.

Igår kväll slängde jag iväg ett mess till världens bästa Jane och frågade om hon skulle på morgonspinningen med Terese. Hennes svar löd att man inte går upp klockan fem under semestern. Haha, nä- det såklart. Istället bestämde vi oss för att vara med på en lunchklass. Jag dök upp någon timma tidigare med styrketräning för ögonen. Värmde upp på crosstrainern och gav mig sedan i kast med maskiner och vikter. Mellan två set tog jag ett varv runt gymmet och petade förstrött på några viktplattor vid bänkpressen. Killen som också tog en kort vila kom fram och ursäktade de låga vikterna. För ett tag sedan bröt han handleden och fick inte ta så mycket som han egentligen ville. Småvikter.. för min del kan jag inte ens rubba 80 kilo! Timmen gick väldigt fort och till min förvåning kunde jag öka kilosarna på nästan alla övningar! Där ser man, ett par veckors vila gör alltså susen!
Klockan slog spinning och klassen satte igång. Jane var som vanligt bubblande glad och peppade järnet. Det var panikvarmt inne i salen och jag svepte frenetiskt pappret över pannan. Trots det forsade det från varenda por på kroppen! Instruktören var pedagogisk och tröttheten tog ut sin rätt. Men saknade ändå Terese på instruktörscykeln. Hon kör mycket tuffare, mesar inte undan tiden utan kräver mer av sina deltagare. (Det kan man kalla valuta för tiden!)

Efter en lång dusch och snabb mejk skyndade vi oss ut i receptionen. Där väntade syster yster och Terese (her self!)Vi hade seriösa lunchplaner... Under tre timmar pratade vi om precis allt från bröllop till New York. Tack tjejer för en kanontrevlig eftermiddag!

Nu börjar det bli dags att attackera sängen. Ska gå upp med tuppen imorrn och träna. Och det är bara att vänja sig, ska vara klockan åtta på redaktionen i Uppsala hädanefter! (sova på tåget; yeaaaah)
Sleep tight, my darlins.