.

Förra veckan knorrade jag en aning över att fortsätta jobba även efter tåget hade rullat in på centralen. Uppgiften bestod i att fota ett fackeltåg. ”What da…” muttrade jag och funderade samtidigt hur jag kunde vara så dum att dra på mig Converse i minusgrader. Traskade iväg till Odenplan där facklorna syntes på långt håll. Ju närmre jag kom, desto tydligare blev texten på skyltarna. De uppmärksammade den katastrofala situationen för Kongos barn och kvinnor.

Konflikten i Kongo-Kinshasa beskrivs som världens värsta humanitära kris sedan andra världskriget. Över fyra miljoner människor har dött i området under de gångna tio åren. En av metoderna i krigföringen är systematiska brutala våldtäkter mot kvinnor. Men mitt i helvetet finns en ängel vid namn Denis Mukwege. Nyligen belönades han med FN:s pris för mänskliga rättigheter som han ska ta emot i FN:s generalförsamling i New York i morgon. Bland tidigare pristagare märks Nelson Mandela, Martin Luther King Jr, Eleanor Roosevelt och Jimmy Carter. Panzisjukhuset, som Mukwege jobbat på sedan 1988, ger hjälp till kvinnor som skadats av massvåldtäkter och jagats bort av sina släktingar.
Plötsligt brydde jag mig inte så mycket om iskalla fötter, stela fingrar och om övertid.