.

Det skrovlade i halsen när jag lämnade redaktionen igår. När jag pratade med mamma på tåget lät jag konstigt hes. Ju mer jag pratade, desto mer väste jag. Halsen skavde och tinningarna dunkade. Jaha, det ante mig. Man är hemma tre dagar och tar det lugnt. Då blir man förkyld, typiskt. Nu efteråt ser jag tydligt att jag höll på att bli sjuk. Jag sov väldigt mycket och var otroligt trött hela tiden. Morgonjoggen i lördags gick vansinnigt tungt, kändes som om jag hade storebrors backpacker- ryggsäck på axlarna och viktmanschetter runt fotlederna. Dessutom har luftrören krånglat och jag lät som en gammal piporgel flera timmar efter lördagens tur. Dessutom har jag haft svårt att andras sedan i torsdags. Febern håller jag i schack med ibumetin och får väl hålla mig från gymmet ett par dagar framöver.
Ähh, nog med gnäll nu! Det är bättre att jag är krasslig nu och hinner bli bra tills på onsdag, än att bli sjuk lagom tills de normala veckorna sätter igång. Det vill säga, veckor utan insprängda ledigheter.

Förstår att ni undrar hur det gick med vadslagningen mellan min bror och mig. (tog jag femtio kilo bänk skulle han ta 150 kilo knäböj) Nu kom vi aldrig iväg till gymmet utan skjuter vadet på framtiden. Under tiden hinner jag bygga på mig ytterligare muskelmassa och bli ännu starkare!
Nope, nu blir det ytterligare en kopp the för att få tillbaka rösten i ett talbart läge. Det går inte att leka Sir Väääs när jag har intervjuer att avklara. Ett par stycken står på agendan och jag vill göra dem så bra som det möjligen går.
Solen skiner, det är minusgrader och snön ligger vit. Ut och ta vara på vädret så länge det varar. Se nu till att få en underbar dag!