påtvingad vila

Har sprungit fram och tillbaka med böcker, kartonger och kläder hela morgontimman. Snubblade en sväng på pingisbordet som står i köket. Slog pannan i köksskåpet som jag glömt stänga och var på vippen att bränna armen på formen. Det kändes inte nog att flytta in saker i mitt nya rum. Nope, skulle va så himla effektiv och göra lunchlådor samtidigt. Hoppas de blev bra! Ska ju äta dem de närmsta två veckorna och vill inte svälja något som inte är gott. Ja, gott är en defenitionsfråga i dessa dagar. Inte allt för smaklöst  är önskvärt.

****
Tänkte annars vara hurtig och åka till gymmet i morse. Men lyssnade för en gång skull på kroppen, som tyckte det var en dålig idé. Var ute på långtur i går kväll medan tvätten rumlade runt i tvättmaskinen. Efter tre kilometer började jag må illa, blev värre och värre tills jag var tvungen att luta axeln mot en lyktstolpe. Då kände jag även foten bultade i foten och knappt gick att stödja på. Fick således ge upp efter elva kilometer. Benen och orken var det inget som helst fel på. Men illamåendet som bubblade bakom revbenen i kombination av obrukbar vänsterfot och sprängande huvudvärk satte stopp för vidare aktiviteter. När klockan ringde i ottan ovanstående fortfarande ont. Magen värkte i kapp och mådde fortfarande illa. Vände mig därför och försökte få någon mer timmas sömn. Allra helst vill jag skylla på thaibuffén till lunchen i går. Närmare sanningen är nog att jag tränat för hårt förra veckan. Nu är det bara att ta det lugnt ett par dagar och låta kroppen hämta sig. Men tycker om det, det gör jag inte! Jag gillar inte alls att bli påtvingad vila!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback