.

Är det någon som inte är trött på att det regnar? Jag är det. Oerhört mycket. Dessutom belv jag blöt in på bara skinnet på väg till jobbet. Jag fick skjuts in till Uppsala (mycket tacksamt!) och blev avsläppt vid Akademiska sjukhuset. Fick en knapphändig vägbeskrivning och orden att ”det är jätteenkelt, bara rakt fram”. Yeah right… vid det här laget känner ni till hur det brukar gå till när jag ska hitta vägen. Lägg till tidspress (skyfallet gjorde att vi kom fram lite senare än beräknat ) och öppen himmel. Gick tio minuter och insåg att jag nog var helt fel ute. Egentligen gillar jag inte att fråga om vägen, men kände inte för att göra en Mose idag. (snubben från gamla testamentet, du vet. Han traskade 40 år i öknen och om han bara frågat vilket håll ”landet som flyter av mjölk och honung” låg åt, skulle de varit framme på nolltid. (Förvisso hade han sällskap av några tusen.) Men vad spelar det för roll om man vandrar på måfå?) Således pratade jag småländska* och fick ett huvudskak till svar. Hade visst plaskat iväg åt (inte förvånande) totalt fel håll. Vände mitt i en vattenpöl och gick vidare. Hux flux hamnade jag vid centralstationen, hittade min cykel och trampade iväg. I ösregn blir man visst ännu blötare av att cykla. I ett fåfängt försök att rädda frisyren och sminket höll jag upp paraplyet som en fin åskledare. Nackdelen var att sikten blev aningens skymd… Tur att det inte var speciellt många på tur idag! (även tur att det inte åskade!) Jag dök upp på redaktionen- en kvart sen- totalt genomblöt, soaked wet och allt sådant. Man kunde lätt följa mina spår till skrivbordet…

För att inte dra på mig någon förkylning eller blåskatarr såg jag inget annat val än att byta om. Var dock inte så smart att jag tog med mig ett par extra jeans och tröja.  Njet. Ombytet bestod i ett par snajdiga träningsbrallor och linne. Haha.. precis som om de inte tycker jag är konstig redan med mitt prat om Sats och träning och löpning och styrketräning (samt ett och annat om spinning) Nu glider jag dessutom runt i träningskläderna. På jobbet. Funderar att göra några chins, dips eller benböj vid skrivbordet. Ja, bara därför att rättfärdiga klädseln. (ska kanske införa detta som standard. Få kollegorna att också ta på sig träningskläderna och smygträna. Det kan bli något!)

Rackans, jag har en intervju i eftermiddag. Jag kan inte dyka upp i den här outfiten, men kan heller inte ha på mig mina dyvåta paltor. Ska kanske stämma om träffen till gymmet istället, Satsa på samtal vid löpbandet, fortsätta till de fria vikterna för att avsluta vid stretchen? (detta kan bli en helt ny form av intervjuteknik)

Fortsättningen följer!

*Bör kanske förklara detta med småländskan! Som ni ser i min presentationsruta kommer jag från mörkaste småland. Men det inbär inte att jag till vardags bräker på värsta bonnamål. Mina föräldrar härstammar någon helt annanstans ifrån (hur man hamnar i urskogen får bli ett helt annat inlägg) och har inte en uns av småländskt i sig. (jag känner mig snarare mer som öländsk än småländsk) (det får också bli ett helt annat inlägg) Jag är alltså en blandning av allt möjligt. Har dessutom lätt för att apa efter andra dialekter. Just nu har jag en nollåtta touch på språket med några få uttryck från Oskarshamn kryddat med den dialekt jag tycker låter festligast för stunden. (skånska, värmländska och dalmål ligger i topp just nu) Eftersom jag hemsk gärna vill ha ett bra lokalsinne, gillar jag inte att fråga om vägen. OM jag måste göra det tycker jag det är smått pinsamt. På något sätt har jag för mig att folk är mer tillmötesgående om utbölingar inte hittar rätt. Därför lockar jag fram min småländska, bara så där. Folk brukar le och ge en fantastiskt nogrann beskrivning. I vissa fall ritar de en karta med överdrivna pilar och vägar.  De tror att de har hjälpt turisten från landet. Jag kommer rätt. Allt slutar bra.