träningstankar i biokön

Skrapade ihop tretton kilometer igår. Egentligen var det meningen att jag bara skulle ta min vanliga runda på åtta. Men när jag märkte att konditionen är på tillbakagång och att benen knappt  gjorde sig påminda, var det ingen tvekan. Klart att det skulle bli en långdistans! Jag hade även tur med vädret. Efter ungefär en kvart slutade det regna och endast ett fåtal droppar landade på kepsen. Hög på springglädje kom jag hem och råkade på dagens andra tur-grej: bjuden på middag. Inte illa någonstans!

Just när middagen var avklarad och jag var nyduschad fick jag ett sms. Jag hade tidigare frågat syster om hon ville gå på bio. Slängde fram Arkiv X, Narnia och Mamma mia som förslag. Hon svarade med Kung fu panda. Hmmm... Jag och barnfilmer brukar inte gå jättebra ihop. Men vek mig för överheten och bokade biljetterna. De skulle i sin tur hämtas ut en timma innan föreställningen började. Jag hade ingen stor lust att hänga i stan utan att ha något vidare för mig.
"Aha," tänkte jag till. "Har inte varit på Sats Stureplan på evigheter. Klart jag måste kolla in att stället fortfarande står kvar!"
När jag hade kommit igång rejält klev en annan tjej in. Hon hejade glatt på några killar och började lyfta några vikter. På avstånd såg hon ut att vara i min ålder. Men när jag kom närmare såg jag att hon var betydligt äldre än så. Hennes ansikte var fullkomligt sönderopererat! Det var lyft till den grad att ögonen verkade kattlika och munnen hade svårt för miner. Jag reagerade med bestörning. I normala fall har jag inga som helst problem med plastikoperationer. Men när någon gör alldeles för många förstör det mer än förskönar. Jag funderade på det under hela tiden jag tränade. Blev ledsen när jag insåg att många gör allt för att inte bli äldre. Kommer jag själv bli sådan? Jag som nu tränar för att inte bara bättre, utan även se bättre ut. Är det jag som om femton år opererar mig för att släta ut ansiktet, skulptera om benen och suga bort magen? Önskar att jag skulle sätta ner foten och säga ett bestämt nej på den frågan. Det sorgliga är att jag inte kan göra det.

Med de tankarna i huvudet mötte jag upp syster med make utanför Rigoletto. Efter filmen gick vi en långpromenad runt stan. De verkar ha det utmärkt tillsammans, nygifta och allt! Vi nådde Sergels torg och tog rulltrappan ner. Jag och systers make småknuffades och han fick in en träff på ena axeln. Jag halkade till, väskan kom i svängning och jag föll rakt bakåt! Nu stoltserar jag med fem paralella skrapsår och svullen vänsterhand samt maffigt blåmärke på ryggen. Om  någon får för sig att fråga vad som har hänt, kommer de nog inte tro på jag-ramlade-i-trappan-versionen.
Synd. Den är ju sann.
Nope, nu ska jag ut en sväng i solskenet innan dagen blir alltför långt gången. Ha det gott, my darlins.

Kommentarer
Postat av: Malin

sweetheart inte ska du fundera sådär, med din träning och livsstil så ser du garanterat 100 gånger fräschare ut än dessa opererade varelser, trust me :-) saknar dig tjejen! ringer dig nån dag i veckan, hoppas du har det toppen!

KRAM!!

2008-08-03 @ 14:56:57
Postat av: Jane

Usch för att trilla i trappan!! Hoppas att du repar dig fort.



Och angående det där med operationer, som Malin sade... Du kommer inte att BEHÖVA några operationer, du som är så ordentlig och hälsosam! :)



Kram!

Postat av: Elin

Instämmer med de andra... dessutom så har du ju mary kay ;) ;) Stor kram

2008-08-03 @ 21:31:05
URL: http://eerdal.blogg.se/
Postat av: ruth

malin: "forever young, I wanna be forever young..." Träning lär föryngra ungefär tio år, det är inte illa alls! :D (saknar dig med, tjejen. Vi får pratas när du/jag ringer)



Jane: Bara blåmärkerna försvinner ska det bli bra! Hälsosam, mja. FÖrsöker iaf! Å nu vill ja va hälsosam med dig igen.



Elin: MK är inte att förakta!!!

2008-08-04 @ 09:10:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback