.

Märkligt. För bara ett par timmar sedan var det högsommar och gassande sol. Nu hopar sig molnen och blir allt mer blyfärgade. Luften känns tung och jag väntar bara på att ovädret ska braka loss. Då känns det ganska skönt att få vara inomhus!
Snart ska jag in i duschen och göra mig strålande. Köpte en ny rakhyvel igår som ska invigas. Kan avslöja för er att det är på tiden... (uäääää) Min fina (dyra) hyvel med specialblad kom bort sig i Uganda. Efter en lång dag skulle jag fräscha upp mig till middagen. Jag sträckte ut handen till stället där den senast blivit iaktagen, men fick bara tag i luft. Hyveln var borta! Letade precis överallt; till och med i skrivbordslådan om jag varit tankspridd nog att lägga den där! Slutledningsförmågan nådde till att städerska varit i rummet tidigare under dagen. Eftersom jag inte hittade min dyrgrip någonstans var det enda troligaste att hon tagit den! Morgonen efter nämde jag i receptionen att den var borta. Tjejens svar var att alla värdesaker skulle förvaras i safetyboxen som var placerad på hotellägarens kontor. De tänkte förövrigt inte ersätta mig för den försvuna prylen. Mitt svar kom snabbare än jag hann tänka. Sa att jag led av en blodsjukdom och om städerskan använde det hon stoppat på sig, var risken överhängande att även hon blev sjuk. En stor lögn, naturligtvis (annars skulle jag aldrig fått lämna blod) men just då kändes det bara bra att få säga nåt. Jag hittade en blek ersättare till min dunderhyvel men glömde den naturligtvis hos storebror i Halmstad. Oh man... Nu vet jag varför rakhyvlar och blad säljs vid kassorna. De är ju stöldbegärliga!

Tidigare idag stack Arvid in huvudet genom min dörr. Han lutade sig lika nonchalant mot dörrposten som han alltid gör. "Har du lust att hänga med till stranden?" undrade han. Så klart! Vi tog beslutet att låna varsin cykel då ingen av oss äger någon. Det står tre stycken i trädgården, jag tog den vars ägare är benmnd som okänd. Det visade sig sedermera inte vara det klokaste valet. Jag förstår varför den blev lämnad kvar; växlarna hoppar, ett kullager är inte helt hundra, kedjan är lös och styret inte riktigt så fastskruvat som det borde. Frågan är dock, hindrar det en tjej som mig? Nähä, det är bara att klamra sig fast, undvika att stå i uppförsbackarna och cykla på de växlar som fungerar bäst. Arvid hade också problem med sin hoj. Den hade oerhört dåliga bromsar. Han fick köra med foten-i-marken-metoden för att kunna stanna. Lite kinkigt på eljusspåret med rullgrus och sylvassa kurvur! Det tjoades ett flertal "wohoooo och wahhhhhaaaa och weheheheeeeeej".
Efter ungefär en halvtimma kom vi fram till Kaananbadet. En badplats med både sand och gräs och klippor. Sand i håret är ingen hit och vi bredde ut oss på gräset. Underligt det här med stränder. Det är ungefär likadant överallt. Gräset luktar detsamma. Barnens vrål ekar över vattnet och sorlet från alla soldyrkare minner om andra ställen. Är det kanske därför som man alltid känner sig hemma när man ligger på en handduk och sträcker ut sig i solen?
Som alltid när man har det gott, går tiden fort. Dessutom gjorde sig hungern påmind och vi började färden hem igen. Jag tyckte nästan det kändes som om jag cyklade hemma i Semesterbyn. Gruset sprätte om benen, backarna lutade på samma sätt och skogens ljud nästan identiska. Arvid tyckte jag hade bra tryck i benen och pressade backarna utan att knappt ens flåsa. "Hahaa, det måste bero på spinningen" svarade jag sanningsenligt och skickade en tacksam tanke åt alla gånger jag plågats halvt ihjäl i en överhettad spinningsal. Det ger alltså resultat, bra där!

Nästan granne med vår gula villa ligger en thaikiosk. Förrutom de klassiska chokladkakorna, klubborna, korv och mos och läsk- finns här även thaimat. Riktigt god sådan! Är man tokhungrig och känner doften av paneng curry, då krävs vilda hästar för att säga nej. När tjejen bakom luckan bjöd oss på varsin dricka kändes det som en god bonus! Att äta i trädgården sittandes i hammocken var en riktgit god idé. Då värmde solen fortfarande. Men under de få minuterna jag var inne och satte på kaffe, blåste molnen samman till hotfulla figurer. Vinden tog tag i de tomma läskburkarna och det fladdrade i markiserna. Rackans, kan det här varit en av de sista fina dagarna? Jag vill ha strålande väder i helgen med.
 Någon som vill hitta på något, by the way? Jag såg att min kalender är nästan tom. Vad sägs om Gröna Lund, bio, jogg/promenad/valfritt i en trevlig park, shoppingrunda... Det är bara att välja!


Arvid och jag efter en lång cykeltur och många timmar i solen. Inte kostigt att man ser sliten ut! Lägg märke till min lugg á la Beverly Hills! Snedluggar borde nästan bli moderna igen. I allafall med tanke på att jag kan svänga till en sådan utan att ens anstränga mig.


Kaffe är kanongott. Speciellt när det dricks ur en mugg jag fått från blodcentralen.


En bild från vår trädgård. Den är mycket uppskattad så här i sommartider. Speciellt när det är så torrt att gräset inte växer en endaste tum! Hängstolen i högra hörnet är flitigt använd av ovanstående.


Kolla, det blir mörkare och mörkare. Vinden sliter i löven och soluret vägrar avslöja tiden. Det är oväder på gång!


Det är inte bara Jane som bor vid en byggarbetsplats! Här bättras grunden på och ytterväggarna förstärks med cement.

Semester till trots och mot alla principer gick jag upp kvart över fem igår morse. Terese nämnde under lunchen dagen innan att hon skulle ha morgonklass på Tule. Eftersom jag inte hade en aning om när jag får köra för bästa instruktören nästa gång, ville jag naturligtvis vara med. Intervaller, sega backar och raksträckor fick upp pulsen i maxläge flera gånger. Det märktes inte alls att hon varit tokförkyld de senaste dagarna. Efteråt hinkade jag i mig vatten, bytte linne och kuskade upp till styrkeavdelningen. Maxade tempot och var klar på rekordsnabba trettio minuter! Tule håller just nu på att renoveras, för att blidka medlemmarna bjuder de på frukost varje onsdag. Och gratis är gott... (hmm... märks det så väl att jag är från Småland?)
Det kändes oerhört skönt att få åka hem igen. Frukost i en soldränkt trädgård, prat med en av grabbarna som kommit hem till huset. (nej, jag bor inte kollektiv. Vi råkar bara sova under samma tak- i varsitt rum med gemensamt kök. Thats it!) och hejdlöst njutande av att fortfarande vara ledig. Efter en halvtimma eller så bar jag bar ut en filt, kudde och senaste numret av ELLE. Placerade mig mitt på gräsmattan och sträckte ut all min kropp. Solen målade mig brunare, drömmarna tog vid och jag vyssades bort i en symfoni av fågelsång och vindbrisar.

Dagen gick snabbt och snart var det dags att ta itu med det jag fasade för; matlådor. Jag tycker inte om att laga mat. Inte någonstans. För att överhuvudtaget kunna släpa mig själv in i köket laddade jag med bästa musiken och snyggaste förklädet. För att få lite mer utmaning i det hela testade jag ett par nya recept. Det hela slutade på 20 lådor med bland annat lax i kokospaket,  kyckling med mango chutney och fiskgryta med allsköns ingridienser. Nice, nu har jag mat för en månad framöver! Samtidigt som en rätt stod i ungen försökte jag mig på att städa rummet. Kom jag i närheten av datorn skrev jag en mening eller två på den text som råkade vara öppen. Se där, förmåga att göra flera saker samtidigt!

När rummet tillslut var acceptabelt, lunchlådorna i frysen och artiklarna färdiga fann jag mig själv väldigt rastlös. Kollade på löpardojjorna. Mindes hur det hade gått i spåret ett par dagar innan (då solen slösade sina strålar, flåset fastnade i halsen och orken tog slut någonstans efter en halvmil) Äh, tillbaka på hästryggen igen. Snörade på mig skorna, hittade inte armbindeln för Ipoden och tryckte ner den i armlinningen istället. Vinden var ljum, solen på väg ner och jag med taktfasta steg mot asfalten på jakt efter tiden. Ökade farten, sträckte ut benen, fokuserade på tekniken. Sju och en halv kilometer- 32 minuter senare var jag hemma igen. Jag börjar komma tillbaka efter sommarens löpvila. Det kan bli bra det här. Hoppas jag iallafall. Om benen bara vill vara med och leka vill säga. Kände av vaden från första steget. Knäet började bråka efter ungefär fem kilometer men hann inte göra riktigt ont. För att fjäska rejält för mina kinkiga ben bjöd jag dem på en lång stretch. Nu är det bara att hålla tummarna för att de ska sköta sig. Jag lovar att vara snällare mot dem, bara de håller till september!

Igår kväll slängde jag iväg ett mess till världens bästa Jane och frågade om hon skulle på morgonspinningen med Terese. Hennes svar löd att man inte går upp klockan fem under semestern. Haha, nä- det såklart. Istället bestämde vi oss för att vara med på en lunchklass. Jag dök upp någon timma tidigare med styrketräning för ögonen. Värmde upp på crosstrainern och gav mig sedan i kast med maskiner och vikter. Mellan två set tog jag ett varv runt gymmet och petade förstrött på några viktplattor vid bänkpressen. Killen som också tog en kort vila kom fram och ursäktade de låga vikterna. För ett tag sedan bröt han handleden och fick inte ta så mycket som han egentligen ville. Småvikter.. för min del kan jag inte ens rubba 80 kilo! Timmen gick väldigt fort och till min förvåning kunde jag öka kilosarna på nästan alla övningar! Där ser man, ett par veckors vila gör alltså susen!
Klockan slog spinning och klassen satte igång. Jane var som vanligt bubblande glad och peppade järnet. Det var panikvarmt inne i salen och jag svepte frenetiskt pappret över pannan. Trots det forsade det från varenda por på kroppen! Instruktören var pedagogisk och tröttheten tog ut sin rätt. Men saknade ändå Terese på instruktörscykeln. Hon kör mycket tuffare, mesar inte undan tiden utan kräver mer av sina deltagare. (Det kan man kalla valuta för tiden!)

Efter en lång dusch och snabb mejk skyndade vi oss ut i receptionen. Där väntade syster yster och Terese (her self!)Vi hade seriösa lunchplaner... Under tre timmar pratade vi om precis allt från bröllop till New York. Tack tjejer för en kanontrevlig eftermiddag!

Nu börjar det bli dags att attackera sängen. Ska gå upp med tuppen imorrn och träna. Och det är bara att vänja sig, ska vara klockan åtta på redaktionen i Uppsala hädanefter! (sova på tåget; yeaaaah)
Sleep tight, my darlins.

Eftersom förra inlägget handlade om fredagen, är det inte mer än rättvist att detta handlar om lördagen! Jag vaknade omtöcknad på soffan vid nio- tiden.Planen var att vi skulle åka till Göteborg och Liseberg en timma senare. Fick liv i bror halv tio. Var färdigpackad ungefär en halvtimma senare. Tur eller bara bra timing, just när dragkedjan drogs igen kom N in genom dörren. Som ett under lastade vi in oss själva och min 32-kilosväska plus stor påse i bilen. Innan vi körde förbi stadsgränsen vr vi tvunga att tanka. Jag och bror posade som värsta proffsen. Han var lite motvillig till en börja med. Det hindrar inte mig, haha. Med lite övertalning samt smärre hot kommer man långt!

Jag somnar alltid när jag åker bil en längre sträcka. Mina föräldrar har sagt att det är ett drag från barndomen som jag får dras med. Pinsamt men sant. Tur att N var så vänlig att han visar exakt hur snygg jag är när jag sover... Haha.
Väl på Liseberg var det smockat med folk. Ingen överraskning direkt, det var högsommarvärme och perfekt väder för en  nöjespark. Det hjälpte föga, inte blev det så värst mycket roligare att få köa 40 minuter inför varje attraktion. Tur att solen sken, vatten fanns i överflöd och att humöret var i topp! Trots all väntan lyckades vi klämma in riktigt många åkturer! Jag förvånade mig själv genom att inte skrika något alls. Vadan detta? Jag brukar alltid vara värsta chicken och tycka att precis allt är superotäckt. Nu pirrade det knappt i magen. Kanske dags att utmana mig själv med base jump från Fritt fall nästa gång istället för att slungas ner i själva sittgrejsen? Eller varför inte klättra på Balders räls istället för att svepas med i vagnen? (möjligheterna är enorma!)

Min bror älskar Burger King. Kanske mest för att restaurangen inte finns i Halmstad och han inte får tag i det på fem röda. Inne på Lisebergs område  finns inte mindre än två ställen som serverar burgarna. Han beställde universums största meal. Jag försökte försiggå med gott exempel och ta morötter istället för pommes. Det imponerade inte på någon, absolut inte på bror- som anser att den friterade potatisen är en fullvärdig närningskälla för vitaminer och mineraler. Rackans, det syns ju inte ens på honom! (nu kan förklaringen ligga i att han äter det typ en gång i halvåret. Men ändå!!)

Tiden gick alldeles för fort och det var snart dags att ta tåget hem. Jag glömde att kolla exakt hur lång tid resan skulle ta. När jag blickade upp från min bok, hörde jag att vi var i Laxå. Då insåg jag att jag bokat den låååånga vägen hem; den via Örebro. Ah, klantigt!! Istället för att bara tuffa tre timmar, satt jag närmare fem. Segt efter ett tag, men inget som inte en promenix i tåget löser. Och när killen i kiosken visade sig vara supertrevlig och gav rabatt, då kunde jag inte sura längre. Tågresor bör kanske vara lite längre för att man ska uppskatta dem fullt ut. (Det har jag förvisso ingen aning om, men det lät väldigt bra!) Strax efter elva nådde jag Stockholms central. Precis som alltid när jag varit borta en längre tid överraskas jag av dialekten. "Oj, låter folk verkligen så här" hinner jag tänka innan jag vant mig. Men hemma är ändå hemma och det känns skönt att ha kommit hit igen. Komma ner i varv, göra trilioners matlådor och sortera ur garderoben... Ja, sådant slappande tänker jag sysselsätta mig med innan allvaret börjar. På fredag gör jag min första dag på nya jobbet!!

Hemma i Stockholm igen. Känns nästan märkligt att gå omkring på stan och låtsas som om jag inte varit borta alls. Men vi backar tiden litegrann. Närmare bestämt till i fredags. Det var sista dagen i Halmstad hos bror och N. Bror den yngre övergav oss under eftermiddagen. Innan dess hann vi med några härligt heta timmar på stranden. Vi (ja, eller bror och N som är självutnämnda experter) sorterade omedelbart bort Tylösand från alternativlistan. Skälet enligt dem var att stället är hopplöst nerlusat av turister. Eftersom de (nästan )är genuina Halmstadbor vill man inte därför inte frottera sig med dem mer än nödvändigt. Valet föll på Östra stranden. Very well, den var inte illa heller.  Solen brände över våra solskyddade kroppar. Det tog inte bort känslan av att kunna steka ägg på magen!  Vadade ut i  långgrunt  vatten som var kallare än vad någon av  oss kunde ana. (kan det bero på att man är kokhet och chockas genom svalt vatten?) "Kolla där" ropade bror och pekade ner i vattnet. Där pumpade en stor brännmanet sig fram. "Akta!" varnade N och pekade på en annan gigant. Jag vred runt ett varv och såg maneter precis överallt. Trådarna valsade ett par meter bakom dem. Trots gedigna försök att undvika dem brände jag mig rejält på benen. Eftersom jag har en rejäl brännskada på vänster smalben värkte det i flera timmar efteråt! Trots överhettningsvarning vägrade jag att ens vada i vattenbrynet igen... Men en snygg bränna, det fick jag! Jag vill att det ska vara sommar och semester för evigt...

I väntan på den perfekta vinden åker vi ner till stranden. Antagligen blir det ingen surfing men väl sol och bad. Och det är inte illa det. Nu när jag tänker efter är det första gången i år som jag är på en svensk strand. Vet inte riktigt varför det inte har blivit av innan. Förmodligen på en brist av bra väder och tillgängliga badplatser. Att inleda sommarens badkarriär på Tylösand känns helt perfekt!

Igår kväll kom några kompisar till bror den äldre över. Mitt i filmen slängde de över förslaget att spela tennis.Tja, varför inte? Vi gick iväg och letade efter en tennisbana. Det visade sig vara svårare än väntat, varenda plan var upptagen! Inte förrän vi nästan hamnade i Andersberg hittade vi en ledig. Efter en stund tröttnade både jag och bror den yngre. Jag var chockartat sämre än jag mindes det... Pinsamt eftersom jag är en vinnarskalle och inte alls gillar att vara sämst. Istället drog vi iväg på en lugn joggingrunda. Efter tjugo minuter passerade vi en fotbollsplan. Aha, perfekt för intervaller! Vi tokrusade tvärs över planen, cirka fyrtio sekunder, och joggade tillbaka. Bror gjorde chins i fotbollsmålet medan jag roade mig med armhävningar och situps. Upprepade det hela tio gånger, vilade några minuter och samma sak igen. Det satt en äldre man på en bänk en lite bit därifrån. Han skrockade och hejjade på mellan varven. Haha, alltid trevligt med support! Väntade tills andningen blev mindre panikartad innan vi joggade hem igen. Bror pikade mig för mitt dåliga lokalsinne. Han påstod (helt felaktigt) att om han rusade ifrån mig skulle jag aldrig hitta hem igen. Hrpmf... För det första väger han sistådär tjugo kilo mer och jag är en rackans så bättre sprinter. (dessutom hade han lindriga problem med andningen) Sedan visste jag nästan på ett ungefär vart vi befann oss. Jag menar, det är inte så enkelt när man springer på sidovägar och tar genvägar!
Nä, nu lockar solen och sanden.
Ha en underbar dag!

Än så länge har det inte blivit någon surfning. N. jobbar 7 till 16 den här veckan och kampen på brädan får ske under sena eftermiddagen. Han berättade igår att om man har otur hugger vinden tag i draken och släpar en låååångt upp på stranden. Plötsligt känns det väldigt skönt att jag kommer ha våtdräkt på mig. (klart ni kommer få se bilder på alla blåmärken jag får...)För att ta tillvara på tiden kollar jag klipp på youtube och ser framför mig hur jag kommer sväva fram. Positivt tänkande; yeah!

Annars, Halmstad. Den här stan är rackans trevlig när solen skiner och allt andas Per Gessle. Men när molnen lägger sig som ett tungt täcke är det inte alls lika spännande. Tur att jag har bröder x 2 att hänga med! Eftersom bror den äldre gör in plikt på jobbet, har jag och den andre mest slappat. Nu blir det dock en skön promenix in till stan för att kolla läget där. Det finns en butik som heter Paparazzi. De har värsta märkerna som jag till vardags bara ha råd att titta på. Men nu befinner vi oss mitt i rea- tider och jag hoppas att jag ramlar över något snyggt!
På vägen hem kommer vi att passera Sats. Gissa vem som studsar in med världens största smajl...  Ska påminna mig själv och inte tokköra det första jag gör. Gissar att träningsvärken blir grym ändå... Som det ser ut nu blir det styrketräning samt ett spinningpass. (Någon som befinner sig i Halmstad och vill göra mig sällskap?)
Spana annars in min överlyckliga min här nedan. Det var dag fyra i Kampala och vi for runt i stan. Jag såg en skylt för ett träningscenter långt, långt borta. Övertalade de andra att vi åtminstone kunde gå in i receptionen. Tyvärr hade jag varken träningskläder med mig eller lust att betala 175 kronor i timmen. Men de kunde inte säga nej till min hundvalpsblick, fick testa en maskin helt gratis!

****
Om ett litet tag ska jag bege mig från Göteborg till Halmstad. Där väntar bror nummer två och hans bästa polare. N, som han kommer att kallas här. Han är värsta experten på vattensport och ska lära mig Kitesurfa! Jopps, ni läste rätt. Surfa, jag, i Halmstad. (vid kitesurfing använder man surfbräda och en slags drake/skärm som ger rejäl fart) Jag är helt sjukt nervös! Äh, det kommer att gå bra. N är enligt egen utsaga tålmodigheten själv. Haha.

Nu ar jag har!!!!
Ursakta att jag skippar prickarna, men har inte komit pa koderna annu. (det kommer!) Det gick kanonbra att flyga hit. Var lite nervos over att hitta pa Amsterdams flygplats som vi skulle korsa rakt over. Men det gick kalasbra. Ja, det vill saga med hjalp av personal och elbil! Mellanlandning i Nairobi och vidare till Entebbe och Kampala. Vadret, som man natruligtvis ska borja me, ar helt lagom. Cirka 25 grader och hog luftfuktighet. Jag och min kollega tog en kort tur runt omradet for nagon timma sedan. Spanade in den roda jorden, skramliga bilarna, bananplantor, palmer och andra vaxter som hor ekvatorn till. Kanns lite markligt att vi ar de enda vita i omradet. Jag ar inte van att vara i minoritet! De talar engelska men jag har lte svart att hanga med i accenten. Hoppas det ger sig efter ett tag!  Trots att vi inte gjort sa mycket ar jag full av intryck. Precis allt ar underbart annorlunda. Lukterna, spraket, maten... Nagra fran Sidas projekt hamtade oss pa flygplatsen och ovade att plocka upp oss "snart". Det var sju timmar sedan, inser att tiden ar relativ!

Hoppas kunna lagga in bilder innan jag kommer hem. Sitter vid ett internetcafe med langsammare anslutning an torkande malarfarg. Well, mina beskrivningar far ge farg istallet! Haha... Ha det gott, my darlins.

Bror jobbade hela dagen och jag gjorde mitt bästa att sysselsätta mig själv. Det blev en stund i solen på hans uteplats och zappande mellan hur många roliga kanaler som helst.(Det är skoj, ialla fall om man inte har dem hemma) Klockan närmade sig mycket och jag lekte god syster; diskade och plockade undan några prylar. Stan lockade och skuttade på bussen i centrum. Mycket tacksam över att det inte är busstrejk i Göteborg!

Jag hade kollat på Sats hemsida vart de oika anläggningarna låg någonstans. Ha, inte blev det enklare för det! En karta är ändå bara en karta och man blir inte jättemycket klokare av det... Således traskade jag runt och spanade ungefär var jag sett skyltarna senast jag var i stan. Och på en sidogata vid NK dök Sats upp! Kompassen var ett riktigt fräscht och snyggt ställe! Man hade skön vy ut mot shoppinggatan och allt folk som myllrade förbi. Gymmet var stort med många maskiner och en PT-hörna som slår den på Zenit i hästlängder. (det tog emot att skriva så, men det är sant och som journalist måste jag sätta sanningen främst) Benträning låg i fokus med pulshöjande aktiviteter mellan seten. En tjej kollade jättemycket och undrade säkert om jag var riktigt normal. Hmm... såg förstås inte någon annan som kastade sig på golvet och gjorde femton armhävningar med upphopp. Inte heller som hoppade höfterna ur led i hopprepsrace eller benböj med tillhörande upphopp på stepbräda. Äh, de fyllde sin funktion och pulsen stack iväg rejält!
När jag efter avslutad stretch kom I omklädningsrummet, stod en tjej och där smorde in sig. Jag duschade en lång stund, var i bastun ännu längre och ytterligare dusch. När jag kommer tillbaka smörjer hon fortfarande in sig! Vad- eller rättade sagt hur bar hon sig åt? Fuktkräm, efter det  brun-utan-sol till följd av ännu mer fukt? Har ingen aning! Det såg väldig roligt ut och hon var i full gång även när jag gick. Totalt fyrtiofem minuters idogt insmörjande, låter inte det som rekord?

Mötte upp bror och vi begav oss hemåt. Han undrade om jag hade lust att följa med till hans gym en sväng. Klart, svarade jag! Längst bak bland stora hantlar pustade en kille som... hur uttrycker jag mig... äter mycket vitaminer: Han var kortare än mig, men lika bred som jag är lång! (Hans biccar var som min midja!)
Jag gjorde dagens andra styrkepass och bror imponerade stort med tuuunga vikter. (snart är jag stor och stark som honom!)

 Tillslut kom jag fram till centralen, ganska enkelt  att hitta rätt! Jag gillar tydliga skyltar... Haha. Det spelades klassisk musik, folk sov på bänkarna i ett dämpat ljus. Hmm... Ja, trevligt var det  iallafall. Speciellt i sällskap med en kaffe.

Det luktar popcorn på bussen. Nostalgi-flashback till circusföreställningar, Ölands djurpark och filmkvällar med the gäng. En elvaåring släpar ombord en chokladförpackning i barndsoms-fantasi-storlek. En groteskt stor grön kanin samsas i famnen. Ena armen skrapar i marken. Öronen klipper för varje steg hon tar, om ingen tar tag i situationen och räddar det stackars djuret kommer snart nalle-inälvor skräpa längs gången. Bussen susar ut mot Göteborgs utkanter. Värmen verkar konstlad känns som om jag är på väg mot ett resorthotell. Jag kommer på mig själv att bli förvånad över att inga palmer står i mittrenen. Inte heller visar skyltarna utländska namn... Dock försöker jag tjuvlyssna på ett arabiskt samtal. Utan större framgång, visar det sig när jag stort sett bara uppfattar ett par räkneord och ja, nej och det klassiska "Jalla."

Kaffe från Starbucks Seven eleven behövs, om inte annat för dess lungnande inverkan. Trots tjurrusnings-fart till flygbussen tidigare på Landvetter fick jag inte plats. Vi var fyra (!!!) kvarglömda passagerare som stod med fågelholksminer när bussen gasade iväg. (Giv mig tålamod!) 
En halvtimma väntade vi tills nästa buss behagade avgå till stan. Aaaaaandaaaas, manade jag mig själv. Försökte enligt klassisk pyskologi vända motgång till medgång och ta tillvara på tillfället att inte göra någonting. Tröttnade efter en halv minut och sippade på kaffet, läste Sofie Fahrmans inne- utelista, skickade iväg ett halvt ton sms men fick knappt några svar. (insåg att vanliga hårt arbetande människor sover vid denna gudsförgätna tidpunkt) Hade jag varit inloggad på Fejjan skulle det stått: "Ruth väntar tålamodsprövande på bättre tider".

Så dyker bussen upp med en våldsamt trevlig chaufför. Jag somnar inte (!) utan hamnar som planerat på Nils Landgren, Dacke, Nilsson, Ericsson- terminalen. 25 minuter (giv mig änu mera tålamod) och ytterligare en kaffe senare är jag ombord på bussen som doftar popcorn. Ju längre tiden går, desto mer tar öllukten över. Övermejkade kids med systemetpåsar packade till explosionsgränsen i händerna puffar på varandra. Nästan bisarrt strömmar ljumna brisar in genom takluckan. (fortfarande inga palmer som kantar vägen.) Cirkulationsplatser, hållplatser, ytterligare kids med för sotade ögon, tighta kjolar och urringade linnen.
Barnet med årsförbrukningen av choklad har gått av för länge sedan. Trafikljus och gatlyktor ritar suddiga konturer i skumrasket. Fortfarande varmt, det är sådana väderfenomen som i medierna omämns i ordalag som tropisk hetta. (Inte mig emot!) Miljön utanför fönstret ser plötsligt bekant ut. Jag pressar en kärv stoppknapp och halva stannar-skylten lyser röd. Utanför, på hållplatsen står bror och ler.
- Välkommen till Göteborg, säger han och ger mig en stor kram.

Har just komit hem till ett smärre kaos... Lämnade resväskan med packningen utstickandes, som på en serieteckning, och stack iväg till Planet Fitness istället. Där hade jag bestämt med Sofy att gå på boot camp! (Samma klass som hon besökte förra veckan) Resultatet? Hårt, svettigt och roligt! Dock kunde det ha varit ännu hårdare och ännu svettigare! Utfallsgången kunde ha förstärkts med vikter, likaså situpsen. Annars var det kanon med armhävningar, upphopp och dynamisk planka. (dubbla ttid och antal så skulle  pulsen ha maxat!) Patrik, tror jag instruktören hette, coachade med "kom igen tjejer" och "det ser braaaaa ut". Mja, ja, jo. Det funkade för mig iallafall! 
Det blev ändrade planer efteråt. Syster yster (som förövrigt skriver ett gästinlägg under) skulle ha kommit till gymmet för lunch. Men vi beslutade oss, med Sofys goda råd, att byta till ett ställe inne i stan.

Men nu är jag som sagt hemma i gula villan igen. Syster är lämnad vid pendeln, jag har packat klart och ska se till att reda upp oordningen i rummet. Hur är det möjligt att så många saker får plats på en sådan liten yta? Nåja, ett krafttag fixar nog biffen. Blev  både arg, irriterad och oroad när jag kom på inatt att det inte går några bussar. På grund av strejken går inte det enda färdsättet till flygplatsen från mig. Försökte tigga skjuts, kollade taxipriser och funderade i stista stund att promenixa med väskan. Men Jane, som jag pratade med en kort sväng. visade sig i vanlog ordning vara full av vishet. Det går flygbussar till Bromma med! Dyrare, längre tid och bökigare... Jag kommer åtminstonde fram. 
Nu är det bara att åka in till centralen, flygbussen till Bromma och Göteborg! (nån som bor där och har lust att hänga nåra timmar nästa vecka?) Jag flyger. Dels för att det går rackans mycket fortare. Men det som spelar mest roll är att det är billgare att flyga än att åka tåg. Galet, jag vet!!

Nä ni, nu måste jag verkligen sätta igång och städa- Om det inte vore så att min mamma läser här med ojämna mellanrum. skulle jag lagt upp en bild. Men eftersom mor tror att jag blivit bättre på pedant-fronten, vill jag inte göra henne besviken.
Next time in gothenburg!!!

Stod med näsan vänt mot solen vid ett soligt gathörn på Odenplan när moblen vibrerade till Syster ysters glada röst förkunnade att hon nu var påväg till vår nästan-spontana lunchträff. Trots att Café Blåbär var stängt och tjejen på Sandys skulle behöva en kurs i chackra-andning fick vi rätt mat och ett hyfsat rent bord.
I samma ögonblick som jag rensade omslagspappret på renröra (inget får förfaras...) kunngjorde syster att just denna, speciella, fanastiska dag skulle Sofia få äran att träffa mig (eller om det var tvärtom) Bannade mig själv i en sju sekunder att jag varken gjort armhävningar eller tåhävningar de senaste fyra veckor.. Men som Lasse Åberg sa.. Det gäller bara att gå fort och le stort! Sofia visade sig vara vältränad och trevlig som få! Syster har go smak =)
Vi pratade på och skyndade sedan vidare. Syster övertalade mig att följa med henne hem. Hon sa att det var för att kolla packningen och om hon fått med sig det hon skulle. Själv tror jag helt privat att hon ville få ur det mesta från vår dejt. Vi kommer ju inte ses på nästan en månad! Rotade igenom väskan och hittade en tröja som var min. Hur kommer det sig att den är hemma hos syster och inte i min garderob!
Oj, nu går min pendel snart. Min man, tihiiii...., väntar inne i stan. Skoj att få träffa er alla ett tag, även om det är via systers blogg. Träna på ordenligt men kom ihåg vilodagarna. Det tjatar jag alltid på syster och gör detsamma med er.
till er alla från mig, den lite mindre tränade syster yster.

En evighetslång dag är nästan slut. Vaknade på soffan- av alla platser- imorse. Nacken var stel av någon konstig sovställing. Hur är det möjligt att ligga hopknögglad i soffan hela natten när sängen står tre meter bort? (Jag borde lagt mig när jag slumrade till under Scrubs.) Drog på mig träningskläderna och traskade ner till pendeln. Det var varmt ute! Tröjan åkte av på en gång och jag njöt av att slippa frysa för en gång skull. Väl på Sats var det ingen risk för sådant; cykelsalen var full på när som ett par cyklar! (vad allsindar... det är semestertider och juli!) Saknade snygga Jane och hennes bubbliga peppningar. Det är verkligen något som fattas när hon inte finns på cyklen bredvid!
Terese gav järnet och det blev jobbiga minuter upp till mjölksyreivå. Trappan upp från omklädningsrummet gick segare än normalt...

Istället för att åka till jobbet i vanlig ordning, tog jag pendeln hem. Frukost i trädgården, sol och semester måste vara en av de bästa kombinationerna som finns! Jag hann sola en sväng innan det var dags att attackera stan igen. Syster väntade på centralen och tillsammans skulle vi hitta reans bästa fynd! Hmm... det visade ganska snart att det allra mesta var urplockat. Rackans, det är nu man skulle ha en superudda storlek! Ramlade tillsist över en jättefin klänning . Dock inte till reapris, men vad gör det om hundra år! (bilder kommer imorrn!) Fyndade även ett par stödstrumpor till den stundade flygresan till afrikaland. Otroligt sexigt, jag vet... Till mitt ynkliga försvar; När jag åkte långfärdsbuss till Frankrike förra året kallades jag elefantmannen under de två första dagarna. Jag tänker inte riskera nåt under kommande resor!

På tal om resor; Dags att göra en till John Blunds rike. Världens längsta dag fortsätter imorrn. (sleep tight, my darlins)