.

Oturen förföljer mig. Eller ska man fortfarande skylla på klantighet eller är det något annat som är i göringen? Börjar nästan känna mig som Job i Gamla Testamentet (som råkade ut för en massa saker och prövningar) I morse betraktade jag mina nya knivar med något som nästan kan beskrivas som ömhet i blicken. Eggen sjunker igenom diverse livsmedel med endast en lätt touch från min sida. För att demonstrera för mig själv riktigt hur bra knivarna gav jag mig på första uppdraget. Det gällde grönsakerna till lunchen och allt började kalasbra. Gurkan, morötterna och salladen hackades upp. Det verkade som om självaste Mat-Tina lärt upp mig! Precis när den tanken passerat främre pannloben snittade jag mig i tummen. Det skvätte till och blodet stänkte på bänken. Papper och tryck och högläge fixar biffen, tänkte jag. Ha! Det tog två timmar innan sårkanterna inte längre släppte fram  något blod. Under tiden hann jag blöda igenom fyra plåster och fläcka ner sminkväskan, tröjan och vantarna.

Ser fram emot dagen med spänd förväntan!