själens vinterdagar

Vinterdagarna känns oändliga och i de låga molnen dör ljuset ut. Kylan smyger sig under och lägger sig tätt intill själen. Ett enda står fast; vi behöver varandra. Jane, Sofy, Terese, tack för i går kväll på Sturepassagen. Det värmde mer än ni kan ana.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback