.

Efter lite klämmande, hummande och beskrivningar var det gör ont någonstans i knäet, kom vi fram till att ledbandet fått sig en extrastretch. Eftersom det bara är en liten svullnad och inte gör jätteont, räcker det med några dagars löpvila. Under tiden roar jag mig med alternativ träning. Glögghävning är en av dem… Haaa. Bästa Jane hade snott ihop till glöggmys igår kväll. Jag fungerade som sällskap i bilen åt Terese. Någonstans där gatlyktorna tog slut, vägen smalnade och mörkret tog över hamnade vi fel. Tur att vi hade mobilen! Till slut kom vi fram till Jane och Niclas högst uppe på berget. Där slog julens dofter emot och allsköns ljuvliga saker var uppdukade. Mest uppskattat från min sida var glöggbollarna! Jane hade dessutom åsamkat sig själv stort lidande när hon gjorde det blivande huset som pepparkakshus! Hoppas att hon har fått tillbaka känseln i fingrarna vid det här laget! Några mycket trevliga timmar senare började vi färden hem. Mela hade ställt bilen bredvid ett dike. Kolsvart och tänkte mig inte riktigt för, skuttade jag ner i sänkan för att ta mig till passagerarsätet. Insåg mitt misstag samtidigt som lervattnet sipprade in i skorna. Hade nämligen hoppat i ett par decimeter djupt lervatten. Kallt, japp! Jag är oändligt tacksam att Mela tog en omväg och skjutsade mig så långt som hon gjorde!

 Oerhört nöjd med helgen trillade jag in genom dörren. Redan i hallen blev jag övertalad att titta på film. Jag gjorde snabbt som sjutton i ordning en tallrik fil och musli och slog mig ner i soffan. Knappt hade jag ätit upp förrän jag kurade in mig under filten. Rättade till kudden (som så lägligt låg där) och försökte koncentrera mig på filmen. Ögonlocken blev tyngre och tyngre… skulle bara blunda en liten stund. Vaknade till när L knuffade till mig och helt fräckt påstod att jag sov. Tsss, tog bara en liten paus från allt runtomkring! Efter ytterligare ett par knuffar beslutade jag mig för att gå till sängs på riktigt. En väldigt bra helg hade tagit slut.