.

Nackdelen med att jobba i ett område där många synskadade rör sig, är att de några seende verkar tro att man är blind bara för att solbrillorna sitter på näsan. Det är ganska roligt när jag kommer i trappan och den mötande utropar: "Här kommer jag och går till höger om dig, så vi inte krockar." Jag brukar kväva ett fniss och tacka för omtanken. Ett par gånger har jag haft lust att göra något helt oväntat. Ja, som att rycka av solglajjorna och skela med ögonen. Eller börja steppa samtidigt som jag citerar Skorpan i Bröderna Lejonhjärta. (Ljuset ,Jonathan, Jag ser ljuset!) Fast det enklaste är nog att låta dem hållas... Vill ju inte att dagens goda gärning ska kännas meningslös. Dessutom kan jag göra precis vilka ögonminer som helst bakom de mörka glasen.
Hopp. Arbetsdagen börjar närma sig sitt slut. Nu kastar jag mig ut i världen i jakt på andra äventyr!