.

Vi är alla lite konstiga till mans. Eftersom jag bara har referensramar till mig själv, känns det naturligast att börja hos just ovanstående. Jag har inga som helst problem att äta samma mat en vecka i sträck. Det smakar gott första gången och även resten av måltiderna. Jag blir mätt, får energi och därmed är syftet uppfyllt. Men jag blir uttråkad näst intill döds om jag går samma väg till jobbet två dagar på raken. Därför har jag letat upp fem olika sträckor, en för varje dag, att ta mig till kontoret. För att undvika tradiga rutiner på tillvaron tar jag den väg som känns mest lockande för stunden.

När jag ändå är inne på jobbet. Jag knatar de fem trapporna var eviga dag. Våning numero två är annorlunda utformad än de övriga. I stället för vägg i ena serpentinhörnan, är det öppet space och fri utsikt mot porten och gatan. Ett höfthögt staket hindrar folk från att drutta ner. Varje gång jag kommer joggandes får jag nästan hugga tag i ledstången. Helst av allt vill jag satsa de sjutton stegen rakt fram. Jag vill svinga benen över räcket, landa tre meter längre ner i en snygg kullerbytta-pose. Forma händerna som en pistol och se så där totalt råcool ut. Som en mix av Lara Craft Tombraider, James Bond och Ethan Hunt. Inte blir det bättre av att jag har samtligas signaturer i mobilen. Det kan bli farligt, en vacker dag hoppar jag i tonerna till "da da da di da da da di da da da di da da... dirrioium, dirrrium..." (Ja, du hörde att det var Mission Impossible, inte sant?)

Kanske ska passa på nu när benet ändå är sönder. Någon som filmar och lägger in på Youtube?