.

Sitter hemma i min (helt underbara, supersköna och framför allt snygga) soffa. Jag känner mig med ens lite vilsen. Finns inte något jag vill se på tv, har inte lust att läsa eller pyssla med syster ysters häfte. Har kollat igenom alla bloggar jag brukar följa och mailat iväg allt som ska mailas. Vad ska jag hitta på? Det är alldeles för tidigt att sova och matlådor har jag frysen full av. Hela jag är full av rastlöshet. 

...säll är den som befinner sig på gymmet...

Träffade grabbarna i hallen när jag ramlade in. De stod med innebandyklubborna lojt slängda över ena axeln. Diskuterade spelteknik och målchanser och luriga passningar. "Det ska bli så skönt att få röra på sig!" utbrast en av dem innan de slank iväg. "Hörrö, taskmört" ropade jag åt den stängda dörren.

Så nu sitter jag här och bara sitter. Det är också en upplevelse i sig. Medan jag väntar på bättre tider, kan jag lösa ett mysterium jag funderat på ett bra tag: Jag tillhör dem som stannar längst på jobbet kvällstid. Nästan ensam och hör trots det häftklammrar och stämplar och tangentknatter helt nära. Vem är det som jobbar? En jobbnarkoman som har ett privat kontor i garderoben? Sitter någon bakom min dörr eller under skrivbordet? Har jag fått någon sorts sällsynt tinnitus? Nä, jag har ingen aning.