bullar… Nöjde mig med att titta på dem, fast ska inte sticka under stol med att det var svårt! Drar fortfarande ner på kollisarna och tänker på hur snyggt jeansen kommer sitta om några veckor.
På vägen hem smidde jag och allra käraste syster planer om Ladies Club Stockholm. Om en månad är det vår tur att fixa aktiviteten. Eftersom några från Ladies läser här, tänker jag inte avslöja våra planer. Men det blir något som bara skriker ”EwaåRuth”. Åh, det kommer att bli så roligt, så hajpat och maxat...
Hoppas ni haft en bra dag hittills. Det är snart dags för lunch här (vid tolv, det är ju helt sinnes…) och därefter väntar en eftermiddag full med roliga intervjuer och skriverier.
Lev väl
rena natta
Ledsen för bristen av inlägg det senaste dygnet! Det har varit fullt upp och tiden har helt enkelt inte funnits att skriva något läsvärt till bloggen. (jag gjorde ett par försök, blev mest blaj av det)
Annars då... Strömmen gick under redaktionsmötet imorse. Det kanske inte låter så farlig, men det innebär att allt, allt, allt stängs av: datorer, servrar, telefoner, kopieringsapparater, kaffemaskinen… Det var ett par svettiga timmar innan systemet kickade igång igen. En gravmaskinit hade huggt av en ledning som gjorde att hela Uppsala och en bit av Stockholm blev helt svart. (nu är det allra mesta frid och fröjd och folk har hunnit i kapp.)
För övrigt undrar jag om hela världen (hmm, kanske inte hela- men en liten bit av den) är emot mig. Jag har ringt inte mindre än fyra personer för kommentarer. Tre av dem går inte att nå och den fjärde kunde inte uttala sig. Nu gör jag ett sista försök. (Edit: yeah!!!! Nu så, det lönar sig att vara lite envis) (som pappa brukar säga)
Igår var det andra takter! Jag var ute på uppdrag och dokumenterade hur en gigantisk gran på tjugofem meter fälldes. Spännande värre. Ja, jag är inte ironisk nu. Det var intressant att se hur han löste det hela; några få meter stod ett boningshus. En bit bakom grannens tomt och precis bredvid en liten stuga med hallonbuskar bredvid sig. Han kapade alla grenar runt om och jobbade sig uppåt. Jag fotade som en liten blå och skrev ner alla intryck. Han blev förvånad över att en Stockholmstjej visste hur man fick igång en motorsåg och inte var rädd för att få lite kåda på händerna. Ahhh, det är ju hur många fel som helst i den meningen! För det första är jag smålänning/ölänning i själ och hjärta. Därefter har jag sågat med motorsåg sedan späd tonårsålder och har förstört fler kläder än önskvärt med kåda. Jag gillade att tillbringa en förmiddag i en sådan otrolig annorlunda miljö än den på redaktionen.
(näää, nu regnar det igen. vad är det för fel på sol egentligen?)
Supersettade allt vad jag hade i jobbgymmet under lunchen. Intervaller på crosstrainern och styrketräning för biceps/bröst. På ett sätt gillar jag att jag oftast är ensam där. Men idag var det räligt. Jag saknade någon att prata med och peppas ifrån. Men sådana tillfällen är gyllene när det kommer till att prova nya saker. Som bänkpress till exempel. Har inte kört det så mycket innan och nu kunde jag pressa allt jag orkade. Kan avslöja att det går framåt! Nope, nu litar jag på att ni joinar mig med lite kaffe!
Annars då... Strömmen gick under redaktionsmötet imorse. Det kanske inte låter så farlig, men det innebär att allt, allt, allt stängs av: datorer, servrar, telefoner, kopieringsapparater, kaffemaskinen… Det var ett par svettiga timmar innan systemet kickade igång igen. En gravmaskinit hade huggt av en ledning som gjorde att hela Uppsala och en bit av Stockholm blev helt svart. (nu är det allra mesta frid och fröjd och folk har hunnit i kapp.)
För övrigt undrar jag om hela världen (hmm, kanske inte hela- men en liten bit av den) är emot mig. Jag har ringt inte mindre än fyra personer för kommentarer. Tre av dem går inte att nå och den fjärde kunde inte uttala sig. Nu gör jag ett sista försök. (Edit: yeah!!!! Nu så, det lönar sig att vara lite envis) (som pappa brukar säga)
Igår var det andra takter! Jag var ute på uppdrag och dokumenterade hur en gigantisk gran på tjugofem meter fälldes. Spännande värre. Ja, jag är inte ironisk nu. Det var intressant att se hur han löste det hela; några få meter stod ett boningshus. En bit bakom grannens tomt och precis bredvid en liten stuga med hallonbuskar bredvid sig. Han kapade alla grenar runt om och jobbade sig uppåt. Jag fotade som en liten blå och skrev ner alla intryck. Han blev förvånad över att en Stockholmstjej visste hur man fick igång en motorsåg och inte var rädd för att få lite kåda på händerna. Ahhh, det är ju hur många fel som helst i den meningen! För det första är jag smålänning/ölänning i själ och hjärta. Därefter har jag sågat med motorsåg sedan späd tonårsålder och har förstört fler kläder än önskvärt med kåda. Jag gillade att tillbringa en förmiddag i en sådan otrolig annorlunda miljö än den på redaktionen.
(näää, nu regnar det igen. vad är det för fel på sol egentligen?)
Supersettade allt vad jag hade i jobbgymmet under lunchen. Intervaller på crosstrainern och styrketräning för biceps/bröst. På ett sätt gillar jag att jag oftast är ensam där. Men idag var det räligt. Jag saknade någon att prata med och peppas ifrån. Men sådana tillfällen är gyllene när det kommer till att prova nya saker. Som bänkpress till exempel. Har inte kört det så mycket innan och nu kunde jag pressa allt jag orkade. Kan avslöja att det går framåt! Nope, nu litar jag på att ni joinar mig med lite kaffe!
en hel del fast egentligen inte alls
Det har varit en märklig helg. Om man ser till produktivitet har jag inte fått till så fasligt mycket. Några timmar i gymmet, lite jobb, hopsvängande av ett par matlådor, en lite längre baksession bland dinkelmjöl och linfrön. Nope, jag har tillbringat en hel del tid horisontalt läge i soffan. Ah, jag älskar min soffa! I januari var jag på ett smyckeparty hos en kär vän. Hon och hennes man är sjukligt intresserade av inredning. Första gången jag besökte dem blev jag hänförd av alla smarta och snygga detaljer. Mest föll jag för den helt fantastiska soffan. På smyckevisningen sa hon förbigående att de just köpt en ny. Jag frågade mellan halsband och örhängen vad deras gamla skulle ta vägen. "Blocket", svarade hon, såg min suktande blick och berättade att jag hade första tjing. Gick hem och funderade. Vägde fördelar (stor, snygg, kvalitet) mot nackdelar (hur sjutton får jag råd och ännu mera sjutton; hur får jag hem den) Vad jag än kom fram till insåg jag det omöjliga att stå emot. Jag drömde om soffan och tänkte på den hela tiden. Såg det som ett tecken och köpte den!
Oh, kom visst på ett sidospår. Det har som sagt varit en märklig helg full av tankar och funderingar. Många har rört en av mina absolut bästa vänner som går igenom en mardrömslik tid just nu. (ni som brukar be får gärna sända upp en tanke) Det och en trötthet utan dess like, har gjort att jag knappast har partat mig sönder och samman. Inte mig emot, de senaste helgerna har haft action nog i sig. Kort och gott; helgen har fyllt sitt syfte i återhämtning. Har försökt att sova så länge det går, gjort två effektiva pass i gymmet (testade nya Stadshagen idag. Wow, vilket ställe!) och en lagom lång och lagom snabb joggingtur imorse. Dessutom var jag i kyrkan på första gången på väldigt länge. Det har varit andra saken som har kommit i vägen. Det kändes väldigt gott att komma tillbaka och träffa alla sköna människor igen.
Nu är det dags att göra ordning allt för imorgon. Har insett att bästa sättet att bota min ickeexisterande träningsmotivation är att boka in ett par träningsdejter. Veckan är närmast full med inspirerade träffar, ser fram emot varenda en! Sleep tight my darlins´.
Oh, kom visst på ett sidospår. Det har som sagt varit en märklig helg full av tankar och funderingar. Många har rört en av mina absolut bästa vänner som går igenom en mardrömslik tid just nu. (ni som brukar be får gärna sända upp en tanke) Det och en trötthet utan dess like, har gjort att jag knappast har partat mig sönder och samman. Inte mig emot, de senaste helgerna har haft action nog i sig. Kort och gott; helgen har fyllt sitt syfte i återhämtning. Har försökt att sova så länge det går, gjort två effektiva pass i gymmet (testade nya Stadshagen idag. Wow, vilket ställe!) och en lagom lång och lagom snabb joggingtur imorse. Dessutom var jag i kyrkan på första gången på väldigt länge. Det har varit andra saken som har kommit i vägen. Det kändes väldigt gott att komma tillbaka och träffa alla sköna människor igen.
Nu är det dags att göra ordning allt för imorgon. Har insett att bästa sättet att bota min ickeexisterande träningsmotivation är att boka in ett par träningsdejter. Veckan är närmast full med inspirerade träffar, ser fram emot varenda en! Sleep tight my darlins´.
ahhh... det bara kliar!
Ok, jag tänkte inte skriva detta inlägg förrän om tre veckor. Då skulle jag presentera mitt nya, hälsosamma, fräscha jag. En renad insida som speglas till utsidan. Klarare blick och allt sånt som detoxen utlovad. Under fem dagar har jag dragit ner på kolhydraterna, satsat på bra proteiner och mycket grönsaker. Samtidigt har jag druckit Methodraine för att påskynda processen. I går dök utslag upp på händerna och underarmarna. Aha, nu
går alla gifter ur kroppen, tänkte jag segervist. Imorse hade utslagen spridit ut sig, blivit flera. Under dagen har prickarna invaderat halva mig. Det ska nog inte vara så här, funderade jag och rev på armen. När jag träffade syster yster slängde hon en blick och höll med mig. Vi ruschade runt stan för att hitta perfekta kläder till ett bröllop i helgen. Slank in i ett par butiker och jag (som inte skulle ha något) hittade en jättefin skjorta! Den kommer bli kalas nu i höst!
Vi tog en kaffe och hon överraskade mig med ett par presenter; tre böcker! Hon måste vara en tankeläsare! (eller snarare bloggläsare...) Sicken ängel... Nu har jag litteratur för ytterligare ett par veckor. Efteråt gick vi vidare till NK. Som en sucker för thé var jag bara tvungen att köpa en påse. Det har inslag av bland annat ringblommor, mango, passionsfrukt. Behöver jag säga att det smakar otroligt gott? Köpte ny sälolja inne på hälsokosten och passade på att fråga tjejen i kassan om mina utslag. Hon behövde inte se mer än en halv sekund. Allergisk reaktion på något i örtdrycken konstaterade hon. Sluta omedelbart var hennes nästa mening. Hå... Det var det roliga. Jag kommer fortsätta med lågkollisarna i tre veckor. Men utan något tillskott. Nu har jag tagit kortisontabletter för att mina kliande
utslag ska lägga sig. Kombinerar med salva och har ställt flaskan åt sidan. Nu ska jag snart sova, men först Heroes!
(Ah, ser på Idol nu och en av mina gamla tonåringar från Oskarhamn gastar som en... som en... gast. Han gick visst vidare. Skoj!)
mailar och mailar och mailar
Mamma ringde för en stund sedan. Hon sa att hon har ringt och ringt och ringt till en radiokanal hemmavid. Kruxet är bara att hon aldrig kommer fram. Anledningen till telefonterrorn av Radio Kalmar, är att hon så förtvivlat gärna vill önska en låt. Jag, som kan slänga iväg ett mail snabbare än käraste mor, nickade i samförstånd. Kruxet för mig var att hitta mailadressen. Ingen adress på hemsidan, inte ens en hint vad den kunde vara. Jag chansade på en. Studsade tillbaka. Provade en ny. Retunerades. En till och en till och en till. Efter tio minuter var jag redo att slita luggen och strunta i allt vad mailadresser heter. Satte mig ner igen på bollen (ja, spenderar ju mina dagar på en pilatesboll!) och skrev det mest osannolika i adressfönstret. Mest för att jag hade gett upp men lite för att se om det verkligen funkade. Jag har inte fått något felmeddelande än... Hoppas nu att de spelar låten för mammsen! Jag har lyssnat lite via webbradion och det är roligt att höra dialekten igen. (För en nanosekund drabbades jag av en hysterisk attack av hemlängtan till lugnet.)
Annars har jag haft en ganska produktiv dag. Lite mer än en timma på gymmet (rodd (precis som Sporty tipsade om i Metro imorse) 30 minuter och steppmaskin 40 minuter) Saknade snygga Jane! Det gick bra att träna själv, men inte ens i närheten av hur det skulle kunna ha gått med henne. Suck. Nästa gång får hon se till att pallra sig dit... ;)
Nu skriver jag klart ett par artiklar som ska med till morgondagens sanning. Kommer bli bra!
Annars har jag haft en ganska produktiv dag. Lite mer än en timma på gymmet (rodd (precis som Sporty tipsade om i Metro imorse) 30 minuter och steppmaskin 40 minuter) Saknade snygga Jane! Det gick bra att träna själv, men inte ens i närheten av hur det skulle kunna ha gått med henne. Suck. Nästa gång får hon se till att pallra sig dit... ;)
Nu skriver jag klart ett par artiklar som ska med till morgondagens sanning. Kommer bli bra!
snillen spekulerar
Plats: På jobbet. 
Gör: Har just fått en bild av mig själv mailad.Tillkallar kollegan J.
(action)
Ruth: Vad tycker du, ska jag bli mörkhårig igen?
J: Va, är det där du? Du är ju blond nu!
Ruth: Ja, jag vet. Men jag vill göra en förändring. Typ. Så vad tycker du. Ska jag färga mörkt?
J: Nä, då ser du bara kortare ut.
Ruth: Ahahaa…
J: Röd kanske… Ser man längre ut som rödhårig? Satsa på det!
Gör: Har just fått en bild av mig själv mailad.Tillkallar kollegan J.
(action)
Ruth: Vad tycker du, ska jag bli mörkhårig igen?
J: Va, är det där du? Du är ju blond nu!
Ruth: Ja, jag vet. Men jag vill göra en förändring. Typ. Så vad tycker du. Ska jag färga mörkt?
J: Nä, då ser du bara kortare ut.
Ruth: Ahahaa…
J: Röd kanske… Ser man längre ut som rödhårig? Satsa på det!
just så
Det kanske kommer som en överraskning för några att jag är kristen. Det går igenom en hel del i min vardag och även om jag inte alltid är stark i mig själv (som nu när jag inte fattar varför jag inte bara kan ha ett strålande pepsodent-leende och vara överlycklig) är jag ändå inte ensam i mitt strugglande.
Varför?
Därför:
Varför?
Därför:
God didn't promise days without pain, laughter without sorrow, sun without rain. But He did promise strength for the day, comfort for the tears, and light for the way.
tipsa om dina favoritböcker!
Igår innan spinningen började en tjej spontanprata. Hon pekade på mina skor och frågade om jag var nöjd med dem. Det gjorde mig så glad! Inte just kommentaren om snyggskorna, utan att hon just sa nåt. Varför stirrar man rakt fram på en liten fläck när man väntar att klassen ska börja? (Det är så fruktansvärt osocialt!) Vi småpratade under några minuter och det höjde humöret flera steg! Cykelsalen var redan snorvarm när vi kom in. Det blev inte lättare att andas under tiden vårt pass pågick. Men jag satt bra till; snett framför dörren och en fläkt en liten bit ifrån. Instruktören försökte få oss att bortse från krassa fakta och sa att hela etappen gick genom ösregen och det var dropparna som rann från ansiktet. Hmm, nja, fungerade nästan! Fick bra tryck i tramptagen och på det stora hela blev det en bra timma.
Någon halvtimma innan jag klev in på sats in i Akademibokhandeln. Kollade topplistan med nya böcker och vilka jag ville ta med mig hem. Jag har läst ut de allra flesta böcker jag har nu och i stort behov av tillskott. Tipsa mig om dina tre favoriter! Kraven är att de ska finnas i pocket, inte har världens djupaste handling (kom ihåg att jag läser på tåget hem och inte orkar med några analyser om nationalekonomi eller solstormars påverkan på regnskogarna) och är otroligt läsvärda. Upplys mig!
Någon halvtimma innan jag klev in på sats in i Akademibokhandeln. Kollade topplistan med nya böcker och vilka jag ville ta med mig hem. Jag har läst ut de allra flesta böcker jag har nu och i stort behov av tillskott. Tipsa mig om dina tre favoriter! Kraven är att de ska finnas i pocket, inte har världens djupaste handling (kom ihåg att jag läser på tåget hem och inte orkar med några analyser om nationalekonomi eller solstormars påverkan på regnskogarna) och är otroligt läsvärda. Upplys mig!
tar mig i kragen
Har ruth gått och blivit gnällighets- minister? Ja. det verkar inte bättre än så.... Jag läste nyss mina senaste inlägg och insåg hur vansinnig mycket jag klagar och kinkar på allt möjligt. Jag är ledsesn, dearest bloggers. Det är inte alls meningen att ni ska få ta del av den trötthet som tagit över och kidnappat motivationen.
Träning verkar vara en strålande idé tills jag kommer till gymmet. Då dör allt vad inspiration heter och jag kan fånstirra på något redskap för att komma på vad jag ska göra. Väntar otåligt på träningsadrenalin och glädjerusningar som brukar komma efter ett avslutat pass. Det enda jag känner är en tung jacka av kraftlöshet. Jag tror att pusten gick ur efter den smått katastrofala Tjejmilen. Jag vill bara komma i form igen. Den som jag hade i våras, hitta mitt löpsteg, känna att musklerna arbetar och andningen fungerar. Dags att komma fram till en slags handlingsplan? Kanske boka in en träningsvägledning, pricka in några träningsdejter, möblera om hemma, färga håret...
Det är inte jobbet det är fel på. Jag trivs jättebra och allt är precis som jag vill ha det. Intressant, utmanande och läraktigt och härliga kollegor. Äh, jag vet inte vad som egentligen är fel. Det är vid sådana tillfällen som man helt enkelt biter ihop och tar sig i kragen.
Träning verkar vara en strålande idé tills jag kommer till gymmet. Då dör allt vad inspiration heter och jag kan fånstirra på något redskap för att komma på vad jag ska göra. Väntar otåligt på träningsadrenalin och glädjerusningar som brukar komma efter ett avslutat pass. Det enda jag känner är en tung jacka av kraftlöshet. Jag tror att pusten gick ur efter den smått katastrofala Tjejmilen. Jag vill bara komma i form igen. Den som jag hade i våras, hitta mitt löpsteg, känna att musklerna arbetar och andningen fungerar. Dags att komma fram till en slags handlingsplan? Kanske boka in en träningsvägledning, pricka in några träningsdejter, möblera om hemma, färga håret...
Det är inte jobbet det är fel på. Jag trivs jättebra och allt är precis som jag vill ha det. Intressant, utmanande och läraktigt och härliga kollegor. Äh, jag vet inte vad som egentligen är fel. Det är vid sådana tillfällen som man helt enkelt biter ihop och tar sig i kragen.
grymmans lika
Oj, har det redan gått en vecka sedan 30- årsfesten i St Anna. Jag lovade att lägga upp bildbevis på att min kompis Jonas verkligen är superlik Arn. (Nu kommer vi till delen där ni ska nicka och utbrista i ett stort jaaaa) Ok, vad tycker ni?
mamma mia, vad bra!
Jag såg helt fantastiska "Mamma Mia" tillsammans med underbara Malin igår. För några år sedan var på musikalen och blev helt betagen av den. Filmen gav mig samma känsla ! Rackans vad svårt det var att inte sjunga med! Jag fick nöja mig med att skruva, åla och smågunga i takt. Många skratt och ett gigantiskt leende hela tiden. Det här blir en film att se om och om igen när den kallare årstiden kommera.Ett par timmar tidigare hade Malin hämtat mig vid tåget. I maklig takt tog vi oss genom stan och landade vid ett café. Efter mycket prat, god sallad och ännu mer prat plockade hon upp en påse. Där fanns boken TIdningsankor och en mugg.
"Får se om du vågar ha den på jobbet!" skrattade hon. Ahh, såklart jag ska ha den där! Även om jag inte varit i Malmö, har jag hört att det är Da City
och händelrnas centrum. Typ. I boken ges lysande exempel på rubriker som inte riktigt blev som de skulle:
"Bonde spred sin säd"- Norrköpings tidningar.
"Drogad stafett-läkare löpte amok"- Aftonbladet.
"Ekonomer vet bäst men har ändå fel"- DN "
Han vill heller inte säga på vilket sätt kvinnan har mördats eller hur hon mår"- TT
"Nu har atomfysikerna upptäckt månen" -Illustrerad Vetenskap
Ahhahaaa... Bläddade i den på pendeln hem och folk måste trott att jag var spritt språngande galen. Lika svårt som att inte sjunga med i filmen, lika besvärligt var det att inte skratta högt!
mycket gjort idag!
Nu sitter jag på ett café på söder och jobbar. Det låter himla flashigt, jag vet! Lite Sex and the city med en latte bredvid, snygga människor och en massa inspiration. Sanningen är att folk pratar högt och mycket. De springer fram och tillbaka och tror att hela caféet tillhör just dem. Störiga är namnet! Varför sitter jag då kvar? En anledning är att detta är ett av få ställen som har kontakt och (gratis) trådlöst internet. Dessutom är personalen sjukt trevliga och jag koncentrerar mig bättre här än hemma. På det stora hela är det ändå kalasbra! Att jag dessutom skrivit klart två artiklar, påbörjat den tredje och snart ska leka fotograf gör det hela inte sämre.
Dagen inleddes på Zenit tillsammans med Jane. Hon är för härlig, påpekar alltid när jag småfuskar och ser till att jag gör det mesta rätt. Ni kanske trodde att jag hela tiden kör superstrikt. Nja... smått omedvetet kör jag med tjuvtrick och underlättar för mig själv. Jag hade inte så hemskt mycket fantasi vad jag skulle hitta på idag. På Janes inrådan började vi med rodd, jag lite kortare tid eftersom jag helt enkelt kom senare. Hoppade sen upp på trappmaskinen. Jag har aldrig gjort det innan. Konstigt, japps. Men har tyckt att det ser så nördigt ut med att stå och bara... tja... trampa! (inga jämförelser med löpband eller spinningcyklar nu!) Men det var supereffektivt! Jag gissar att det kommer kännas rejält i benen imorgon. (sweeet)
Nä, nu är det lunch med favoritsystern som gäller.
Dagen inleddes på Zenit tillsammans med Jane. Hon är för härlig, påpekar alltid när jag småfuskar och ser till att jag gör det mesta rätt. Ni kanske trodde att jag hela tiden kör superstrikt. Nja... smått omedvetet kör jag med tjuvtrick och underlättar för mig själv. Jag hade inte så hemskt mycket fantasi vad jag skulle hitta på idag. På Janes inrådan började vi med rodd, jag lite kortare tid eftersom jag helt enkelt kom senare. Hoppade sen upp på trappmaskinen. Jag har aldrig gjort det innan. Konstigt, japps. Men har tyckt att det ser så nördigt ut med att stå och bara... tja... trampa! (inga jämförelser med löpband eller spinningcyklar nu!) Men det var supereffektivt! Jag gissar att det kommer kännas rejält i benen imorgon. (sweeet)
Nä, nu är det lunch med favoritsystern som gäller.
hem ljuva hem
Hemma igen och nedsjunken i soffan med en kopp te bredvid mig. Det känns som om jag inte gör annat än att vara på jobbet eller på gymmet. Inte för att jag klagar, men blir väldigt långa dagar. Skönt att jag snart ska lägga mig. Det är något jag kan se fram emot flera timmar. Just det där ögonblicket då man kryper ner under täcket och precis ska somna.
I morgon väntar en späckad dag i stan. Mellan jobben och intervjuerna ska jag klämma in en lunch med världens bästa syster. Om hon vill får hon fungera som min musa och hänga med på nåt uppdrag. Haha... kan kanske skicka in henne istället. Jag menar, folk vet inte hur jag ser ut och hon skulle nog kunna göra ett gott arbete.
Träningen i kväll gick bra. Bra men inte utmärkt, blev inte alls lika utpumpad som jag hade sett fram emot. Gör jag fel eller helt enkelt mer tränad än de övriga deltagarna? (Får fråga PTn som håller i klassen nästa gång.)
Packa jobbväska- träningsväska- matväska. Sen är jag klar för sängen.
good night sweethearts.
I morgon väntar en späckad dag i stan. Mellan jobben och intervjuerna ska jag klämma in en lunch med världens bästa syster. Om hon vill får hon fungera som min musa och hänga med på nåt uppdrag. Haha... kan kanske skicka in henne istället. Jag menar, folk vet inte hur jag ser ut och hon skulle nog kunna göra ett gott arbete.
Träningen i kväll gick bra. Bra men inte utmärkt, blev inte alls lika utpumpad som jag hade sett fram emot. Gör jag fel eller helt enkelt mer tränad än de övriga deltagarna? (Får fråga PTn som håller i klassen nästa gång.)
Packa jobbväska- träningsväska- matväska. Sen är jag klar för sängen.
good night sweethearts.
balansen mellan skrivbordet och allt annat
Jag har gått många nyfikna blickar idag. Inte för att jag ser så hemskt mycket annorlunda än i fredags. Nepp, anledningen till uppståndelsen är min pilatseboll. På Tereses inrådan har jag en sådan istället för vanlig skrivbordsstol. Det är lite spejsigt att sitta på ett stort blått blåbär. Rullar lite på stället. Småstudsar när infallen kommer och tycker på det stora hela att det är alldeles utmärkt. Gör det att hållningen förbättras och att man smygtränar är jag mer än nöjd.
Ikväll har jag intervjun med Kirk Franklin. Undrar lite smått om ingen har hört talas om honom! Vart jag än kommer ser folk frågande ut. Jag förklarar att han minsann har vunnit 18 grammisar, varit med i Oprah Winfrey-show och David Letteraman. Han är gigantisk over there med massor av hits. Men här är det knappt en kotte som har den blekaste (inte ens om de funderar riktigt ordentligt) Därför är jag väldigt glad över att få upplysa er! Och bara för att ni är ni, kommer jag avslöja precis allt imorgon! (eller varför inte direkt efter intervjun)
Kaffekaffekaffekaffe- nu på en gång. Gör ni mig sällskap med en kopp?
Btw, bilder från festen kommer så småingom. Vad sägs om en omröstning i hur lik Jonas egentligen är Arn?
Lots of love
partaj
Solen värmde som den bara kan göra en lördag i augusti. Strålarna lekte skuggteater på väggarna, rände mellan soffan, skrivbordet och bunten med gamla ELLE- tidningar på golvet. Utanför uttryckte fåglarna sitt stora nöje med (förmodligen) sommarens sista härliga helg. Jag vaknade mitt i en dröm om brinnande bussar och exploderande bensinfat. Jag satt fast och minns att det var tur att jag skulle dö där. Med sådana brännskador har man ändå ingen chans att överleva.
Ihopkurad i säkerheten, låg kvar några ögonblick bland mina skrynkliga lakan. Öppnade och stängde ena handen, nästan förvånad att den inte var sotsvart. Sökte med blicken ut i rummet över klädförslagen på skrivbordsstolen. Insåg att jag ännu inte hade bestämt mig vad jag skulle välja till kvällens trettio-års fest. Steg upp och vägde det ena plagget efter det andra i handen. Kunde omöjligt avgöra vilken överdel det skulle bli. Äh, la ner några i väskan för att välja senare. (skjuta upp saker till senare... alltid ett bra alternativ!)
Lastad med sovsäck och bag fylld med allsköns viktigheter gav jag mig iväg till Kungsholmen. Det är så bra med vänner som har bil! Speciellt när man ska hela långa vägen till St Anna skärgård (typ söderköping) (japp, samma söderköping som har glassrestaurangen Smultronstället) Vi vände om en gång när A-K glömde presenten i hallen...Resten av färden gick relativt smärtfritt. Jag satt i baksätet och när jag kollade på Jonas märkte jag en sak; rackans vad lik Arn han är! A-K utbrast detsamma och vi myste åt att få åka i samma bil som självaste Arn. (ledsen brudar, Jonas är lyckligt gift med en fantastisk tjej)Vi stannade på Donken i Norrköping för att förbereda magarna inför kvällens frosseri. Måste ju tänja ut magsäcken. (Ska man tänja magen bör man göra det någon dag innan. (alltså, detta är ironi...) Klockan var typ två och maten skulle komma på bordet runt åtta.) Jag och A-K fnissade att vi borde kalla Jonas för Jocke (Killen som spelar Arn heter Joakim) och se om några fler såg likheten med rollfiguren.
Det stod tre före i kön. "Hinner jag byta om" frågade jag. "Skynda dig" blev svaret. Jag sprintade iväg och drog på kjol, linne och klackar. Bättrade på mejken och trippade tillbaka till kön. Den hade rört sig två centimeter under de tio minuter jag var borta. Efter A-K´s ombyte hade vi kommit tre centimeter längre. Inte för att jag på något sätt vill framhålla personalen på snabbmatsställen i Stockholm. Men här (eller där, vart man nu befinner sig) går det rejält mycket fortare. Det tog tjejen i kassan lite mer än 35 minuter att betjäna fyra kunder. Det hade gått snabbare för oss äta på en vanlig restaurang.
Efter en felkörning, ett par telefonsamtal och något varv kring ängar och åkrar kom vi så fram. Orsaken till vårt firande mötte oss, strålande glad i en underbar kreation. Klänningen var turkos och så självklar på Bea att man bara kunde nicka saligt. Det började trevande med hej och god dag och presentationer med alla nya nunor. Efter en liten stund lossnade det. Främlingar är vänner du ännu inte känner. (djupt, inte sant?) Riktigt spännande blev det när sällskapsspelen åkte fram! (ja, det är fortfarande populärt i frikyrkokretsar) Bland bakverk, bullar och biscottis rullades tärningar, bläddrades kort och pusslades med dominobrickor. Fler och fler trillade in och en ledig plats att sitta på blev hårdvaluta. Ju senare kvällen blev, desto trevligare blev det. Skratten måste ha ekat långt ut på bygden.
Sent omsider stöp jag i säng. Somnade innan jag krupit in i sovsäcken och dåsade tungt tills nästa morgon. Det kanske inte ska bli så illa att bränna av en fest när jag själv blir trettio (ena benet i graven) om några år.
dags att sätta fart
Vänner, idag blir det en road tripp till St Anna skärgård. Trettioårsfest, härliga människor och sleep over. Jag har ännu inte bestämt vad jag ska ha på mig. Har inte packat ner mejken, hårprodukterna eller sovsäcken. Hmm, låter som om det är dags att sätta fart nu.
Se nu till att ha en härlig lördag! Å ett stort lycka till till er som springer Midnattsloppet i Göteborg ikväll!
Se nu till att ha en härlig lördag! Å ett stort lycka till till er som springer Midnattsloppet i Göteborg ikväll!