näääää
Annars har det varit en ganska bra dag. Tränade cykel på SATS. Det var ett gult pass, dvs ett enkelt pass. Men jag flåsade likt en Kol-sjuk innan ens uppvärmingen var slut. Insåg att jag borde lyssnat på sköterskan på blodgivningen lite bättre. Som att dricka ordentligt, vila och inte ha några extravaganta träningspass. Men det är ju så skoj! Att man sedan glömmer bort att dricka är en petitess i sammanhanget. Nåja, måste förmodligen höva i mig en halv liter vatten innan sängen lockar allt för mycket. Om inte deklarationen fått mig på fall innan des!!
glid i frid.
Btw. Eas var hemma när jag ramlade in genom dörren. "Ska vi baka" frågade han på pigg värmländska. Sagt och gjort. Spänstade ner till affärren och införskaffade det nödvändigaste. Blev riktiga monsterbullar, gigantiska. Frågan blir om det är jag som äter bullen, eller om den slukar mig... (någon som nappar på skräckfilmförslaget här?) I alla fall. ska provsmaka en i morgon.
dagens hiss och diss
Jajamensan, mon ami/e! Nu är det dags för dagens hissning och dissning. Jag börjar med...
Hissa: Starbucks termoskopp. Åh, ordet "termoskopp" är fruktansvärt fult. Det hjälps inte, kan inte utlämna en sådan underbar tingest! Finns inget som ens kan liknas vid muggen. Så bra är den! Jag häller i te-vattnet på morgonen och det har utmärkt temperatur även en timma senare! Inget kallt te här längre! fem i topp
Tänkbara flickvänner till Mattias; Grace Kelly, Uma Thurman, Hayden Panettiere, Cameron Diaz, Marilyn Monroe... Har valt ut dem med omsorg och noggrannt tankearbete. Frågan är om de har möjliget att flyga till Stockholm för en dejt när du kommer? Annars dyker jag upp i deras ställe, hur låter det?
*pussa*
pitbull
Jag känner mig nästan pirrig i magen. Detta är ju älskade J2 som jag var en månad med i Kairo. Klassen som kämpande, klagade, skrev som Gudar och gick under namnet Pitbull... varför är jag nervös för att träffa dem igen. Har ju saknat dem! Hmm.... ingen aning. Nåja, du får veta allt om vår kväll i morgon!
hissa och dissa
Hissar: Gröna träd och buskar. Vitsipporna sprider sig i gläntorna och man blir lycklig bara man sneglar åt dem! Nu har man skäl att leva igen!
Dissar: Duggregn som gör håret totalt omöjligt att hantera. Pudellockar, frizz och virvlar som totalt struntar i allt vad plattänger, spray och hårnålar heter... Sol är helt enkelt mycket bättre!
fem tankar om helgen
Med risk för att kopiera Rix Morron Zoo totalt... men Fem tankar om helgen känns nästan oundvikligt just nu. Är du redo? Då sätter jag fart:
1) Hollywood
Såg filmen "Sunshine" som berör ämnet Jordens undergång och räddning. (Och Bruce Willis, den där gamle hjälten var inte med. Nästan så man blir förvånad...) Ett rymdskepp är på väg mot ett ädelt mål; skicka in en bomb i solen så att den döende stjärnan åter ska ge dödsdömda Tellus liv igen. Första halvan var kanonbra. Jag menar det, super! Därefter försöker Hollywood göra om filmen till ett sötsliskigt, förutsägbart och exploderande dravel. Gör om, gör bättring!
2) Söta barn
Ni som känner mig vet att barn inte riktigt är min grej. De skriker högt, kräver ständig tillsyn och är allmänt... ja... du vet... som barn är mest. Men i lördags var det körkonsert i Filadelfiakyrkan på Eriksplan. Samtliga körer- från de allra minsta till de äldsta. Från glada amatörer till proffs. (Japp, här får hela registret plats.) Först på scenen var Konfetti. Barnkören med barn i åldrarna tre till sex år. De var rent av underbara! Låter som smurfar och ser så där bedårande ut som bara barn på ett visst avstånd kan göra. Sötnosar!
3) Du är jag... eller jag är jag... hur är det nu igen?
Efter Gudstjänsten glider man ner för stentrapporna (samma som Mikael Nykvist kämpar sig uppför i filmen "Så som i himmelen") Säger hejsan till allt folk. Då är det någon jag känner vagt igen som hälsar:
"Var inte du blond senast vi sågs?"
"Nja, det var i höstas det" svarar jag och drar i en hårtest.
"Men, men" hackar personen framför mig. "Du är ju sjuksköterskan som är tillsammans med Per, eller hur"
Jag ler under lugg: "Nej, ledsen. Jag är hennes tvillingsyster".
*hysteriskt skratt*
"Skämta inte, det var nästan så jag gick på det. Jätteskoj Ewa..."
"Jo, det är sant! Jag heter Ruth och är tvilling med Ewa"
Tystanden lägger sig. Tjejen får en rödskimrande nyans och får fram efter ett par sekunder:
"Alltså, jag är jätteledsen. Ni är verkligen hur lika som helst. Blandar folk aldrig ihop er?"
"Jo, det händer stort sett hela tiden. Men det gör inget, jag börjar bli van".
4) Buffé
Efter kyrkan varje söndag är det ett stooort gäng som brukar äta lunch tillsammans. Min personliga favorit är Kinamuren vid Odenplan. Gudomlig sushi, fantastisk kyckling och lammfilé. Lägg till vårrullar och soja. I söndags blev det precis lagom mycket. Andra helger har jag inte ätit något förrän två dagar senare...
5) Flyt
Lätt i sinnet och i hjärtat traskade jag i väg till mitt andra hem; S.A.T.S. Spänner ögonen i löpbandet (du är mitt Everest...) och knappar in 30 minuter, 11. 5 km/h. Det går tre, fem, nio minuter. Snabbare och lättare än vanligt är de 30 minuterna sprugna. Så lätt att jag av bara faren knatar på i tio till. kändes som om jag gled, flöt, svävade fram. (Jopps, superlativen haglar värre än någonsin) Det kan bara betyda en sak; mina nya löpardojor är som i "Min vän Percys magiska gymnastikskor". I dessa pjucks kan jag göra underverk!
fyra hjärtformade drinkpinnar
Egentligen har jag hur mycket som helst att göra. Som att ringa de där telefonsamtalen till kleti och pleti. Men jag hittar lixom inte inspirationen att göra det. Bara att ta upp telefonen och knappa in siffrorna (som för övrigt är väldigt svårknappad) känns jobbigt. Inte för att det är speciellt brådskande, men skönt om det blev gjort.
Nåja. Måste berätta om helgen! Fikade och gick på bio med R. i fredags. I innerfickan hade han en inbjudan till en ny klubb på Östermalm. Det är inte ofta jag går på invigning av saker och ting, absolut inte stekarplejs. Kom i tid, stod det på VIP-pappret. Sagt och gjort, kom dit gott och väl tio minuter innan utsatt tid. Nerför en stentrapp (hamnar vi månne i vinkällaren, undrade jag i mitt stilla sinne.) Där fanns en liten lokal med rosa medaljongtapeter, vita skinnsoffor och mörkt betsade bord. Klubbmusik dunkade i högtalarna i samma takt som folket ramlade in. De som brukar synas på Punkt SE´s vimmelfoton. Måste säga att det var länge sedan jag skådade alla dessa Paris Hilton kopior och blackslicks. Ganska roande eftersom jag så totalt stack ut ur drresskoden. (Men får man reda på ett par timmar innan att man ska dit, är det inte enkelt att svida om.) Det bjöds på italiensk buffé i form av marinerade oliver, torkad skinka, ost samt vin och drinkar. Efter några minuter fortsatte vi till ett café istället. Kändes lixom bättre så. Inte för jag har något emot att festa, men då ska man vara på humör för det. Fick dock med några av de exklusiva presenter som utlovades; fyra hjärtformade drinkpinnar. Nice, ey?
Nu är det Body Pump på Sats som gäller! Wish me luck.
ytligt med prins william
Ytligheten tar över totalt denna tidiga eftermiddag... Men vem är inte glad över att William är singel igen? (Prins William, om det nu ska vara nödvändigt att nämna.) snyggingen som finns bara någon futtig timma från Stockholm? Nu blir det med all säkerhet gatlopp efter the hottest prince ever. No affence till vår alldeles egna Carl-Philip. Bara det att han (helt nonchalant) är upptagen sedan en bra tid tillbaka. Då får man rikta blickarna mot andra sidan pölen. Nåja, han lär inte ha några större problem att hitta en ny flamma. Partyprinsen har setts med både den ena och den andra i Londons societsliv. Kan tillägga att under min tid i Spanien hade jag en plansch med honom över byrån. Det, mina kära vänner, det var inte fy skam. Undrar vart bilden egentligen tog vägen?
paparazzi
Av ohejdad vana sitter jag på Msn. Är det tillåtet på jobbet? Jag vet inte riktigt. Vill inte ens fråga om det nu inte skulle vara ok. Dumt att utmana ödet när man inte behöver.
Dessutom har jag kommit på att jag formligen älskar att titta på kändisbilder. Sådana som när paparazzis legat på tak i flera timmar. Tillslut får fotografen den där bilden, pensionsbilden, 750 meter längre bort. Eller när den stackars filmstjärnan sticker ut huvudet genom dörren för att släppa ut hunden. Just den enda gången på dagen då hon visar sig osminkad. Well, då trycker en snubbe i buskarna och förevigar mörka ringar under ögonen, utslag på hakan eller tandkrämsrester i ena mungipan. Och jag bara älskar det! Ett bevis (ytterst litet och ganska ovidkommande) att de innerst inne är helt vanliga människor, precis som vem som helst. Bara att stort sett alla vet vilka de är. De visar sig oftast bakom en perfekt slipad fasad. Då är det skönt att veta att även de allra största har frissigt hår.
Sweet.
fyra grader i vattnet är kallt!
Efter ett kort besök på Outleten i Barkarby (Jag slank in till Fornarina och märkte att jag har gått ner en jeans-storlek. Hurra!) åkte vi till Dalarö. Fint utflyktsmål förvisso, men där finns även en kajakuthyrning. Oh, tjena tänker du säker nu. Ruth är en smärre katastrof i kanot. Jopps, det stämmer fint det. Men vad är man för kvinna om man inte tar tjuren vid hornen och utmanar den där avlånga besten? (Just det. Inte så vidare värst mycket.) Plask i vattnet och iväg. Första stunden var det ganska ostabilt med att ta sig framåt och hålla rätt tyngdpunkt. Men därefter gled jag som om jag inte gjort annat. Till hjälp fanns pedaler som hjälpte till att svänga styrbord och barbord. Smart!
Vindstilla. Strålande sol. Fiskmåsar. Smattrande från ett fåtal motorbåtar (första turen för året, månne?) Vi tog oss förbi första udden, gick på rätt sida om prickarna. Så klart, man är väl kustskeppare och har koll på sjömanvett?! Rakt faröver tornade en borg upp sig. Stoffe som var snabbast med paddeln kollade läget. Fritt fram. Drog oss upp på stranden och spanade in den lilla ön. Samme delade frikostigt med sig av en kexchoklad. Jag blötte ner hela mig när kapellet (den där kjolliknande plastgrejen som man trär runt midjan och fäster runt sittbrunnen) visade sig vara full med vatten. "Man kan faktiskt tömma den innan," påstod grabbarna grus. Jag riktade uppmärksamheten mot borgen istället. Den var visst från 1600-talet och en rest från rysskräcken. Stenfästningen var tänkt att försvara Stockholm från angrepp. Mäkta intressant.
Efter tre timmar och extremt uttröttade muskler i hela överkroppen var det dags att vända mot hemmahamnen. Gigantiska hus och söta sommarstugor (som med all säkerhet kommer tjäna storkovan nu när fastighetsskatten sänks) passerades. Då kom en sju miljoners motorbåt farandes i åtta knop. (snabbare än så var inte tillåtet, stod det på ett sjömärke) Stoffe, kajakmästaren, ville ha lite mer action. Han tog tag i sidorna och vaggade fram och tillbaka i svallvågorna. Flippar man för mycket åt ena sidan tippar det över. Enkel fysik. Det guturala ljudet bekräftade vad vi redan visste; 4, 5 grader i vattnet är kallt! Samme kom till undsättning, med en stil som mest påminde om Mitch i Baywatch. Stoffe var halvt genomfrusen när han nådde land. Huttrade och skakade. (synd att man inte hade en smoothie i närheten. Eller maracas.)
Tio minuter senare var vi i alla fall i land igen. Lite tröttare, lite hungrigare men mycket gladare! Nån som hänger med på kajakutfärd i sommar?
gröna lund- djurgården. What ever!
Kutade iväg, in i duschen, höll på att halka omkull i flip-flopsen, supersnabb smink och hårvård. (rackans... gav upp efter en stund och satte upp i en slarvig svans) Joggade iväg och stannade vid Slussen. OCh där stod ju hon och väntade; cissi min vän! Lunch i solen vid en uteservering. Ahhh.... härligt, skönt, vååååren är här! Tog en promenad till kajen och båten över till Djurgården. Försökte verka kunnig och sa: "Båten stannar vid Gröna lund oxå?" Cissi svarade: "Ehummm.... Gröna Lund är Djurgården!" Snark.
Nåja. Lokalsinne har aldrig varit min starka sida! Vi gick runt, tittade på alla blommor. Tog en fika på ett supermysigt café med stans förmodligaste vackraste innergård! Sega maränger med starkt kaffe. Pratade om ditt och datt och allt och inget. Makade oss sakta hemåt efter ett par timmar.
Avlutningsvis var det en alldeles härlig dag i den allra första vårsolen. Vad kan man säga än att den är mer än välkommen?